Tävling, Plagg FEM; Jonas Thern

5C5

Jag har lagt in ett kåseri tidigare om hur jag lovade Solveig att vara pigg, trevlig och sällskaplig under dagarna på Bornholm, trots att jag satt i den hyrda stugan och tittade på VM i fotboll sent in på nätterna. Det gick bra både för mig och för grabbarna som grävde brons i USA, sommaren 1994.

Det kan vara inbillning men jag tycker att lagkaptenen Jonas har åldrats om man jämför tavelbilden och tröjbilden. 😉
Vi hade stannat tandemcykeln utanför Alice Lyttkens sommarhus på ön Ven, när min bror tog kortet. Denna helt underbara lilla ö där jag letade hus både till att bosätta sig i och bygga upp Lidéns samlingsmuseum. 🙂
Stängs en dörr öppnar man ett fönster.

Tävlingsregler: Se tröja ETT till TRE. På söndag är det tävlingsdags.

Tävling, Plagg FYRA; Ayia Napa

4J4

Denna fiskeby på Cypern var inte stor första gången jag kom dit. ”Ska ni verkligen åka dit?” frågade kvinnan på resebyrån och tittade förvånat på mig och min kompis. Numera kan jag Medelhavsön på mina fem fingrar och tyvärr är det ingen liten lugn sovande by längre. Bara under siestan. Däremot kan jag med en snabb vespa och en välpackad fikakorg, hitta till små romantiska nästan orörda badvikar, där vattnet är kristallklart.

Jag tvekade en stund innan jag sa nej till erbjudandet om att ta hand om minigolfbanan från september till april. Kanske var det ett felbeslut. Då.

Tävlingsregler: Se plagg ETT till TRE.

Ha en fin måndag.

Tävling, Plagg TRE; IFK Göteborg

3B3

”Lycka till Bobo.”
Den spontana meningen kom från min trevliga gymnastiklärare Stefan Wahlin, som jag hade frågat om han ville bli min handledare. Ingen tidigare i skolans historia hade enligt honom fått skriva om ett fotbollslag i sitt specialarbete sista året på gymnasiet. Jag tågade in till studierektorn som även var min franskafröken. Alla, inklusive de tuffa grabbarna hade respekt för henne. Ingen vågade gå till hennes lektioner utan att ha gjort läxan. Då skolkade de hellre. Jag hörde aldrig henne skrika argt, men det fanns en osynlig respekt omkring henne som var svår att förklara. Hon log alltid så snällt mot mig, när hon väntade på en fransk fras.
Hon visste inte vad IFK Göteborg var för något, men gillade min entusiasm för ämnet och de vinklingar jag drog upp. Helst den med hur spelarfruarna såg på livet.
”Hur fasiken bar du dig åt Bobo?” Stefan fick ett leende istället för ett utömmande svar.

Tröjan var extra rolig att ha på i skolan, dagen efter att Änglarna slagit Halmstad Bollklubb. 😀

Text för er som inte läste inlägget d. 12/9.
Tävlingsdag: Söndagen den 22 september. Två personer vinner var sin Trisslott. Jag kommer att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna, men ni får givetvis skriva om ni vill. Jag tänker ägna mig helhjärtat åt marknadsföring av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Den här gången handlar det om två frågor:
a) Vilket av dessa tio ”gamla ostrukna plagg” tror ni att JAG valde att spara?
b) Vilket skulle DU valt att spara om du bara fick behålla ett?

PS. Efter att ha sett bilderna har jag kommit fram till att jag ska byta efternamn, för att inte längre förknippas med denna person. Solveig Liljedal DS. 🙂

Tävling, Plagg TVÅ; Kalle & Hobbe

2I2

Denna underbara tecknade serie skapades av Bill Watterson. Serien producerades mellan 1985-1995 och handlade om sexåringen Kalle och hans tygtiger, Hobbe. Kalle var brådmogen och hyperaktiv. Hobbe är i Kalles fantasi en riktig tiger. Jag föll för denna duo hösten 1990. Minns hur pappan älskade att slå i Kalle lögner om livet och att mamman som var hemmafru var trött på Kalles ständiga påhitt. Tecknaren Bill var mästerlig på att få fram Kalles minspel och Hobbes smarta kyliga analyser av de galna upptågen. Jag läser på Wikipedia och minns tillbaka:
Rigmor: Den enda barnvakt som kan hantera Kalle och som han fruktar.
Olle: Mobbaren som har skäggväxt i lågstadiet.
Sussi: Granntjejen som råkar ut för Kalles bus men ger igen dubbelt.
Lärarinnan: En hårt prövad kvinna som skickar iväg Kalle till rektorn vid varje tillfälle hon får och längtar till pensionen.
Är det någon mer av er som älskade serien?

Text för er som inte läste inlägget d. 12/9.
Tävlingsdag: Söndagen den 22 september. Två personer vinner var sin Trisslott. Jag kommer att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna, men ni får givetvis skriva om ni vill. Jag tänker ägna mig helhjärtat åt marknadsföring av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Den här gången handlar det om två frågor:
a) Vilket av dessa tio ”gamla ostrukna plagg” tror ni att JAG valde att spara?
b) Vilket skulle DU valt att spara om du bara fick behålla ett?
Lycka till!

PS. Efter att ha sett bilderna har jag kommit fram till att jag ska byta efternamn, för att inte längre förknippas med denna person. Solveig Liljedal DS. 🙂

Tävling, Plagg ETT; Bergerduck

1H1

BBC sände 1981-1991, 87 avsnitt med den populära deckaren Bergerac. John Nettles spelade rollen som den nyktra alkoholisten som jagade tjuvar på kanalön Jersey. På denna soliga skatteparadisö, med en fläkt av England och ett franskt kök, lever många miljonärer… som lockar till brott. Jim Bergerac blev känd för att åka omkring i en fräck vinröd Triumph 1800 Roadster av 1947 års modell.
Jag kan verkligen rekommendera Jersey och de andra kanalöarna. Där finns något att se, göra, äta och dricka för alla. Bara lite kallt i vattnet i juni, för en badkruka.

Text för er som inte läste inlägget d. 12/9.
Tävlingsdag: Söndagen den 22 september. Två personer vinner var sin Trisslott. Jag kommer att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna, men ni får givetvis skriva om ni vill. Jag tänkte ägna mig helhjärtat åt marknadsföring av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.
Den här gången handlar det varken om söta sovbilder på Jennifer eller kaffekoppar från Lidéns Samlingsmuseum. Istället ska ni få två frågor:
A) Vilket av dessa tio ”gamla ostrukna plagg” tror ni att JAG valde att spara?
B) Vilket skulle DU valt att spara om du bara fick behålla ett?

En vinnare dras från er som valde rätt plagg, som ni trodde att jag sparade.
En vinnare dras även från övriga inlämnade svar, oavsett vad ni röstade på.
Lycka till!

PS. Efter att ha sett bilderna har jag kommit fram till att jag ska byta efternamn, för att inte längre förknippas med denna person. Solveig Liljedal DS. 🙂

 

Femtio tusen visningar

DSCN7993

Det drar ihop sig till nionde tävlingen. Den här gången kommer två personer att vinna var sin Trisslott. Jag kommer att från och med imorgon 13/9 lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 söndagen den 22 september. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna men ni får givetvis skriva om ni vill. Jag tänker ägna mig helhjärtat åt marknadsföring av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, (en mycket seriös roman).
Den här gången handlar det varken om söta ”sovbilder” på Jennifer eller kaffekoppar från Lidéns Samlingsmuseum. Istället ska ni få två frågor:
A) Vilken av dessa tio ”gamla ostrukna plagg” tror ni att JAG valde att spara?
b) Vilken skulle DU valt att spara om du bara fick behålla ett?

En vinnare dras från er som valde rätt plagg, som ni trodde att jag sparade.
En vinnare dras från övriga lämnade svar som valde ETT plagg.
Lycka till!
Någon i familjen har något att säga på slutet av detta inlägg. En annan i familjen skrattade ofta bakom kameran, när bilderna togs i söndags. En tredje blev svettig av alla byten. Några grannar riskerade antagligen sina ”balkongliv”.

TÄVLINGSSTATISTIK:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Ingen klarade Mariestad.
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Kerstin Nilsson.
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Ulrika Gasser.
4. Julblogglov: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson, Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson
5. 20 000 visningar/Sportlov: Tio sovande bilder på Jennifer. Ezter Nilsson
6. 25 000 visningar/Påsklov: Tio kaffekoppar. Anne med E.
7. 30 000 visningar: Hjo Kyrka. Kerstin Nilsson
8. Ett år som bloggare: Vilket inlägg hade flest visningar. Susan Adelbrant.
9. 50 000 visningar. De två vinnarna heter…

PS. Efter att ha sett bilderna har jag kommit fram till att jag ska byta efternamn, för att inte längre förknippas med denna person. Solveig Liljedal DS 🙂

Här ska njutas

Bloggis

Här ska njutas. Vilken härlig känsla att det är EXAKT en månad kvar. Vad bra att man kan ta hjälp av experter om man känner sig osäker och tvivlar på sanningar.
Visst sjunger sommarsäsongen på sista versen i Ystad, men det är långt innan det blir höst. Först den 11 oktober är det dags för nästa årstid i vår stad, enligt den meteorologiska expertisen.
”Gränsen går vid tio grader. När temperaturen ligger under den gränsen i fem dygn i ett sträck, då är det höst på riktigt. Även om det är kyligare nu än i juli och augusti så är det sommar”, lovar Sandra Andersson på SMHI. ”Hösten är inte på väg än. Det är mer bara höstkänslor vi känner.” Därför dröjer det ett tag tills det ser ut så här hemma hos mig. Om en månad puttar jag ner trädet igen så det ser mer ”kustligt” och dramatiskt ut. (bilden är ifrån november 2012) Hoppas att jag fortfarande är lika stark… 🙂

När jag gjorde min bloggvandring igår blev jag glad när jag läste detta.
http://www.marinasbay.blogspot.se/

 

Jag kunde inte låta bli

Att jobba på posten som brevbärare var världens bästa sommarjobb. Samtidigt kunde det vara tufft om man inte var varm i kläderna och inte kunde sitt distrikt. Just denna dag var jag klar tidigt med mitt egna distrikt. Fortfarande med fullt betalt, cyklade jag iväg ut i friheten.
Stackars Lina hade det värre. Hon hade inget eget distrikt, som den sommarjobbande student hon var. Just nu befann hon sig på en av sina första dagar på ett område där det bodde mest personer från andra länder. Därför tog det extra lång tid att ”sätta” posten inomhus när mottagarna hade långa namn, som var svåra att skilja åt. Man följde en fastighetsbok (oftast två) och sorterade allt i den ordning som utdelningen skulle ske i. Lina hade bara trappuppgångar i bostadsområdet. Hon hoppades säkert att posten låg i rätt ordning i väskorna på den gula cykeln. Annars skulle hon få cykla tillbaks på sin tur och behöva springa upp i samma trappa igen. Inte så kul i sommarvärmen och ytterst pinsamt om någon person såg fadäsen i ett fönster, eller om någon stressad person längre fram ville ha sin post fort. Förhoppningsvis hade Lina två gummiband om varje ”trappbunt” och hade dragit åt rejält på remmarna om posten, som låg i sidväskorna. Garderat sig om cykeln skulle blåsa omkull samtidigt som hon befann sig överst i en trapp. Jag tror att hon i denna stund var nöjd med att ha lämnat postverket och kommit ut i friska sommarluften på sin runda.
Lina var en go tjej. Jag hade skojat mycket med henne. Hon var en ”falsk” rödhårig tjej som jag kallade för My Carrot. En glad person med både humor och temperament. Min rymliga tvåa var som ett öppet hus, så det hände att hon kom hem en sväng till mig och tjatade, eftersom vi bodde ganska nära varandra. Det här inlägget har jag lagt in på Pracital Joke. Någon har kanske noterat det. Varför händer inget tänker en stressad läsare. Lugn och fin. Ser ni Lina framför er? Hon är rätt glad över sitt sommarjobb. Visserligen är hon svettig i den blå postskjortan, har ni bra bildseende så ser ni två våta fläckar i armvecken. Lina tar en klunk vätska från en flaska innan hon hastar in i nästa trappa med sin bunt post. Hon vet att hon är halvvägs in på distriktet. Tänker säkert på något roligt hon ska göra till kvällen. Det hon inte vet är att en viss postanställd brevbärare i civila kläder råkar befinna sig en liten bit bort bakom en häck.

Det gick bara inte att hindra mig. Jag försökte inte ens. Kollade bara så kusten var klar. Snabbt sprang jag fram och svängde upp stödet. Rullade bort det gula fordonet bakom ett hörn där jag fortfarande hade bra koll på läget. Annars hade det inte varit kul. Jag ville inte missa något av föreställningen.
Lina hade ett spännande kroppsspråk som tilltalade mig mycket. Helt klart åt det teatraliska.
Hon gjorde mig inte besviken. Visst tog det ett par sekunder innan hon såg något, men jag hade gott om tid och kunde förlåta henne. Avståndet var inte långt. Min hökblick såg allt. Minspelet. Den flackande blicken. Huvudet som vred sig åt alla håll. Inte en människa i närheten denna varma sommardag. Hon tog några steg åt ett håll. Tvärstannade. Ruskade på huvudet. Slängde ur sig fraser som jag inte vill skriva ner här på bloggen.
Cykeltjuven ville inte göra plågan för lång. Okej. Jag åkte på några nyp och det vevades vilt med armar innan jag samlade in dem. Ord flög i luften. Det blixtrade till i de bruna ögonen innan hon snabbt mjuknade och jag fick en riktig björnkram.
”På ett vis är jag glad för att du dök upp, både med cykeln och all post. Samtidigt Bobo vet jag inte om jag vill döda dig eller krama dig.”
”Du kan få en glass vid kiosken medan du funderar på det.”
Straffet stod jag ut med. Jag tog varannan trappa resten av distriktet. Lina tyckte att vi skulle göra om det nästa dag. Jag lovade inget. 😉 Man måste variera sina PJ. En annan dag gjorde jag och Lina ett PJ ihop. Vi var av samma skrot och korn. Inget kunde stoppa oss när vi såg möjligheten framför våra näsor en lördagsförmiddag. Tredje part fick en chock, men hade ett bullrande skratt och slog inte ihjäl oss.

PS. Ni får gärna dela med er av något PJ ni gjort. DS

Livet är upp och ner

Jag gillar att bli överraskad åt det positiva hållet. Vem gör inte det. Helst när solen gått lite i moln. Den här färska recensionen handlar om min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Skriven av en journalist och författare.

http://bokcirkelflickorna.blogspot.se/2013/09/tankar-kring-mina-fotsteg-i-ditt-hjarta.html

Under min Header finns fler bokläsares kommentarer och recensioner, som jag alla är ytterst tacksam för. Att skriva en bok är ofta ett ensamjobb där uppskattning alltid är en vitamininjektion, ett kvitto på att man nått fram någonstans. Nu till något tristare.

Imorgon klockan åtta ska jag besöka samma tandhygienist som jag skrev om 12 mars 2013, på bloggen. Här kommer början av det inlägget i repris. I skrivande stund vet jag inte hur jag ska uppträda denna gång. Ska jag visa upp en ny sida av Bosse Lidén? Eller ska jag för andra gången i mitt liv borsta tänderna liggande. De personer som jag pratat med privat är eniga. Aldrig att hon fått mig till det. Vad anser du som läsare?  

”Glöm nu inte bort att du INTE ska borsta tänderna ikväll.”
”Va? Vad sa du?”

Min tandläkare tyckte att jag skulle träffa en tandhygienist i höstas. Om det tyckte jag inte. Det räckte så gott med de över 1200 kronorna, som jag fick betala. Därför förhalade jag det hela och sa att jag skulle höra av mig när jag hade tittat i min kalender. När jag kom hem hittade jag ingen ledig lucka förrän den 5 mars 2028, om det regnade då. Till slut fick jag dåligt samvete och ringde efter julhelgerna. En telefonsvarare svarade hela förmiddagen att de hade julstängt och önskade alla en riktigt god jul. När en kvinna äntligen svarade på eftermiddagen och jag skojade om julhälsningen, var hon inte med på noterna. Antagligen hade hon inte fått allt som var med på hennes privata önskelista.

Uppmaningen som jag skrev överst kom alltså från tandhygienisten, efter att mina tänder fått bananlack. (Förr har jag bara hört att jag inte fick äta på en timme). Det måste ha varit första gången i mitt liv som jag hört frasen att jag inte fick borsta tänderna på kvällen. Å andra sidan hade vi träffats två dagar tidigare och då var det första gången jag gick i tandborstskola och var tvungen att göra ett praktikprov på plats – i den nedfällda stolen. Visst har jag besökt yrkeskåren några gånger i mitt liv. Jag kommer ihåg dyra, onda stunder där jag pumpats med dåligt samvetekommentarer om att jag måste sköta mina tänder och tandkött annars skulle Karius och Baktus komma och hälsa på. Och de var inga snälla kompisar. Jag hade sett otäcka bilder på planscher. Nu hotades det istället om tandlossning. Antagligen vuxenvarianten.
Det var pinsamt och ovanligt när hon bad mig att borsta med eltandborste med en spegel i min vänstra hand. Liggandes. Definitivt första gången jag legat och borstat tänderna. Såg säkert avigt och framför allt fel ut enligt henne. Mina tandläkare har de sista tjugo åren berättat att jag ska ta det försiktigt med borstningen med tanke på att tandköttet har krupit ner. Det var inte alls farligt fick jag höra nu. Mitt tandkött var bättre än andra patienters. Jag måste gnugga rejält på varje tand, berättade hon. Sedan skulle jag prova med större borst och nya tandstickor som såg ut som de där sakerna som tvättade bilen i en tvätthall för några år sedan. Fast lite mindre tack och lov.
Tack vare all tid som JAG fick jobba vid besöket hanns inte en sak med. Bananlackspenslingen. Jag såg att hon såg stressad ut på slutet. Hon frågade om det var okej att jag kom en gång till. Visst. Kul att betala en gång till för att jag suttit här och borstat tänderna som en idiot, tänkte jag. Högt sa jag artigt och väluppfostrat.
”Visst. Det går bra.”
Jag fick en lapp i kassan efter det att jag rensat min plånbok. Det var när jag kom hem och läste papperet som jag kom att tänka på termen ”rättvisa”. Helst en rad intresserade mig. Sent återbud inom 24 timmar debiteras med 500 kr. Jag tänkte på att kvinnan var genomförkyld och skulle hinna smitta mig. Tänkte vidare på vinterkräksjuka som kan komma snabbt, racerbajs och annat trevligt. Ska man släpa sig dit på morgonen för att man inte vill slänga 500 kr i sjön och istället smitta ner alla andra?
”Ursäkta kan du vara snäll och hålla i spannen. Vänta lite. Nu hörde jag åskan i den andra ändan. Förlåt. Tror du inte det går att tvätta av instrumenten? Det där borret ser väl ändå rätt gammalt ut. Borde det inte bytas? Kanske bäst att öppna föns…. snabbt hit med hinken. Nuuu! Ursäkta att jag inte hann. Har du någon aning om vad de här stora variga bölderna kan vara för något? De sitter så dumt i hela mitt ansikte. Jag hade fyrtio grader i feber i morse. Slipper jag borsta tänderna idag? Är det okej om jag sitter topless? Jag är genomsvettig. Nu är det dags igen. Snabbare! Du har ingen mer spann?”

Närmaste tiden på bloggen:
Det är på tiden att jag skriver om ett Practical Joke.
Jag måste också lägga in något riktigt seriöst. Helst innan det är dags för nästa tiodagarstävling, då jag ska fira jämnt antal visningar på bloggen. Om jag nu vågar den varianten som jag tänkt mig. I så fall handlar det inte om sovande söta tjejer eller fina kaffekoppar utan om något av textil som börjar bli…
Just nu längtar jag efter att klockan ska bli nio så jag får se nästa avsnitt på den prisbelön
ta engelska serien Broadchurch. Följer ni också serien?

 

Höstens första dag

Jennifer tävlade i friidrott. Lizette hade återträff med sin konfirmationsgrupp. Utan barn styrde vi bilen mot Sandhammaren denna söndag. ”Världens största sandlåda” har denna strand blivit kallad. Ett par gånger på senare år har den även blivit utsedd till Sveriges populäraste strand, i en känd tidskrift. Idag var det gott om parkeringsplatser.

Bild ett

Jag hann inte njuta länge innan jag drabbades av panik. Tänk om det smäller snart. 🙂

Bild två

Bäst att klättra upp en bit. Jag som har svindel. Vågar jag?

Bild tre

Sandhammarens fyr. Vad smart han var, Gustav von Heidenstam som med hjälp av långa skruvpålar kunde få ordning på konstruktionen i den lösa sanden. Byggåret var 1862. Höjden nästan 30 meter.

Bild fyra

I detta klätterträd hade våra tjejer trivts förträffligt.

Bild fem

Va? Hallå! Hur gick detta till? Har vi hamnat i Gävle?

Bild sex

Snart ser jag väl rosa elefanter också…. men vad söta blommorna är. ”Rosa kärlek” växer mitt i ängen.

Bild sju

Vänta lite. Det namnet känner jag igen. Ni där uppe på höjden. Ska ni med och fika?

Bild nio

Tänk att vi hamnade här igen. Stället som fick full pott, 20 poäng, när vi röstade sist när hela juryn var med. Bara det inte är fullsatt. Bäst att springa…

Bild åtta

Oj, oj! Jag och mina vassa armbågar. Hoppas inte Solveig såg detta. Det var absolut inte meningen.

Bild tio

Sist satt vi här i stora rummet. Den snälla ägarinnan gav oss en klase vindruvor, av dem som växer på de slingrande rankorna mot taket.
Bild elva

Vilket fint fönster. Här blir det romantiskt att sitta med min älskade fru. Bara hon håller sin busiga sked i styr.

Bild tolv

Vilken oas. Mysigt och smaskigt till fika, upptill det riktigt gott kaffe. Jag vågar inte visa vad en diabetiker äter denna söndag.

Bild tretton

En gammal mangel som påminner mig om hur min biceps fick jobba i barndomen i förrådet, där vår hederliga gröngula mangel stod.

Bild fjorton

Glädjande nyheter var att vi hittade ett möblerat fint inrett rum med gamla möbler och även pratade med några som satt där. De berättade att Backagårdens café & växthus har öppet på helgerna hela året ut. Det var bra nyheter för min figur. 🙂