Den internationelle ynglingen

Jag tänkte på en sak under julhelgen. Vad duktig jag blivit på olika sorts språk under alla mina resor. Som den gången jag befann mig i Kiruna mitt under sommaren. Vi bodde på ett Vandrarhem där toaletten tyvärr var i en särskild byggnad, ett annex. VH var fullbelagt men värden hade tillåtit några turister att bo i samlingsrummet, som låg i anslutning till korridoren, istället för att skicka dem vidare till gruvan. 😉  Mitt i natten vaknade jag och kände att jag behövde uppsöka toaletten. Det gick inte att somna om. Med viss möda tog jag mig ut i korridoren och fick kliva över de utländska personerna som kom från landet Amerika. Oturligt nog trampade jag till på en långhårig kille så att han vaknade tvärt. Kvickt öppnade jag dörren och smet iväg ut i sommarnatten. Gissa
om jag blev överraskad när det snöade i den ljusa sommarnatten. Exotiskt.
Jag fick gjort det jag skulle göra. Några liter lättare öppnade jag åter dörren
till huvudbyggnaden. Min förhoppning om att killen hade somnat fick sig en törn
när han såg misstänksamt mot mig och mina två vänsterfötter. Precis som om han trodde att jag var en kille som gjorde om samma misstag. För att lätta upp stämningen och bryta språkbarriärer, kläckte jag ur mig en passande amerikansk öppningsreplik och hoppades att han noterat att det singlade ner snö utanför fönstret.
”Happy Christmas!”
”Merry Christmas”, blev det torra svaret med en betoning på första ordet – innan
konversationen tvärdog som en jul i juli.

Ps. Hade jag den minen så kan det varit orsaken. Kroppsspråk är a och o. Vika ner kragar tillhör en annan kod. 😉

CCI201401030001