Gamla hederliga brev

Skrivet 2005.

Det är så trist när postlådan bara är full av en massa reklam. Då är det bättre att det ekar tomt. Ett mer definitivt besked. Ingen post är lika med inga dåliga nyheter, brukade min mamma säga. Ett bättre namn på min låda nu förtiden borde vara Reklamlådan.

Igår fick jag ett brev från min kära moster. Jag blev glad redan när jag fiskade upp det från den gröna plastlådan. När jag kom in la jag det på skrivbordet. Lät det ligga till sig där medan jag gjorde klart de trista kökssysslorna. Avslutade med att sätta på kaffebryggaren och plockade fram något gott. Såg att det drog ihop sig ute till ett ösregn. I köket blev det mörkt som en höstkväll. Vad gjorde det. I köket regnade det inte. Istället för att tända takbelysningen letade jag fram ett stearinljus och tändstickor. När jag hällt upp det rykande kaffet sprätte jag upp brevet med min morfars gamla brevsprättare.
Carpe Diem. Fånga dagen. Sakta läste jag igenom texten. Njöt av varje mening. Under påtåren läste jag igenom brevet igen. Så har jag alltid gjort med brev jag fått genom åren. Ibland fantiserar jag över hur det såg ut när brevskrivaren började med sitt tomma ark. Var någonstans satt de? Våndades de? Eller flöt det på? Vad tänkte de på när de skrev? Saknade de mig? Efter att ha fått ett personligt brev kan jag gå och mysa hela dagen, vara glad i flera dagar om det vill sig väl. Så lättroad är jag. 🙂
Annat är det med de personliga reklambreven som dyker upp med jämna mellanrum. ”Hej Bo! Just du är utvald. Missa inte chansen. Du har bara tio dagar på dig.” Varför bara tio dagar? Är vår vänskap inte värd fler dagar? Varför äcklar nästan sådana brev mig? De känns som ett intrång i mitt privatliv. Jag slår bakut direkt och skrynklar ihop papperna och tänker snusförnuftigt att jag vill hellre ha kvar skogen. 😦
Tyvärr blir det glest mellan de gånger de dyker upp, de gamla hederliga breven. Det är mitt eget fel. Sedan vi skaffade barn, stort hus, firma, internet och mejl räcker inte tiden till. Skriver jag inga egna brev kan jag inte heller räkna med att få några. Sådan är den oskrivna lagen. Att kärleksbreven slutat att dyka upp är bara tur för familjeidyllen, även om jag och Solveig brukar skämta om det när jag kommer tomhänt tillbaka.
”Du har väl inte gömt undan mina kärleksbrev?” 😉
Inte konstigt att vi vill ha lön för mödan när vi riskerar våra liv, när vi går till och från postlådan. Inte så himla kul att riskera livhanken för en bunt med reklam fem dagar i veckan. Vår postlåda finns nämligen på andra sidan vägen i en skarp kurva. Från påsk till sommaren är slut rullar ungefär tusen fordon varje timme förbi vårt hus. Jag har räknat dem vid några tillfällen. Det är sjuttio kilometer som gäller som hastighetsgräns, men den skylten är det inte många som följer. Många skulle kunnat bli av med körkorten.
Jag har aldrig på mig sandaler eller tofflor under uppdraget. När jag fiskat upp posten gäller det att spetsa öronen för jag ser inte runt hörnet. Varken till vänster runt kurvan eller till höger som har en tvär backe och sedan en sänka bakom den. Tar jag tre steg ut i gatan gäller det att vara beredd på att kasta sig tillbaks om det dyker upp en motorcyklist som testar alla hästkrafter på sin tvåhjulade leksak. Våra barn skulle aldrig få gå över gatan efter post eller tidning. Det är tur att vi snart ska flytta.

Tillbaks till de kära breven. Bäst är det om de är handskrivna. Det gör inget om det är svårläst. Breven får längre livslängd om det tar extra tid att ta sig igenom den personliga läkartexten. I dagens stressiga samhälle är det korta mejl eller ett SMS som piper i fickan som gäller. Perfekt om jag behöver få tag på en person i ett viktigt ärende. Privat tycker jag inte att det är samma omtanke bakom dessa korta, i många fall avhuggna ord och meningar. Bara samma fraser man sliter på. Är så trött på allt pipande på bion, föreläsningen, teatern, på tåget, på den offentliga toaletten. Listan kunde blivit ett långt brev. När jag bodde i Umeå hade jag inte ens en fast telefon. Ville jag ringa någonstans fick jag ta en uppfriskande promenad till en telefonkiosk. Det var kallt att stå i den på vintern. Apparaten frös nog också. Den älskade mina enkronor. Var aldrig nöjd någon längre stund.
Nittonhundraåttionio sattes nytt rekord. Detta år fick jag etthundrafemtio brev (numrerade dem) och nästan lika många vykort. Vad duktiga mina vänner var på att skriva. Mest impad var jag av killkompisarna. Jag förstod att det kändes främmande för dem med denna kontakt. De bjöd verkligen på sig själva och hade förhoppningsvis både glädje och nytta av det själva. Kanske lärde inte bara jag, utan även de själva, sig nya sidor om sig själva. Att skriva brev är hälsosamt för själen. Att våga ta sig tid för tanke och omtanke.
Dagens mossiga råd till ungdomar. Dra ner på skjutandet av människofigurer på dataskärmen. Kan aldrig vara nyttigt i längden. Använd livet till något mer meningsfullt. Fråga någon äldre person du känner efter hur en penna ser ut. Passa även på att tigga om ett tomt papper. Det kommer att kännas ovant och till och med obekvämt i början. Jag lovar. Efter ett tag kommer både papperet, du och livet att vara fullt av mening/ar.

Ps. Igår var det kul att tömma lådan. Mitt namn stod prydligt med stora bokstäver på en vit vadderad påse som åkt från… 😀

Annonser

58 thoughts on “Gamla hederliga brev

  1. Visst är det magiskt med handskrivna brev… Har inte fått något sedan jag vet inte när… Har inte skrivit något sedan jag vet inte när… 🙂

    Kraam
    Petronella

  2. Visst är det underbart med handskrivna brev, att få hålla i ett vackert brevpapper vända på det och se om det är skrivit något även på baksidan. precis som med foto, allt är digitalt, inte ofta man ser ett vackert fotoalbum nu mera. Kram och njut av denna soliga onsdag.

  3. Du har så rätt. Jag tillhör de som skickade och fick massor av brev tidigare, men som hos de flesta andra har detta övergått till att bli mail och sms. I och för sig itne fel det heller, men det är inte lika mysigt, och på något vis så går inte det att ”spara” på samma sätt tills man är klar med allt och kan sätta sig och sprätta och läsa, precis så som du beskrev… För att inte prata om vykort, inga vykort skickas mer, utan nu blir det ett sms med det opersonliga ”nu är vi framme”…

  4. Åh jag älskar att hitta handskrivna brev i lådan!! Jag brukar skicka iväg själv men får väldigt sällan 😦 Borde kanske skaffa en brevvän?
    Ha en fin dag!
    Kram

  5. Fick ett riktigt vykort igår, det kändes oväntat och väldigt roligt! Jag borde ha lytt tanken som ibland förfäktat mig i sommar att skicka åtminstone *några vykort*… Men födelsedagskort och julkort skickar jag fortfarande. Om jag inte missat deadline för tömningen av den gula lådan, då tvingas även grattisarna bli digitala…

    Mejl och sms är ändå bra i många lägen, men man kan fundera något över flyktigheten i dem. Det finns ju snart inget kvar till eftervärlden av skriftliga konversationer. Inga brevväxlingar bevarade mellan kända personer, eller mellan mer ”vanligt folk”.
    Men man får väl kontakta USA:s underrättelsetjänst i framtiden, de har ju kopior på allt…

  6. Känner likadant i fråga om brev och papper överhuvudtaget. Vill inte hugga ner skog för det onödiga reklamutskicket, som mest gäller butiker och företag miltals från mig.
    Och älskar att få brev.. det är ett nöje att hålla i papperet och få den där speciella känslan av liv, som finns i bokstäver formade av en hand – utan el- och driftstörningar, ljusflimmer och stress, oberäkneliga teknikproblem m.m.
    Skrev många brev tidigare, men .. som för de flesta idag.. så blir det knapptryckningar som gäller. Vi har verkligen blivit bortskämda med kommunikation snabb som tanken. Tyvärr smittar det av sig på annat också… för att ”spara tid” vill vi ha maskiner till allt som det går och visst sparar man tid – som man sen använder till att sitta vid datorn.
    T.o.m. tänkandet har vi i hög grad lämnat ifrån till ”hushållsrobotar och datorer”. Dataprogrammen fixar ju det mesta, så varför inte? Undrar var det ska sluta? Antagligen blir hjärnan, armarna och benen på sikt förvandlade till rudimentära små bihang utan innehåll.
    Nä, nu går jag direkt och lagar mig en kopp kaffe och tänder ett ljus för min inre harmoni! Fastän det är ljust och bara morgon än så länge. Ha de’ och på gensyn!

    • Varför fattar de inte att du inte är intresserad? 🙂
      Jag känner också samma kärlek för brev…om de inte är hotfulla… eller vill pressa mig på pengar.
      Jag tror att vi moderna människor biter oss själva i svansen. Tids nog kommer det att visa sig. Du har helt rätt taktik. Hoppas att du fick en mysstund. Kram

  7. Vi satte upp ”Ingen reklam” på postlådan för en månad sen. Naturskyddsföreningen skickade såna klisterlappar till oss. För en vecka sen var meddelandet borta, bortregnat. Vanligt papper med klister på baksidan. Aj då, vi bor visst inte i lägenhet. Så nu får vi reklam igen och jag bär kasse efter kasse med papper till soptunnan. Ska nog ta med mig spritpennan till lådan i eftermiddag.
    Det var längesen jag fick brev, saknar det. Men som du skriver, det gäller båda hållen.
    Igår låg det ett fluffigt brev till mig i lådan. Anar att det var ett likadant som du fick. 🙂
    Ha en förtjusande onsdag!
    Kramar

  8. Jag älskar brev! Hade mängder av brevvänner och fick minst ett brev om dagen! Brevbäraren kom tom med ett brev och ringde på Där stod mitt förnamn och min stad. En stor stad på den tiden. ”Detta måste väl va till dig?” Det var det ju! På 80-talet fick man rabatt på frimärken, varje hushåll fick en kupong som berättigade till ett häfte eller nåt. Min snälla brevbärare stoppade in en hel hög åt mig 🙂 Är det konstigt han fick nybakta bullar när jag bakat?

    • Du måste sakna den tiden. Det gör jag när det gäller brev och vykort.
      Jag tror att din brevbärare var lite förtjust i dig… eller var det hans mage som längtade efter dina nybakta bullar. Jag hade inte sagt nej om jag varit din brevbärare. Jag minns också de där rabattfrimärkena från min postistid.

      • Jaa, om jag gör! Brevbärarens ankomst var dagens höjdpunkt 🙂 Nä, han var säkert inte förtjust i mig, han var mycket äldre. Men när jag flyttade hemifrån så var det inom samma område, så han kände väl till mig! Nybakta bullar, ja det är gott. Mina brevvänner uppskattade också när jag bakat, när de fick en bit äpplesockerkaka med posten t.ex 😀 Det var tider det!

  9. Jag tillhör oxå de som har haft massor av brevvänner. Har faktiskt nästan alla brev kvar. Jag har ibland tänkt slänga dem för det är ju några kartonger som tar upp en del av förrådet. Men jag kan bara inte. Det händer att jag sätter mig och läser en del av dem igen. Sååå roligt. Tyvärr så blir det inte så många nya brev. Några julkort bara. Men däremot gillar jag reklam. Tokigt kanske, men det är sant. Tycker om att få post av alla de slag. Ha nu en skön Onsdag.

    • Gör det inte Annika! Lova det! Jag har kvar alla mina. De följer mig troget när vi flyttar runt i landet. Tyvärr blir det inte av att jag läser dem, därför tyckte jag om att notera att du gör det. Jag skulle vilja välja vilken reklam som ska hamna i lådan. Mina tre damer är intresserade av helt andra saker, åt klädeskataloghållet. Hade jag varit brevbärare fortfarande hade jag gärna stannat hos dig. 🙂 Nästan varje gång var det någon som var sur för att de fick en massa reklam.
      ”Sätt upp en skylt om ingen reklam.”
      ”Nänä. Då missar jag busstidtabellen och IKEA-katalogen.”, var svaret jag fick.
      Ha det gött.

  10. Det känns som en annan tid, ett annat liv det där med personliga brev. Får man ett vykort numer så är det större än stort. Men precis som du säger, jag är heller ingen brevskrivare längre och som man sår får man skörda, skörden i detta fallet blir…. reklam.
    Ha en fortsatt härlig dag!!
    Kram

  11. Håller helt med dig. Handskrivna brev är oslagbara. Det händer att jag skriver själv och det händer att jag får något då och då, men det är inte ofta längre. Under några år när jag var barn brevväxlade jag med min farfar. Han är borta sedan länge, men ibland tar jag fram breven jag fick från honom och läser. Det är ett fantastiskt minne och jag är så glad att jag har dem kvar. Handskrivna brev slänger man inte, jag har kvar samtliga jag har fått i mitt liv.

    • Vilka härliga minnen för dig att ha. Låter jättemysigt. Tänk så glad han var över DINA brev. Jag blir alltid extra rörd av kontakter/umgänge som hoppar över en generation. Den kan i de bästa stunder överglänsa den mellan barn och föräldrar. Det handlar om helt andra beröringspunkter och kan vara värd guld för båda parter. Samma här. Här slängs inga handskrivna brev. Nu kom jag på något annat. Det hade varit riktigt kul att ha fått chansen, att läsa de brev jag skrev själv. Eller inte. Pinsamt värre?

  12. Back to basic, säger jag om mycket. Mycket mer charm i allt vi gör manuellt, sakta, eftertänksamt och med känsla. Beträffande reklam; hos oss läggs inte reklam i brevlådan längre, utan det sticks in i morgontidningen och blir en otrevlig överraskning när jag skakar tidningen för att separera de olika tidningsdelarna. Jag slänger utan att kolla… varenda dag.

    • Tidningen är bara en pytteliten bilaga av din morgonpost med andra ord. Tänk om du missar något riktigt värdefullt när du är nyvaken?
      Du har rätt. Mycket mer charm, känsla och eftertänksamhet. Man tog sig tid för att tänka på andra. Sög på pennan och la pannan i veck. Funderade på personen. Prasslade med förra brevet man fått. Vägde ibland sina ord. Tittade i Saol efter stavningen av något svårt ord. Sedan är det en annan sak att min personliga stil säkert skapade vissa smärre problem hos mottagaren när de kom till sida sju. Jag höll hårt i pennan. Skrev oftast riktigt långa brev fyllda med stort och smått.

  13. Vilket trevligt kåseri!
    Tänk så ofta man skrev brev förut. Alla skulle ha brevvänner och helst några utomlands också. Jag hade en brevvän i Småland någonstans och jag brevväxlade med en kille i Tyskland.
    Sedan flyttade dottern till Sicilien och under flera år var den enda kontakten vi hade de där handskrivna breven och ett och annat telefonsamtal, men breven var de viktigaste.
    En väninna som flyttade till Skåne brevväxlade jag med och hon skrev de mest underbara brev man kan tänka sig. Hon var lärare och hennes beskrivning av mödan att lära barnen svensk grammatik fick mig att skratta så att tårarna rann.
    Inte kan SMS och mail ersätta sådant. 😉

    • Tack Ingrid! 🙂
      Om han var tysk fick du bra språkträning också oavsett om det var tyska eller engelska som gällde.
      Förstår att ni längtade efter att det skulle dimpa ner post från Sicilien. Hoppas att du har kvar dem.
      Det låter som en riktigt givande brevväxling. Helt rätt. SMS och mail kommer inte i närheten i en jämförelse när det gäller vissa kriterier. Syftar inte på snabbheten. Vårt moderna samhälle bygger på att allt ska göras så snabbt som möjligt till så lite mänsklig insats som möjligt. Ibland är det bra, ibland tycker jag att vi har förlorat något på vägen som inte räknas i kronor eller fylls på i ett CV.

  14. Åhhh…det är ju något alldeles speciellt med handskriva brev, det ligger liksom en själ i dom tycker jag, lite mer känsla. Tror nog jag har kvar de flesta av mina forna tiders brevvänners brev. Inte tittar jag ofta i kartongen, men de ligger där snyggt i olika buntar beroende på avsändare. Gladast och mest sorgset, det var nog när min barndomsvän gick bort för några år sen, och hennes barn sen kom med en bunt brev de hittat i hennes byrålåda, som jag skrev till henne när vi gick i första klass. Värda sin vikt i guld.
    Ha en fortsatt fin onsdag!!
    Kram kram

    • Du fångar det bra. ”En själ med mer känsla.” Skönt att läsa att du också är en ekorre och inte slänger dessa klenoder. Inser att du måste ha pendlat mellan de två ytterligheterna, som samtidigt ligger så nära varandra, när du fick bunten. Snällt av dem att ge dig breven. Vårda dem ömt liksom alla fina minnen av din barndomsvän.
      Kram

  15. Det här inlägget måste jag ju bara kommentera.
    Jag bara ÄLSKAR att skriva för hand personliga och varma brev . Har ALLTID fått beröm för min snygga gammeldagsa handstil. Jättekul naturligtvis. Jag älskar både skriva och att få brev då jag tycker att det är lättare skriva ner mina tankar i skrivt.
    Som du säger detta med personliga brev i reklamväg som TYP: bäste bo….bla bla bla så opersonligt det blir och en tvärtomeffekt än vad dom vill. Uscha för sånt.
    Härliga handskrivna brev ska läsas och njutas av. Synd det händer så sällan att man får nåt sånt.
    När jag var barn och tonåring skrev jag MASSOR av dagböcker där jag skrev…skrev och skrev. Jag har kvar flera.
    Tack för ett nostalgipåminnelse inlägg.
    Ska kika efter mina gamla dagböcker nu.
    Kramen.

    • Synd att vi inte får se din handstil. Det är verkligen något som är personligt. Min är inte så mycket att skryta med.
      Jag skriver dagbok i en femårsbok. Ingen roman men några rader varje kväll. Extra kul när jag är inne på femte året och kan se vad som hänt samma datum de andra fyra åren. I år började jag på en ny bok så varje sida är blank när jag vänder framåt. Detta är fjärde femårsboken. Tidigare skrev jag ettårsböcker. Tyvärr skrev jag inget alls under många spännande år.
      Du sitter kanske gömd på något mysigt ställe nu och är förtrollad och förlorad i en gammal förälskelse från förr. 🙂
      Kram på dig.

  16. Handskrivet is the shit ; ) Jag älskar handskrivna brev, jag skickar ofta vykort till vänner runt om i landet : ) Nu ska jag ta tag i att skriva brev också : ) tack för brevsparken ; ) kram Sofia i Hjo

    • Bra att du håller igång vykorten åtminstone Sofia. 🙂 Passa du på att skriv några brev också så blir mottagarna glada. De blir smittade och skickar tjocka handskrivna personliga väldoftande brev till staden vid Vättern. Som ringar på vattnet.
      Kram

  17. Jag håller hårt på gammeldags (?), klassiska fysiska julkort. Varje år. Ganska ofta vykort från semestrar. Och mellan varven de riktiga breven. Den riktiga brevväxlingen är sporadisk men sker med ev kompis som jag har daglig elektronisk kontakt med. Ändå tycker vi båda att det är en väldigt speciell känsla det där med att få/skicka pappersbrev. Så några av våra ord spar vi till det formatet.

  18. Håller med om att handskrivna brev är underbara. Men nu följer vi ju en massa bloggar och får gensvar och nya vänner den vägen….Inte illa det heller tycker jag:)

  19. Ja, visst är det något speciellt med handskrivet. Jag tillhör faktiskt den utdöende rasen som forfarande envisas med att bombardera vänner och familj med brev och kort. Ska sanningen fram är det kanske mest för min egen skull. Jag tycker den där stunden med ett tomt ark eller kort på bordet (och inte alltför sällan en god kopp kaffe…) och en penna i näven, ja, den är så skön, så ”bara min”, så avkopplande, ja till och med spännande. Men till dig kan man ju inte skicka post överhuvudtaget. Den där turen fram och tillbaka till brevlådan låter livsfarlig! Och något stackars liv vill man ju inte ha på sitt samvete. Ha en fin dag! Kram

    • Hade jag skrivit för fult de första orden? Borde suddat och skrivit om. 🙂
      Jag har en diger hög av gamla kåserier och manus att välja på. Efter det hade vi en härlig villa på en gata med vänd zon där tjejerna kunde härja vilt på en stor lekplats utanför häcken. Det kändes tryggt.
      Skönt att läsa att du inte övergivet det handskrivna. Kram

  20. Att få ett handskrivet brev i brevlådan… ovanligt, men underbart! Sällsynt numer, men jag får väl skylla mig själv, för skickar man inte några brev, så får man inte några heller. Gillar inte heller den där ”personliga” reklamen – Hej Anki… gillar den inte i brev och inte i telefon!
    Oj, vilket äventyr att ta sig helskinnad till och från brevlådan… här åker nog inte så många bilar förbi på ett helt år…
    Tror nog det finns fler än du som aldrig har plockat svamp… konstigt, men så är det nog 🙂 !
    Ha det gott!
    Sensommarkram till dig från mig

    • Den där inställsamma reklamen är verkligen både störande och nästan mer opersonlig än vad budskapet är planerat att vara personligt. Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag läste det. Hur kan de veta vad jag heter… Telefon stör mig ännu mer. Borde skriva kåserier om sådana händelser.
      Som småbarnsföräldrar var det skönt att vi flyttade därifrån till ett lugnt och lummigt villakvarter. Det jag saknade mest var annars havsutsikten från andra våningen, den inglasade terrassen och två balkonger.
      Jag har istället plockat mycket bär och frukt i mina dar. Allt sedan jag följde med mamma och pappa.
      Kram

  21. Det är verkligen nåt visst med handskrivna brev, minns inte när jag senast fick nåt… Vykort är också kul att få, det fick jag faktiskt för inte så länge sen. Man kanske skulle skaffa sig en brevvän…. Ha en fin torsdag! Kram!

  22. Som tonåring hade jag massor av brevvänner får hela världen. Så kul det var när brevbäraren kom och lämnade brev med urtjusiga frimärken på. Tyvärr dog skrivandet ut och jag måste erkänna att nu blir det bara mail. Jo, ett och annat vykort såklart….men det är ju nästan bara som ett sms…fast kanske lite personligare. Kram

  23. Brev är som att ge av sig själv till någon annan. Att någon har tagit av sin tid att skriva ihop ett brev för att göra en annan människa glad… vilken gåva.

    Jag hade mängder av brevvänner när jag var yngre och jag minns den där gången jag kom hem från min ena språkresa och det väntade över 20 handskrivna brev på mig. Vilken skatt och jag låg och läste halva natten. Jag har sparat alla brev jag någonsin har fått i en stor kista. Brev som ska brännas den dag jag dör. Brev som bara var ämnade för mina ögon men som jag inte har hjärta att göra mig av med ännu. Och när min bästa vän dog i cancer för några år sedan skänkte alla hennes brev tröst i sorgearbetet.

    Det var en stor sorg för mig när borrelian gjorde det omöjligt för mig att kunna skriva handskrivna brev. När något som har varit självklart för dig under hela ditt liv plötsligt blir en omöjlighet är det smärtsamt. Idag har jag förlikat mig med att jag inte längre kan skriva brev för hand utan bara via dator. Men istället glädjer jag mig åt att fortfarande kunna skriva vykort och det gör jag. I mängder. 🙂 Och nog blir jag som ett barn på julafton när det ligger ett brev, vykort eller paket i brevlådan. Glittrande ögon och ett stort leende. Vilken lycka!

    Kram på dig

    • Vilken underbar kommentar Lotta. Det var bara din handstil som fattades så hade jag fått hämta papper. Precis så är det. Skrivaren har tagit av sin tid och den finns där på papperet, i orden, mellan orden som en personlig gåva till just dig. Vad härligt det måste ha varit för dig när du kom hem till Sverige igen och såg brevhögen. Att samla dem i en kista låter så vackert. Jag har också sparat allt men vill nog heller inte att de ska läsas. Breven från din bästa vän har naturligtvis en speciell plats i ditt stora varma hjärta.
      Det är smärtsamt när funktioner tas ifrån en. Jag vet. Går de inte att återfå gäller det att hitta alternativ. Sådant tar olika lång tid. Du har en underbar blogg så jag tycker att du gjort det med bravur. Guldstjärna till dig där. Önskar dig en fin helg.
      Kram

  24. Jovisst blir man trött på all reklam som består av den mesta av posten man får plus räkningarna
    Men nu har vi fått så att vi kan ha en markering på postboxen att man inte vill ha reklam
    så nu blir det bra mycket bättre…..det kommer nu bara direkt-reklam…men förr kom det massor varje dag och varje vecka blev en stor trave med reklam till containern på sopstationen

    Trevligt med brevet från din moster
    och ja, det är mysigt med handskrivna brev…men det var länge sedan jag fick ett sådant och att jag själv skrivit ett, om jag ska vara ärlig
    det blir mest mejl

    kommer också ihåg förr i tiden när jag inte hade en egen telefon utan gick till en telefonkiosk, och det gick bra det också
    kram

    • Det är mängden och känslan att man drunknar i den, i kombination med den ringa mängden av rolig post som jag upplever som jobbig. Samtidigt ska erkännas att det kan finnas guldkorn gömda i högen. I så fall hoppas jag att övriga familjemedlemar berättar det för mig.
      Handskrivna brev var högtidsstunder som jag gladde mig oerhört åt förr. Som du skriver. Det går längre och längre tid mellan de dyker upp numera. Det är bara att hänga på det moderna ”tåget” och acceptera läget. Bloggar tycker jag oftast är kul. Din är mycket intressant.
      Allt går. Man måste lära sig att anpassa sig. Göra det bästa av situationen. Men det var dyrt att ringa rikssamtal i t-kioskerna.
      Önskar dig en fin helg.
      Kram

  25. Har också tillbringat långa stunder i vinterkalla telefonkiosker där enkronorna låg uppraddade ovanpå den gröna metallteleboxen.
    Personliga brev är så roliga att få. Så värdefulla att ha kvar från de som inte lever längre. Handskrivna ger extra känsla. De ”brev” som kommer i datorn kan man skriva ut och de riktigt fina kan man läsa innan man somnar. 🙂

    • Då vet du hur det är att frysa om fingrarna. När jag åkte tillbaka till Umeå från att ha hälsat på i Halmstad brukade jag ha med mig en stor tung påse med enkronor som min mamma hade sparat. De kommer att räcka i evighet trodde jag. Icke. Telefonkiosken var en norrländsk glupsk uthungrad telefonkiosk som inte visade någon som helst barmhärtighet. Pip pip, sa det efter tjugo sekunder. Mera mat, mera silvermat.
      De brev som är från människor som jag saknar har en speciell plats. Långa mejl i datorn kan jämföras med brev. De är mysiga att få. Själv håller jag på att skriva ett långt just nu men har kört fast på hur man stavar till ordet lagom langa mijl. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s