Man har inte roligare än man gör sig. Jag gillar lokalen där vi besiktigar bilen. Det är inte samma företag som tidigare hade monopol i vårt land. Bäst tycker jag givetvis om att höra en manlig stämma berätta att bilen har klarat av årsprovet. Eftersom vi är noga med service varje år, brukar jag inte vara speciellt orolig där jag sitter med en kaffe latte och betraktar scenen. Det är några år sedan jag såg en kvinnlig ”besiktningsman” sköta sysslorna. Jag menar inte att fixa en latte, utan att besiktiga ett fordon. Minns annars att det hänt både i Halmstad och i Ängelholm. Det var mer oroligt i min barndomsstad. Där gick det rykten om att en namne till mig, om han väl bestämt sig, satsade allt på att banka sönder bilplåt så att det skvätte över hela lokalen. Mer nitisk snubbe har jag aldrig hört talas om inom kåren. Tuffa män satt och bet på naglarna i kön och hoppades slippa Bosses slägga. Inte ens en sexig kvinna i kort kjol kunde få honom att byta intresse för en kvart. Det var för övrigt hans dotter som sedan axlade manteln. Jag tror att hon fick sin pappas slägga i julklapp när det var dags. Det retar mig att jag glömt smeknamnet. Var det Bosse Slägga? Nä… Det var något betydligt roligare.
Ser det ut såhär där ni besiktar bilen? Eller körde jag fel? Här är så mycket att titta på att jag glömde bort tiden. Är det normalt att de kör iväg med bilen och är borta i över en timme? 😉
Hahahhaa… det där känner jag igen. Släggkastare som bankar hål i rosten. Hade en sådan när jag var in och besiktigade min gamla veteranbuss en gång i tiden. Kostade mig 10 lakan att åtgärda. Hugabuga.
Nu önskar jag dig en God Jul Bosse. Ifall jag glömmer, och ett nytt skrivarår ser vi ju båda fram emot.
Kram
Usch! Det måste ha svidit rejält i börsen. 😦
Jag önskar dig också en God Jul och ett Gott Nytt År. Ett gyllene skrivarår skulle inte alls vara dumt. 🙂
Kram
Trevlig inredning.
Jag har ett irriterande minne från gamla bilprovningen i Ystad. Följde med mamma dit när jag var 18 år, tror jag, för att besiktiga den stora folkabussen innan det var dags att fylla den med saker inför en tvåveckors bilsemester genom Europa. Besiktningsmannen var en äkta bilsadist. Han slog och slog och slog och såklart gick bilen sönder. Jag blev fly förbannad och skällde ut alla i min väg. Det slutade med att en annan besiktningsman fick lämna jobbet en stund och skjutsa hem mig och mamma. Några dagar senare var bilen hel igen och vi parkerade bilen i ett stekhett Italien.
Kram!
Hemskt minne för dig. Tur att ni kom iväg till Italien.
Kram
Huuuu… detta ämne är INTE ett av mina favoriter….
Mina tre värsta saker:
Att gå till tandläkaren
Besikta bilen
Deklarera
Bara såå tråkigt, hjälps inte att det brukar gå bra…ja något ska man väl ha fobi för…kan det bero på att jag kom till besiktningen för måååånga år sedan med en (som jag inte visste då) rishög till Volvo. Väl där åkte hela avgassystemet isär och det öronbedövade ljudet i hallen framkallade säkert öronskador hos flera av de som befann sig där. Fick lov att åka ut ur lokalen och invänta en riddare som hjälpte mig därifrån….hahah…vilket minne…
Härligt att du tycks trivas och mycket att upptäcka fanns det med…om du nu befann dig i en dylik lokal…för så trevligt brukar det inte vara dit jag åkt 😉
Ha det gott
Kram Lollo
Förstår att du inte uppskattar dessa ställen. Det har blivit annorlunda sedan monopolet släpptes. Det är säkert både på gott och ont.
Jag gillar heller inte att gå till tandläkaren eller ta läbbiga blodprov på labb som jag ska göra nästa vecka.
Kram
Det där med bilbesiktning har säkert många historier att berätta om!
Själv höll jag på att råka riktigt illa ut när Rolle (min blivande man) skickade iväg mig som hade lediga måndagar med vår gemensamma bil. Det här var ju för många, många år sen när det här med besiktning var nytt och jag var väldigt ung och oerfaren. Besiktningsmannen var väldigt noga men hittade inget att klaga på, men så skulle han provköra bilen – och jag skulle åka med.
Väl ute på vägen så frågade han var jag bodde och jag som inte förstod bättre talade om var det var. Sen sa han inte så mycket mer utan körde till mitt bostadsområde. Där ville han ha reda på vilket hus det var och så parkerade han utanför. Naturligtvis tyckte han sen att vi båda två skulle gå in ”och fika”! Men då hade jag fattat galoppen och bara skrek åt honom att jag inte drack kaffe och att jag dessutom omedelbart ville åka tillbaka till stationen. Han påpekade då att om jag ville ha bilen godkänd så var det nog bäst att vi gick in!!
Som tur var dök det upp en granne som glodde undrande på oss och jag vevade ner fönstret och skrek att det var en besiktningsman som körde och…..mer hann jag inte förrän han snabbt körde tillbaka till stationen. Det var väl en 10 min resa och jag storgrät hela tiden.
Så lämnade han mig i bilen, men kom snabbt ut igen med ett papper och jag som då hade hämtat mig tittade inte ens utan gasade iväg till Rolles arbetsplats – en Volvolverkstad – som låg en kvarts bilresa därifrån. Där visade det sig att han hittat på en massa fel och att det skulle vara körförbud på bilen!
Hela verkstaden kom ut och kollade bilen och verkstadschefen ringde upp besiktningsstationen och det blev ett jäkla hallå. Eftersom jag hade ett vittne, grannen, så kunde han inte nobba och det hela slutade med att han blev avskedad. Han fick välja på att gå direkt samma dag eller en polisanmälan.
Nu efteråt undrar man ju vad han hade gjort tidigare eller vad han gjorde senare i livet. Man skulle nog ha anmält honom för säkerhets skull, men på den tiden togs såna här saker inte så allvarligt.
Det viktigaste var dock att jag var oskadd och att jag hade lärt mig en välbehövlig läxa!
Men Susie, vilken hemsk historia! Vilken tur att den besiktningsmannen blev avskedad. Ni borde ju egentligen ha polisanmält honom!
Kram, Ingrid
Vilken story du berättar. Hade det varit en rysare eller en novell skulle jag bedömt den på ett helt annat sätt. Nu när det handlar om ett otäckt minne smakar det bara illa och jag blir arg. Jag blir riktigt ”nyfiken” på den mannens framtid. Jag tycker att han kom för billigt undan den grisen.
Nu fick du mig att börja bli nervös. Det är snart dags för besiktning här. Som tur är finns det ingen slägga på den stationen jag besiktigar min bil på….inte vad jag vet i varje fall. Ha en bra adventsvecka.
Det var inte min mening med att skrämma dig. 🙂 Hoppas det kommer att gå bra.
Önskar dig en fin torsdag.
På fredag, fredagen den trettonde av alla dagar, ska jag och besikta bilen. Rakt upp och ner bara, utan någon förbesiktning på någon verkstad. Hur ska det gå, hur ska det gå?? Hoppas att jag får en snäll och beskedlig besiktningsman.
Kram, Ingrid
Tretton är mitt turnummer. Jag gissar på att du får en trevlig person som bjuder på julgodis och pepparkakor. Lycka till i morgon!
Kram
Nä, så där ser det inte där jag besiktigar bilen, tror jag, det är ju några år sedan jag var där sist! Är det Falkenberg som är barndomsstaden? Jag har varit på besiktningen där men någon Bosse minns jag inte!
I Falkenberg gick det alltid bra när vi besiktade bilen där. Barndomsstaden ligger tre-fyra mil söder om Ätranstaden.
Besiktningen överlåter jag till mannen i huset. Jag har varit på en enda besiktning i mitt liv och det gör jag aldrig om, trots att bilen gick igenom.
Det var nästan som ett tandläkarbesök.
De stack väl inget borr i munnen på dig? Skönt att kunna dela på sysslorna. Själv funderar jag på att skicka Solveig på provtagning i nästa vecka. Hoppas det funkar, för jag har ingen lust. 😉
Bilbesiktningen gillar jag inte, även om bilen är på service innan det är dags att fara dit, men visst är det trevligt att de bjuder på kaffe, när jag jobbade på det stora flygbolaget som en gång i tiden även de hade monopol då åkte jag alltid dit i samband med att jag skulle jobba så jag var klädd i uniform och de höga klackarna….. om det hjälpte…. njä . Kram
Så du menar att jag ska skippa de höga klackarna och uniform nästa gång? 😉
Kram
De där ställena är några riktiga energitjuvar 😉 Även om man har full koll på bilen (tror man)
så kan de alltid hitta något som inte är till belåtenhet. Nu har jag haft tur i en herrans massa
år, det har blivit blankt papper varenda gång. Kan undra hur länge den turen håller i sig 😉
Kram
Hoppas att den håller i många år till.
Kram
En sån cykel hade jag när jag var liten (tror att de hette Bambino)
Tuff cykel. Där gick det undan förstår jag. 🙂
Jag hade också en sådan cykel! Förra året hittade jag en på en samlarmarknad. Men 750 kr tror jag den kostade. Det tyckte jag var lite väl dyrt för en nostalgitripp!
Jag lånade ut din bok till min bästis. När jag pratade med henne ikväll hade hon läst ut det, hon tyckte den var jättebra!!!
Det låter dyrt. Undra vad den kostade i nypris på den tiden.
Kul att din bästis gillade ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. 🙂
Hahaha! Bosse, jag ska in på det årliga i eftermiddag och biter redan på naglarna och har darr i knäna… 😉
Kraam
Petronella
Hoppas att du inte har läst kommentarerna jag fått på mitt inlägg. Då förstår jag att du biter på naglarna. Så illa ska vi inte tro att det går. Jag önskar dig stort LYCKA TILL i eftermiddag. Hoppas att bilen får högsta betyg.
Kraaam Bosse
Å, nostalgi! En Bambino-cykel…som var rätt farliga…de hade ju ingen broms! (Jag har varit snäll mot både bussar och långtradare idag 😉 dock ej busar…) Ha de gott!!
De cyklarna doftar nostalgi på lång väg.
Tänk att din snällhet utvecklats till långtradare idag. 🙂 Hur ska det här sluta. Har det något med julafton och julklappar att göra? 😉
Ha en fin torsdagskväll.
Usch jag hatar bilbesiktning sedan den gången jag som ung, ensamstående, stressad mamma inte haft tid att städa ur och tvätta bilen före besiktningen. Jag hoppar ur bilen, räcker nycklarna till den vidrige mannen och hasplar ur mig att bilen visst är ”lite” smutsig…..Varpå han tittar på mig uppifrån och ner och sedan säger: Hrmp det säger väl mer om ägaren än om bilen:( …..Då blev Susan tyst och det händer inte så ofta;).
Ännu en hemsk story som ”ni” bjuder på här i kommentarerna. Det är nästan så jag sitter och väntar på att någon ska skriva att hon träffade sin man, när hon besiktade bilen och att de nu varit lyckligt gifta i 25 ”bilår”. 🙂 Jag har faktiskt träffat på några riktigt trevliga på de sista åren. Kan handla om charmkurs och att det numera är ”tävling” om ”kunderna”.
Kom du på världens bästa motkommentar när du kom hem? Fick du inte lust att åka dit en annan gång när du var riktigt välklädd, helst i en fräck sportbil som du lånat för stunden bara för att platta till mannen. Vilken skitgubbe. 😦