Jennifer tävlade i friidrott. Lizette hade återträff med sin konfirmationsgrupp. Utan barn styrde vi bilen mot Sandhammaren denna söndag. ”Världens största sandlåda” har denna strand blivit kallad. Ett par gånger på senare år har den även blivit utsedd till Sveriges populäraste strand, i en känd tidskrift. Idag var det gott om parkeringsplatser.
Jag hann inte njuta länge innan jag drabbades av panik. Tänk om det smäller snart. 🙂
Bäst att klättra upp en bit. Jag som har svindel. Vågar jag?
Sandhammarens fyr. Vad smart han var, Gustav von Heidenstam som med hjälp av långa skruvpålar kunde få ordning på konstruktionen i den lösa sanden. Byggåret var 1862. Höjden nästan 30 meter.
I detta klätterträd hade våra tjejer trivts förträffligt.
Va? Hallå! Hur gick detta till? Har vi hamnat i Gävle?
Snart ser jag väl rosa elefanter också…. men vad söta blommorna är. ”Rosa kärlek” växer mitt i ängen.
Vänta lite. Det namnet känner jag igen. Ni där uppe på höjden. Ska ni med och fika?
Tänk att vi hamnade här igen. Stället som fick full pott, 20 poäng, när vi röstade sist när hela juryn var med. Bara det inte är fullsatt. Bäst att springa…
Oj, oj! Jag och mina vassa armbågar. Hoppas inte Solveig såg detta. Det var absolut inte meningen.
Sist satt vi här i stora rummet. Den snälla ägarinnan gav oss en klase vindruvor, av dem som växer på de slingrande rankorna mot taket.
Vilket fint fönster. Här blir det romantiskt att sitta med min älskade fru. Bara hon håller sin busiga sked i styr.
Vilken oas. Mysigt och smaskigt till fika, upptill det riktigt gott kaffe. Jag vågar inte visa vad en diabetiker äter denna söndag.
En gammal mangel som påminner mig om hur min biceps fick jobba i barndomen i förrådet, där vår hederliga gröngula mangel stod.
Glädjande nyheter var att vi hittade ett möblerat fint inrett rum med gamla möbler och även pratade med några som satt där. De berättade att Backagårdens café & växthus har öppet på helgerna hela året ut. Det var bra nyheter för min figur. 🙂
Bloggäventyr med Bosse Lidén 