Tävling – Bild FEM

E

Två barn med i bilen hem, efter hämtning från Fiskebyns förskola i Torekov. Först lastades storasyster av, på stolen i groventrén i Ängalag. En dag i förskolan var fylld av trevligheter och våra barn stormtrivdes. Onsdagarna var dock i längsta laget. Energin brukade ta slut i bilen, trots att vägsträckan var relativt kort.

Tävlingsregler stod efter Bild ETT. Tävlingsdag är på söndag. Ska bli spännande att se om dimman leker med skidskytte-herrarna idag med. Risk att jag missar tävlingen eftersom jag ska till Trelleborg. Hoppas att det inte är någon dimma längs med väg 9. Givetvis kommer jag att svänga ner till något av mina favoritställen. Ska jag välja Gislövs läge, Smygehuk, Beddingestrand eller Abbekås? I rätt väder är det som att bo på ett smörgåsbord. Vilken tur att vi inte köpte huset i Menlösa. 😉

Tävling – Bild FYRA

D

Vad är en mjuk kudde mot att ta det piano? Vad lätt ett barn har att somna överallt när energin är slut.

Tävlingsregler stod efter Bild ETT. Jag tjuvstartade med detta inlägg, trots att det är två timmar kvar tills det är måndag. Klockradion är satt. Jag tänkte äta frukost framför skidskyttetävlingen, som blev framflyttad idag på grund av dimman. (Hoppas Björn Ferry och Fredrik Lindström är morgonpigga.) Sedan ska vi på vårt sista utvecklingssamtal på högstadiet… om vi inte börjar på en ny kull. 😉
Önskar dig en fin vecka åtta.

Tävling – Bild TRE

C

Jag sov också ofta med öppna ögon som barn. Ser en aning läbbigt ut på bilden. Ibland har jag tagit fel och trott att barnen varit vakna. Möjligtvis att de skojade med mig. När jag inte fick någon respons på min replik insåg jag att John Blund hälsat på.

Tävlingsregler stod efter Bild ETT. Det är busväder i Ystad idag med. Efter frukost ska jag leka bilskollärare. Jag har en plan för morgonens lektion. Klockan elva sitter jag i soffan och håller tummarna för att grabbarna gör en repris på vad tjejerna gjorde igår. Vilken bragd de ställde till med. Hela idrottsvärlden visste att det var Norges säkraste OS-guld. De norska tjejernas största problem i skidtruppen är inte att fixa guld i stafetter utan att knipa en av de fyra platserna i laget.
Charlotte Kallas forcering genom de 5 km och förmåga att hitta rätt väg i sista kurvan var magisk. Wow. 🙂

Tävling – Bild TVÅ

B

Här kunde jag LÄTT ha vitsat till något med lättölen, men sanningen är bättre. Jag och Jennifer satt på terrassen. Hon var glad och sjöng med hög röst om Pippi Långstrump. Jag hade precis jobbat, satt och njöt av de vita gässen på havet. Troligtvis slog jag dövörat till när refrängen återkom för tjugoandra gången, vände mig mot mitt bordsällskap och såg orsaken till stoppet. Vad gör då pappan? Han smyger givetvis iväg efter kameran. 😉

Tävlingsregler stod i gårdagens inlägg. I Ystad ösregnar det. Efter damernas skidstafett i OS tänkte vi ta oss ner till Ystad Teater som har öppet hus och firar 120 år. Jag är den enda i familjen som fortfarande inte varit inne i den berömda byggnaden.

Tävling – Bild ETT

A

Det kan vara tufft att bli storasyster innan man ens är tre år själv. Plötsligt hade Jennifer inte monopol på mammas knä. Inte ens hennes barnvagn fick vara ifred. Jag hittade Jennifer i vagnen nere i groventrén en eftermiddag. Antagligen ville hon minnas gamla goda tider eller så ville hon ta tillbaka sina ägodelar.

En del av er vet om det. Jag och Solveig drev Lidéns Samlingsmuseum i Ängalag mellan Båstad och Torekov på Bjärehalvön. Vi visade upp flera olika samlingar. 3 333 olika kaffekoppar var givetvis med varje år, liksom kaffekannor och äggkoppar. Andra samlingar tillkom eller byttes ut. När vi visade
3 333 små sockerpaket & strösockerpaket tyckte vi det var läge att komplettera med något annat sött. I det ”Söta rummet” satte vi upp två collagetavlor med foton på våra barn när de sov. Vi vet att detta uppskattades av många av våra besökare. Förra sportlovet fick ni se och rösta på tio smakprov där Jennifer sov. Jag tyckte det var svårt att välja ut tio av de tjugo som jag scannat. Därför gick jag efter Jennifers ålder. Här är hon lite äldre. Nästa år kanske det blir Lizettes tur. 🙂

Regler: Jag kommer från och med fredagen den 14 februari att lägga in ett foto varje morgon i tio dagar. Din uppgift är enkel. Söndagen den 23 februari är det tävlingsdag. Då har du haft möjlighet att se vår äldsta dotter Jennifer sova lite varstans. Skriv i en kommentar vilken bild du gillade bäst. Ska bli spännande att se vilken bild som vinner. Förra gången hade Ni och jag inte samma vinnare.
En av er vinner en Trisslott. OBS! Jag drar en vinnare av ALLA som lämnat bidrag. Inte bara de som röstade på vinnarfotot. Tävlingstiden tar slut klockan 23.59 på söndagskvällen. Jag svarar inte på några kommentarer på de första nio dagarna, men jag läser med glädje och är lika glad som vanligt om ni skriver något trevligt. Jag erkänner. Jag är fullt sysselsatt med OS, men hoppas att ”någon” kan trolla dit en bild varje morgon på min blogg och eventuellt några rader. Önskar dig en fin Alla Hjärtans Dag. Kram på dig.

Film sex av femtio

Last chance Harvey

Last chance Harvey
Genre: Drama, 89 minuter, 2008
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 32/40
2). Bosse Lidén 2014: 99/120

Favoritscen: Harveys tal till sin försummade dotter.
Favoritkommentar: ”För mig känns det bekvämare att bli besviken. Jag är arg på dig för att du försöker ta det ifrån mig.”

Egna ord: En lågmäld film som växer för varje gång jag ser den. Charmig film för en lite äldre publik, med en behaglig musik i bakgrunden som stilfullt ramar in handlingen.

Under tre intensiva dagar i London får vi följa amerikanen Harvey Shine (Dustin Hoffman). Han har missat planet, får sparken via telefon, hans dotter ska gifta sig och vill att hennes styvfar ska leda henne till altaret, allt är med andra ord öken. Dustin Hoffman är övertygande som den cyniske och nyanserade äldre medelålders mannen. Det har gått många år sedan Dustin slog igenom i kultfilmen Mandomsprovet (1967) Det är ofattbart att han passerat sjuttioårsstrecket när han spelade in Last chance Harvey. Här upplever jag hans roll som charmig mitt i sin sorgsenhet.
Det förekommer en tjusig svepande, stillsam kameraåkning vid några tillfällen, som får mig att smälta.

Engelskan Emma Thompson gör motspelerskan Kate Walker på ett ypperligt och behagligt sätt. Kate jobbar på flygplatsen Heathrow med ett enklare jobb, lever ett stillsamt liv och verkar ha gett upp möjligheten att bli förälskad. Hon läser mycket och har en mamma som är ett mänskligt preventivmedel, enligt en väninna. Mamman har en granne som hon inbillar sig är en polsk Jack Uppskäraren och ringer ideligen och ”stör” Kate.

Ibland ungdomligt, andra gånger med en fundersam stillsam humor fortgår konversationen mellan Kate och Harvey på promenader längs med Themsen. Rakt på sak utan krusiduller väljer de att dela med sig av fragment från sina långa liv. Ärligt erkänner de sina fel och brister. Kärlek har inget med ålder att göra. Men rädslan och osäkerheten kan vara mer intensiv, ju mer ärrade vi blir i själ och hjärta.

Baksidetext: När allt är som svartast träffar Harvey Kate i flygplatsbaren och ett samtal som kommer att påverka bådas liv inleds. En varm film som hyllar nystarter – vid vilken ålder som helst.

Dagens fråga: Har du något trevligt minne av Dustin Hoffman eller Emma Thompson?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014.

https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014/

De fem senaste

Ännu en hög böcker är utlästa under veckorna innan OS. Jag gillar spännvidden. Två spännings-romaner ramar in kvintetten.
Bok ett
John Grisham kan skapa dramatik och dessutom kan han det amerikanska rättssystemet på sina fem fingrar efter ett förflutet som advokat. Det har blivit några böcker sedan han debuterade 1988 med Juryn. Han fick sitt genombrott med Firman tre år senare. Ibland blir jag mätt på de likartade bitarna inom rättsväsenet som tenderar att dra iväg till fackbokhållet och bromsar upp genren, men han lyckas alltid få mig intresserad av själva storyn. Så också i thrillern Svindlaren.

Bok två
Marie Jungstedts elfte kriminalbok i Gotlandsmiljö tillhör inte hennes främsta, men hon gör sitt hantverk med finess. Jag älskar Gotland, men en del av spänningen försvann när jag spikade ”mördaren”. Dessutom upplevde jag allt för mörkt. Kanske var det årstiden eller personliga skäl som drog ner betyget. Jag brukar annars läsa Maries böcker på sommaren. Jag har till och med läst två av dem när jag varit på Gotlandsbesök. Ytterst vältajmat.

Bok tre
Annika Östbergs debutbok Ögonblick som förändrar livet läste jag av ren nyfikenhet.  Uppföljaren Se ljuset i det svarta läser jag mer behagligt tillbakalutad. Jag minns hur jag som ung både fascinerades och retade mig på att den blonda svenskan skulle få ett sådant långt fängelsestraff med tanke på att hon inte skjutit ihjäl någon. Min parallell gick till Lindomemordet där två personer skyllde på varandra och båda blev frikända. I denna andra bok berättar Annika om sitt nya liv som efterfrågad föreläsare. Hon väjer inte för att ärligt skriva om frågor som förlåtelse och bitterhet. Tar upp sorg, skuld och tro. Jag skulle gärna ha besökt någon av hennes framträdande. 28 år i fängelse. Inte bara på ont. Jag uppskattade att läsa båda hennes böcker som gav mig mycket.

Bok fyra
Att sticka mellan med att läsa några bra dikter är för mig aldrig helt fel. På 1av3.se träffade jag för första gången på poeten Svenarne Jansson som sedan blivit min Facebookvän. Förra året gav han ut Ordvändor. Snabbt blev jag förtjust i hans sätt att skriva. Jag uppskattar när jag förstår texten, men där jag ändå kan få ha min egen tolkning. Som alltid när jag läser poesi läser jag bara några dikter åt gången. Då kommer de bäst till sin rätt.

Bok fem

Sist men inte minst. Det var en fröjd att få återträffa den sorgliga Mr Gora, eller Göran Borg som han heter i Sverige. Jag bara älskade att läsa debutboken Delhis vackraste händer som kom ut 2011. Har ni inte läst den ska ni börja där. Mikael Bergstrand övertygade verkligen mig med den charmiga boken som utspelade sig i Malmö, men framför allt i Indien. Som jag skrattade och mös under den läsningen. Här hade han mycket att leva upp till med uppföljaren Dimma över Darjeeling. Mina förväntningar behövde landa först. Inte lika förträfflig, men ändå ytterst läsvärd. Uppskattade det oväntade slutet. På baksidan står texten: Dimma över Darjeeling handlar om fördomar och egoism, om att ta sig upp ur sina djupt rotade hjärnspår och hitta ny mark, om mod, lojalitet och vänskap. Och den svåra konsten att leva här och nu.
Nu för mig är sport på is och snö. Under OS-veckorna ligger bokläsandet nere.

Jag har en vinnare – Stort GRATTIS till…

Fast nästan ingen av er har träffat mig personligen, faktiskt ingen alls av er som lämnade ett bidrag träffade mig i just den åldern som jag var på kortet (15 år) var det tydligen en enkel fråga. Solveig tyckte att jag var mycket sötare på lagfotot som var tagit året innan. Många av oss grabbar hade kortare hår. Ni får bilden nedanför. För en stund sedan gick jag upp till Lizette och bad henne kasta min häftiga blå tärning med 20 siffror på. Tack för att ni var just 20 st som hade rätt svar. 🙂 Vinnare blev Petronella Hjertqvist med bloggen Prinsessorna på Bellevue. OBS! Ni vet att ni inte behöver ha en egen blogg för att tävla eller kommentera på min blogg. Däremot måste jag godkänna nya personer första gången, innan er text blir offentlig. Så bli inte irriterade över att texten inte syns direkt. Så fort jag är inne på bloggen lyser en röd punkt med en siffra i. Då vet jag att någon ny person/personer har varit snäll och lämnat en kommentar.

TÄVLINGSSTATISTIK:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Ingen klarade Mariestad.
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Vinnare, Kerstin Nilsson.
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Vinnare, Ulrika Gasser.
4. Julblogglov: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson, Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson
5. 20 000 visningar/Sportlov: Tio sovande bilder på Jennifer. Ezter Nilsson
6. 25 000 visningar/Påsklov: Tio kaffekoppar. Anne med E.
7. 30 000 visningar: Hjo Kyrka. Kerstin Nilsson
8. Ett år som bloggare: Vilket inlägg hade flest visningar. Susan Adelbrant.
9. 50 000 visningar: Tio t-shirts. Skogsfen, Regnbågen och Petronella
10. Fotbollskillar. Vem är jag? Vinnare: Petronella Hjertqvist
11. 70 000 visningar: OS/Sportlov: Tio sovande bilder på xxxxxx
12. 500 inlägg:

CCI201402110001

Tionde bloggtävlingen: Vem av grabbarna är jag?

CCI201402090001

En av fördelarna när man skriver en roman är att man IBLAND kan använda sig av sanningar eller saker som man tycker om eller inte tycker om. 🙂
I min debut bok ”Mina fotsteg i ditt hjärta” lät jag Sebastian spela fotboll i ett lag i Halmstad som heter IF Leikin. Denna fotbollsklubb var ledande när det gällde ungdomsfotboll på sjuttiotalet. Jag vet inte hur det är i nutid.
Mannen till höger kallades för Mr Leikin eller Didi och hette egentligen Boris Bengtsson. Materialförvaltaren till vänster var också en legend i staden. Flosse var hans smeknamn. Bo Larsson var han döpt till, men det visste inte många grabbar.
Vem av de femton grabbarna på bilden är jag?
Jag eller någon annan familjemedlem lottar ut en trisslott till en av dem som gissar rätt. Bara en gissning var. Tydliga lämnade svar tack. Deadline: Kl. 00.01 tisdagen den 11 februari. Lycka till.

En doft av kakor

Min mamma var hemmafru när jag växte upp i Halmstad. Ett släkte som håller på att dö ut i vårt välfärdssamhälle. Vad bra jag hade det. Inte förstod jag det på den tiden. Då var det bara något självklart. Som att efter regn kommer sol. Inte behövde jag någon nyckel om halsen. Mamma fanns alltid till hands och undrade hur skoldagen varit. Hon tog sig tid för att lyssna och berättade att hon nyss bakat bullar. Precis som hon behövde det. Mina näsvingar hade glupskt vädrat sig till doften av kanelbullar redan i farstun.

Inte satt mamma och åt bullar tillsammans med mig i köket. Hon var i full gång med nästan projekt. Småkakor. Svarta plåtar med bakplåtpapper stod uppställda lite överallt. På några av dessa fanns nyss uttagna kakor som doftade underbart. Andra kakor stod och väntade på att få komma in i ugnen och få färg och bli bakade. Ingen tid fick gå förlorad. Mamma var som alltid supereffektiv. Använde därför samma grunddeg till olika sorters kakor. Delade på degen och gjorde nästa moment.

Det var varmt i det trånga köket. Fönstret var öppet på glänt. Mamma hade rosiga kinder. Håret var uppsatt i en knut och gömt under en sjal. Ett förkläde var knutet runt midjan.

En syssla som jag mer än gärna hjälpte till med var att slicka skålarna rena. Jag hade mina favoritdegar. Det var även kul att mala nötter. Vi hade en gammal sliten kvarn som man satte fast på skärbrädan. Ett trälock trycktes ner på nötterna samtidigt som man vevade med andra handen. När det var som roligast brukade fästet under skärbrädan lossna.

Satt mamma någonsin och njöt på förmiddagen när hon skickat iväg oss barn till skolan? Stod en rykande Koka Blå-kopp fylld med nybryggt kaffe och en assiett med något smaskigt framför henne på köksbordet? Bläddrade hon förstrött i en skvallertidning med det ena benet uppdraget över det andra när hon var ensam och ingen såg? Hur jag än försöker kan jag inte se henne så framför mig när jag blundar och drömmer mig tillbaks. Jag ser bara den ruschiga hemmafrun med många järn i elden. Hon som alltid prioriterade oss andra familjemedlemmar först. Rynkan i pannan, innan hon kryddade lite mer i såsen, den synen ser jag starkt just nu.

Jag och Solveig brukar ibland jämför kaksorter. Vi skrattar och minns gemensamma minnen från våra hemmamammor. Recepten kom ofta från den välbläddrade ”Sju sorters kakor”. Bakningen skulle gå fort. Snabbakade sorter utan krimskrams i många steg var populärast. Helst skulle satsen ge många kakor så att burken blev full. Vi bubblor och pratar i mun på varandra. Nostalgin går nästan att ta på. Namn som Drömmar, Havreflarn, Nötklickar, Syltbollar, Korintkakor, Brysselkex, Schackrutor, Finska pinnar och Bondkakor dyker upp i våra minnen. Jitterburgare var en av de småkakor som jag fick tjata mig till att mamma skulle göra. Degen skulle vila svalt under natten i kylskåpet. Tog för lång tid ansåg mamma. Dessutom ville marängsmeten rinna ut när man skulle skära degen. Jag kunde inte låta bli att ta med Jitterburgare i min fiktiva roman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”.

Jag och Solveig kommer in på ämnet mjuka kakor. Sockerkaka, Drömtårta och min favorit Tigerkaka. Solveig minns särskilt sin mammas Kärleksmums.

En snabb titt i ”Sju sorters kakor”. Aldrig behövde några recept läsas rad för rad i boken. Recepten satt i huvudet. Någon enstaka gång kunde mamma snabbkontrollera, om det gått en lång tid sedan senast hon gjorde just den sorten.
”Så var det. Precis som jag trodde”, kom det belåtet från hennes mun.

Trots det höga arbetstempot hade mamma nästan alltid tid för mig. En vältränad simultanförmåga. Hon gav mig sällskap, kärlek, värme, tilltro och svar på alla mina tusen frågor. Alltid med en ängels tålamod. Visst fanns en klassisk replik som fick plockas fram då och då.
”Bosse! Glöm inte att andas en sekund då och då.”

Tänk om jag hade fått uppleva det igen. Att det gick att skruva tillbaks tiden. Bara en gång. Snälla. Ge mig en chans att få ställa in pojkcykeln i garaget. Gå igenom förrådet och vidare ut i inneträdgården. Öppna groventrén till tvättstugan. Dra in doften från nybakade bullar. Stänga ute den fuktiga höstkylan. Hoppa ur skorna slarvigt utan att knyta upp snörena. Kliva in i barndomsköket med sina olika dofter. Ta en klunk av den hemlagade saften på egna bär. Ge mamma en bamsekram. Bubbla på om något viktigt som hänt i skolan med munnen full av smulor. Höra den ställda äggklockan ringa. Den gula klockan med en buckla i. Ett minne från när jag rev ner den från bordet under en viktig ishockeyspelsmatch mot min bror. Klockan som ringde en minut efter strecket.

Nu har både klockan och mamma tickat färdigt. Tiden är förbi men de ljusa minnena består.

Ps. Den gula äggklockan har jag kvar men hittade inte den just nu. Ds