Film två av femtio

French Kiss.
Genre: Romantisk komedi, 106 min, 1995
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 33/40
2). Bosse Lidén 2014: 108/120
Favoritscen/kommentar: När Kate visar Luc en överraskning på perrongen. Repliken ”Something, perhaps, maybe a little bit… like this”, har vi skojat om många gånger genom åren.

Egna ord: Kate (Meg Ryan) är flygrädd. När hennes pojkvän och blivande man Charlie (Timothy Hatton) ska åka på konferens till Paris vågar hon inte följa med. Det hjälper inte att hon går en terapikurs för att kontrollera sin rädsla. Ett samtal några dagar senare från en full pojkvän, som säger att han drabbats av kärleken i Paris får henne att våga släppa taget om sina inre tillkortakommande och fobier. På flygplanet träffar hon sin motsats i den franska buffeln Luc ( Kevin Kline) som utnyttjar Kate för sin smuggling. Jag faller pladask för denna amerikansk/brittiska film, som var så svår att få tag på eftersom den var slutsåld i Europa under några år. Efter att ha sett filmen en gång på TV fick jag nöja mig med CD:n som är en av mina mest spelade skivor. Den var länge den dyraste skiva jag hade köpt. Inköpt i Helsingborg på numera nerlagda Pop & Rock.  Kevin Kline sjunger själv låten ”La Mer”. Van Morrison, Louis Armstrong och Ella Fitzgerald sjunger på några av de andra låtarna. Jag brukade länge spela skivan som avslappning. När det kom till sista låten vaknade jag till igen. (där blir det plötsligt ett helt annat tempo)

Kate hatar Paris där allt går fel. Det är så smart filmat. När vi tittare ser alla de kända och berömda attraktionerna i Europas kärleksstad missar Kate precis allt av olika orsaker, helt i symbios med det destruktiva tillstånd hon befinner sig i. En del scener är helt fantastiskt roliga. Jag har varit förtjust i Meg Ryan sedan jag såg ”När Harry mötte Sally”, på bio i Umeå.  Kombinationen mellan karaktärerna Kate och Luc är mycket lyckad. Själv älskar jag både filmen och Paris. Ryan visar prov på stor begåvning framför allt med sitt kroppsspråk. Som tittare lider man verkligen med henne. Filmen är inspelad i Cannes, Paris och Valbonne.

Dagens fråga: Gillar du eller gillar du inte Meg Ryan som skådespelare?

Repristext från 8 januari för nya läsare som avslutas med mina tolv kriterier. Hela texten finns på aktuellt datum.
Familjen Lidén har under tio säsonger haft ”Filmmys i TV-sofforna”. 185 st filmer har vi tittat på. Efter varje film har vi satt var sitt betyg mellan 1-10. Smaken har ibland varit riktigt skiftande, andra gånger inte. Endast en film har fått 40 poäng. Den gången hade vi inte ens några förhoppningar. Filmtiteln var helt okänd. Underbart att bli överraskad åt det hållet.
Nu tänkte jag under 2014 återse de filmer som jag själv gav 9-10 poäng.  På torsdagarna (om jag hinner) kommer jag att lämna ett filmtips. En del filmer är redan jättekända. Jag kommer att ge filmen ett slutbetyg som jag summerar efter att ha tagit hänsyn till 12 st personliga kategorier som finns längst ner i inlägget. Maxpoäng är 120. Ni får gärna kommentera, men jag har inte lust att försvara elaka sågningar. Detta är en ”Snällblogg”. 🙂
När det gäller denna bloggkategori kommer jag endast att svara med en glad gubbe som visat att jag uppskattat din kommentar. Efter femtio filmtips kommer jag att avsluta med en tävling. Ni får då välja tre av mina femtio bidrag som ni tycker är bäst. Ska bli spännande att se vilken film som vinner när ni får bestämma. Hoppas många lämnar in bidrag i december. Ni kan ju hela tiden scrolla i kategorin ”Filmtips” under året.
Jag låter denna text följa med som en ”svans” i början av året. Sedan kapar jag efterhand orden och hänvisar till tidigare inlägg.  Precis som jag gjort vid mina andra tävlingar.

Här har ni mina tolv kategorier med damerna först. 🙂
Jag har satt ett betyg mellan 1-10. Max 120 poäng.
1= Kvinnlig huvudroll; rollprestation, trovärdighet, charm och utseende.
2= Manlig huvudroll; samma som ovan.
3= Bakgrundsmusik.
4= Biroller.
5= Regi. Röda tråden. Givetvis den viktigaste av kolumnerna.
6= Den romantiska biten.
7= ”Spänningen” i storyn. Från filmruta ett till den sista.
8= Repliker; sköna klassiska kommentarer som sitter kvar efteråt, eller meningar som ger mig något.
9= Komiska situationer som lockar till skratt.
10= Tilltalande miljöer. Utomhus, inomhus, spännande platser. Blir jag sugen på att resa dit, eller tvärtom? Platser jag längtar tillbaka till.
11= Kameraspråk.
12= Slutscenen. Inte reta mig på att det är en cliffhanger. Istället tänka mig att jag är sugen på en tvåa. Eller fantisera vidare själv.