En doft av kakor

Min mamma var hemmafru när jag växte upp i Halmstad. Ett släkte som håller på att dö ut i vårt välfärdssamhälle. Vad bra jag hade det. Inte förstod jag det på den tiden. Då var det bara något självklart. Som att efter regn kommer sol. Inte behövde jag någon nyckel om halsen. Mamma fanns alltid till hands och undrade hur skoldagen varit. Hon tog sig tid för att lyssna och berättade att hon nyss bakat bullar. Precis som hon behövde det. Mina näsvingar hade glupskt vädrat sig till doften av kanelbullar redan i farstun.

Inte satt mamma och åt bullar tillsammans med mig i köket. Hon var i full gång med nästan projekt. Småkakor. Svarta plåtar med bakplåtpapper stod uppställda lite överallt. På några av dessa fanns nyss uttagna kakor som doftade underbart. Andra kakor stod och väntade på att få komma in i ugnen och få färg och bli bakade. Ingen tid fick gå förlorad. Mamma var som alltid supereffektiv. Använde därför samma grunddeg till olika sorters kakor. Delade på degen och gjorde nästa moment.

Det var varmt i det trånga köket. Fönstret var öppet på glänt. Mamma hade rosiga kinder. Håret var uppsatt i en knut och gömt under en sjal. Ett förkläde var knutet runt midjan.

En syssla som jag mer än gärna hjälpte till med var att slicka skålarna rena. Jag hade mina favoritdegar. Det var även kul att mala nötter. Vi hade en gammal sliten kvarn som man satte fast på skärbrädan. Ett trälock trycktes ner på nötterna samtidigt som man vevade med andra handen. När det var som roligast brukade fästet under skärbrädan lossna.

Satt mamma någonsin och njöt på förmiddagen när hon skickat iväg oss barn till skolan? Stod en rykande Koka Blå-kopp fylld med nybryggt kaffe och en assiett med något smaskigt framför henne på köksbordet? Bläddrade hon förstrött i en skvallertidning med det ena benet uppdraget över det andra när hon var ensam och ingen såg? Hur jag än försöker kan jag inte se henne så framför mig när jag blundar och drömmer mig tillbaks. Jag ser bara den ruschiga hemmafrun med många järn i elden. Hon som alltid prioriterade oss andra familjemedlemmar först. Rynkan i pannan, innan hon kryddade lite mer i såsen, den synen ser jag starkt just nu.

Jag och Solveig brukar ibland jämför kaksorter. Vi skrattar och minns gemensamma minnen från våra hemmamammor. Recepten kom ofta från den välbläddrade ”Sju sorters kakor”. Bakningen skulle gå fort. Snabbakade sorter utan krimskrams i många steg var populärast. Helst skulle satsen ge många kakor så att burken blev full. Vi bubblor och pratar i mun på varandra. Nostalgin går nästan att ta på. Namn som Drömmar, Havreflarn, Nötklickar, Syltbollar, Korintkakor, Brysselkex, Schackrutor, Finska pinnar och Bondkakor dyker upp i våra minnen. Jitterburgare var en av de småkakor som jag fick tjata mig till att mamma skulle göra. Degen skulle vila svalt under natten i kylskåpet. Tog för lång tid ansåg mamma. Dessutom ville marängsmeten rinna ut när man skulle skära degen. Jag kunde inte låta bli att ta med Jitterburgare i min fiktiva roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Jag och Solveig kommer in på ämnet mjuka kakor. Sockerkaka, Drömtårta och min favorit Tigerkaka. Solveig minns särskilt sin mammas Kärleksmums.

En snabb titt i ”Sju sorters kakor”. Aldrig behövde några recept läsas rad för rad i boken. Recepten satt i huvudet. Någon enstaka gång kunde mamma snabbkontrollera, om det gått en lång tid sedan senast hon gjorde just den sorten.
”Så var det. Precis som jag trodde”, kom det belåtet från hennes mun.

Trots det höga arbetstempot hade mamma nästan alltid tid för mig. En vältränad simultanförmåga. Hon gav mig sällskap, kärlek, värme, tilltro och svar på alla mina tusen frågor. Alltid med en ängels tålamod. Visst fanns en klassisk replik som fick plockas fram då och då.
”Bosse! Glöm inte att andas en sekund då och då.”

Tänk om jag hade fått uppleva det igen. Att det gick att skruva tillbaks tiden. Bara en gång. Snälla. Ge mig en chans att få ställa in pojkcykeln i garaget. Gå igenom förrådet och vidare ut i inneträdgården. Öppna groventrén till tvättstugan. Dra in doften från nybakade bullar. Stänga ute den fuktiga höstkylan. Hoppa ur skorna slarvigt utan att knyta upp snörena. Kliva in i barndomsköket med sina olika dofter. Ta en klunk av den hemlagade saften på egna bär. Ge mamma en bamsekram. Bubbla på om något viktigt som hänt i skolan med munnen full av smulor. Höra den ställda äggklockan ringa. Den gula klockan med en buckla i. Ett minne från när jag rev ner den från bordet under en viktig ishockeyspelsmatch mot min bror. Klockan som ringde en minut efter strecket.

Nu har både klockan och mamma tickat färdigt. Tiden är förbi men de ljusa minnena består.

Ps. Den gula äggklockan har jag kvar men hittade inte den just nu. Ds

90 thoughts on “En doft av kakor

  1. Vilket underbart doftande inlägg! Det doftar både nybakat och av kärlek. Den tiden va härlig och jag försöker ge den tull mina barn också om än inte riktigt så effektivt; )
    Hoppas du får en finfin fredag!
    Helgkram

  2. Tack för den kakdoften! Hemma hos mig doftade det aldrig så under veckorna, eftersom jag tillhörde de där omtalade nyckelbarnen. Även om jag aldrig fick ha nyckeln om halsen även om jag gärna hade velat, utan den fick vackert hänga på en spik bakom soptunnan. Fast jag tyckte det var skönt och komma hem när det var tomt, och de flesta tyckte det var rätt spännande att följa med mig hem just av den orsaken. (även om jag helst vill tro att de följde med för att de tyckte om mig 😉

  3. Jag önskade att jag fick vara ett nyckelbarn! Hur dum får man bli??? Jag var hemmafru när barnen var små, men det var i sista momangen. Idag går det inte att en förälder är hemma, ekonomiskt funkar det inte. TYVÄRR! Jag tror många skulle vilja vara hemma betydligt längre än de är, men det tycker inte livet.
    Mamma var hemmafru, men sen blev pappa sjukpensionär, då var han hemmaman 🙂 Han lagade supergod mat och var dessutom Dagpappa åt en liten flicka som bodde hos oss i veckorna under några år! Ovanligt sent 60-tal/tidigt -70-tal!
    Kakdoften känner jag igen, eller, nja, småkakor bakades aldrig men mjuka kakor, bullar och matbröd! Jag bakar själv, då och då, verkar ovanligt nu för tiden!

    • Det är vanligt att man vill ha det som några andra har i en viss ålder. Vad mysigt det var att läsa om din pappa. Då fick han nya arbetsuppgifter där han kände sig eftertraktad.
      Våra tjejer är duktiga på att baka och provar på nya recept som de letar reda på, på nätet.

  4. Härliga minnen. Känner dofterna ända hit!
    Synd att så få barn idag får uppleva det du beskriver så målande.
    Kanske kan mor- och farföräldrar ge lite av detta till barnbarnen
    när de jobbat färdigt. Om de bor i närheten vill säga.
    Har själv lyckan att ha ett par av barnbarnen i närheten – och bor längs deras väg
    hem från skolan. Och så gillar jag att baka….. 🙂

    • Just möjligheten att ha tid med sina barn är viktig. Vi lever i ett tufft samhälle med mycket krav och där pengar styr hårt våra beslut och möjligheter. Mor och farföräldrar är en mysig och speciell kontakt, som jag önskade att alla fick en del av. Avstånd kan ställa till problem. Skype är bra men kramarna känns inte lika mjuka.

  5. Det är nog den härligaste doft som finns, nybakt. Uppväxt på landet och det bakades matbröd varje vecka. Doften kändes redan utanför huset och när jag öppnade dörren och fick bekräftelsen, åh! Hela köksbordet var fullt och över alltihop låg lakan och filt. Det fanns alltid någon liten liten plats man kunde vika bort ett hörn på lakanet och där kunde man sitta med sitt mjölkglas och sitt nygräddade bröd, fast vi har alltid sagt nybakat. Min mamma bakar fortfarande bröd, numera mest bullar och kakor! Skulle jag prata med henne i telefon den dagen hon bakar och hon nämner det för mig, då har jag ju ett ärende dit, absolut. Numera kaffe till. Mina barn är bortskämda med mina goda bullar, har alltid bakat. Jag blir ledsen när jag tänker på de barn som aldrig får känna doften av nybakade bullar och ej heller få smaka medan mina barn frågar, hur många får man ta?

  6. Vilka kära minnen du väcker till liv med ditt inlägg. Jag hade också förmånen att växa upp med en mamma som var hemmafru. Svårt att tänka sig i dessa tider. Jag känner så väl igen allt du berättar om. Doften av nybakade kanelbullar när jag kom hem från skolan.
    Jag har delat på fb så mina vänner får läsa din fina och kärleksfulla berättelse.

    Trevlig helg till dig och din familj. Kram

  7. Oh, vilket underbart kakinlägg!
    En sådan uppväxt hade jag också. Min mamma var hemmafru. Och hon bakade. Mycket. Hon hade en gång i tiden jobbat halvtid på bageri och den andra halvan i telefonväxeln. I Runhällen. Sedan fortsatte hon att ruscha på hemma som gift och i det nybyggda huset iordningställt av pappa.
    Jo, jag har tänkt på det flera gånger med tacksamhet. Jag hade en underbar uppväxt.
    Kram och ha en mysig fredag, Gerd♥

    • Min mamma jobbade också i telefonväxel. Min mormor var föreståndare för en telegrafstation som de hade på andra våningen i hemmet.
      Vad duktig din pappa var. Min svärfar byggde också en villa på fritiden.
      Glad att läsa att du hade en fin uppväxt.
      Kram

  8. Jag känner ingen en del från ditt inlägg. Min mamma var också hemmafru så nog bakades det lite då och då. Men inte så ofta för min mamma är inte och har aldrig varit en bullmamma! Men visst var det en fördel att ha sin mamm hemma. Fanns alltid någon där för en.

    Trevlig helg!

    • Din mamma var säkert bra på något annat. Hade det bara funnits bullmammor skulle vi ha ett rullande samhälle. 🙂 Jag inser att det var en riktig fördel, men samtidigt var det skönt när man blev äldre och huset var tomt ibland när jag kom hem och kunde dra på ljudet på musiken. När jag var yngre såg jag det som självklart och trodde att alla hade det lika bra.
      Önskar dig en fin lördag.

  9. Mums filibabba, vilka härliga minnen! En skatt att ösa ur. Och den är din! Med ögonen stängda kan jag känna doften av nybakat.. Minns min egen mors sockerkaka, som hon gjorde med kakao i, utrörd till ett mönster med gaffeln rätt ner i smeten. – ”Och utan smör”, brukade hon säga och se belåten ut, som om det var hela hemligheten, men bara för invigda.. 😉 Jag bakar den än idag när det är födelsedag, med vispgrädde ovanpå och frukt mellan bottnarna. Enkelt och simpelt: med 3, 5 eller 10 ägg, bara att välja hur mycket man vill göra. Vi har ju Assistenten och Frysen nu för tiden.
    Men alla uppskattar inte en enkel gräddtårta, tyvärr 😦 Eller så tåler deras magar inte grädden, mjölet etc. Tråkigt att allergi blivit ett så utbrett gissel! Eller så är de helt enkelt bara kräsna, så att det ska vara mera exklusivt och helst olika från det ena året till det andra. Det svämmar över av recept… T.ex.mandelbottnar med essenskräm och choklad, gärna dekorerad med exotiska frukter som Physalis, ananas och kiwi.
    Sådant fanns inte i min barndom, en apelsin på julen var rena lyxen. Men hemmafruar var vanligt. Jag minns inte om ens någon klasskamrat hade en mor som arbetade. Senare tvingade förstås omständigheterna vissa mödrar att börja arbeta utanför hemmet… så var det hos oss.
    Nya recept kom ibland, som t.ex. Radiokaka: kokosfett med kakao och krossade Mariekex i lager mellan bottnarna.. Minns du den?
    Sju sorters kakor ja… Nej, nu har jag inte tid med dig längre, Bosse, blir så kaksugen, måste nog göra några drömmar.. Nej vänta, det får bli havrekakor, mina favoriter (med för mycket havregryn och bara lite socker, rena rama krubbgodiset för folk med ”hästatänner”, som det heter i Skåne). Nej, nu ploppar minnena opp av en massa annat.. ser hur någon stapplar runt kvarteret på ”sin fars” hemmasnickrade styltor.. nu vilar hon på den där cementplattan mellan staketen.. vad långt det är till nästa… Bäst att sluta om det ska bli några havrekakor till 11-kaffet.
    Morsning! 🙂

      • Helgen pågår, vädret är så där men samvaron är trivsam framför teven. Man kan ju inte lämna soffan nu, när svetten sprutar så där energiskt på andra sidan ”dumburksrutan”…
        Valde kokoskakor, snabbgjorda.. Min bästa tid är nu, när jag får umgås med 1) B 2) atleterna och 3) de lyriska kommentarsrösterna. Alla verkar må bra och är på topp, hoppas man. Vilken glädje med Kallas ”VM”-silver, som syrran sa i upphetsningen!
        Det är nästan så att man får lust att vicka lite på tårna, liiite motion skadar ju aldrig.
        Misstänker att as man. du också sliter på teven nu med allt OS-tittande där nere hos er i Ystad.. God helg! 🙂

      • Du har lite mer tur än jag. Eller det är samma för mig med ettan. Jag umgås också med B. 😉 Bara B och han är än så länge glad. Det är klart att du ska vicka på tårna. Jag är rädd för att jag kommer att bli en riktig soffpotatis denna månad. Ska försöka skärpa mig mellan medaljerna. Jag får ordna egna tävlingar utomhus. Idag var solen på besök på Österlen.
        Ha det så bra på söndagskvällen.

  10. Så härligt att läsa! Du fick mig att minnas min egen mor som också var hemmafru och i stort sett levde för sin familj. Jag var själv hemma tills mina barn började skolan och då hade jag sån tur att jag jobbade i skolan och hade i stort sett samma ”arbetstider” som de hade. Inga stressade morgnar och alltid tid att sitta ner och fika på eftermiddagen. Synd att inte den valfriheten finns längre. Jag försöker ge Rasmus lite av detta genom att alltid hämta honom i skolan. Sen får han själv bestämma om det är kompisar eller mormor som ska prioriteras. Kram

    • Vad många det är som hade en mamma som var hemmafru. Bra att du kunde göra på samma sätt. Visst är det synd att möjligheterna ha begränsats. Rasmus har det kanon. Det har jag läst och förstått i din härliga blogg. Han kommer att minnas dig med ett leende när han blir stor och gammal.
      Kram

  11. Jag fick aldrig växa upp med en sådan mamma.Så… jag bestämde mej för att bli en sån mamma.Kanske lite annorlunda än din mamma.Det första våra pojkar gjorde när de kom från skolan var att ropa MOR!! De visste att jag var hemma ,men det var en trygghetkänsla de ville ha.Jag bakade också men mest bröd ,du vet med två pågar så gällde det att fylla magar.Visst jag bakade annat också och då gärna jitterbuggare.Sen var det oftast att pågarna och jag tog en ridtur.Och när pågarna gick in för att göra läxor så gav jag de övriga djuren mat! .Du har en förmåga att plocka fram minnen……………………..Jag har visat innan att jag har blåmes och stjärtmes.Fru stare sitter i buskarna längre bort för att ta smulorna som kommer på marken.Men någon annan statestik för jag inte !Tyvärr så vet jag inte hur många det kommer av varje .De presenterar sig inte.Kram!

    • Det var en bra taktik från din sida. Hungriga växande pågar har gott om plats i sina magar. Ridtur lät spännande.
      Statistik skulle lätt bli för bindande och stressande. De som kommer, kommer. Har du tur kan du dem på bild. Även om de inte presenterar sig hoppas jag att de tackar ordentligt för maten. 🙂
      Kram

  12. Så länge som du minns henne så tydligt så finns hon ju…likadant med klockan. Allt behöver inte vara fysiskt närvarande, för att kännas verkligt. Sådan fina goda minnen är det jag menar med ”smultron på strå”. Jag hade också mamma hemma och hon bakade också bullarna minns jag. Kakorna har hon haft en tendens att ha för länge i ugnen så de både doftade och smakade bränt, men vi åt dem med god aptit ändå. Min bror och jag slogs om skålar och vispar för gottesuget skull. Jag vann för jag var störst, men nu efteråt så förstår jag att han fick allt själv när jag var i skolan. Livet är rättvist 😉
    Kramis från Skogsfen.

  13. Det låter som du haft en underbar barndom, med dessa fina minnen. Det är nästan så jag känner doften av nybakade kakor och bullar, du beskriver det så bra. Min favorit av mjuka kakor är Kärleksmums, precis som Solveig :). Fast de jag minns var inte min mammas, hon bakade aldrig såna, utan det var min dagmammas Kärleksmums. Stora höga fluffiga rutor av chokladsockerkaka med en underbar chokladkaffeglasyr på och så koksflingor på det. MUMS! Eller varför in mjuk pepparkaka? kring juletid går det minst en mjuk pepparkaka i veckan hos oss!
    Av småkakorna är det mammas mördegskakor med mandel i, och syltgrottor förstås.
    Vilket fint inlägg, ett sånt man blir riktigt glad av! Tack för det. 🙂
    Jag ska nu göra mig en kopp kaffe och rota fram en småkaka från frysen!

    Roger över.

    • Ja. Det där var ett härligt minne som jag plockade fram. Jag har även lagt in andra typer av barndomsminnen på bloggen på andra kategorier. Ibland är livet solsken och ibland finns det långa mörka skuggor.
      Tack för att du gillade mitt inlägg. 🙂 Hoppas kaffet och tilltugget smakade.

  14. Härliga minnen och fint skrivet! Jag var hemmafru i åtta år när mina äldre barn var små…nu är jag föräldraledig med en sladdis och det är helt underbart. Så här doftar det återigen nybakat när barnen kommer hem från skolan!:-)

  15. Båda mina föräldrar arbetade men det var inte vanligt då. Dom tog hand om oss lika mycket så jag har inte upplevt det som du gjort men jag förstår att din mamma var toppen. Vilka härliga minnen och jag känner igen alla kaksorter du räknar upp. Sju sorters kakor boken har jag i tre exemplar och den är suverän. Vad tråkigt att du mist din mamma så tidigt för du är ju inte gammal. Förstår att minnena kommer upp ibland och vilken fin barndom du haft

    Tack för härlig läsning av en som kan skriva och formulera sig

    Ha en fin dag
    kram

  16. Vilken nostalgiresa, finskapinnar var min favorit, jag kan riktigt känna dofterna från köket så ljuvliga. Jag skulle vilja göra som du bara för en dag få bli en liten flicka igen, få slå mig ned där vid köksbordet dricka saft och äta finskapinnar. Klia på ett myggbett och höra fåglarna kvittra utanför köksfönstret, prata om skoldagen och bara få finnas till. Kram

    • En sådan dag som du beskrev borde vara inskriven i livet. Samtidigt skulle det ge eftersmak. Hur många finskapinnar brukade du få i dig? Nu blev jag riktigt nostalgisk när jag läste dina rader. Tankarna började fladdra mellan Abbekås och Halmstad.
      Kram

  17. Jag hade ingen mamma som var hemmafru. Hon var sjuksköterska och de var tvungna att arbeta då det fortfarande ansågs som ett kall i mitten av 50-talet. Däremot hade jag en far som var hemma varannan vecka då han arbetade som resande. Men jag hade mormor i samma hus. Där bakades det minsann! Blev aldrig någon bullmamma av mig heller. Synd att hemmafruarna inte blev så uppskattade rent ekonomiskt. Många som sitter med låga pensioner nu.
    Mest kommer jag ändå ihåg doften av ölsupan (en välling gjord på mjölk och svagdricka) som mormor kokade. Huga vad det luktade i hela huset. 🙂 Då dofter det bättre av bullar och kakor!
    Helgkramar

  18. Det kändes precis som om jag också var med där i köket. Gamla och fina minnen från min egen barndom kom plötsligt i kapp mig.
    Tack för att jag fick uppleva dem igen.
    Kram!

  19. Kommer ihåg mycket av det du berättar från min egen barndom
    och min mamma var också hemmafru när jag växte upp
    och hon gjorde all mat från grunden och bakade bröd, kakor och bullar
    det var så otroligt gott att äta nybakade fortfarande lite varma bullar eller bröd att göra smörgås
    och ja, visst ”hjälpte” man gärna till och slickade skålarna rena 😉
    kommer också ihåg kvarnen du skriver om, som satt fast på skärbrädan eller bordet
    det med sju sorters kakor kommer jag också ihåg
    kram

    • Det hade gått i arv. Att allt skulle göras från grunden. Utan några farliga tillsatser.
      Viktig uppgift, att slicka skålarna rena. Det fanns även smetar som inte smakade gott.
      Jag såg det som en tävling när det gällde att mala i den lilla kvarnen.
      Kram

  20. Så fint Bosse! Jag minns också den tiden, nu när du berättar så fint. Det känns viktigt att vi minns. Att vi behåller det goda och för det vidare. Tack för att du delade med dig.

  21. Vilka minnen du fick en att uppleva. Och jag säger som du, tänk om man bara fick en enda dag med föräldrarna igen!
    Redan som pytteliten så skulle jag sättas i barnkrubba (som det hette då). Pappa – som var privatchaufför – skjutsade dit mig och jag grät högjutt när han åkte. Min pappa som var världens blödigaste och lite av en hönsmamma fick lite tid över mitt på dagen, så han åkte tillbaka för att se hur jag hade det. Det regnade så han gick direkt in, men inte 17 hittade dom mig inte! Det visade sig att dom hade glömt mig ute – och där hade jag suttit ensam i regnet över en timme och var dyngsur!!
    Pappa tog mig direkt under armen och så åkte han hem med mig och mamma fick ringa till sitt nya jobb och säga ifrån att hon inte kunde jobba. Så var hon hemmamamma tills jag var 9-10 år ungefär. Och som sagt, en härlig underbar tid var det….
    TREVLIG HELG
    Susie

  22. Tack för din kommentar hos mej! Jag blir alltid lika glad när någon ”ny” kommenterar!!
    Åhh, vad jag känner igen mej i vissa delar av ditt inlägg!
    Ha en fortsatt bra fredagskväll! Kram Annika

    • Precis som du skriver. Det är roligt när det dyker upp nya bekantskaper på bloggen, men jag är lika glad över alla som läser och orkar kommentera. Jag hälsar dig extra välkommen hit. 🙂 Vilket fint namn du har på din blogg. 🙂
      Roligt att du känner igen dig.
      Önskar dig en fin lördagskväll.
      Kram

  23. Jag var hemma med mina tre barn i flera år. Det var inte mycket pengar vi hade men klarade oss på en lön. Tror att mitt bakintresse kom när jag var 16 år och började hos en familj på en bondgård. Jag passade barnen , bakade och fick lära mig laga mat. Baka gillar jag fortfarande

    men vem ska äta upp det? Man går ju upp i vikt bara av att baka dem. När jag började jobba sen så jobbade jag 6 timmar och slutade kl 13 så jag var alltid hemma när barnen kom hem från skolan.
    Nu har min äldsta två egna barn men började jobba redan efter några månader och sen var det pappans tur att vara hemma. Jag är glad över att inte pappan behövde ta mer än 10 dagars ledigt när mina barn blev födda för jag skulle inte vilja vara utan den tiden själv.

    • Fixar man bara av det ekonomiskt och kan klara sig på mindre pengar så tycker jag det är perfekt.
      Det var ett bra sätt där jag tror att du lärde dig massor av olika saker, på den där bondgården. Tänk vad du utvecklades.
      Vad bra att du kunde lägga upp ditt schema så, när du började jobba.
      Jag njöt varje dag av att vara hemma en hel termin med vår äldsta. Sedan hade jag ett speciellt jobb nästa gång, men jag försökte alltid ägna massor av ledig tid med våra tjejer. Ofta mötte jag dem under hundpromenaderna vid busshållplatsen. Den tiden kommer aldrig tillbaka. Jag hoppas de är lika nöjd, som jag var av dessa ljuvliga stunder.

  24. Min mamma var också hemma då jag växte upp. Har så härliga minnen av just kakor. Jag gillade också att slicka bunkar… men mandelmusselsmeten var så grymt god. Min lillebror 8 år yngre än mig var nog grymmast på att lura till sig kakor. Han passade alltid på då mamma satt i telefonen skvallrande med någon väninna – ”mamma får jag ta en kaka” kan höra mamma svara ”men bara en” sedan fortsattes samtalet….. Mammas galna skrik då plåten var tom…. lille bror hade bara tagit en kaka… åt gången. Redan på den tiden var lillebror smart 🙂

    Trevlig fortsättning på helgen!

    Kram

  25. Min bäste kompis hade på pricken en sådan där mamma. Som jag avundades honom! Min mamma var nyskild och förvärvsarbetande. Idag förstår jag nog bättre hur hon slet för att få allt att fungera. Och då blev det naturligt nog inte så värst mycket tid över till småkakor… Tack för sköna minnen i alla fall! Kram

    • Hoppas din bästa kompis mamma blev en slags extra bullmamma åt dig. Måste ha varit tufft för henne. Förhoppningsvis fick du annat av din mamma istället för småkakor. Sedan verkar det inte ha gått något nöd på dig om jag ska gå efter vad jag läst på din blogg. 😉 Eller bestämde du dig för att ta igen? Ni åt i alla fall goda kakor på somrarna på ”Flickorna på Skäret” .
      Kram

  26. Du får i dina texter mig bakåt i tiden, för att på samma sätt minnas den tiden, när man var liten. Alla barn borde få pröva på den tid som vi minns och emellanåt längtar tillbaka till. Jag minns också hur de kändes när mor hade bakat kaffebröd, och man fick provsmaka.

  27. Doften av hembakt är underbart och minnet av att få slicka skålen efteråt. Min mamma var också hemmafru och fullt upptagen med att fundera ut vad vi skulle ha till middag. Ibland kan jag ångra att jag inte visade mer tacksamhet mot hennes tjänster.

  28. Åh vad härligt. Så väl man känner igen det….Jag har faktiskt en sådan mandelkvarn än idag. Problemet är att i moderna kök finns inga utdragbara skärbrädor. Jag fäste den på köksbordet senast. Det var ingen bra idé kan jag avslöja…Mycket fula märken:((
    Kram och ha en skön helg!

  29. Min mamma var också hemma till jag var runt 10-12 år? Men när hon fick ett jobb som kassa i en livsmedelsaffär minns jag hur min syster och jag sprang ut och glatt ropade ”mamma har fått jobb, mamma har fått jobb” så det kändes tydligen stort det också!

      • Inte i Finland – men vi kollar Mello på Sveriges TV, maken min är ju svensk och vi har köpt ett kort som ger oss rätt att se SVT1, SVT2, TV3 och Fyran.

      • Jag ser att OS ingick i kortet eftersom det går på TV3. Jag tycker synd om många gamla människor i Sverige (boende på servicehus och liknande) som har sett de olympiska lekarna genom åren, som nu inte kan se spelen längre eftersom de två reklamkanalerna för första gången hade förlorat ES – ekonomiska spelet.

        Jag tyckte Sanna Nielsens låt växte mer när jag hörde den andra gången.

  30. Min mamma var oxå hemma och jag håller med dig om att det gett en speciell sorts trygghet här i livet. Däremot var hon inte den bakande sorten. Om det ngn gång luktade nybakat fick vi varsin bulle och sen åkte de in i frysen. Kakor bakades det aldrig däremot bröd. Jag vet att jag drömde om att få köpebröd istället för hembakat (man var lite korkad som liten, det får erkännas)

    • Då hade du en riktigt nyttig mamma. Fast nu har jag fått lära mig att bröd är absolut inte nyttigt. Endast surdegsbröd. Om några år vänder säkert vindarna igen och schackrutor är det klart nyttigagte matintaget. Nu menade jag inte det som skulle kunna ge flisor och svarta och vita utslag i kinderna. 🙂
      Det där känner jag igen Shamrock. Så tänkte och mindes både jag och Solveig. Vi uppskattade verkligen när vi någon gång köpte kakor på ett bageri istället. Variation.

  31. Din mamma ler säkert i sin himmel, så vackert som du beskriver henne. Just det där att hon alltid hade tid att lyssna..väldigt fint. Så vill man bli ihåg kommen av sina barn. Ha en ”jätteskön” lördagskväll! Kram

  32. Oj, vad jag känner igen mig. Även om min mamma periodvis var sjuk men desto mer uppskattade jag då hon precis som din fina mor stod där i köket och bakade kakor eller rullade köttbullar. Vilka dofter. Kommer särskilt ihåg Lördagarna då hon hade papiljotter i håret. (Vilket jäkla ord förresten) och hon hade radion på lite extra högt. Då kände jag mig lycklig. Tack för att du väckte upp dessa minnen igen. Tänk om barn idag kunde få komma hem efter skolan och mötas av dessa dofter och en mamma som har tid att lyssna.
    Ha nu en skön Lördagskväll.

    • Det var ju samma hos mig. Jag har nämnt det i andra inlägg på bloggen om att mamma periodvis också var allvarligt sjuk och det gjorde mig orolig.
      Papiljotter och den stora hårtorken hon satt i.
      Jag blir glad varje gång när jag läser på en blogg att det finns mammor som fortfarande är hemmamammor och har valt det själva. Inte beroende av trista orsaker.
      Kram

  33. God morgon på dig!
    Läser dina rader och kan riktigt känna doften av din mammas bakverk. Jag försvinner liksom bakåt i tiden och kan riktigt se hur du står där och surrar med munnen full av smulor. Ja nog var dessa mammor som var hemma behjälpliga för de övriga i familjen. Man uppskattade nog inte då hur det var, för det var ju så förr.
    Ha nu en jättefin fortsatt söndag!
    Söndagskramen

  34. Min mamma var också så kallad hemmafru. Det blev hennes alltför tidiga död. Sin första hjärtinfarkt fick hon redan vid 57 och sedan kom de tätt propparna i hjärta och hjärna orsakade av stressen.
    Aldrig hade hon tid att leka med mig som barn, aldrig tid att sitta ner och lyssna när jag var tonåring. När jag flyttat till Uppsala kom hon på besök ibland, en resa på närmare 3 timmar åt vardera hållet. I bästa fall kunde hon sitta en timme med kaffet innan hon rusade iväg för att hinna hem så pappa hade mat framdukad på bordet när det var matdags.
    Tack och lov att det finns andra alternativ idag än att bli en mans slav. Tråkigt nog har det blivit modernt igen och många unga tjejer väljer bort utbildning och chans till egen försörjnig.

    • Tråkiga minnen du delar med dig av. Ledsamt att läsa att hon inte hade tid med att leka med sitt barn, lyssna på sin tonåring som är så viktigt. 😦
      Under de förutsättningarna kan jag hålla med dig, men jag hoppas inte att alla fruar kände sig som slavar till sina män. I den bästa av världar skulle jag vilja att föräldrar fick möjlighet att välja själva och att man satte barnen i centrum. Det är så många saker som styr. Även ting som är omöjliga att påverka. Själv skulle jag kunna kalla mig för hemmapappa. Det har hänt att jag kallat mig för ”familjens slav”, när jag plockat upp kläder, leksaker och andra prylar. För det mesta anser jag att ”slumpen/ödet” gjort att jag och mina barn har fått denna möjlighet och jag tror att de kommer att vara rätt nöjda när de sammanfattar. Det är i alla fall vad jag hoppas på. 😉 Vem vet. Jag har kanske tokfel.
      Jag visste inte att det blivit modernt igen. Genast känner jag mig som en riktig lyxman. Vi brukar skoja om det ibland.
      Det är oftast bra om de unga tjejerna skaffar sig en utbildning först. Det är logiskt. Gäller även grabbar. Samtidigt går det inte att sätta sig in i varje fall. Förstå fullt ut. Oftast får man inte alla detaljer. Sorgligast tycker jag det är, de som ångrar sig senare i livet och när barn kommer i kläm. Alla fiskar inte efter fina titlar. Man kan ha ett ”enkelt” jobb och ett rikligt familjeliv eller fritidsliv och må gott. Vi är alla olika. Man kan också ha ett höjdarjobb, vara gift med sitt jobb och aldrig ha tid med sin familj. Kompensera med dyra presenter och långresor som trevliga hål i livsosten. Frågan är vem som är minst lycklig. Ibland kommer svaret starkt inifrån. Antingen man lyssnar eller inte. Har man fått med sig en stark och stabil grund, när det är dags att pröva de egna vingarna är mycket vunnet. Sedan kan vem som helst bli vingklippt. Vi är bara små sköra människor när det kommer till kritan. Så sårbara. Även om många försöker visa motsatsen som en sköld. Hur kom jag in på allt det här? Mina fingrar dansade fram på tangenterna och jag följde snällt efter.
      Önskar dig en fin söndagskväll.

  35. Åh, det doftar gott om det här inlägget. Minner om en barndom då jag också hade en bullbakande mamma som var hemmafru. (Tills pappan kom hem och talade om att han ville byta ut henne. Och vips så vart man ett nyckelbarn.)

    • Ni som varit med om det minns såklart det mest med glädje och ett stänk vemod, eftersom det tillhör gårdagen.
      Där tog ditt inlägg en ny vändning. Genast undrade jag hur gammal du var då. Det var också en resa. Från bullbarn till nyckelbarn. Livet kan verkligen ändra riktning. Hoppas du blev ett lyckligt nyckelbarn efter ett tag. Min önsketanke är att vissa saker blev till det bättre.
      Kram

  36. Vilken underbart fin hyllning till din mamma! Jag kan se hemtrevnaden framför mig, när du beskriver – kanske hon kan få en roll i din nästa bok?
    Boken sju sorters kakor känner jag väl igen, fick den av svärmor när hennes son flyttade hem till mig.
    Önskar dig ock de sina en fin fortsatt söndag!
    Kram Christina

    • Tack Christina! Min mammas speciella liv är en av mina planer för kommande romaner. Hon var med om en hel del i sitt liv.
      Vad gullig din svärmor var som både lät sin son och denna berömda bok följa med som ett paket hem till just dig. 🙂 Det ingick väl ingen ångervecka? 😉
      Det var en solig söndag vi bjöds på. Jag hittade ett nytt smultronställe på Österlen. Denna gång kom en kylig vind åt mig, men nästa gång…
      Hoppas du har det bra i din del av vårt landskap.
      Kram Bosse

  37. Härligt Bobo! Det hade kunnat varit jag som skrivit detta… men jag har inte ditt fantastiska sätt att beskriva, inte ditt flöde i orden där dina beskrivningarna låter oss läsare komma tillbaka till andra tider. Det är underbart.
    Precis så här hade jag det också, med samma sorts kakor, hembakade bullar och egengjord saft och sylt. Min mamma hade dock inte någon knut i håret. Jag minns dock att vi barn alltid fick ta ett extra kliv när man kom in genom ytterdörren, ofta stod dammsugaren där och väntade på att få köras både en, två eller tre gånger om dagen… Tack för att vi får återvända till barndomens land emellanåt och alla minnen. kram Ingela

  38. Vilket underbaaaart inlägg och så mycket kärlek!!! Din mamma måste ha varit världens bästa och jag önskar verkligen att du fick en eftermiddag igen… Åhhh, tänk om det gick, Bosse… Bara tänka och vips så var man där igen… ❤

    Kraam
    Petronella

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s