En skimrande möjlighet…

Solveig gästbloggar denna grå novemberdag.

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i att ringa till personer jag inte känner. Det har ingen större betydelse om det är till en myndighet, en privatperson eller till ett företag. Jag får verkligen samla mod för att ta telefonluren i handen och knappa in numret. Jag är väldigt bra på att skjuta upp det där samtalet tills det inte går längre, tills jag bara måste… Därför är det lite lustigt när Jennifer säger precis samma sak. Hon tycker inte heller om att ringa till okända. ”Det har jag ärvt från dig mamma!” Det är då jag brukar påpeka att det finns kanske något bra som hon också ärvt från mig. Man får ta det onda med det goda liksom…

Många gånger när jag lagt på luren efteråt har jag tänkt att det är så fantastiskt hur ett samtal kan påverka mig som person. En glad och tillmötesgående person i andra ändan av linjen kan plötsligt få mig att må bra. Lika lätt är det åt andra hållet. En del företag och myndigheter tycks vara lyckligt omedvetna om att de placerat helt fel person i rollen som företagets telefonröst. Jag minns en gång för många år sedan när jag ringde till Arbetsförmedlingen. Damen som tog emot mitt samtal hade nog en av sina värsta dagar, eller också var hon sådan jämt. Hon lyckades att på bara några sekunder rubba hela min balans. Trots att det gått många, många år sedan dess så minns jag fortfarande hur arg och ledsen jag var när samtalet var över.

”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela”
skrev John Donne på 1600-talet. Vissa dagar är vi mer känsliga än andra. Något kan ha hänt i vår familj, på jobbet, en sjukdom, en sorg – anledningarna kan vara många. Problemet är att vi kanske inte vet om den människa vi möter eller pratar med har just en sådan där ”känslig” dag.

Det är lätt att skriva om hur viktigt det är att ta vara på sin tid. Att se varje dag som den gåva det är. Det är svårare att leva efter det. Var dag är en sällsam gåva, en skimrande möjlighet… är en psalmstrof som jag sjungit många gånger. Kanske är det så att jag, liksom du som läser detta, om och om igen måste påminnas om att varje dag i livet är just en gåva och en möjlighet. Därför gäller det att ta vara på varje stund av lycka och njuta av dem, samtidigt som vi också måste vara förberedda på att livet kan ändras snabbt. På bara en sekund kan det plötsligt se annorlunda ut. Nej, jag är ingen dysterkvist, men jag tycker att det är viktig att vi då och då påminns om hur skört och bräckligt livet faktiskt kan vara.

Den som nyss mist en älskad livskamrat, en förälder, ett barn eller en kär vän, brukar ibland anklaga sig själv över att han eller hon inte tagit vara på tiden tillsammans med den som gått bort. Det är ju precis så vi känner när något som vi förväntade oss skulle vara för en lång tid framöver, helt plötsligt tog slut, alldeles för tidigt. Samma känsla kan infinna sig hos den som fått domen om en kronisk sjukdom som aldrig kommer att gå över utan som ska bli en följeslagare för resten av livet. Varför var jag inte tacksam över att jag var frisk?

Vi kan aldrig skruva tillbaka tiden. Aldrig göra om ett enda ögonblick av vårt liv. Den stund som passerat kommer aldrig mer tillbaka. Livet som ligger framför vet vi inte något om, men stunden som är just nu har vi i vår hand. Vad vill du göra av ditt liv? Hur vill du ta vara på den stund som du just nu har? Ska den bli till ett skimrande ögonblick som inte bara ger dig själv en stunds njutning utan som kanske kan ge skimmer även åt dem du möter längs vägen. Det är du som väljer…

Annonser

60 thoughts on “En skimrande möjlighet…

  1. Tack Solveig! Du anar inte så gott din text gör mig och så rätt du har i det du skriver. ”Här och nu” är något väldigt viktigt. Ingen har några som helst garantier för något annat. Man behöver inte vara dysterkvist för att man ibland påminner sig om allt som man borde känna stor tacksamhet inför. Vi tar ofta mycket för givet … Jag instämmer med dig i psalmstrofen som jag ofta gnolar inombords. När vi nu fått en ”sällsam gåva” borde vi ju ta hand om den på bästa sätt! Att kunna ge ett skimmer till en medmänniska är stort och något som ger så mycket glädje. Visst gruvar jag mig också ibland för att ringa upp någon okänd men det brukar visa sig, att det var något väldigt bra och trevligt – oftast i alla fall.
    Ha det så bra idag och njut av din sällsamma gåva!

    • Tack Skrivmoster! Om vi sprider skimmer ibland kan vi hoppas att någon annan har möjlighet att ge lite skimmer tillbaka en dag då allt är grått i våra liv.

  2. Attan så bra du beskriver oss människor, Solveig. 🙂 Jag skriver under på hela ditt gästinlägg…. 🙂

    Jag tror det är väldigt viktigt att påminna sig då och då att vi bara är människor och kanske inte låta ett dåligt beteende från en annan gå för personligt in på oss….

    Kram ♥

    • Tack Kaisa! Jag tror att jag skriver mest för att påminna mig själv. Jag har lätt för att glömma bort att det är just så här livet är. Kram!

  3. Jag skrev igår ett inlägg om nästan detsamma, om att sorgliga saker händer och att man då blir exra påmind om hur bräckligt livet faktiskt kan vara. Och det är då man känner hur viktigt det är att ta vara på det, livet, och på varann.

  4. Tack Solveig – kloka ord om det vi/jag alltför ofta glömmer, att ta tillvara den dag som är. Känner också igen det där med att ringa, jag är underligt tveksam till att använd telefonen för ”okända” samtal. Som tur är behöver jag dem inte så ofta!

    • Tack Margareta! Nej, det är skönast att slippa ringa. Fast ibland upptäcker man att själva motviljan är det som är värst att komma över – och själva samtalet visar sig gå hur lätt som helst…

  5. Solveig, det var roligt att du gästbloggar igen 🙂 Ett allvarligt ämne om livet och hur man lever sitt liv. Det är konstigt att det är lättare att vara missnöjd än nöjd. Att man är ”rädd” för telefonen. De flesta människor verkar väldigt lika! Själv har jag varje kväll, detta året ,skrivit i en särskild bok, något jag är glad/tacksam för just den dagen. Det ändrar faktiskt synsättet en del, det är inte lika lätt varje kväll. Om man inte ska ta det klassiska ”Att jag är frisk”. Hur bräckligt livet kan vara det ser man bevis på dagligen, men ”Det händer inte mig” är också en vanlig tanke…
    Ha det bra!

  6. Under många år gjorde jag helt fel. Tänkte inte, bara forsade på, rusade i otakt, hit och dit. Trodde kanske att det är så livet är. Nu, en del år senare, gör jag inte så, utan försöker ta vara på dagarna. Fast det går ju inte att ständigt vara medveten om att ta vara på tiden. När jag jobbar längtar jag (förstås?) hela tiden till fredag eftermiddag, till friheten och jag hoppas att tiden ska gå fort.

    Nu har jag till slut bestämt att hoppa av. Vara mer ledig och t.ex. hinna skriva. Hur blir ekonomin? Min man och jag är beredda på att vi får dra ner på kostnader. Vi vill leva enklare, känns inte som en uppoffring, känns till och med spännande. Jag har en man som är ekonom, han får göra en budget :-).

    Tack Solveig för ett tänkvärt inlägg!

    • Tack Ethel! Du och din man kommer säkert att upptäcka att det går alldeles utmärkt att få ihop det. Och livskvalité har inte med pengar att göra. Lycka till!

  7. Nog kan det hända – och har hänt – sorgliga saker i ens liv som förändrat en som person, men tyvärr kan man oftast inte påverka sånt. Det kommer till en vare sig man vill eller inte!
    Alltså försöker jag att bara se fram emot trevligare tider. Men ibland är det inte lätt och visst tänker man ofta på varför saker och ting hände precis då, det var ju alldeles fel tidpunkt. Jag hade inte hunnit…..
    Fast så är det ju alltid, numera lever dom flesta av oss i ett samhälle där allt ska gå så vansinnigt fort. Men i vårt fall så bestämde vi oss hastigt och lustigt utan att haft en tanke på det tidigare att hoppa av ekorrhjulet. Alltså flytta ifrån storstaden och bosätta oss på landet – och då menar jag riktiga landet. Inte i en liten by eller stad eller så, utan verkligen ute på vischan. Som infödda Stockholmare var det ett mastodontsteg…..men oj vilken skillnad i livsstil vi fick!
    OK, det blev helt klart sämre inkomster – men man gör ju av med betydligt mindre. Det blev kanske inte lika mycket umgänge – men dom man umgås med är inte bara ytliga bekanta utan riktiga vänner. Och när dom gamla vännerna från stan hälsar på oss så umgås vi länge…..och hinner därför med att verkligen njuta av varandras sällskap.
    Så ni som har möjlighet och längtar efter ett ”annat” liv, gör slag i saken! Sen om det är bo på landet, emigrera eller börja studera igen, eller starta en kennel, eller…..Det spelar ingen roll, ta er bara ur just ert ekorrhjul – det är det viktiga!!

    • Tack Susie! Låter som om du och din familj gjorde ett mycket klokt val. Vem vill snurra runt i ett ekorrhjul? Vad har man för nytta av en massa pengar och saker om man är för trött för att njuta av tillvaron tillsammans med sina närmaste.

  8. Tack för dina kloka ord… visst bör vi leva här och nu… är själv i den situationen just nu… en kär vän avled i helgen och tankarna är många…
    Kram

    • Tack Anki! Beklagar sorgen. Förstår att dina tankar snurrar. Du får plocka fram alla era fina stunder som ni haft och vårda dina minnen. Den man minns i sitt hjärta blir aldrig glömd.

  9. Åh Bosse, så fantastiskt fint du beskriver Livet. Livet som som ju består av en blandning av skimrande stunder och mörkare stunder. Du kan drabbas av svårigheter, men valet är ditt, hur du bemöter och tacklar dem.
    Ett leende eller ett vänligt ord kan förändra hela dagen både för den du möter och för dig själv – och ett leende smittar av sig som ringar på vattnet.
    Önskar dig och de dina en fin dag.
    Kram

  10. Hej Solveig. Så sant det du skriver. Sagt är sagt och gjort är gjort. Så sa man alltid då jag var liten. Men det ligget nåt i det, för det är svårt att ta tillbaks nåt dumt man sagt eller gjort i kanske stundens hetta. Dessutom blir man bemött så som man själv bemöter nån.
    Har du ingen egen blogg? Vore kul att få läsa mer om dina tankar.
    Kramen.
    Ha en bra dag

    • Tack Annika! Jag nöjer mig med att gästblogga. Min tid snurrar med jobb och studier. Men, Bosse hävdar bestämt att när det blir sommarlov nästa gång så ska vi skriva en bok ihop.

    • Tack Gigi! Jag fick förmånen att låna sidan. Kanske vi alla kan hjälpas åt att skimra lite extra så här i mörka och gråa november.

  11. Alvarligt ämne och väl så tänkvärt. När jag kommer på mig själv med att bara rusa runt. Då tar jag upp telefonen och ringer min mamma eller någon vän som jag försakat alldeles för länge….Men jag blir lite full i skratt över din ”telefonfobi”. Jag jobbar som innesäljare och ringer butiker inom dagligvaruhandeln. Varje dag möter jag nya spännande människor via telefon och det som är svårast är just att man aldrig vet vad som hänt den människan stunden innan man ringt upp….
    kram Susan

    • Tack Susan! Ibland träffar jag på en riktigt trevlig telefonröst. Då brukar jag faktiskt tala om det för henne eller honom. Min förhoppning är ju att hon eller han fortsätter att sprida trevlighet… Kram!

  12. så sanna, tänkvärde och kloka ord, varje jag dag pratar jag om för mig själv innan jag stiger ur sängen, ta till vara och fånga dagen den kommer inte i repris. Den devisen försöker jag leva efter i allra högsta grad. Njuta här och nu.

    Just i det stycket där du skriver – ”Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig själv…….osv. Möter jag nån på gatan, pratar med någon i telefon så tänker jag alltid, har jag tid – annars – fråga aldrig någon hur han/hon mår om du inte har tid att lyssna på svaret.
    Ha en fin kväll. Kram från mig

    • Tack Lollo! Hoppas att du också har haft en fin helg. Vissrligen regnar det och är grått, men vad gör det om det finns värme inomhus. Kram!

  13. Solveig, oj vad mycket tankar din text väcker!
    Och det tycker jag om! 🙂
    Att ringa upp eller byta några ord med myndigheter eller andra okända personer har jag inga problem med… däremot har jag på senare år.. (på kvällstid) ofta låtit bli att svara i telefonen.. har bara inte haft lust.. är det nåt riktigt viktigt får de väl sms:a.. eller nåt.. 🙂
    Jag har på olika sätt mist människor och livet har innehållit sina överraskningar.. så livet har liksom blivit ett ständigt föränderligt ”NU”.. jag gör mina val.. och vet samtidigt att nån annans val kan vara nåt annat.. och rätt för den.
    Tuffa tider är påfrestande.. men jag tänker som så, att det svåra blir till en process där man kan utvecklas själsligt.. för det ”händer något” med människor som gått igenom svårigheter.
    Ett favoritordspråk:
    ”Missunna inte någons glädje
    ty du vet inte om dennes sorger.”

    • Tack Lena! Vilket fint favoritordspråk du har. Jag brukar tänka på en sångstrof: Kom och gå en mil i mina mockasiner, vandra mina vägar för en dag….. sedan kan du säga så´n är jag. Det är lätt att döma andra utifrån vad man tror, men viktigt att ta reda på vad som finns där bakom ytan. Ibland blir man väldigt förvånad och glatt överraskad. Kram!

  14. Ping: tre små ord | And then there was !

  15. det är så väldigt sant och klokt och så nödvändigt att bli påmind om stundens skimrande möjlighet! tänker ofta på det där hur man bemöts och hur vi alla är en del av alltet. försöker tänka på det när en stackars försäljare knackar på tex. , försöker vara trevlig ändå (ler) fast man inte från början uppskattade det. hur man sedan blir glad själv resten av dagen 🙂

    kram Lycke

    • Tack Lycke! Vi skulle få en bättre värld att leva i om alla bemötte varandra så som man själv vill bli bemött. Fast visst är det svårt ibland. Kram!

  16. Nej – livet går inte i repris.
    Det där med telefonröster skulle företag och andra ta till sig.
    Betyder verkligen mycket hur man blir bemött – både i telefon och öga mot öga.
    Tack för morgonens mest berörande läsning!

    • Tack Beppan! Jag tror att alla företag skulle vinna på att placera sina trevligaste medarbetare i kundtjänst. Vem vill återvända till ett ställe där man inte blir väl bemött?

  17. Jag håller med om att en person som visar dåligt humör på ett utåtriktat jobb kan verkligen förstöra en hel dag för man blir så negativt påverkad. Det är detsamma när man går in på en butik, Apotek eller liknande och det kan göra att man aldrig går dit igen och dom tappar kunder. Jag har själv slutat gå på två ställen tack vare det. Alla har sina järnspöken och dom är olika när det gäller detta med att ringa upp eller andra saker.

    Som du så klokt säger så är livet bräckligt och det märker man när man kommit upp lite i ålder och folk börjar försvinna runt en i sjukdomar och annat. Jag själv lärde mig att ta vara på dom bra dagarna när jag blev utbränd. Njuter mycket i det lilla numera.

    Tankeväckande och bra skrivet.

    Ha en skön helg
    kram

    • Tack Malin! Visst är det konstigt att man måste bli sjuk för att lära sig uppskatta att vara frisk. Social kompetens är en förmåga som alla som arbetar med människor skulle behöva utveckla. Kram tillbaka!

  18. varma, kloka ord som berikar mig denna gråa lördag…jag känner igen mig i detta med att ringa någon jag inte känner…jag drar på det tills det inte går längre och nu med mitt nya yrke utsetts jag varje dag för att ta kontakt vilket jag nu upptäckt inte är så farligt…jag har valt (tror jag) att våga ringa…tack för att du påminner mig om att ta vara på livet..jag önskar er alla en skön helg
    kram Åsa

    • Tack Åsa! Övning ger färdighet sägs det. Så även när det gäller att ta kontakt med nya människor. Lycka till med ditt nya yrke. Kram!

  19. Så fint du skriver Solveig.
    Har full förståelse för det där med ringandet, jag är inte ihäller vidare förtjust i att ringa vissa typer av samtal. Fy vad jobbigt det kan kännas 🙂 Men man känner sig nöjd när man väl gjort det.
    Och när det gäller att ta vara på livet, så har du så rätt. Livet är en värdefull gåva.
    Kram Christina

    • Tack Christina! Vi behöver nog lite påminnelser då och då om att ta vara på livet. För visst är det värdefullt. Kram tillbaka!

  20. Klokt…tänkvärt…Och ju äldre man blir så inser man att ingenting i livet är alldeles självklart…Vet inte om det är att föredra att leva i ungdomens oförstånd och tron på att allt vara för evigt i ett rosa skimmer, eller allteftersom livet rullar på inse att…riktigt så enkelt var det inte!! Nu menar jag inte att ungdomar är naiva och godtrogna, utan mer att de oftast är omärkta av livets hårda skola. Nej, jag är inte tacksam varje dag för hur jag mår, men mer och mer inser jag att det inte är alla förunnat att må bra.
    TACK för ett fantastiskt inlägg!!
    Kram kram

    • Tack Rigmor! Varje tidperiod har sina för och nackdelar. Att vara ung idag är nog ganska tufft. Jag är glad att jag har den tiden bakom mig… Kram tillbaka!

  21. Dina ord går verkligen rakt in i hjärtat och stannar kvar Solveig. Kloka och insiktsfulla ord. Jag tror att vi alla behöver påminnas då och då om livets skörhet och hur viktigt det är att ta vara på vår tid. Kanske är det så att vetskapen om vår död är en välsignelse. Att vi tack vare det tvingas att leva våra dagar fullt ut. Just för att vi vet att vår tid är begränsad.

    Alla kan vi ha en dålig dag men ack vad viktigt det är med människor på rätt plats. Att den som möter människor i sitt yrke också är serviceminded och vänlig. Det kostar trots allt så lite med ett leende och ett vänligt ord.

    Tack för ett klokt och värmande inlägg Solveig!♥

    Kram Lotta

    • Tack Lotta! Ja det är viktigt att de människor som möter nya människor dagligen i sitt arbete är medvetna om vilken viktig roll de har. Tänker speciellt på dem som arbetar inom sjukvården. Den som är sjuk är alltid extra sårbar. Kram tillbaka!

  22. Vilket tänkvärt inlägg. Att livet plötsligt kan vända, ja det har vi erfarenhet av, men det är
    inte alltid till det sämre. Ibland behöver man en käftsmäll för att vakna till och uppskatta
    vad man har och hur man mår. Tänk om vi kunde offra lite av vår dyrbara tid på att
    se andra, och då menar jag verkligen se dem. Lyssna på dem, alla har en en berättelse
    och någon kanske inte har någon att berätta den för.
    Fånga dagen, en klyscha, men ack så sann!
    Kramen

    • Tack Pia! Ja, visst är det en spännande tanke om vi alla bestämde oss för att försöka att göra minst en människa glad varje dag. Ett leende mot en okänd, några vänliga ord, en liten tjänst… nog skulle det bli ringar på vattnet.
      Kram tillbaka!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s