Högst märkvärdigt

DSCN94450001

Nyss satt hon precis där man satte henne. Såg söt ut och var snäll att umgås med. Sedan började hon prata om att hon ville lära sig cykla. Jag höll i pakethållaren och sprang med böjd rygg. Hon var så stolt där hon cyklade runt, runt på vår stora parkering och hoppades att mamma skulle komma hem från jobbet och se hur duktig hon var. Det slutade med att hon hamnade i häcken och inte nämnde något om cykling på några dagar. Nu har det gått ytterligare några dagar. Igår berättade jag att hon fick fixa ihop spaghetti och köttfärssås till oss två imorgon eftersom jag skulle jobba i trädgården.
”På ett villkor pappa. Att vi övningskör tidigt på morgonen.”

Egentligen hade vi tjuvstartat på hemparkeringen för några dagar sedan då vi satt i framsätet (jag till höger) samtidigt som jag gick igenom pedaler och reglage. På kvällen när jag låg i sängen slog det mig att jag sagt fel när det gällde blinkersen. Den sitter inte till höger på ratten. Inte så lätt när man sitter på fel sida. Annars gör man bara saker per automatik som bilförare. Kommer det en bil emot mig väljer jag alltid att köra på den andra sidan vägen. Tänk om jag sagt fel om gasen och bromsen också. Allt går även att misstolkas. Om man sitter på motorhuven och har näsan tryckt mot vindrutan är faktiskt gasen till vänster, när bilen står stilla. Skulle den börja leva sitt eget liv är risken att man glider iväg och då är svaret i mitten eller en bit upp. Allting är relativt.

I förra veckan skrev Jennifer in sig på trafikskolan. Det fanns ett förmånligt paket där det ingick en hel del. Tyvärr ingen porsche som gåva på slutet. En bok heter Vägvisare. Den innehåller tolv kapitel. Det är där jag kommer in i handlingen som handledare. I morse var jag extra pedagogisk och kopierade viktiga sidor som jag kan ha till hands som Jennifers högra hand i bilen. Körställning, Inledande manövrering, Växling, Lutning, Vård och kontroll av bilen, Stadstrafik, Landsväg, Mörker osv. Eftersom det just ljusnade utomhus kom jag på två briljanta idéer. Äpplet faller inte långt ifrån körsbärsträdet heter ett skånskt talesätt. Aha! Jennifer kan tvätta bilen, var en bra idé. Hoppas att bilen inte får en chock av att bli ren. Sedan gjorde jag ungefär som när jag haft bloggtävlingar. Skrev ner alla rubriknamn på var sin lapp. Rörde om i det svarta hjärtat. Tog upp en lapp. Vek upp den sakta. Läste högt för mig själv. MOTORVÄG. Det får bli första lektionens tema. Vad spännande. Som russinet i kakan. Jag glömde nämna det för Solveig innan hon stack iväg till jobbet. 😉 Ni bloggläsare får gärna önska både Jennifer och mig lycka till på färden. Ser ni något vitt som sveper förbi kan det vara vi.

Fotnot: Detta blogginlägg ligger på lite galet. Det ska tilläggas att det gick jättebra. Både med Körställningar och krypkörning i ettans växel. Jennifers traktorkörning under första året på gymnasiet spelar säkert in. Vi får se hur det går imorgon bitti på lektion två.

42 tankar på “Högst märkvärdigt

  1. Läskigt det där hur de ena dagen sitter och jollrar på golvet och plötsligt utan att man märkt något sitter bakom ratten….:)Skönt att höra att det gick bra på motorvägen….Lycka till i morgon!

  2. Haha, precis som det ska vara, nånting ska du ju ha att göra, så du inte faller i trans. Har varit där själv för ca 50 år sedan. Det var inte motorvägen som var första alternativet.
    Tror du har blivit lite yr i myssen – av kyssen vill ordprogrammet ha det till – kysste du vindrutan när du kollade reglagen? Tur man är långt från Skaune nu. Huga! Hälsa till Jennifer, att hon ser till så du inte kollrar bort henne alldeles..

    • Det fanns kanske ingen motorväg då. 🙂 Hos oss var det motortrafikled på E6:an som gällde när jag tog kortet. Jag tyckte det var rena lyxen när jag slapp mötande trafik. Nu tycker jag det är mer trevligt med små slingrande vägar.
      Jag visste att det är ofarligt att kyssa vindrutor i augusti. Däremot hade jag inte gjort om misstaget i januari. 🙂 Det skulle vara för att göra en modern variant av någon gammal klassiker med Carl-Gustav Lindstedt som bilskollärare. 🙂
      Du hade kunnat känna dig helt säker i vår lilla lugna stad. Jag ska hälsa henne. Tredje lektionen får bli till helgen.

  3. Hoppas att Jennifer är en bättre elev än, när jag tog mitt körkort. Då hade jag min bror som körlärare, och efteråt när hans dotter skulle ta körkort ville även hon ha honom som körlärare. Han vägrade och sa att en gång räcker för hans del, undrar just vad han menade med det.

    • Det där måste du forska vidare i. Jag anar en hund begravd och några ugglor som gömmer sig i mossan. 😉 Om tre år är det dags för lillasyster här. Vi får se om grannen får ta hand om det eller om det är lagligt att Jennifer… men antagligen har hon inte fått kortet ännu om hon inte vågat att byta ut sin ena handledare. 🙂

  4. Jag sitter i samma sits. Och jag tycker det känns lite läskigt att inte kunna ha kontroll. Det är ju trots allt bara min lilla piga som kör…Hon kan väl inte vara tillräckligt stor redan?

  5. Känns tryggt att vara uppe i Östergötland – kanske är ni ute på vägarna och far just nu. Lycka till!
    Ja, jösses vad åren försvinner snabbt… det var mååånga år sedan man satt där på högersidan med hjärtat i halsgropen…
    Aha, skånska äpplen faller så – här faller de inte långt från päronträden 🙂
    Kram

    • Du kan känna dig helt kolugn däruppe i ditt landskap. Vi har inte lämnat parkeringen utanför Rusta och ÖB ännu. 🙂
      Åren springer fortare än en dopad löpare från Jamaica. (syftade inte på Bolt)
      Jag tog mig friheten att skapa ett nytt frukttalesätt. 🙂
      Kram

  6. Ja men visst känns det lite osannolikt att det är ens små telningar som sitter där bakom ratten. Det är ju precis som du säger, inte alls längesedan de satt där man satte ner dem!

  7. Det går säkert finfint att kliva från krypkörning direkt till motorvägsrusning – med den moderna växlingstekniken som lärs ut nuförtiden *ska* man väl hoppa över växlar??? 🙂 Från tvåan till femman är det bara ett litet farthinderlågt skutt då…

    • Det där hoppandet ingår i det nya miljötänket. Tänk vad noga det var att man gick igenom alla växlarna i rätt ordning förr. Så lätt det är att hoppa fel. Vi låg där i godan ro i femman och motorn spann som en gräddfylld Findus. Avfarterna passerades i en jämn takt. Sedan dök det upp en störande svart BMW lite dumt vid en påfart vid Varberg, när Jennifer hade en bil i andra filen. Jag sa lugnt och stilla till J att lägga i fyran och bromsa snyggt. AV någon konstig anledning fick hon i backen och plötsligt var vi i Halmstad. Det är smällar man får ta, tänkte jag manligt och passade på att ta en fika med Lena Sanders och Sebastian Rosander. Vet du vad jag får allt ifrån? Jag kan inte skylla på värmen längre.

      • Du behöver inte solen som värmehjälp – du kokar ihop saker så bra själv så… 😉

        Mycket kan jag försöka vara snäll mot miljön med, men att hoppa över växlar har jag svårt med – är ju så väldigt *ordningssam* av mig. (Hrrrmm…) Då måste jag nog gå i direkt hjärntvätt hos någon övertygande – och trevlig – bilskollärare…

        Att backa tillbaka till Halmstad i tid och rum är inte det sämsta! Kanske var det inte av misstag som fel växel hoppade i?… 😉

        Tur att det inte var en svensk svart bil som trängde sig lite dumt. Då hade jag ju kunnat tro att det var Svarta blixten som smitit iväg på äventyr…

  8. Att tvätta bilen är ju också ett bra sätt att lära sig var alla pedaler, blinkers och annat är placerat. Jag är oerhört glad att ”körlärartiden” är förbi för min del. Lycka till!

  9. Visst går åren enormt fort och den där lilla hjälplösa människan man satte till världen för många år sedan är plötsligt en stark och självständig person. Man känner sig onekligen kluven inför det 😉
    Min yngste son, som nu är fyllda 40, har inget körkort. Undrar om det var någonting som gick snett när jag agerade bilskolelärare??
    Hoppas att det går bättre för dig!

    Tack för din kommentar hos mig! Första gången jag kom in på din blogg och fick se headern trodde jag att du var en gotlandsbloggare. 😉

    • Jag delar din inställning till att vara kluven. Ibland vill jag egoistiskt skruva tillbaks tiden som går alldeles för fort. Samtidigt fanns det stunder när vi längtade till att de skulle bli lite större och förståndigare ex. när de syskonkivades som värst. Sådant glömmer man fort.
      Det där får ni allt ta upp igen. Både samtalet (orsaken) och att köra igång med nästa lektion. 🙂 Det är aldrig försent. Vad körde du med för taktik? Så jag kan göra tvärtom. 😉
      Jag älskar Gotland. Vi hade precis kommit hem från en vecka i Tofta när jag startade min blogg förra sommaren. Då var min header given. Jag gillar fortfarande bilden från Högklint för mycket för att byta ut den mot något vackert från Österlen.

  10. Ja, de små liven växer fort 🙂 Så bra att du har nåt att pyssla med nu då 😀 Min äldsta har också precis börjat övningsköra, dock inte med mig och det är väl tur det för jag har inget körkort….
    Kram!

    • Tror du att det kan ha att göra med det där ”ozonskiftet” eller är det ”växtkraftspruttet” som är boven? 🙂 Instruktionerna från min mun var glasklara. Rulla ut på den raka Motorvägen. Sväng in vid Fagersta och så får vi fika. 🙂

  11. Ett riktigt litet charmtroll…..troll på ett possitivt sätt om du förstår hihi.
    Åren går Fort nästan fortare och fortare ju äldre man blir.
    Önskar dig Solen på dig och en snäll kram.

    • Jag förstår. Inget ocharmigttroll på negativt sätt. 🙂
      Det är lite läbbigt. Stämmer verkligen. Jag upplever också det som om åren går fortare och fortare. Jag vet inte hur gammal jag är… tur att jag har en lapp med mitt namn och min adress i fickan om det skulle bli värre.
      Solen är min vän, men vinden är en aning snål och för frisk enligt min sommarsmak. Kram

  12. Det är säkert en klok tös som kommer att klara körkortet med glans, och äpplet det faller inte långt från päronträdet i heller 😉 kram

  13. Ja vad tog dom vägen..alla åren. Tycker det var bara några år sen mina var små nu är det stora och har egna familjer. Mitt äldsta barnbarn har körkort, oj då jag måste ju vara jättegammal, men jag känner mig som 20-go ibland. 😉
    Kram från en lagom gammal Skogsfe.

  14. Sicken söt liten tös på bilden. Stora fundersamma ögon.
    Min pojke började ettan idag, med glugg och allt. Inget märkvärdigt alls, sa han. För mig var det lite ljuvligt ruskigt på insidan. Stort barn, sju år som rusat förbi och aldrig kommer åter. Däremot kommer det nya fantastiska dagar att njuta av.
    Jag kommer aldrig att övningsköra med mina barn. Aldrig! Min mamma var som ett nervvrak varje gång vi var ute och pappa var tvärtom. Nej, ska barnen ha körkort får de ta det med far sin eller rakt av via körskola
    Kram ti dajj!

    • Jag tycker det låter urgulligt. Glugg och börja i ettan.
      Man ska aldrig göra en sådan sak om man inte vill. Då blir det inte bra. Alla är bra på olika saker. Vi gick kursen båda två i våras och ska alternera. Dessutom ska vi följa instruktionerna i böckerna och ha ett ”nära samarbete” med bilskolläraren. Själv körde jag knappt något hemma men det gick snabbt och bra ändå med en viss tur.
      Kram

  15. Tänk vad fort tiden går. Ena dagen blöja och nästa på väg ut i världen med stora kvinnosteg. Vi upplever detsamma här hemma just nu. Övningskörning och flera år med privatchaufför. När döttrarna har sina körkort i händerna kommer jag inte bara ha vant mig vid att ständigt ha villiga chaufförer som mer än gärna kör vart jag än vill, jag kommer dessutom ha glömt bort hur det känns att ha fötterna på pedalerna. 😉

    Lycka till i trafiken och kanske kör vi om varandra. Jag är kvinnan som sitter och håller i handtaget i taket och lufttrampar på osynliga pedaler på golvet. 🙂

    Kram Lotta

    • Nu får du mig att drömma sådär behagligt Lotta. Flera underbara utflykter där jag vilsamt tittar ut över prakten. Äntligen kan jag se de där små detaljerna, precis som när man åker tåg eller är på väg upp eller ner med flygplanet. Då vill jag inte bli väckt från mina drömmar av en krävande kommentar. ”Pappa! Du ska väl inte ha bilen mer idag? Kan jag få bilnycklarna. Jag ska iväg och…” 🙂
      Lycka till på ditt håll. Vi kan heja på varandra lite stelt någonstans på väg 13. Än så länge är vi på en stor parkering och Lizette är bara fjorton år. 🙂
      Ha en fin helg.
      Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s