I spåren av fotstegen

Jag och Solveig återvände till västkusten och till Halmstad av olika skäl. Vi skulle framför allt hämta hem våra älskade döttrar som varit på läger i en vecka och dessutom skulle vi lämna in ”Mina fotsteg i ditt hjärta” på Bokia, på Storgatan. Vädret var sensommarvackert när vi åkte genom sagoskogen på Galgberget.
Gagberget 1

Solveig fick ta ansvar för systemkameran när jag lät mina minnen blandas med Sebastian Rosander, Lena Sanders, Dag Åhman och de andra i den fiktiva romanen.
På toppen vid det gamla utsiktstornet vek jag av mot motionsslingan. Slog mig ner på en råkall bänk och slöt ögonen. Kylan gick hand i hand med mitt sinnelag. Dystra funderingar som kom och gick i en oändlig ström under en tidlös stund.
Varför? Varför? Varför?

Galgberget 2

Jag hade länge haft klart för mig hur omslagsbilden till min debutbok skulle se ut, om en riktig illustratör fått den delikata uppgiften att ”ta fram den”. Det skulle varit skymning och en gammal gatlampa skulle lyst upp bänken där Lena Sanders och Sebastian Rosander satt och höll om varandra. Vi skulle sett dem som silhuetter bakifrån, där de betraktade stadens centrum, som precis tänts kvällsfint, med kyrkan i mitten. Illustratören skulle fått fuska, så att även utsiktstornet synts på bokomslaget.
Detta kunde inte SolBo Förlag varken illustrera eller fotografera, med tanke på att det är höst på Galgberget i boken, medan det i verkligheten var Påskdagen den 31 mars 2013 och boken skulle ut innan sommaren. Därför tänkte vi om och valde istället en scen längre fram i boken som matchade den vackra titeln, ”Mina fotsteg i ditt hjärta.”

Galgberget 3

Jag nickade stelt, tog min skinnjacka och lufsade ut ur rummet. Någon minut senare lämnade jag sjukhusets väggar bakom mig och tog trapporna till Galgberget. Samtidigt kände jag vid varje steg hur äggskalen krasade under mina fötter.

Galgberget 4

Galgberget 5

”Har du varit uppe i tornet?”
”Nä.”
”Jag och Dag var där en solig dag. Vi såg ända bort till Hovs Hallar. Det bor visst en ensam kvinna i en lägenhet i tornet.”
”Måst… måste vara läbbigt på natten. Hon har kanske en stor farlig hund.”
”Ja. Hon kan inte vara mörkrädd. Eller höjdrädd.”
Jag tyckte inte heller det var rätt läge att berätta om att jag förkovrat mig i namnet Galgberget. Kände till att sista avrättningen skett någon gång på artonhundrafemtiotalet. Sedan hade man planterat bokskog. Nu fanns det inga spår kvar av galgplatsen, endast namnet levde kvar. Men jag hade läst att det fanns en kanon på taket till utsiktstornet under andra världskriget. Dessa krigiska tankar behöll jag för mig själv. Istället sa jag:
”Det var visst skogsvaktaren som bodde där tidigare. Ska vi leta upp en bänk?”

Galgberget 6

Galgberget 7

Galgberget 8

Det gick lättare nerför trapporna. Ändå gjorde vi pusspaus vid varje avsats. Till slut vid varje lyktstolpe, likt två marskatter. Vi korsade Norre Katts park där jag gömt min cykel djupt inne bland rhododendronbuskarna. När vi nådde järnvägsbron över Nissan dök ett hopslingrande par upp. Det var Paul Gessle med samma brunett som sist.
”Är du på promenad genom stan?” frågade han. ”Vi ska upp till Kärleken och lyssna på ett källarband.”
”Vi är där redan.”
Kom den där meningen från min tunga?
Jag gav Lena en våt puss på näsan.

Galgberget 9

Galgberget 10

Jag såg i en inre bild, en romantisk scen i romanen som utspelar sig på Steninge strand, norr om Halmstad. Snön brukar aldrig finnas kvar så länge i södra Sverige. Jag var otålig sedan ett par veckor av att Kung Bore aldrig tycktes släppa greppet. När jag körde ner på den smala slingrande vägen till stranden denna Påskdag och såg all snö som låg i drivor kunde jag inte drömma om att det fanns ett par meter öppen sandstrand vid havslinjen. Många människor hade som hungriga gråsparvar sökt sig till möjligheten att lapa sol under en promenad vid havet denna högtidsdag. Det var inte lätt för Solveig att tillverka hjärtan eftersom vågorna hela tiden ville lägga beslag på dem, eller för Jennifer att få till bilden medan nyfikna människor också ville undvika att gå på den isiga snön bakom våra ryggar. Sådan dramatik ser inte betraktaren av omslaget. Förhoppningsvis känner den helt andra känslor, åt det behagliga hållet.

omslag svart

Reklam & information, även till dem som läst boken och tyckt om den.

Om du vill köpa boken finns möjlighet under min Header, överst på sidan, att beställa den av SolBo Förlag. Då kan du få den signerad och snabbt skickad till dig. Tryck på Köp boken och läs vidare.
Adlibris, Bokus, Bokia, Ord och bok, Nya skivbolaget och Bokbörsen har den på nätet.
Bokia på Storgatan i Halmstad har den i butiken. (Den raden var för dem som bor i närheten. Inte för någon som bor i Kiruna) 🙂
Alla bokhandlare kan ta hem boken via Bokrondellen.
Om du vill att ditt bibliotek ska köpa in den kan du besöka dem personligen eller gå in på deras hemsida och skriva upp titeln och författaren efter att du tryckt på inköpsförslag eller något liknande ord. (Du måste ha lånekort på biblioteket.)
Ni som gillade boken får gärna hjälpa till med sprida information om ”Mina fotsteg i ditt hjärta” på era lokala bibliotek, till bokhandlare eller skriva några rader som ni lägger in på recensioner under min Header. Då ökar chansen att SolBo Förlag har ekonomisk möjlighet att ge ut en andra bok. Det är alltid Davids kamp mot Goliat när man slåss mot de stora bokförlagen med alla sina möjligheter. Tack på förhand.

 

Annonser

48 thoughts on “I spåren av fotstegen

  1. Så vackra bilder, Galgberget där har jag varit och bredvid mig i soffan sitter det en annan Bosse och himlar lite längtansfullt med ögonen, tror det är dags att ta med honom på en tur över Hallandsåsen. Söndagskram

  2. Underbara illustrationer till din bok. Jag tycker att omslagsbilden är helt perfekt för titeln. Faktum är att jag trodde bilden var tagen på sommaren. Kul att få veta lite bakgrund. Har läst din bok och hoppas verkligen det blir fler, så jag ska göra vad jag kan för att intressera fler. Ha en skön dag.

    • Tack Gunnel på alla fronter! Är tacksam både för snälla ord och hjälp till spridning. Jag har skrivit i flera år så material finns det alltid. Samtidigt är jag sugen på många andra skrivprojekt. Om det blir mer offentligt i framtiden vet jag inte. Det är många faktorer som spelar in. En del är trista och har inte alls med ord att göra. Önskar dig en fin torsdag.

  3. Visst är det vackert nere på Galgberget. Jag kände mig så hemma när jag läste boken, varje scen som du beskrev från Halmstad trakten var bekant 🙂 Boken är jättebra och jag har lånat
    ut min till flera som har velat läsa den…. oops, de kanske skulle köpt den istället 😉
    Kramen

    • Jag gissade på att du varit i mina gamla barndomskvarter, med tanke på att du inte har så långt dit. Tack för rosorden. 🙂 Såg du inte det finstilta i boken? Denna bok får endast läsas av köparen. Överträdelse kommer att beivras och kan medföra straff och skadeståndskrav. Eller har du någon söt lurvig sak därhemma som tuggade sönder de raderna? 🙂 Allvar: Givetvis vill det lilla förlaget sälja så många böcker som möjligt så att det går runt. Samtidigt vill författaren att så många som möjligt ska läsa den och jättegärna tycka om den. Det är det jag brinner för som skribent. Det blir ändå likadant med biblioteken (förhoppningsvis) när ”Mina fotsteg i ditt hjärta” kommit ut i en boklista. Kan ta minst ett halvår. Skrämselskottet är att BTJ ligger efter, efter en tuff vår med mängder av inkommande titlar och har börjat med att sålla, inte skriva om alla böcker. Något säger mig att Egenutgivarna ligger pyrt till med den taktiken. Jag hoppas verkligen att jag får en ärlig chans. Kramen. PS. Du får gärna puffa för boken om du har lånekort på något bibliotek.

  4. Och för mej var det som att upptäcka nya stigar…Galgberget…låter både intressant och lite skrämmande. känner att jag föredrar bokskogen…
    Kram kram

    • Det finns många vackra platser med ruskiga äldre historier. Just namnet Galgberget verkar finnas på flera ställen i vårt land. Om du är i Halland någon gång och det är fint väder kan jag rekommenderas Galgberget. Där har jag samlat mina tankar och tankat energi många gånger. Kram

  5. Ja med två jobbiga vintrar med mycket snö så hoppas jag på nästkommande vinter med väldigt lite snö.
    Trodde faktiskt att omslagsbilden var tagen en sommar.

    • Vi är verkligen värda en mildare vinter i Skåne nästa gång. Vi som är veka och inte är vana vid vargavintrar som de som bor längre upp i vårt avlånga land.
      Det är bra att betraktaren tror att omslagsbilden är tagen på sommaren. Annars är just den scenen relaterad till tisdagen den 28 september 1974.
      ”Det blev ett besök i paradiset. I alla fall i inledningen. En sådan där dag som dyker upp när man minst anar det…”

  6. Jag hajade till – Galgberget – befinner du dig på Gotland? Här finns ju också ett Galgberget. och där fanns en avrättningsplats som användes fram till 1845. Idag är det ett uppskattat naturskyddsområde.
    Omslagsbilden till din bok är jättefin!

    • Det är tur att vissa saker förändras till det bättre. Glad att du tycker om min omslagsbild. Bland hundratals bilder såg vi alla tre att det var just DEN BILDEN som var bäst. Vi hade åkt runt till olika stränder och samlat in intryck och tagit massor av bilder. Det var den dumma vintern som satte pinnar i vårt hjul under flera viktiga vårveckor, där vi fick lära oss vad tålamod är.

    • Jag har fortfarande några kvar. 🙂
      Om jag känner mig själv rätt kommer det säkert fler ”bakom kulisserna” inlägg. Både som marknadsföring och för att jag vill dela med mig av mina tankar om ”Mina fotsteg i ditt hjärta” på mitt personliga sätt. Det finns många trådar att nysta i. Jag skrev boken både för att roa och oroa, på ett betydligt djupare plan än när jag tramsar i ett kåseriinlägg på bloggen. Kram

  7. Jag sträckläste din fina bok och har rekommenderat den till mina vänner och tipsat Tibro bibliotek om ett inköp! Kanske ett litet bokprat skulle passa????

    • Sådana snälla ord vill en törstande ensam författare gärna läsa om och om igen. 🙂 Jätteglad för att du uppskattade min roman. Hoppas att min gamla arbetsplats köper in boken. Svår bok att bokprata om med tanke på att jag inte vill att läsaren (de som inte läst den ännu) ska veta hur saker ligger till. Jag har hela tiden varit rädd för att kommentarerna här på bloggen ska bli för avslöjande om ”hemliga saker” och slutet. Själv är jag till skillnad från min älskade fru, som läser vem som är mördaren först innan hon går tillbaka till kapitel ett, allergisk mot att få reda på vem som är den skyldige i en spännande kriminalbok eller deckare. Då försvinner kryddan och jag tycker ex. synd om författaren som råkar ut för amatörmässiga recensenter i media.
      Stor kram till dig. Om ni åker iväg på tur till Skåne måste ni höra av er säger Solveig.

  8. Sköna bilder! Tack för att vi fick följa med på promenaden!
    Har lämnat inköpsförslag av boken till Norrköpings Stadsbibliotek och hoppas förstås att de köper den 🙂
    Kram

    • Tack Soffie! Jag tycker om att skriva. Det är kul att skriva kåserier på bloggen, men så många gånger underbarare att skriva på en roman som är mixad av humor, värme och ett stort stänk allvar. Under den långa skrivprocessen befann jag mig i en helt annan värld. Ibland vaknade jag på nätterna och var tvungen att smyga upp och skriva ner nya tankar. Annars fanns risken att de var puts borta när jag vaknade på morgonen.

  9. Hej Bosse. Har nu läst din bok. Ångrar inte en sekund att jag köpte den. Den har roat mig nu några kvällar. Tyvärr glömmer jag klockan då jag läser så jag har haft några dagar då jag varit så seg, men vad gör det. Jag ska oxå ta ett snack ned de på vårt fina bibliotek och tipsa dem din bok. Kram på dig.

    • Pust. Då slänger du inte i mig i en kall bassäng på ditt jobb, fullt med plaskande simskolebjörnar . 🙂 Glad att den roat dig på kvällarna. Hoppas att du skyllde på mig ordentligt, om dina kollegor tyckte att du var seg.
      Tack på förhand för din insats på biblioteket. Som gammal bibliotekarie gladde det mig att ni har ett fint bibliotek. Kram

  10. Så….är det DU som skrivit den boken?
    Jag är ingen bokslukare men jag har hört så mycket gott om den boken.
    Nu när höstmörkret sakta kommer krypande så kommer jag att läsa denna bok!

    Ha en fin kväll!

    • Vad menar du med DU? 🙂 Jag är tacksam över att ryktet hos dig är åt det hållet. Tvärtom hade inte varit roligt att läsa. Samtidigt är det så att smaken är olika, som tur är. I det här fallet vill jag dock egoistiskt, att så många som möjligt ska uppskatta min debutroman. Då ökar chansen att det blir en uppföljare. Hösten har alltid varit min intensivaste läsperiod under året. Själv är jag en bokslukare sedan små ”pojkben”.

  11. Trevligt att få gå i dina fotspår genom texten jag nyss läst och de fina bilderna du bifogat! Jag är så sugen på att läsa din bok men den ligger fortfarande nerpackad bland det jag inte fått upp än. Alltså flera bokkartonger … som inte har sin plats. ”Den som spar han har” tänker jag … Hoppas att det går bra med boken och att den når ut till många. Som jag sagt till andra … det känns som om jag är ute på en flygtur och vill landa men inte får göra det än. Hoppas att det inte dröjer för länge. Men med tanke på allt som står där så tror jag, att det kan dröja. Jag får fortsätta sväva runt i en bana, som jag vill komma ur!! Kram!

    • Trevligt att du tycker. Allt har sin tid i livet. ”Min bok” får kanske sin tid under några mörka dystra novemberdagar vid Vättern, när du kommit helt till ro och ordning. Förhoppningsvis kommer du att trivas med Lena Sanders och står ut med att Sebastian Rosander är en aning busig innan solen går i moln för honom.
      Det är ingen dans på rosor att ge ut en bok på eget förlag, om man saknar vassa armbågar, är dålig på att tjata hål i öronen och väljer att tro på människors första ord. Samtidigt visste vi om detta redan vid startskottet och har lärt oss massor om processen, livet och våra medmänniskor. I slutändan hoppas jag både banalt och naivt att det ska upptäckas att det är inget luftslott jag skapat för att jag personligen vill ta upp plats. Min strävan har aldrig varit att söka rampljuset. Istället vill jag ha en begränsad läsekrets som trivs med min bok. Själv vill jag hålla mig i bakgrunden. Problemet är att få chansen utan att lägga ner en stor summa pengar på att nå dit. Definitivt roligaste biten är att ägna sig åt att skriva en roman. Det är i det forumet jag trivs och kommer till min rätt. Varma Skånekramar.

  12. Åå såå jättefint Bosse!!
    Vackra bilder och vackra ord.
    Tack också så jättemycket för dina kommentarer hos mig, de värmer och roar alltid lika mycket och jag blir lika glad varje gång du lämnat ett spår hos mig 🙂
    Önskar dig och din Solveig en fin fortsättning på veckan.
    Kram Lollo

  13. Jag tyckte mycket om det här inlägget Bosse! Så kul med tankarna bokom.. textstycken från boken.. att familjen varit delaktig.. och skojigt att få se de fina bilderna från er utflykt.. – men den här gången syntes inget spöke i fönstret utan några små nyfikna troll. 🙂

    • Tack Lena L. Fortfarande kan det poppa upp tankar om boken i de mest egendomliga sammanhang. Sist var det en tjej som gick förbi vårt hus när hon rastade sin hund. Det var inte gubbsjuka jag drabbatas av när jag stelnade till och tittade i smyg på henne. Den tjejen hade blivit utmärkt som Lena Sanders i en filmvariant på romanen.
      Nej, denna gång fick ni hålla till godo med trevliga troll. Minns du när de var som mest i ropet?

  14. Poff så var jag tillbaka i boken….där på berget med Sebastian och Lena. Tack för att du visade bilderna, sammanfaller inte riktigt med mina ”bilder” men jag blev inte besviken. Kommer att besöka platsen vi tillfälle fysiskt också. Galgbackar finns det varstans i Sverige. Vi har en strax bredvid, hur lugnt och fint som helst, folk har fikakorgar med sig. Tror inte alla vet vad som har hänt i backen förut. Det tycker jag är själva poängen…allt går att förändra, fast en del saker tar lite längre tid.
    Kram från Skogsfen.

    • Det är därför jag tycker att en bok nästan alltid överträffar en film. Varje läsare har sin inre egna personliga bild som hon/han tar med sig genom läsningen om de fångats av innehållet.
      Det tycker jag att du ska göra vid något tillfälle om du inte varit där. När bokarna slagit ut i maj är där som finast.
      Det är tur att man inte får reda på hela tiden, vad som hänt för hemskt på just den platsen man befinner sig på. Samtidigt tycker jag det är intressant att lära sig saker från historien. Gärna sådant som gått från mun till mun genom generationerna. En del människor som jag haft turen att träffa på har varit fantastiska berättare. Jag är rädd för att dagens moderna människor inte har tid att föra vidare dessa.
      Kram till dig.

  15. Så då får jag ta och söka upp en bok så jag får hela historien. Spännande med Galgbacken. Halmstad är en outforskad stad för vår del.Jag gillar era bilder.

    annika

    • Det får du gärna göra. Läs gärna recensionerna som droppat in under min header. Halmstad tycker jag att ni ska ge en chans någon gång. Varför inte utforska hela västkusten och de fina halvuddarna längre ner, Bjärehalvön och Kullahalvön om ni inte varit där tidigare. i rätt väderlek blir det minne för hela livet.

    • Ämnet är alltid intressant och går egentligen inte att tömma ut så kooooort. 🙂 Det finns så mycket mer jag kunde skrivit som kanske belyst det bättre. Tack för länkningen. Det tog en stund innan polletten trillade ner. Dina fina ljus gör sig bra i butiken. Väskan var inte ”dum” den heller. Ni som läser min kommentar kan titta på Annas blogg så förstår ni vad jag menar…
      Kram på dig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s