Hunden som försvann

Det var en underbar vinterdag. Solen värmde och solstrålarna fick snön att gnistra. För ovanlighetens skull var det vindstilla på fältet utanför vår villa. Annars blåste det allt som oftast, en snål blåst från havet.
Jag var pappaledig med Lizette. Jag var även nybliven husse till Texas. Att bli med barn och att bli med hund är långt ifrån samma sak. På den plats man la Lizette under den första tiden, låg hon snällt kvar om man lämnade henne och gick ut ur rummet. Det var en lugn och behaglig starttid där man fick ha prydnadssaker i fred, CD-skivor i rätt fodral och där krukväxterna fortfarande bar sina blad. När hon efter en tid lyckades vända sig i sängen fick man tänka till. Från att först ha varit impad var det nu dags att se till att man fortfarande låg ett steg före.
För hundvalpar gäller inte samma utvecklingsfaser och regler. Här tvingas man hela tiden att vara alert.

Denna soliga februaridag bestämde jag mig för att gå på promenad. Jag letade upp skinnpläden, packade in Lizette i varma kläder och satte henne i pulkan. Så liten var hon inte. Hon gick numera för egen maskin och kunde ta på sig själv hyfsat. Jag övervakade mest att allt kom med och på någorlunda rätt plats.
I vänster hand höll jag kopplet till den glada valpen som glatt viftade på svansen. I höger hand höll jag i plasthandtaget till pulkan. Efter en stund kom vi in på det vida fältet där vår arrendator skulle odla potatis om några månader. Det kändes overkligt där jag gick och pulsade i den djupa snön.
”Är det kul Lizette?”
”Ja”, svarade hon och sjöng vidare på sin egentillverkade sång.
Jag njöt stillsamt av livet, vände mig om… och tittade storögt på det som inte fanns.
”Har du sett Texas?”
”Nä. Inte stanna pappa. Kör fortare.”
Jag tittade dumt på det slaka långa kopplet som jag höll i vänster hand. Andfådd följde min blick ut över nejderna och jag försökte se det jag inte såg. Han måste ha slitit sig loss, tänkte jag förbryllat.
”Har du sett Texas springa ut över fältet?”
”Jaaa.”
”Peka”, uppmanade jag med så lugn röst jag kunde förmå.
Inombords kändes det som om jag svalt en isbit som satt sig på tvären. Jag vände huvudet mot den hårt trafikerade vägen vi just passerat. Där jag fått stå ett tag innan jag vågade mig över med barn, valp och pulka. Nyss hade livet varit solsken. Nu stod det stilla. Det var inte lätt att upptäcka en vit bomullshund bland all snö. Jag ropade Texas högt med jämna mellanrum. Han ropade inte tillbaks. Han fanns inte ens där. En bil bromsade in så att det tjöt i vinterdäcken och en ilsken tuta fick mitt hjärta att slå dubbelslag. Min fantasi skenade åt olika håll.
Av en ren impuls vände jag mig om och välte omkull både dotter och pulka. Desperat började jag gräva i den djupa lössnön med händerna och försökte följa kopplet mot sin dolda ände. Det handlade bara om sekunder, men jag lovar att jag hann tänka både det ena och det andra.
”Jättekul pappa. Mera pappa”, bönade Lizette som låg på rygg och gjorde en snöängel och trodde att det pågick en busig vinterlek.
Det var inte tomt i den andra delen av kopplet. Min insnöade hjärna hade äntligen förstått. Den lilla valpen var fortfarande kopplad under snödrivorna. Texas var hur pigg som helst. Jag har aldrig blivit så glad över att se honom. Det blev stort puss och slickkalas. Jag var så tacksam för att det fanns en hund begraven. Texas fick inga men av incidenten. Han var överlycklig varje gång han fick en chans att leka i snö. När vi kom in blev det alltid lufttaxi till badrummet och en ljummen dusch. Annars hade jag fått vänta till våren, innan isbitarna i den tjocka bomullspälsen tinat bort.

CCI201402240001

Annonser

62 thoughts on “Hunden som försvann

  1. Ha h ha! Små hundar försvinner lätt. Och vita hundar i snö försvinner ännu lättare:). Vilken mardröm! Och snacka att få isklump i magen. Skönt att det gick så bra i alla fall och att varken hund eller unge drappades av posttraumatisk stressdisorder framöver:).
    Kram på dej!

  2. Ja det var en gastkramande historia!! Inte lätt att vara både pappa som roar och en husse som oroas. Hunden påminner mig om syrrans hund en gång fast den var brun och beige och kanske inte samma ras – en havanais. En riktig gullklimp som var den första hunden att vinna mitt hjärta!
    Skönt att allt slutade gott! 🙂

  3. Ja, små hundar kan också ställa till det! 🙂 Du har säkert många hundhistorier på lut.

    Himlen är vårliknande här också men marken är frusen, dvs. täckt av en isskorpa som gör att man trevar efter broddarna.. Lite tvehågset, tidningen kan ju läsas på nätet. Om den ska bäras hem idag krävs det nåt alldeles extra. Tja, vem vet vad som ligger i låddan, det är kanske trångt där.. var ju halt i går också. 😉
    Du får ha det bra i vårluften!

  4. Haha! Det är inte alltid så enkelt med små hundar. Lufttaxi blir det här flera gånger om dagen, för det är så kladdigt ute nu när snön smält bort. Kram

  5. Ha ha ha…Det där med slakt koppel är det nog många som känner igen…Här har det hänt både en och två gånger i skogen när den som håller i andra änden av kopplet ska försöka fotografera också…!! Tur att varken barn eller hund fick men för livet, men pappan ett minne för livet…!!
    Här bjuds vi på en riktigt vårdag idag, repris på gårdagen kan man säga. Och vips fylls man av energi som man inte ens visste att den fanns i depåerna. Så nu ska vi hugga in på både det ena och det andra, och med största sannolikhet kommer det framåt kvällen visa sig att huset är fullt med påbörjade projekt men ytterst få slutförda…
    Ha en riktigt skön dag!!
    Kram kram

  6. Haha… ja, liten vit hundvalp och mycket snö… så det kan gå 🙂
    Svärmor hade en tax, Fille… envis som bara en tax kan vara och en gång hände följande.. Vid promenad över en av de mest trafikerade gatorna i sta´n ville han inte gå länge… tvärnekade! Personen som höll i kopplet drog till lite extra, det var ju bilar på väg… och plötsligt gick det lätt och det kändes som att Fille hade ändrat sig. Det hade han inte! Mitt på övergångsstället låg han på rygg med alla de fyra korta benen i vädret och han som höll i kopplet stod där med ett tomt koppel i handen. Turligt nog så gick det bra och Fille kunde bäras i säkerhet 🙂
    Ha en fin dag!
    Kram

  7. Underbar historia – tack vare det mycket lyckliga slutet! 🙂 Har inte haft barn så jag kan inte jämföra, men känner igen problem med valpar. Dom är liksom inte så där jättelydiga under sina första levnadsmånader precis! *fniss* Och visst har det hänt ett och annat under alla dom år vi haft hund; Chico en liten blandrasvalp som mina föräldrar och jag bara hade 3-4 månader (han flyttade till Norrland och blev 19 år), strävhåriga taxen Brasse 18 år (världens lydigaste och snällaste tax), Penny 16,5 (en tuff tjej och stort busfrö som flyttade med till Gotland) och så nu Santos (återigen en underbart snäll hane) som vi redan haft i 2,5 år – men som vi köpte begagnad! Hade gått 4500 mil!!
    KRAM
    Susie

  8. Jag sitter och ler, jag gillar hundar! Om jag inte bodde i stan skulle jag ha en. Fast samtidigt vet jag att det inte bara är fantastiskt roligt :-).

  9. Härligt det du berättade om färden med pulkan och din dotter och vovven
    Och kan tänka mig att det var inte det lättaste att se den vita vovven i den vita snön och skönt att allt gick bra
    mysig bild !

  10. Ja, fy, vilken mardröm, där ett tag! Men, det är värre om ett barn försvinner, tröste mig, det har jag varit med om. Barnet hittades lite senare trött och somnad i ladugården, skulle bara titta på kalkonerna, typ.
    Häftigt och spännande berättat av dig, Bosse!
    Kram, Gerd♥

  11. Haha, ja nu kan man skratta åt det men då hade jag satt skrattet i halsen. Fya mig 😉 Det är därför som jag har lite storlek på min hund. Enligt måttet att det som studsar när det skäller är ingen hund så skaffade vi Zacco 😉 Så fin er vovve var, hur länge hade ni den?
    Önskar dig en fortsatt mysig kväll!
    Kramen

    • Jag tyckte som vanligt att det var riktigt komiskt bara en stund senare, men mitt upp i det var jag inte lika tuff. I det fallet är det en fördel med en större storlek, När det gällde lufttaxi var jag tacksam för de få kilona.
      Texas var jättesöt. Ändrade ofta utseende och färgton. Helst när vi lät valpklippa honom i maj. Tyvärr passade han inte in i vårt liv när vi flyttade från det stora huset och ”landet”. Usch med läbbiga hundar som vi plötsligt fick nära oss.
      Kramen

  12. Oj, vad spännande det var ett tag, men nu kan jag pusta ut. Slutet gott som tur är. Lika bra slutade det inte för Gråsten. Vår dotter har en katt som heter just Gråsten. I helgen hämtade hon hem en grå ryamatta som hon haft i vårt förråd. Den passade perfekt i deras stuga och det tyckte även Gråsten. Så det blev genast hans nya favorit plats. Men så kom dotterns sambo in som ett jehu för att inte missa OS sammandraget och ser inte katten som liksom smälter in i mattan……. Katten skrek så en vas sprack och gömde sig sen ett helt dygn, och nu får katt stackarn gå hos en psykolog för att bearbeta denna hemska upplevelse.
    Kramilekram.

  13. Det var ju rena rama gastkramningen.. På nåt sätt har jag varit med om en liknande händelse. Men det gällde en inte kopplad hund. Vi passade barnbarnets första Berner Sennen.

    Vi hade varit ute på en äng, där han kunde springa lös och roa sej. Men så skulle vi gå hem och han stannade inte och väntade på oss, utan rusade över en rätt trafikerad gata. Jag sprang efter honom och ropade på honom att han skulle stanna.

    Annars visste han så väl vad STANNA betydde, men inte den här gången. Han sprang före mej ett par hundra meter innan han stannade. Men han skämdes, när jag skällde på honom. Jag var ju livrädd att han skulle bli överkörd av en bil eller rymma så vi inte hittade honom. Tyvärr finns han i hundarnas himmel ändå. Han fick cancer i lungorna och fick hjälp att somna in. Nu har hans matte en annan Berner Sennen, som vi också passar ibland. store ”lille” Baloo.

    Du har verkligen skrivit en fin historia men som tur var slutade den också lyckligt.

    Sv. Det var otäckare med branden än vad jag berättade. Nu känner du ju till Baloos Matte. Hon bor i huset mitt över gatan, där branden var. Jag kunde inte se på vilken sida av gatan eller vilket hus det gällde. Så vi var verkligen oroade.

    Min Mamma brukade säga att jag är envis som en röd gris. Men så får jag gjort det jag vill också.

    Gilla

    • Vilken tur att det inte hände något på vägen. Man tror att man har full kontroll på läget så plötsligt… sorgligt med cancern. Otäckt med branden. Var den anlagd? Förstår att ni var oroliga.
      Baloo är ett häftigt namn. 🙂
      Tack för att du gillade min historia. 😀
      Mammor brukar ofta ha rätt. Använder man sin envishet på rätt sätt är det nästan alltid en stor tillgång.
      Kram Bosse

  14. Vilken fantastisk berättelse! Man kan leva sig in i händelsen under historiens gång. Den lilla vita hunden i snön och dottern som gör snöänglar och mitt i alltihopa en förskräckt Bosse. Skönt att det slutade gott och att ingen fick några bestående men. Söt hund 🙂

    Ha en fin fortsatt vecka. Kram

  15. Oj! Jag kan riktigt känna hur du stelnade till av fasa – den lilla valpen på rymmen. Skönt att du inte förmedlade din rädsla till Lizette, som bara tyckte allt var roligt – och att valpen fanns gömd i snön.
    Kram 🙂

  16. Vilken härlig berättelse!
    Och tack för likaledes härlig kommentar på min blogg. Staden vi lämnade för snart 4 år sedan är Malmö. Fortfarande en alldeles fantastisk stad på många sätt, men prioriteringarna i livet förändras med åren.
    Må så gott!
    /Anna-Karin

    • Tack Fröken Grön och välkommen till min blogg. 🙂
      Varsågod. Instämmer. Med ålderns rätt sker hela tiden förändringar på olika plan. När det gäller bostäder och bostadsorter har vi gjort flera ”omtänk” genom åren. Jag tycker det verkar som ni gjorde helt rätt. Sedan är inte alla dagar gröna. 😉
      Tack. Önskar dig detsamma.

  17. Huvva vilken nervpärs du gick igenom…men som du skrev, det låg en hund begraven och det var väl då en himla tur! 🙂 Kram o nospuss *L*

  18. Jag håller mig kort, för det är mitt i natta jag skriver, och för att försöka få lite sömn tänkte jag att då tar jag en bloggpromenad. Villken tur jag stannade till här hos dig, för nu har jag fått en stund mysig läsning IGEN. Tack för det bosse.
    Natti natti på dig.
    Torsdagskramen och puss på vovvenosen.

  19. Märks att du är författare för du beskriver så målande och intressant så man vill läsa till slutet. Som dom andra säger så är det inte lätt med små hundar och är dom snövita dessutom 😉 Så söt vovve. Tack för en härlig lässtund
    kram
    Malin

  20. Det är en fröjd att läsa denna berättelsen. Nästan med på turen-känsla. Du skriver mycket bra och har en jättefin sida, har surfat runt lite på de olika. Tack också för besöket hos mig, vi har ordbrukskrivlust gemensamt! Din bok är förresten på väg i min ägo för läsning innom kort! Jag återkommer! 🙂

    • Tack snälla du och välkommen till min blogg. 🙂 Jag blir extra glad när någon ny besökare inte bara läser snabbt mitt sista inlägg utan tittar sig omkring. 😀
      Vad trevligt att ”Mina fotsteg i ditt hjärta” ska komma hem till dig. Då hoppas jag att du ska trivas tillsammans med Sebastian Rosander, Lena Sanders och de andra fiktiva personerna. Det blev ett stort tomrum när vi skiljdes åt, efter att ha umgåtts intensivt både på dagarna och även på nätterna under en riktigt lång tid.
      Fredagskram

  21. Underbar historia! Skönt att den slutade lyckligt!:) Fick mig att minnas en händelse från min barndom när jag var 8 år och min hundvalp försvann. Jag släppte kopplet någon sekund och trodde att valpen skulle sitta kvar men vips så var den försvunnen. Den historien slutade också lyckligt ett par timmar senare…men jag minns paniken när den helst plötsligt inte var där! Men slutet gott..allting gott!
    Fredagskram!:)

Lämna ett svar till Inger Maryissa Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s