Högst märkvärdigt

Nyss satt hon precis där man satte henne. Såg söt ut och var snäll att umgås med. Sedan började hon prata om att hon ville lära sig cykla. Jag höll i pakethållaren och sprang med böjd rygg. Hon var så stolt där hon cyklade runt, runt på vår stora parkering och hoppades att mamma skulle komma hem från jobbet och se hur duktig hon var. Det slutade med att hon hamnade i häcken och inte nämnde något om cykling på några dagar. Nu har det gått ytterligare några dagar. Igår berättade jag att hon fick fixa ihop spaghetti och köttfärssås till oss två imorgon eftersom jag skulle jobba i trädgården.
”På ett villkor pappa. Att vi övningskör tidigt på morgonen.”

Egentligen hade vi tjuvstartat på hemparkeringen för några dagar sedan då vi satt i framsätet (jag till höger) samtidigt som jag gick igenom pedaler och reglage. På kvällen när jag låg i sängen slog det mig att jag sagt fel när det gällde blinkersen. Den sitter inte till höger på ratten. Inte så lätt när man sitter på fel sida. Annars gör man bara saker per automatik som bilförare. Kommer det en bil emot mig väljer jag alltid att köra på den andra sidan vägen. Tänk om jag sagt fel om gasen och bromsen också. Allt går även att misstolkas. Om man sitter på motorhuven och har näsan tryckt mot vindrutan är faktiskt gasen till vänster, när bilen står stilla. Skulle den börja leva sitt eget liv är risken att man glider iväg och då är svaret i mitten eller en bit upp. Allting är relativt.

I förra veckan skrev Jennifer in sig på trafikskolan. Det fanns ett förmånligt paket där det ingick en hel del. Tyvärr ingen porsche som gåva på slutet. En bok heter Vägvisare. Den innehåller tolv kapitel. Det är där jag kommer in i handlingen som handledare. I morse var jag extra pedagogisk och kopierade viktiga sidor som jag kan ha till hands som Jennifers högra hand i bilen. Körställning, Inledande manövrering, Växling, Lutning, Vård och kontroll av bilen, Stadstrafik, Landsväg, Mörker osv. Eftersom det just ljusnade utomhus kom jag på två briljanta idéer. Äpplet faller inte långt ifrån körsbärsträdet heter ett skånskt talesätt. Aha! Jennifer kan tvätta bilen, var en bra idé. Hoppas att bilen inte får en chock av att bli ren. Sedan gjorde jag ungefär som när jag haft bloggtävlingar. Skrev ner alla rubriknamn på var sin lapp. Rörde om i det svarta hjärtat. Tog upp en lapp. Vek upp den sakta. Läste högt för mig själv. MOTORVÄG. Det får bli första lektionens tema. Vad spännande. Som russinet i kakan. Jag glömde nämna det för Solveig innan hon stack iväg till jobbet. 😉 Ni bloggläsare får gärna önska både Jennifer och mig lycka till på färden. Ser ni något vitt som sveper förbi kan det vara vi.

Fotnot: Detta blogginlägg ligger på lite galet. Det ska tilläggas att det gick jättebra. Både med Körställningar och krypkörning i ettans växel. Jennifers traktorkörning under första året på gymnasiet spelar säkert in. Vi får se hur det går imorgon bitti på lektion två.