Älskade veckotidningar

Kåseriet skrivet för några år sedan inför en flyttning:

Veckotidningar gör inte skäl för namnet. Det gör däremot dagstidningar som är som dagsländor. Är möjligtvis halvfärska i två till tre dagar om man varit bortrest. Sedan svalnar de snabbt och faller i glömska. Veckotidningar däremot är mer som ett gott vin. Ju längre de lagras ju trevligare blir sällskapet med dem.
Fast Solveig behandlar veckotidningar som glödhett stoff. Tidningen hinner knappt landa på måndagarna förrän hon är där och nyper den i lådan. Frukosten kommer i skymundan när hon slukar en ny del av en romantisk följetong.
Något fruktansvärt har hänt, sa Patrik och i hans ögon kunde hon läsa fasa. Läs den spännande fortsättningen i nästa nummer.
Solveig är nästan inte kontaktbar innan hon nått till veckans Cliffhanger. Hon är mer kontaktbar när hon går över till en artikel om en huskur för att lindra spännings-huvudvärk.
Det är högt mellan golv och tak. Det finns något för alla en var. Det rika korsordsutbudet, veckans kriminalfall och vitsarna är det som mest fångar mitt intresse vid första ögonkastet. Min mamma hade älskat Pusselkrysset och Sudoku. Hon var prenumerant på flera veckotidningar under årens lopp. Ett växande problem var att hon inte hade mage, att göra sig av med något endaste nummer. Hon hade gott om plats. Årgångarna buntades ihop och bars ner till källaren. När hälsan började svikta fick de sista två årgångarna dela på platsen under sängen. Ibland försökte jag truga:
”Mamma. Ska vi ta med några tidningar till pappersåtervinningen?”
”Nej, gör inte det Bosse.”
Jag kan höra hennes småländska stämma. En dos av skadeglädje när hon kom med standardkommentaren. En mening som gjorde mig lika känslig varje gång.
”Dem spar jag så gärna till er. Jag tänkte att ni barn skulle ha lite roligt en gång i tiden.”
Jag ville inte prata om den tiden. Levde hellre i nuet.
”Du ska ingenstans lilla mamma. Vi vill ha dig hos oss i flera år till. Håll dig frisk.”
Jag plockade fram min vanliga röst och gav henne en kram.

Nu är jag där. En gång i tiden. Det blev på min lott. Jag och Solveig fick äran att ta hand om källaren och källarens innehåll. Jag fixade inte slängningen. De snyggt buntade tidningarna fick följa med oss hem till vårt stora hus. Inom en snar framtid ska vi flytta. Till ett mycket mindre hus. Vi har redan börjat packa. Veckotidningarna kommer väl till pass. De är utmärkta att slå in ömtåliga saker i. Först börjar jag med att ta bort klamrarna. Till denna syssla har jag ett blått vasst verktyg som är avsett för ändamålet. Det går smidigt om jag koncentrerar mig på uppgiften. Det stora problemet är att blicken dras som en magnet till rubriker och bilder. Så lätt det är att trilla dit. Fastna i ett intressant reportage. Ibland går det bra ett tag. Jag slår varsamt in prydnadssaker i små paket och tänker på annat. Kommer in i ett lagom trevligt tempo. Är tillfredställd med mig själv. Bananlådan är fylld. Dags att sätta på locket. Var är locket? Istället stirrar sångaren Gunnar Wiklund på mig. Jag läser att året är 1989.
Margits kärlek ger mig kraft att kämpa mot döden. 
Jag sjunker likt en påse potatis allt djupare ner i soffan. Minns en av mina idoler från Svensktoppen när jag var liten grabb. När jag läst uppslaget får jag problem. Stora problem. Fortsättningen på reportaget är flera sidor fram. Denna gång har jag tur. Vecklar bara upp tolv paket från bananlådan. Vad intressant. Inte visste jag att mannen med sammetsrösten även var en duktig skådespelare. Ser en bild från ”Blåjackor” med självaste Nils Poppe. Aj då! Texten är inte slut. Fortsättning fyra sidor fram. Jag hinner bli svettig när jag i botten på lådan river fram rätt sida. Vecklar ut den så gott det går.
Det är inte mitt fel. Det är Jan Lindblads, Margareta Kroks och Hjördis Peterssons fel att jag inget får gjort. Att jag hela tiden jobbar baklänges. Trion gör mig sällskap vid förmiddagsfikat. Nostalgin flödar. Jag är inte speciellt orolig för veckotidningens vara eller inte vara. Den borde behålla sin funktion att förgylla vardagen, sysselsätta oroliga i väntrum och hålla igång djungeltelegrafen även i framtiden.
Förresten. Vad kan det kosta att hyra ett magasin? Kan man få vara anonym månntro? Måste Solveig få veta det.  😉

Jag önskar dig läsare en fin helg. 🙂

Annonser

54 thoughts on “Älskade veckotidningar

  1. Ja det var ju ett dilemma att du vecklar upp alla inslagningarna igen!! Men tänk ändå så mycket intressant du vet nu! Och så roligt det blir när du så småningom ska packa upp igen! 😃

  2. Det är jätteintressant att läsa gamla tidningar…speciellt gamla dagstidningar, jag har sparat dom som kom ut när mina barn föddes för över tjugo år sedan, jättekul att bläddra i…men jag behöver ju inget magasin för dom 🙂

  3. Den här läsaren önskar dig detsamma – förlora dig inte i det förgångna per veckotidning! Eller gör det, det är kanske lite fantastiskt att läsa om verkliga människor som fanns en gång… Ska ni flytta? Har jag missat något? Kram på dig/M

  4. Det var ju tydligen några år sen du skrev det här kåseriet, så nu vill vi nog alla veta; Sparade du några buntar och har du i så fall tidningarna kvar? Läser du i dom, eller ligger dom bara där och väntar på du ska ”få tid” någon gång?
    TREVLIG HELG
    Susie

    • Sanningen är att de åkte iväg till pappersåtervinningen. Dessutom har vi hunnit med en flyttning till sedan dess. Veckotidningar är bra för de färgar inte av sig och papperet är lagom tjockt. Jag är en mästare på att slå in kopp och fat i ett tjusigt paket. Inte så konstigt eftersom det gjorts säkert över ”femtiotusen” gånger. Vi flyttar antagligen för ofta. 🙂
      Tack. Önskar dig detsamma.

  5. hehe… jo vi människor som lever i överflödssamhälle har många gånger en förmåga att lägga på hög och spara. Kan ju vara bra att ha vid annat tillfälle. Sådan är jag, och sådana är många… men ibland tar jag mig själv i örat och kastar!

    Underbart inlägg!

    • Vår förra generation, arbetargenerationen fick lära sig att spara för framtiden. Nu syftade jag inte på veckotidningar. 😉 Vi har haft några ekorrar i våra familjer med stort E. En fördel för oss personligen är att vi flyttat många gånger genom Sverige och då går man oftast igenom ägodelar. Förhoppningsvis sker en minskning av prylar. Helst om man flyttar till mindre bostadsyta.
      Tack för sista meningen. 😀

  6. Rensade för ett tag sen bland tidningar och magasin (som det väl kallas numera) och jösses, jag tror vi fick ta det på släpkärra. Och jag började att bläddra. Trodde jag skulle klara alla, men nej, det gick inte riktigt så bra. Men det är rätt skönt nu när dom är borta. Problemet, jag har redan hunnit skaffa massor av nya……det är nog som dom som har sockersug.
    Kramar i snöstormen som vi har här just nu. -2, känns som -36 med vinden.

    • Jag höll på att skriva att du blir inte tjock av detta begär jämfört med sockersug, men så kom jag på att jag hade helt fel. Man blir sittande/liggande i timmar och gör inte av med några kalorier och frestas med massor av bra maffiga baktips. Alltså är magasin värre än mazariner. 🙂
      Vinden är alltid värst.
      Snökramar från Ystad.

  7. Jag är så där stygg och elak som tanter på gamla filmer var förr. Riktigt bakslug, uträknad och hämndlysten, falsk, beräknande…..typ. Inte. Jag är en mes. Jag är dumsnäll. Fast jag är sträng.
    Tralala!

    • Du menar Selma och Julia Caesar. Den sistnämnda var jag nästan rädd för när jag såg på film som liten grabb. En riktig ragata. 🙂 Nä. Sådan kan inte Aggie vara. En dumsnäll sträng mes låter klingar bättre. Det är bra att vara sträng i de rätta lägena.

  8. Vad glad jag blir när jag förstår att jag inte är ensam om att bli lite ”försenad” i städningen när jag hittar en gammal tidning. Det kan ju faktiskt stå något väldigt viktigt i den, så självklart måste den läsas igenom noggrant. Kram

  9. Tack Bosse för trivsam läsning med hög nostalgifaktor! Jag smålog och kände/känner så väl igen mig. Vi har en snart 90-årig granne som prenumererar på ett flertal veckotidningar. Numera läser hon den med stor möda med hjälp av förstoringsglas och korsorden blir bara påbörjade. Hon samlar dem i kassar åt oss att slänga så småningom – men det kan vi ju bara inte, innan vi har lossat korsordsbilagan. Då fastnar vi så lätt intressanta artiklar. NU är hennes veckotidningar inte så gamla, som dina mammas var, men det finns ändå ett nöjesvärde i dem 😉
    Kram,
    Lambergsfrua

  10. Aj, aj Bosse, hemskt mycket aj! Där satte du fingret på den ömma punkten! Att läsa om andra människor, levande eller döda, är intressant och alls inte bara skvaller. Jag gillar det också. Det är inympat i generna sedan barnsben, när jag upptäckte spänningen i Hemmets Veckotidning, som fanns hos min mormor. I veckotidningarna fanns ju allt det som var förbjudet för barnaöron. Den ”faiblessen” (kunde inte låta bli, det är ett vackert ord) växer man nog aldrig ifrån, när den väl har satt sig. Det blir ett behov, kanske lika svårt att göra sig av med som rökning. ”Hjärnan vill ha roligt”, säger forskarna. Så bra, det respekterar jag och läser mina veckotidningar med gott samvete, gamla som nya spelar ingen roll, man ska väl inte gå emot forskningen, haha.. hm. Förstår Solveigs iver för brevlådan på ”utgivningsdagen”, man blir nog aldrig riktigt fri ens som vuxen, även om man vet ”allt” nu. Psst, tack för påminnelsen, men berätta det inte för någon: jag har bunkrat i ladan sedan flytten 1975. Det är svalbajs på kartongerna från bona under takbjälkarna, jag hade förträngt att jag måste börja sortera bort till sommaren – ja, så där tänker jag förstås varje år för jag läser inte i dem, men längre kommer jag inte. Att det ska vara så svårt! Intalar mig att jag är förutseende och sparar för sämre tider, ”man har ju varit med ett tag”, som folk brukar säga.. vilket självbedrägeri!. ”De kan vara bra att ha, man kan ju alltid elda med dem, det är kallt i mellersta Norrlands inland och fjälltrakter”. Nä, det kan man inte.. det där är en typisk villfarelse, det vet jag ju, men jag vårdar den ömt i mitt innerstas obegripliga vrår, vill ju inte tappa självrespekten.
    Jag försvarar mig med att tänka, att det är ett visst omlopp på lektyren jag köper, för nu byter jag med en vän. Idealiskt, mer att läsa, mindre att samla på.. beroende på hur man väljer att se det. 😉 jag ser det från den försonande sidan: Hon har Allers, jag har Året Runt lite ryckigt (avslutar och påbörjar med jämna mellanrum). Haha, Bosse, ska vi byta tidningar med varann.. ni har ju Hemmets Journal på sommaren. Nä, det var bara ett skämt. PS. För att riktigt skaka om dig, erkänns härmed att jag precis i dagarna påbörjat min 2:a prenumerationsomgång av ”Kvällsstunden”. Den gamla urtidsödlan!
    Haha, DET slår du väl ändå inte!?! Det är visserligen ”hög medelålder” på bidragen, men en riktigt trevlig kompott av insändare från gnälliga gubbar, gamla fina matrecept, urgamla foton från anno-dazu-mal med personer som ska identifieras, små dagsdikter, lite gnäll på tiden som alltid verkar vara ur led, så att jag slipper säga det själv – (bra för ens inre lugn, det lossar inre spänningar och billigare än samtal med psykoterapeuter eller besök på spa med massage) – det ofrånkomliga korsordet och allt möjligt annat, som jag inte hade en aning om. Har du nånsin funderat på den? Billig är den också med tanke på det överraskande innehållet.
    F.ö. har vi idag ett strålande solsken och minus 17 – igen. Då är det minst 20 minus nere i byn. Ha en bra da’ och hälsa Solveig!

    • Bra att du inte lät bli. Vackert ord. Det finns många gamla ord och utryck som håller på att försvinna. Mycket bättre än att röka. Mer hälsosamt. Inte behöver man ha dåligt samvete. Tänk vad mycket man lär sig som i ex. ”Veckans kriminalfall”. 😉 Hade jag haft en lada hade vi inte slängt något. Det kommer fler somrar. 1975 är ingen ålder. Nästa år är det jubileum för din samling. Min mamma brukade också byta med sina väninnor. Kvällsstunden är en gammal kompis. Jag måste vara gammal i förtid. Vi hade den på jobbet. De har köpt noveller, sagor, reseskildringar och annat skrivit av mig, som jag skickade in till redaktionen i Västerås. Efter att fått nobben när jag skickade in ett kåseri har inte våra vägar korsats mer. Dags att prova igen?
      I så kallt väder trivs inte jag och min kropp. Jag ska hälsa förlagschefen.
      Kram

      • Det är absolut dags att prova igen!— Nä, det drar lite väl kallt om benen, jag har skaffat nya superkängor. Kram till förlagschefen, så att hon kan skicka vidare till dig och in med mera stoff till urtidsödlan, ös på!
        Skulle vara kul att hitta en Lide’nare där! 🙂

  11. Gamla veckotidningar läser jag gärna de ger en härlig nostalgikänsla. Hos vårdcentralen kan man t ex hitta tidningar från 2010 – de är inte lika spännande. Och det där minnet med Allers och Hemmets veckortidning hos mormor med klippdockor i. Och sedan började man läsa de ”farliga” novellerna. Ja, veckotidningar väcker många minnen märker jag.

  12. Nu kom jag att tänka på mina gamla skolböcker igen. När jag skildes från x-et så hade jag en jätte stor låda med skolböcker i som jag sparat. Jag skulle flytta från 135 kvadratmeter till 52. Fanns inte en chans för mig att behålla dem fast jag så gärna ville. Tänker ibland på hur kul det skulle vara att läsa dem idag 14 år efter flytten.

    • X-et kanske behöll dem. 🙂 Just när man gör flyttningar till mycket mindre yta är det lätt hänt att man blir ”desperat” eller tvingas minska ner rejält. Jag har också ångrat flera saker som vi gjort oss av med. Samtidigt finns det ting som jag glömt bort helt. Vissa äldre saker blir både roligare och mer sentimentala att återse för varje gång. Andra river upp sår av oceaner.

  13. Gamla veckotidningar har jag större behållning av än nya… inte de som är två- tre år, utan de som är betydligt äldre… liksom gamla dagstidningar… gärna hundraåriga… älskar att bläddra och läsa i dem (antagligen en yrkesskada… :))
    Hur gick det med din mammas tidningar… sparade du några?
    Tack för dina snälla kommentarer… du gör mig glad!
    Ha en fin helg!
    Kram

  14. Mycket bra skrivet ,kunde du gömma undan dem eller slängde ni dem,svar,vi hade inget ljus i tårtan till min pappa men han blev glad av vårt besök ändå:)

  15. Känner igen det där på mina, nu vuxna barn, då de blev beordrade att rensa sina rum. Det fanns mycket sparat där, inte bara smutstvätt. Och varje gång man gläntade på dörren för att se hur det gick så satt de med något i handen som måååååååste gås igenom först 🙂 Och för mig är det livsfarligt att packa in saker i gamla tidningar. Alltid hittar man något intressant att läsa. Nu vid senaste flytten blev det bara handdukar att vira in det ömtåliga i. Kramar

  16. Nu högg det till i mitt hjärta med tanke på alla dessa kartonger med sparade tidningar som jag fick slänga då jag flyttade från mitt hus. Några fick jag med mig i smyg till mitt förråd som jag haft i två år men nu så åkte även de när jag i veckan bytte till ett annat förråd. Fukten från golvet hade gjort tidningarna blöta och de luktade inte hallon precis. Har några gamla veckotidningar från tidigt 40-tal sparat som jag inte tänker slänga eftersom det stod om ”dagen ungdom” i dem och jag lovar att det många gånger inte bättre förr 🙂

    Trevlig helg till er också!

    Kram

    • Det var inte meningen att ändra om i din hjärtrytm Lotta. 🙂 Du menade att de doftade blåbär? 😉 Just doften känner jag igen när man haft dem på fuktiga utrymmen. Inte så trevligt. Vi hade tur och bodde i ett jättestort hus i flera år med lagringsutrymmen i torr miljö (även i blöt miljö). De gamla tidningarna får du aldrig göra dig av med. Jag tror dig. Var tid har sina för och nackdelar.
      Tack! Önskar dig detsamma.
      Kram

  17. Själv minns jag mina ”Mitt livs novell” som jag läste i smyg. Min mamma tyckte de var för vågade… Helst skrattretande när man tänker efter.

    I dag är vår äldsta dotter journalist och arbetar på stora förlaget så då och då får vi njuta av begagnade tidningar i parti och minut. Men vi sparar dem inte…

  18. Kul minne. Jag köpte ett par nummer av ”Mitt livs novell” i smyg för att se om det fanns någon söt tjej att skriva brev till.
    Vad bra att ha en dotter som arbetar på stora förlaget som skämmer bort er. Kanske bästa taktiken. Att inte spara dem… 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s