En gräsänklings bekännelse

Jag tänkte på en viktig sak. Är inte fruar, äktenskap, barn och djur i olika storlekar och kön egentligen rätt överreklamerat?
Jag behöver inte gå långt i mitt sunda resonemang. Jag klarade mig förträffligt som ungkarl. Hade inga som helst planer på att skaffa mig en ring, varken på fingret eller i örat. De senaste dagarna har jag mått som en prins, rört mig över stora bostadsytor. Valt ljud, aktiviteter, mat & dryck efter egen smak. Samtidigt ska man inte styra om i jordens ekorrhjul när likasinnade hjärtan möts. Ibland kan det gå fort när lyckan gör entré. Själva mötesplatsen behöver inte alltid vara romantisk, som många nyförälskade gärna målar upp för sin omgivning. I torsdags… hoppas ni inte tjallar. Alla gör vi våra snedsteg och detta är en bekännelse, från en lycklig gräsänkling visserligen. 😉

… I torsdags möttes vi på Åhléns i centrala Ystad. Hon var också där solo. Två ensamma själar på samma jordfläck. Vilken värme hon utstrålade. Först trodde jag att jag skulle få dåligt samvete. Att det skulle skava, när hon kom hit hem och det blev mer på riktigt. När drömmar och vardagsliv korsades. Jag garderade mig med att blunda och inte fästa blicken på bröllopsfotot. Manövern behövdes säkert inte, utan var mer en säkerhetsåtgärd.
Denna småländska snäcka från Huskvarna är den ljuvligaste kvinna jag mött på… flera år. Ärligt talat vet jag inte vad jag föll för först. Naturligheten? Hon var enkelt klädd i blåjeans. Hon är magisk där hon ligger så nära mig, så ett frimärke inte skulle få plats mellan oss. Dessutom doftar hon sagolikt. Lavendel som jag alltid varit svag för.
Okej! Ni tror att jag blivit förblindad redan vid årsstarten? Gubbsjuk? Erkänner vagt ett ”mikrouns”. Nu när den första förälskelsen har lagt sig kan jag delvis hålla med om det, när det gäller tre detaljer i hennes personlighet. ”Veteja” som jag kallar henne i smyg, har sina egenheter. Hon vill ladda upp på små utrymmen i några minuter innan vi blir intima och envisas med att behöva ett glas vatten varje gång. Efter trettiofem minuter har hon en tendens att svalna av. Ingen är perfekt. Jag har själv några egenheter, men kan i skrivande stund inte lämna några referenser.

Mysko. Vad hände? Drog någon ut sladden? Vilken konstig och främmande känsla som dök upp i kroppen. Jag känner mig tom, halv och en aning småhungrig. Undra vad Solveig och tjejerna gör? Så mycket kan det väl inte finnas att göra och titta på i Stockholm. En småstad. Möjligtvis en aning större än Ystad om man fuskar och börjar räkna förorter. Vi har ex. Svarte och Abbekås där jag var för några dagar sedan, men jag fuskar aldrig. Hög tid att gaska upp mig. Så länge jag har Tour de Ski och ”Veteja” klarar jag mig utmärkt.
”Ja, ja. Tjata inte. Jag ska ge dig ett glas vatten innan du snurrar runt i två minuter i mikron. Något mer Madame? Ska jag hämta vattnet från Vättern?”

Fotnot: Mirakelpåsen. Värmaren och kylaren i samma påse. KRAV-certifierad vete av Kiwa. Svensktillverkad av MirakelDESIGN AB i Huskvarna.
Personlig åsikt: Underbart skönt och avkopplande under ex. en värkande rygg och nacke.