Inte ens en termin kvar

Lizette växer så det knakar. Vart tar tiden vägen? Ofattbart att vårt lilla gryn är inne på spurtsträckan i den obligatoriska skolan. Vårterminen i nian. Igår fick eleverna sina skoltröjor. Så här ser framsidan ut.

Framsidan

Det kunde varit värre. Ett förslag som ratades var. ”Varje dag föds en lärare, använd kondom.” Jag vet inte vad Lizettes mamma som jobbar som skolfröken, hade tyckt om att tvätta den tröjan. Jag är rädd för att texten hade blivit missfärgad av en slump. 😉

På baksidan av tröjan finns alla klasskamraters förnamn. Skrivna med deras personliga handstil. Under elevernas signaturer denna text, som för mig påminner om plåster på såren jämfört med framsidan. 🙂

Rätta baksidan

I onsdags var det öppet hus i Simrishamn för den utbildning som Lizette vill söka i första hand. Nova Performing arts är ett estetiskt program med inriktning musik, med programfördjupning i dans och teater. Som tur är, är det ett Högskoleförberedande program. Det kommer säkert att bli tufft att få en av de 15 platserna. Lizette laddar för en audition i mars. Bäst är att ha ett par reservplaner. Det har hon, men hon har svårt att rangordna dem. Än återstår det några dagar att bestämma sig…

Det är lika svårt att förstå att Jennifer är inne på sin fjärde termin på gymnasiet. Idag ska hon vara med i Aftonbladet, både i text och på bild.  Rubriken är: Läs gymnasiet – med exotiska djur. Förhoppningsvis lockar hon någon till sin utbildning, med en lemur på axeln. Hoppas min kupp lyckades. 😉
”Jennifer! Hur svårt ska det vara att låta lemuren hålla en ”Mina fotsteg i ditt hjärta” mellan sina tassar? Det är ganska så många som läser Aftonbladet. Jag tror att det blir kano…”
”Vi får se pappa”, svarade Jennifer vagt innan hon hastade iväg.
”Annars får du ta zebran till hjälp. Hör du mig?”
”Sure daddy.”

26 thoughts on “Inte ens en termin kvar

  1. Ha ha, ja de där ungdomarna:) Växer så det knakar, själva har vi en student i juni! Kan knappt förstå hur fort tiden har gått!

    Hoppas din kupp lyckades:)
    Kram
    Suz

  2. Ja, hur kan tiden ha gått så fort med våra barn när vi själva inte har blivit en dag äldre? 😉 Ibland känns det som det var igår de var små och sprang runt i blöja samtidigt som så oerhört mycket har hänt och så mycket har delats under alla dessa år. Och visst är föräldraskapet en härlig resa att få vara med på. Även om man är sprickfärdig av stolthet över de där tjejerna som är på väg ut i livet med stora steg och vet att det är precis som det ska vara så känns det ibland som man nästan inte riktigt hänger med i livets svängar. Att man nästan skulle vilja sakta ner farten. Bara lite. Fånga stunden.

    Vi hade en bubblande 9:a här hemma förra året och det är en spännande termin på så många sätt. På väg ut i världen med stora steg. Spännande och skrämmande på en och samma gång. Roligt men också lite sorgligt att klasskompisar skingras för vinden. Jag håller tummarna för att dotterns audition kommer att gå strålande och att en av de åtråvärda platserna har hennes namn.

    All marknadsföring är bra marknadsföring och det gäller att ta sina chanser. 😉

    Kram Lotta

    • Det är märkligt. Vi står stilla i ålder medan de flyger iväg. Snart är de äldre än vad vi är. 😉 Jag önskar också egoistiskt att det var möjligt att stanna ”deras” ålder. Samtidigt är det så härligt att få vara en del av deras livsresa. Man vill dem så väl. Oroar sig ibland. Gläds åt deras framgångar och utveckling. Jag minns nians sista termin som underbar. Samtidigt vemodig för jag visste att det aldrig skulle bli som vanligt till hösten, när vi valt olika skolor och linjer som det hette på den antika tiden.
      Marknadsföring är en stor process som ibland är svår att förstå sig på. Jag älskar att gå mina egna vägar. Väljer ofta de små slingrande stigarna istället för de dyra motorvägarna. 🙂

  3. fniss, kul tröja 🙂 minns mina tjejer när de skulle vidare till gymnasiet, tankar och funderingar vilken linje passade bäst, hur skulle de välja. Så sa en lärare till mig så länge de inte ska bli läkare, advokat eller veterinär spelar det inte så stor roll vilken linje de väljer, huvudsaken är att de har roligt. En valde samhälle/språk och den andra media och de hade roligt. Ha en fin fin dag. Kram

    • Är de bara högskolegrundande är det rätt likriktat med den gemensamma basen. Trivs man och har roligt brukar betygen bli bättre även i de mindre attraktiva ämnena. Vi valde ju att flytta till Ystad av det skälet. Kombinationen mellan roligt och lärorikt. Visst är tröjan tuff. 🙂 Usch vad råkallt det var när jag hämtade YA i lådan. Jag ska vackert stanna hemma eftersom de ska komma och serva vår värmepump någon gång mellan 8.00-16.00. På papperet äger de mig i åtta timmar. Kram

  4. Härligt påhittiga ungdomar, störtsköna tryck ju. Tror säkert att frökenmamman skulle fixa det. Själv gick jag ur nian -79 och då var det slokhatt med band som gällde. Vi tyckte vi såg superhäftiga ut, men antagligen var intrycket av oss ganska nördigt inser man nu såhär i efterhand. 🙂

  5. Vips kom jag tillbaka till min egen tid, både i nian och gymnasiet, men det tar vi en annan gång 😀
    Härlig, absolut underbar tröja!

  6. Din bok ska jag absolut läsa… glömt att kolla på bibblan i Jönköping. I Oslo lär den inte finnas!

    Vilken text! Det vet i tusan om nio år på kåken skulle gett mer… Kunskaper… I så fall vore risken stor att det vore ”fel” sorts kunskaper om man ska tro rykten på vad folk lär sig på kåken!

    Barnens tid i ursprungsfamiljen går fort, men tiden efter utflyttning är rolig också som väl är – om man har goda relationer. Barnbarn är absolut inte fel heller… 😉

    • Roligt att du blir intresserad av min bok. Den kan ha varit ute och rest i Oslo. Jag har en norsk kvinnlig vän som har vägarna förbi där ibland. Det närmaste är annars Bergen. 🙂

      Den andra texten hade dragit till sig mer blickar. Jag hoppas våra tjejer slipper gå i skola på kåken. 🙂

      Vi har tränat bra på det under några år. Riktigt mysigt att ta upp tu-man-hand-tiden igen. Häftigt att man så snabbt kan anpassa sig. Nästan så vi fått dåligt samvete när vi kommit på att vi visst hade ett par barn som inte varit hemma på ett par dygn… samtidigt kan vi bli sentimentala och tycka att vi saknar vissa tider och stunder. Barnbarn är livets efterrätt, sägs det. Ska bli spännande att se hur långt vi kommer att behöva få åka, för att kunna träffa dem. 🙂

Lämna ett svar till Susie på Stjärnarve Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s