Vilket läte

För några veckor sedan dök ett litet gnällande ljud upp bakom datorn. Jag brydde mig inte så mycket om det eftersom Anne Dorte Michelsen sjöng så vackert för mig. Men nu har oljudet ökat i intensitet och om jag inte har på en punkskiva går det inte att fly från ljudet från vår kopiator, en kär apparat som hängt med ett bra tag utan att aldrig gnälla eller konstra. Kan en äldre kopiator få kolik? Det trodde jag bara drabbade yngre.
”Vad vill du gamle vän? Du har ju fått en alldeles ny bläckpatron för en tag sedan.”
Lite dumt tänkte jag på att det kunde bero på något annat. Den hade säkert varit ute och busat på Hamnfestivalen en sen kväll. Jag slängde in ett par Alvedon i ett lagom stort hål. Krossade en Novalucol under huven. Inget hjälpte. Till slut fick jag köra med en massa knep för att få ut ett enda utskrivet papper som ändå fastnade på halva resan. Nu är det helt kört. Dragspelspapper är inget för mig. Nej, det har inte fastnat  någon liten bit papper någonstans. Så väl är det inte. Pensionsålder. Vet inte vilka regler som gäller. Kan bara människo- och hundår. Säger man att ens dator är tre år hånler datanissarna i en affär, om man har en enkel fråga och vill ha lagningshjälp eller råd.
”Köp ny. Vi lägger den gamla på prylberget.”
”Hoppa upp själv på berget eller tänk med knävecken”, tänker jag tyst elakt för mig själv och inser att vi inte kan hålla på så här i västvärlden. Köp och slängmetoden är inte framtidens melodi.

Mannen i affären idag var jättetrevlig. Rätt snabbt bestämde vi oss för vilken ny kopiator som SolBo Förlag skulle inskaffa sig. Däremot kunde vi inte vårt organisationsnummer som ett rinnande vatten. Jösses. Jag får vara glad så länge jag kan hela mitt personnummer. Ni som läst ex. detta kåseriet vet mina tillkortakommanden. https://bosseliden.wordpress.com/2012/09/07/fyra-nummer-var-det-visst/
På ett par sekunder hade vår nya kompis knaprat in vårt bokförlagsnamn och kunde meddela oss att SolBo Förlag bildades 20 mars 2013. Sedan utbrast han.
”Vad ovanligt. Ni har fem poäng i bedömningen. Brukar aldrig nya företag ha. Inte ens andra som varit med ett tag.”
”Vad kan man ha som högst?”
”Fem. Ni har det högsta man kan ha.”
Stolta och renhåriga gick vi ut till bilen och hann på fyra timmar göra snabba affärer på 28 ställen utan att få magsår. En ny sportbil utan tak så det fläktar härligt i kalufsen. Guldtexten SolBo Förlag lite snett och snitsigt på dörrarna. Bästa systemkameran med det senaste och största objektivet de kunde hitta i datorlistorna. Det är inte klokt med häftiga tekniska prylar det finns om man anstränger sig. Nu har vi exakt 29 dagar och 22 timmar på oss till att fakturorna ska betalas. Jag är rädd för en sak. Tänk om omdömespoängen kommer att gå ner från 5 till 4. Eller kan det sluta ännu värre? Kommer jag att sitta och skaka galler och missa slutet på sommaren? 🙂

Om Solveig fått bestämma så tycker hon säkert inte att dagens blogginlägg skulle få vara med. Hon hävdar bestämt att så gick det INTE till när vi beställde en ny kopiator som vi förhoppningsvis kan hämta imorgon. Hon vill såklart behålla den där femman i betyg. 😉 Vad är det för fel med lite fantasi? Kanske bäst att jag tar ett kallt bad och piggnar till.

DSCN90890008DSCN90910009

I