3 februari 1996. En kall solig vinterdag. Plats: BB på Varbergs sjukhus. Jag minns den där tiden kristallklart. När du skrämdes och din mamma fick åka ambulans. Att du hade så bråttom ut veckan efteråt, fast du borde växt till dig i minst tre veckor till i mammas mage. Att du bara var tyst om du låg på pappas bröst på nätterna den där första veckan på BB. Mamma var snittad och hos henne var du bara när du besökte mjölkbanken.
Ända sedan nyår har dina barndomskompisar smidit planer för att lura dig. Bildat en hemlig chattgrupp. Lillasyster som föreslog att du och hon ensamma skulle ta tåget till Emporia i Hyllie tidigt i lördags. Att du skulle få välja present. Lizette som plötsligt ville prova en tröja på New Yorker… valde fel storlek med flit … skickade ut dig för att byta till en mindre storlek. När du kom tillbaka och drog undan draperiet möttes du av fem välbekanta tjejer från förr som hurrade för dig. De hade rest från sina studieorter. En av bästisarna går på orienteringsgymnasiet i Eksjö. De andra kom från Laholm, Halmstad, Hasslöv och Våxtorp. Du fick gå omkring med en stor rosa heliumballong med tyngd på och ett glittrigt band med texten ”Birthday girl” som lockade till sig tittare. Ni hade några trevliga timmar tillsammans innan ni tog ett stressigt avsked på perrongen, när kvintetten hoppade på ett tåg till Malmö. Du tyckte det var sorgligt att de inte kunde stanna längre när de rest så långt. Kanske inte så konstigt med tanke på att Kajsa hade långt att åka genom Småland och hade berättat hur extremt mycket hon hade att göra.
Äntligen fick du din present av lillasyster på Guldfynd. En stund senare tog du och Lizette ett lila Pågatåg mot Ystad. Du satt och lyssnade på musik i din mobil och var både glad och lite ledsen över att tiden hade gått alltför fort när ni i glada gänget suttit på restaurangen. Lizette höll på med sin mobil och ni bytte inte så många fraser. Vad hände då i tågvagnen? Lizette ryckte ut din hörlur och gjorde dig uppmärksam på fem tjejer som kom gående mot er. Denna gång med sina stora väskor som de hade haft inlåsta i skåp i Malmö. Superstressade hade de hunnit dit med ett tåg, sprungit till förvaringsskåpen och sedan tagit rätt tåg tillbaka. Du blev dubbellurad. 🙂
På hemmaplan fick vi smyga med allt på morgonen. Bad Jennifer att inte komma upp eftersom vi hade köpt hemligheter. Hon trodde att det var presenter, men vi var ju tvungna att gömma undan all mat, godsaker och två tårtor som skulle ha avslöjat en hel del. Efter det att den vita taxin hämtat två lass med tjejer på stationen blev det en happy repris på hur det varit de tre somrar som vi bott här på gränsen till Österlen och haft ”scoutläger”. En massa tjejsnack blandat med fnitter långt in på nätterna. Hoppas att ni vad som än händer i era liv, fortsätter att umgås. Gläds och gråter med varandra. Stöttar, skojar, skvallrar och hittar på en massa roligt bus. Gammal vänskap har en speciell lyster som är svår att kopiera, trots att det är trevligt att göra nya bekantskaper.
Imorgon ska jag berätta om en helt enkelt suverän app. På torsdag blir det mat i veckans filmtips och på fredag handlar mitt kåseri om kakor. Min roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta” funderar på att åka både utomlands och till en annan känd svensk. Jag går och funderar på vilket jag ska börja med. Det får ju inte bli fel med så här känsliga saker. 😉
Vilken härlig överraskning! Vi fick en mindre glad överraskning igår, som du kan läsa hos mig 😦
Har tjejerna åkt hem nu då? Så himla glad hon måste ha blivit!
Det var inget roligt SMS att få från utlandet. 😦
Kvintetten åkte hem på söndag eftermiddag. Jennifers blogg och FB är redan full av mysiga bilder och snälla ord.
Såna överraskningar glömmer man aldrig…underbart och kärleksfullt!! 🙂
Hoppas du får en fin inledning på nya veckan.
Kram Lollo
Det blir ett kärt minne från 18-årsdagen som säkert stannar kvar resten av livet, som jag hoppas vännerna gör också.
Solen är framme men jag fick ta det försiktigt under min promenad för en stund sedan. Det finns luriga isfläckar.
Kram Bosse
Vilken rikedom!! Sådana vänner är livets guldåder. Tänk vad härligt att bli
överraskad flera gånger samma dag 😉
Ja min 96a fyller ju inte förrän i maj men grabbar är inte lika påhittiga om man
säger så.
Tack för alla goa ord inne hos mig ;D
Hoppas du får en härlig måndag!!
Kramen
Flera gånger fick vi bita oss i tungan för att inte säga fel saker under de hemliga veckorna.
Du har nog rätt i det Pia, men han ska inte känna sig för säker. Man vet aldrig.
Varsågod. 🙂 Hoppas allt går tillbaka till en vanlig vardag igen under denna veckan för dig.
Kramen
Sååå underbart. Kan tänka mig att hon blev glatt överaskad och att det var lite jobbigt för er att hålla detta hemligt. ”En sann vän är en sällsynt fågel”. Ser fram emot den här veckan och dina kommande inlägg.
Ha nu en fin Måndag. Kramen.
Det höll på att gå illa några gånger. Inte så lätt när dottern med självlockigt hår plattar det och när hon med rakt hår gör fina lockar. Tack för de fina orden. De stämmer verkligen.:)
Det har varit riktigt spännande att få ta del av er långresa på din blogg. Vilka äventyr ni var med om och vilka upplevelser. Kommer ni aldrig att glömma. Roligt med olika generationer i ressällskapet. Kramen
Låter härligt alltihop, hälsa och gratulera från en som är 54 år äldre än din fina dotter! Kram på er och lycka till med din boks utlandsresa! Margareta
Hade du bott lite närmare kunde du kommit på tårtkalas. Då kunde jag bjudit med Henning Mankell också som fyller samma dag. Tråkigt att han fått cancer.
Det gäller att vara lite påhittig. En vacker dag får jag napp mitt i mina knasiga idéer med seriösa inslag. Jag har inte så mycket att förlora. Kram
Vilka underbara kompisar – såna bara måste man vara rädd om! Och vilka underbara föräldrar – med tiden lär hon förstå att dom är värda sin vikt i guld och att man har varit otroligt lyckligt lottad som haft sådana. Jag vet av egen erfarenhet. Det är ju tyvärr inte alla barn förunnat…..
KRAM
Susie
Tack för din snälla kommentar. 🙂
Vilket underbart inlägg och jag ler med hela hjärtat!
Vilken kärlek, vilken stolthet, vilken värme, vad ni grundlurade henne.
Så fint inlägg att jag vet inte vad jag ska skriva mera för jag känner bara glädje i mitt hjärta.
Gratta din fina tös i efterskott från mig i norr/ kram
Ps Du måste bara rama in detta inlägg och ge henne så hon kan ta fram det då och då under sitt liv.
Tack för de snälla orden Spanaren. 🙂
Jag sitter här med gåshud och njuter av hur vackert du beskriver din dotters födelsedag, kärleksfullt. Dubbla överraskningar, kanonbra planerat! Tar detta med mig inför kommande födelsedagar.
Kram
Du får gärna låna idén Sandra R.
Kram
Vilken fantastisk dubbel-surpris! Och härliga kompisar! Det bådar gott att de har lyckats hålla ihop de här åren redan!
Det känns som om det kommer att fortsätta ända in långa framtiden. Den svåraste tiden tror jag är avklarad.
Som vanligt härlig skrivet om en för dottern härlig födelsedagsuppvaktning av sina gamla vänner. Små sår och gamla vänner skall vårdas ömt! Kramar
Tack för den fina och sanna meningen. 🙂 Kramar
Så fint!
Tack Lotta Wanner. 🙂 Vilka fina och tänkvärda inlägg du har haft på din blogg på sista tiden.
Tycker du? Tack. Vill ju göra något meningsfullt….Denna posten du skrev var fin på flera sätt. En förälders många känslor kändes igenom verklighetsbeskrivningarna, det var gripande och fint.
Tack igen. 😀
Vilken härlig födelsedag hon fick dottern din! Underbart med såna vänner ♥
Kram
Den vänskapen ska man vara rädd om och vårda väl. När de träffas är det som om de aldrig varit ifrån varandra, brukar Jennifer säga.
Kram
Fin text, blir varm i kroppen.
Jag sov så gott i natt. Helt slut som jag var efter löpningen, eller vad man ska kalla det, lufsandet eller valsandet, kanske :-). Det är en av många fördelar med att jogga, att jag får sova bra. Kram från Ethel
Tack Ethel! 🙂
Förstår att du sov gott. Ett mycket effektivt sätt för att skapa möjligheten. Snart slipper du broddar. Kram
Åh jag får tårar i ögonen. Vilken lycka. Vilken kärlek. Vilken vänskap. Wow, så fint gjort …
Det bästa är att det är bra tjejer hela högen. Hoppas vänskapen håller genom åren.
Man blir alldeles varm i hjärtat, ja i hela magen…!! Vilken start i livet, vilka kompisar…!! Just i början av tonåren är det så lätt att man tappar bort varandra, och sen är det svårt ibland att hitta tråden igen. Men dessa kompisar, ja den vänskapen kommer med all säkerhet att hålla livet ut!!
Förstår att detta satte avtryck i minnet hos er alla!!
Kram kram
Jag blev själv överraskad av att det höll när vi flyttade. Där har vi fördelen med alla sociala forum som finns numera. Det spelar ingen roll var man bor eller befinner sig. Vill man se varandra är det bara att leka med Skype. Jag tror också att det kommer att hålla.
Kram kram kram 🙂
Vilken underbar överraskning, de bästa vännerna som man vill ha med sig genom hela livet i glädje och sorg, alltid. Kan bara le och glädjas . Kram
Tack Åse för din kommentar. 🙂 Kureringskram.
Vilken underbart positiv och glad berättelse om födelsedagen med härliga överraskningar.
Hoppas ungdomarna förmår hålla komtakten över åren.
Varm kram,
Gigi
Tack Gigi för de upplyftande orden. Solig kram från Ystad.
Hej!
Tar en snabb paus och kommenterar något lite. Blir nog inget eget inlägg idag. Det kom akuta grejer emellan!
Roligt inlägg och jag fick mig ett gott skratt. Tack! Vänskap och nära sådan betyder mycket.Bli överraskad är alltid kul och dubbelt upp dessutom!
Gå på din magkänsla det brukar bli bäst! Känn efter vilket som du tycker är viktigast.
Kram
Ibland händer saker och man tvingas ändra på rutinerna.
Kul att jag fick dig att skratta. Sådana överraskningar är trevliga att råka ut för. Tidigare var jag så glad när jag vaknade och insåg att det hemska som hänt var bara en dröm. En enorm vattenläcka som forsade in i gillestugan där jag bodde. Sedan när jag gick för att fråga efter hjälp möttes jag först av en elak man och sedan en snäll kvinna. Men då visste jag inte var jag bodde. Då vaknade jag till i min egen säng. Pust. Skönt. Inte en droppe i sängen. 🙂
Magkänslan och att lyssna på hjärtat. Ibland lyssnar jag på Solveig också (min fru) 😉
Kram
Vilken kärlek som bara strömmar ur din blogg i dag. Lite fuktigt i ögonen blev det med. Rörd inte skakad. 😉 Dessa flickor har säkert förstått att de ska hålla kontakten. Sån dubbellurning hon fick sig ja det var ju bara skoj.
Detta blogginlägg värmde mitt hjärta. Sån tur jag sparade det till sist. Nu bär jag det med mig som ett smultron på grässtråt.
Kramis från Skogsfen.
Äkta kärlek kan man aldrig få för mycket av. Eller vad tror du James Bond tycker. 😉
Vad vackert det lät att läsa. ”som ett smultron på grässtråt.”
Kramis från Bosse
Oj vad fint!!! blir lite rörd och får en tår i ögat av dina ord. och så sant det där med gammal vänskap..som om de man lärde känna som liten alltid fått en väldigt speciell och tydlig plats i ens inre. hur man minns detaljer och annat fint som svårt..så tydligt. denna barndom, dessa tidiga år. jag söker mina vägar tillbaka dit kan jag känna ibland. när man har tid (ler) Tycker om hur du skriver som alltid. och visst är det synd att man inte får lyssna på den där bedårande rösten, hon Ellen…blev alldeles röd och lugn och mjuk av henne. ska absolut köpa om hon gör en cd snart..och visst hoppas vi på franskt 🙂
nu ska de stora små på slalomträning. kram och hej igen..väggen är förresten färdig nu..
~kram igen, Lycke
Tack för dina fina ord Lycke. Ellen var kvällens behållning som bara smakade mer. Slalomträning verkar spännande. Kanske får jag se dem tävla på TV om några år. Kram
Vilka härliga överraskningar från underbara vänner. Man blir varm i hjärtat av att få ta del av din berättelse.
Kram
Tack snälla App-Rozie! 😉 Appkram på dig.
Varsågod, in käre Bobo Bus.
Appkramar tillbaka…. gäller året runt! 😉
Jag menade ”Varsågod MIN käre Bobo Bus” och inte ”in käre”. Jag är ju liiite ”slapp i tangenterna” efter att ha skapat vår-appen. Vem vet, någon kanske har gett mig en slapp-app som hämnd för att just DU fick vår hos dig. 😉
Tack IN Blåst af Kuling. 😉
Sådana vänner borde alla ha. Kom ihåg att vårda den vänskapen. När jag ser bilden av dig och tjejen, så kommer ja ihåg tiden för snart 11 år sen. Endast 25 minuter gamla så hade jag två flickor i min famn. Den stunden glömmer jag inte i första hand.
Snacka om dubbelglädje. Förstår att du aldrig glömmer den stunden. Vilken känsla det måste vara att ha hand om två små liv på samma gång. Livet när det är som underbarast.
Men en så mysig bild !!
och kan tänka mig det var dramatik när dottern föddes, och skönt att allt gick bra
och så mysigt det du berättar !
kram
Tack Inger! 🙂
Mest dramatik var det en vecka innan. Jag ska skriva om det i ett särskilt inlägg någon gång här på bloggen.
Kram
WOW!!! Det är såna ”fotspår” som sätter spår i minnesbanken… Svar:Det var likadant när barnen var små Man fick ha ögon som en falk! Barnen frågade alltid har du ögon i nacken också?Kram!
”Fotspår” passar bra in i mitt liv. 😉 Fort gick det. Tur att det inte hände något hemskt när de var små, brukar jag tänka. Ett ögonblicks verk. Några gånger var det nära. Skyddsänglar kom till undsättning. Kram
Vilken underbar, underbar överraskning! Så fina vänner! Jag blir alldeles glad av att läsa, nästan som om det vore min egen födelsedag:-)
Tack för de snälla orden Spanien-Annika! 🙂
Å vilken underbar bild på dej å din fina flicka som nu blivit stor, grattis till henne och vilken överraskning hon fick så himla roligt,
Din Jennifer bär samma namn som min Jennifer himla snyggt namn 🙂
Tusen tack för grattis till mej för min tenta på både bloggen och FB!
Ha en mysig fortsatt vecka, kramen
Det är kul att hitta på skojigt bus. 😉 Den här gången hade jag bara en liten biroll.
Visst valde vi ett fint skotskt namn. 🙂
Det var du så väl värd. Du är superduktig liksom min fru som kombinerar vanlig heltidstjänst med högskolestudier. Dessutom ska hon ta hand om mig. 😉
Kramen
Underbart med överraskningar! Kan tänka mig att det varit mycket planerande och smusslande innan allt var på plats.
Härlig bild på dig och din dotter!
Ser fram emot den spännande appen 🙂
Kram
De har haft mycket chattkontakt. Fantastiskt att de kunde hålla det hemligt hela vägen.
Tack. Det märks att tiden runnit iväg. Jennifer har blivit mycket större. 😉
Den appen var helt suverän. Jag är vårtokig. 🙂
Kram
Jättehärligt med ”gammal vänskap”. Det blir en sorts vänskap som är så annorlunda. Kompisar man känner utan och innan och som alltid finns där! Vi är ett gäng som hållit ihop sedan 70-talet och våra barn är jämgamla och har växt upp tillsammans och även om vi alla idag är lite utspridda, så finns vi alltid där och när vi ses är det som om vi aldrig varit isär – så härligt och så värdefullt.
Jag tänkte på dig och några tjejer till på Blogglandia när jag skrev mitt inlägg. Minns att ni hade det trevligt och mysigt på alla sätt i Stockholm i somras. Fast ni inte var på shoppingrunda. 🙂 Just det där är så himla härligt att läsa och uppleva. ”När vi ses är det som om vi aldrig varit isär.”
Åh… vilket härligt inlägg! Blir varm i hjärtat och får en tår i ögonvrån. Vilken fantastisk födelsedag och vilket fint minne att bära med sig innerst i sitt hjärta…
Underbar bild på dig och din lilla dotter 🙂
Kram
Tack för de snälla orden Anki. 🙂
Kram
Vilken värme jag möttes av här! Kärlek i stora lass. Oh, så roligt att ta fram gamla minnen och sedan göra verklighet av en överraskningsdag! Underbart foto från då. Kram♥
Kärlek och värme kan man aldrig få för mycket av.
Tack för dina ord.
Kram
Barnens födelse är väl det bästa som hänt i våra liv!? I varje fall i mitt liv… Kanske berättar jag om när min äldste föddes…. min förstfödde var faktiskt mer dramatisk och snabbare än er tjej var! 😉
Det är svårt att toppa sina egna barns första besök. Annars har jag många avgörande dagar som jag minns extra.
Det tycker jag att du ska göra. Jag har haft ett kåseri om vår yngsta dotters sätt att köra upp oss mitt i natten. Så småningom ska jag berätta om Jennifers.
Små bebisar brukar ha en förmåga att köra upp åtminstone den matgivande föräldern mitt i natten. Men då har de förstås anlänt till den här världen… 😉
Jag minns en rödhårig ”expertdam” som tyckte det var mitt ansvar att stå för underhållningen på nätterna efter att mjölken var serverad. Jag har bildbevis på att hon hade väldigt mycket fel om en sak. Det gjorde riktigt ont när jag väntade på en fotograf. 😉
Åhhh, jag ryyyyser! Vilka fina vänner och huuuuur är det möjligt att barnen är så stora när vi andra bara är typ 28 eller max 32… 😉 😉 😉
Kraam
Petronella
Jag får heller inte ihop den ekvationen. Antagligen sov jag på de mattelektioner. 😉
Kraaam
Bosse