Ibland måste man spara på batteriet

Tid ett är ett märkligt fenomen. Fast jag är rätt säker på att en timme alltid är sextio minuter har jag tvivlat många gånger genom åren. Ett sommarlov kändes som ett härligt äventyr när man gick hem efter ”Den blomstertid nu kommer”. Allt var möjligt och låg framför fötterna. Sommarlovet var nystruket och oändligt långt.
Ju äldre jag blir så känns det som om åren går mycket fortare nu än de gjorde förr. Då tycker jag ändå att när det är som regnigast, blåsigast och som mest dimmigt i november blir det trögare och trögare att hitta någon motivation för hösten, som ligger framför som ett dammigt inpyrt täcke. Som om det dystra biter sig allt längre in i min själ. River upp sår som blir en aning djupare för varje säsong. När jag gick i skolan var en timme ALDRIG samma sak. Ett dubbelpass i gympan kändes som mycket kortare än en halv teckningslektion för mig som föredrog streckgubbar och smörpapper.
Efter ett kvartsamtal kom mina föräldrar hem med två besked till mig. Ett: Magistern tycker att du inte ska umgås så mycket med Sune. Han är inte bra för din framtida utveckling. Antagligen ringde jag Sune direkt och undrade om vi skulle förändra världen ihop på kvällen. Två: Magistern sa att han aldrig sett någon elev följa med så bra som du gör, när han har en längre genomgång.
Sög jag i mig av smaken på den karamellen? Växte jag någon centimeter på höjden? Hemskt mycket nej. Varför inte? Därför att jag var den enda på jorden som visste om sanningen. Den nakna orsaken. Mina knappar: Mina inre filmknappar med olika kategorier. Tryck på en knapp så såg jag en final på Wembley. Ett tryck på en annan knapp och vips besökte jag nöjesfältet Klampenburg utanför Köpenhamn. Sedan fanns alltid min teatraliska konst att med blicken fäst vid läraren kunna få blicken att se levande ut. Antagligen fanns det ett lyster i mina bruna ögon. Själv var jag iväg på en hemlig resa, spelade final i fotboll, slog in matchbollen mot Björn Borg, käkade pizza med Olivia Newton-John eller plockade ost på månen. Det enda jag inte var. Den enda plats jag inte var på, var i ett klassrum på mellanstadiet. Det bästa var att jag inte behövde vända huvudet mot fönstret som en startsträcka för att drömma mig bort. Den taktiken har många före och efter mig misslyckats totalt med. Dömt att misslyckas.
Mina inbyggda möjligheter har tagit mig på många inre tidsresor genom åren under alla mina studieår. Tro inte att jag är en ständig drömmare. Helt fel. Långt ifrån. Jag är ytterst vaken och alert om det var och är viktigt, underhållande och givande. Gällde det uppgifter inför en tenta sög jag i mig information och kunskap. Skrev långa anteckningar med min svårlästa handstil. En bra talare är guld värd. En som fångar sin publik och kan behålla den i nittio minuter. Det finns sådana pärlor. Som är som duktiga skådespelare. Ändrar röstläge och tonläge. Varierar ordtempo. Förflyttar sig på golvet. Överraskar positivt med att bryta av det allvarliga med något mer lättsamt eller ett skämt. Då missar jag inte ett ord eller stavelse.
Det är de andra talarna och tillfällena. När man måste närvara, men då det inte ska testas senare om jag minns något. Inget prov eller omständlig redovisning. Det var då jag knäppte på min ljudlösa film och oj vad tiden gick fort. I takt med att jag blev äldre ändrade innehållet karaktär. Vissa saker är inte ens lämpliga att skriva om här. Det kan vara någon som läser min blogg. 😉
Ibland kunde jag göra tvärtom. Strunta i mina knappar. Istället följde jag med i föreläsarens ”kropps-och-tal-mönster”. Höll räkningen på hur ofta han sa ett visst ord. Mycket roligare än att bli nervös och vänta på att han skulle säga samma ord en gång till. För då kunde det börja krypa innanför min egen tröja och myrorna kallade till sammanträden i mina ben. Det hände att jag gjorde ett streck för varje gång han tog sig för hakan, hon la håret bakom örat. Alla tics. En dragning med tumme och pekfinger längs med näsan till näsroten. En harkling. Ett visst uttryck som tenderade att återkomma som en bumerang. Ibland gjorde jag detta med en annan studiemotiverad kompis. Delad glädje är dubbel glädje. Jag och Katarina hade riktigt roligt där vi satt i vår u-bänk. De andra undrade vad vi höll på med.

Det här var mest ungdomliga bekännelser. Hösten 2013 är jag lugn och fin som en filbunke och har lämnat den ”mörka världen” bakom mig. Eller… 😉

Häftigt. Jag såg att bloggen har passerat 60 000 visningar. 😀

Annonser

28 thoughts on “Ibland måste man spara på batteriet

  1. De knep du beskriver fungerar bra långt upp i åldrarna. Jag vet för jag har testat ibland någon studiedag, då jag önskade att jag var elev i stället och kunde få vara ledig den dan.

    • Ett ämne man är intresserad av kan bli fruktansvärt drygt om det är fel person som håller i trådarna. Ett ämne som inte alls är intressant kan bli otroligt givande om rätt person föreläser. Att spela in sig själv borde vara givet om man är en yrkesföreläsare. Vissa ska göra helt andra saker.

  2. Ha en trevlig helg och hoppas att du vilar från ditt domarjobb! Jag ska ägna mig åt besök och vara social. Skönt att kunna vara i sin egen värld när det omkring blir för ointressant … Nu ska jag se om Idol är intressant. På spåret var det i alla fall! Kram

    • En domare vilar aldrig. Han sitter där framför sin dator och bevakar klockslag. ;)Fast idag har jag jobbat med många andra saker och ändå hunnit med att njuta av det vackra vädret vi bjudits på. 23 november. Vi såg flera blommor som vi fotade. Ett par klippte gräsmattan. Någon sprang i kortbyxor.
      Vi såg Idol. På spåret ser jag i efterhand.
      Trevlig helg.

  3. Håller med om att det med tid är ett märkligt fenomen.
    Upptäcker nu att det är sant det de äldre ofta sa när jag var liten, att tiden går fortare ju äldre man blir.
    Och på något sätt verkar det vara sant……detta är ett mysterium tycker jag att det är så.
    Känner också igen känslan när sommarlovet började när man var barn….
    kram och ha en fin helg

  4. Ja, tiden är en konstig sak. Fattar inte heller hur den kan gå så fort. Det där med att tiden går snabbt när man har roligt, det stämmer ju bara för kortare stunder och vid jämförselse med att ha extremtråkigt. För jag kan ärligt säga att jag hade mycket, mycket roligare de där evighetslånga somrarna än jag har nu i det här ekorrhjulet som snurrar i expressfart. Nu hinner jag knappt en tänka på något roligt. (Jag vet, november etc etc etc…)

  5. Allting är relativt, speciellt tiden. Det där med att få lärare att tro att man lyssnar är en aktivitet som man måste behärska i skolan (den är även bra att ha med sig ut i arbetslivet)

  6. Aha, du gillar också att föra statistik :-)!

    Jag känner förstås igen mig i dagdrömmeriet. En sak som jag tänkt på som hänt mig ett antal gånger nu på ”äldre” dagar. Det spelar ingen roll om jag går på en föreläsning där ett ämne som jag är intresserad av ska ventileras, jag ”somnar” efter en stund ändå. Klarar inte att hålla mig alert. Ögonlocken blir tunga, jag bara måste blunda. Försöker dölja det genom diverse undanmanövrar. Jättejobbigt. Så fort jag kommer ut ur föreläsningssalen är jag tillbaka, pigg och vaken. Vad beror sådant på?

    • Jäpp. 🙂
      Syreomsättningen? Du är en så aktiv utomhuskvinna annars så när du sätter dig kommer vissa saker ikapp dig? För varmt i lokalen? Kan inte ha med åldern att göra. Absolut inte. 😉 Jag tycker att tidpunkten är avgörande och om det är ljust ute. Jobbigt när ögonlocken vill bestämma. Jag har haft klasskamrater som somnat. Så fort som de inte hade ordet brukade de nicka till. Ibland kom det snarkningar. Så länge som du är pigg när du kommit ut från f-salen är det inget att oroa sig för. Det hade varit värre om de varit tvungna att väcka dig för att de skulle sätta på larmet.

  7. Jag hade också ett helt register av filmer jag knäppte på. Herregud, det är ett mirakel att det fastnade lite lite ändå därinne i skallen efter nioårig grundskola och treårigt gymnasium! Jag menar, jag kan ju både räkna % och beställa en bättre middag på tre fyra språk. Forma bokstäver till ord och meningar klarar jag också. Filmerna jag såg på lektionerna måste ha varit väldigt pedagogiska….;-) Önskar dig och de dina en riktigt fin helg! Kram

    • Det måste ha varit under de där filmstunderna du lärde dig att beställa mat. I nästan alla filmer äts det och många andra trevliga saker. Då behöver man ingen katederundervisning. Tittade din hjärna då på film som inte var översatt fick du massor av överkurs. Lärde dig franska sånger helt gratis mitt under lektionstid. Helgdagskram.

  8. Jag var också expert på att se intresserad ut fast jag var någon annanstans, i Afrika eller på en annan planet eller så noterade jag saker som att magistern hade hår som växte ut ur öronen och näsan och undrade om det kunde växa lika långt som skägg… Lärarna förstod inte varför jag hade så dåliga resultat på proven. Kram!

    • Så du och jag tillhör samma skrot och korn? 😉 Jag tycker det verkar som du studerade en massa spännande och lärorika saker. Du kunde blivit upptäcksresande, astronaut, hårfrisörska eller vad som helst. Dina lärare måste ha varit ovanligt korkade. Kram

  9. Grattis till över 60.000 visningar! Ja inte av dina inre filmer utan av bloggen förstås 😉
    Om du tycker att tiden rusar iväg nu, kan jag ”trösta” dig med att den kommer att rusa på ännu snabbare ju äldre du blir. Vi säger: ”Det var nog fyra-fem år sedan…” och vid närmare koll visar det vara något som hänt för ca 8-10 år sedan…
    Önskar dig och familjen en skön helg i novembermörkret.
    Kram!

    • Tack! Tack även för de upplyftande orden om att tiden kommer att rusa ännu fortare. Jag blev så glad. Ser du. 😀
      Det där känner jag redan igen. Ibland är vi stensäkra på att en händelse hände för högst ett par år sedan. Sedan tittar jag i en av mina femårsdagböcker och sanningen kommer som en chock.
      Kram

  10. Håller med Gigi i allt! Allt från grattis till hur man uppfattar tid.
    Minns att min farmor ofta sa ”tiden går fortare och fortare ju äldre man blir” – då när man själv var ung fattade man inte vad hon menade… Nu vet jag 🙂
    Ha en fin lördagskväll!
    Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s