Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del ett

omslag svartDet är svårt att skriva ett egentligt startdatum. Det känns som att min väg till att nå min dröm om att få ge ut en roman startade när jag anmälde mig till Skrivinstitutets distanskurs i Borås. De första två uppgifterna gjorde jag på en reseskrivmaskin. Vad lyxigt det var när vi strax senare köpte en Macintosh. Den kostade 16 000, skärmbilden var inte stor men datorn var helt suverän. Den klart bästa vi ägt. Den krånglade aldrig, utan självdog av åldersskäl flera år senare.
Ett av mina personliga mål med skrivkursen var att testa en annonslockelse. Det stod att man fick kursen gratis om man inte lyckade sälja sina alster och få ihop lika mycket som kursen kostade. ”PS. Kom ihåg att du inte riskerar någonting – kursavgiften återbetalas i sin helhet när du fullföljt kursen – om du inte har tjänat in den genom försäljning av det material du har skrivet. Detta är din stora säkerhet osv.”
Jag räknade kallt med att det fanns något finstilt med i det flotta erbjudandet och tog det inte på allvar.
Det ingick en välskriven pärm med olika kapitelflikar som; Hur man bygger upp en historia, skriver säljbara artiklar, effektfulla berättelser, personteckningar, noveller som säljer, berättelser för barn och ungdom, facklitteratur, biografier, bokrecensioner, skriv en roman, skådespel, skriva för radio, skriva för TV och hur man blir översättare osv.
Mitt mål var att komma igenom kursen så fort som möjligt. Inte så att jag slarvade. Jag gjorde uppgifterna mycket grundligt som jag alltid brukar göra. Så fort jag var klar skickade jag iväg min lösning till handledaren som var en känd författare i Sverige och som deltagit i ”På Spåret” på TV. Tanken var att kursdeltagaren hela tiden skulle ha en uppgift hemma och en som läraren förhoppningsvis gick igenom. Mina sprintertakter gjorde att jag ofta blev utan uppgift hemma och det retade mig. En annan sak som störde mig var att det mest stod. ”Bra novell, acceptabel intrig och välskriven text. Bra Bosse. Fortsätt så. Jag gillar det du skriver. Barnberättelsen känns naturlig och gullig om uttrycket tillåts. Recensionerna är trevligt skrivna och lockar till läsning. Bra.  Du behärskar att skriva noveller som gör sig i moderna tidningar. Den här genren är du bra på. Tack för väl genomarbetad uppgift 7. Inget att anmärka.” Sedan kortfattat vad nästa uppgift bestod av. Jag fiskade efter att få råd och lära mig nya saker. Få reda på vad som var mindre bra och vad jag skulle kunna bli bättre på. Jag ville utvecklas som skribent.
Från början var det delövningar som inte var färdiga för att skickas till tidningar och tidskrifter. Därför var det inte aktuellt för mig att försöka sälja något. Det var inte förrän i slutet av kursen som vi skrev färdiga artiklar, noveller, sagor m.m. Det var då jag skrev mitt första kåseri. ”Jag hatar min närmaste kompis” Läs om ni har tid och lust. Jag la till lite trams på slutet i texten innan jag la in den på bloggen hösten 2012.

https://bosseliden.wordpress.com/2012/10/26/jag-hatar-min-narmaste-kompis/

Äntligen fick jag en längre analys av min text. Detta som jag längtat och trånat efter genom hela skrivkursen. Blev jag glad? Näpp! Jag blev sur som den gula frukten och tyckte läraren var helknäpp. Så här stod det.
”Astrid Lindgren-porträttet är bra och välskrivet tycker jag. Det andra är för kryptiskt och krångligt från början för att en läsare ska orka igenom. Förklara från början vad det handlar om och hur det är att leva med diabetes så blir texten lättare att ta till sig.”
2014 skrattar jag gott åt riset. Denna lärare skulle ha läst min blogg, helst när jag tramsar som mest. Personen måste ha varit befriad från humor. Hur trög… var nu snäll Bosse. Min rubrik syftade på att läsarna skulle tro att jag hatade en mänsklig kompis. Det inbillade jag mig att ”alla” skulle förstå och sedan bli överraskade av sanningen en liten bit ner i texten. Jag tyckte det var ett häftigt upplägg och ett uns nytänkande. Vad tycker du? Tycker du inte som jag så … Tänk på citronen. 😉

”Nu spörs det vad du vill göra, ta tio extra uppgifter eller ta pengarna?” Vad tror ni att jag valde? De tio uppgifter var helt fria. Kunde handla om vad som helst. Jag såg framför mig orden. ”Bra Bosse. Fortsätt så i nästa uppgift.”
Hör och häpnad. Jag fick tillbaka varenda krona. Snabbt också. Första och sista gången jag gjort en sådan grej. Ännu roligare. Ett tag efter kom ett samtal från Stockholm från tidskriften ”Diabetes”. De köpte kåseriet ”Jag hatar min närmaste kompis”, gillade det skarpt och frågade dessutom om jag ville börja jobba som deras kolumnist och skriva i varje nummer. Det erbjudande tackade jag glatt ja till. 😀

I denna kategori kommer jag att göra precis som med de femtio filmtipsen. Jag är tacksam och glad för varje kommentar från läsare, men jag kommer bara att bekräfta att jag läst med en glad gubbe. Det handlar om tid, brist på energi, integritet med mera. Jag tänker bjuda på en hel del privat när jag bjuder in dig till tankar om mitt skrivande och min väg till att SolBo Förlag gav ut romanen ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Givetvis kommer jag att belysa arbetet med själva manuset. Inläggen kommer inte alltid att följa tiden kronologiskt.
Är du intresserad av att köpa ett signerat exemplar från vårt förlag så tryck på Köp boken under min Header på bloggen. Vill du låna den från ditt bibliotek? Lämna ett inköpsförslag på bibliotekets hemsida om du har lånekort på bibblan. Då kostar det dig antagligen tio kronor när du hämtar boken. Har du läst romanen och gillar den får du väldigt gärna göra samma sak för min skull och för låntagarna i din hemmiljö. Jag vet att det finns bloggläsare som redan gjort det. Tusen tack till er för hjälpen. Ni kan vila era ögon. 🙂
Det ska erkännas att det är tufft när man inte har de stora elefanternas möjligheter. Få titlar styr hela bokförsäljningen i vårt land. Jag gör definitivt inte detta för att tjäna pengar. Däremot vill jag inte förlora några pengar och jag är väldigt sugen på att ge ut fler böcker. Massor av planer finns i mitt huvud. Det är bara min kropp som har andra åsikter mellan varven. 

Annonser

42 thoughts on “Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del ett

  1. har man inte läst boken med den allra vackraste titeln så är det dags att låna eller köpa den. Annars har man gått miste om nått. Kram och fin kväll till dig.

  2. För mig var det solklart vad du menade och för de flesta andra med tror jag…..Men slutet Bosse;)) Hallå eller :))))Tur att inte det var med i orginalet. Att kunna mixa ”trams” med alvar är en styrka tycker jag….

  3. Det gör du rätt i, en glad gubbe räcker så gott!!! Mitt läsande av texter o seende av bilder som jag upplever goda, berikande ja, vad som är de samma för mig. Du skriver så bra så då läser du troligen så bra också! Med beröm godkänd 🙂

  4. Intressant inlägg. Ska läsa ditt kåseri nu. Mitt barnbarn fick diabetes i maj 2013 och vi drabbades av sorg och kämpar fortfarande med att acceptera att han ska behöva ha den följeslagare dygnet runt.
    M.E

  5. Jag klickade och läste ditt kåseri om din kompis som du hatade innan jag läste vidare i din blogg. Så jag var riktigt nyfiken på vem den där dumma kompisen var. Skitbra tycker jag men slutet var kanske lite flummigt eller är jag lite trög. Spännande att läsa om din karriär som förfsttare som väl bara har börjat….för du har väl en ny bok på gång?
    Ha en skön Söndagskväll. Själv somnar jag nog ovaggad efter 9 mil….Kram

  6. Din förmåga att roa genom att blanda och ge är helt fenomenal! Du är klippt och skuren för att skriva kåserier och vara kolumnist. Hoppas att du fortfarande har kvar uppdraget. Annars är det väl så att många redaktörer blundar eller har missat din förmåga!! 🙂

  7. Klart jag vill beställa boken. Jag är väldigt förtjust i det du skriver och kåserier är jag fast i. Är ju så gammal att jag läst mycket av ”Bang”; Barbro Alfing och en av de absolut roligaste böcker med kåserier av henne är ”Ålskar att resa!. Kan du hitta den på ett antikvariat eller på biblioteket så tror jag du får en häftig läsupplevelse både språkmässigt och innehållsmässigt.
    Tar tag i beställningen när jag kommer hem i slutet av veckan.
    Kram!

  8. Jag var bara tvungen att läsa ditt kåseri om den jobbiga kompisen och jag förstod direkt, innan jag började läsa, vad du syftade på…
    Jag vet inte hur många gånger jag önskat att jag kunde fått denna sjukdom ist för att mina barn som blivit drabbade…
    Det är ju en sjukdom som inte syns utanpå. Men man måste hela livet brottas med den. Det går bra och lätt periodvis men sen kommer det ”less-perioder”.

    Vad vi alltid haft i tanken är att; man är inte diabetiker, utan en människa med diabetes. Låt inte diabetesen styra ditt liv, utan det är du som styr diabetesen.

    Men du skriver på ett sånt lättsamt och roligt sätt så man kan inte annat än gilla det du skriver, trots att det ligger en tyngd och lite sorg bakom orden.

    Oj….vad jag skriver men detta berör mej, verkligen…

    Kram

  9. Godmorgon bosse.
    Här har du roat mig nu på morgonkvisten. Villken härlig läsning . ”jag hatar min närmaste kompis” gav mig läsning jag gillar. Diabetes är inte lätt. Vet av erfarenhet.
    Skrivkursen lät intressant åxo.
    Ska jag berätta en hemlis till dig…..psss, du är min favorit författare. Jag tog det med små bokstäver, för TÄNK om jag går sveriges författarförbund på mig. Då Blire inte nådigt för en ”TantGlad”

    Denna morgon startade med en kaffekopp och bosses blogg. Tack för bra läsning och för att du roar ALLA som är dina bloggvänner.
    En riktigt fin dag till dig och de dina.

    Måndagskramen till dig.

  10. Ja, de kommentarerna från På-spåretförfattaren kändes bleka. Klart vi vill ha rak kritik, annars lär vi ju oss ingenting och får bara intrycket av att texten varken var särskilt bra eller särskilt dålig! Genomsnittlig och det vill ingen vara, då syns vi inte. Bra kritik för mig, tror jag, var t.ex. en kommentar på min blogg en gång. Personen riktade sig till en av karaktärerna i texten och var genuint arg på denne. Det riktigt fräste om orden. Det visade, tänkte jag, att jag lyckats beröra.

  11. Vilken spännande kategori, den ser jag verkligen fram emot att läsa! Och Biblo ska jag givetvis kontakta. Erkänner att jag inte fått tummen ur att beställa din bok ännu, jag vill gärna det, men måste vänta in budgeten. Det kommer!
    Kram, ha en riktigt fin vecka!

  12. Ja du Bosse, nu har jag kommit till ”vägs ände”. Jag kan inte stå emot längre, jag har äntligen bestämt mig för att köpa din bok! *fniss*
    Efter att ha läst massor av blogginlägg och dessutom det otroligt trevliga kåseriet om diabetes, så är jag bara tvungen. Trots att jag har packar med olästa böcker som ligger och väntar och att trädgårdssäsongen börjar alldeles strax. Jag kommer dock att lägga in den i kön, så räkna inte med att jag läser den omgående. Men eftersom jag läser minst en bok i veckan ska det väl inte ta alltför lång tid…..
    Och hur 17 kan nån tycka att kåseriet var ”kryptiskt och krångligt”, hade ”läraren” varken humor eller fantasi!?
    KRAM
    Susie

  13. Hej på morronsidan, flitige Bosse! Ja, gör det, dela med dig av hur du gjorde, det ska bli intressant att få inblickar i hur du jobbade fram bokmanuset. Tacksamt och roligt, om du bjuder på det, jag ser med förväntan fram emot det! Du har ju ofta fått höra, att du har en förmåga att blanda allvar med skoj, och det stämmer verkligen. Det känns underbart när man hittar nya glädjeämnen. Din blogg är ett! Och precis som du säger: tiden har du (ibland åtminstone.. eller så tar du dig den) och med energin är det väl upp o ner (som för de flesta) – men beträffande den kinkiga och ömtåliga integriteten (som jag tror är svårast att hantera), tycker jag att du för det mesta nätt och jämnt halkar in på ett bananskal.. 🙂 haha!
    Nej, jag skämtar.. Den balanserar du på ett välavvägt sätt – utan att snåla med värmen, som alla så väl behöver. Man behöver få lite energi utifrån ibland, när man nymornad stapplar upp till den nya dagen. Det har du insett, så du delar frikostigt med dig och vi sörplar i oss. Ahhh! Det känns gott, där träffade han rätt igen! Haha! Tack för det! Nej, nu rycker det igen.. får skylla på ”den där Bo Lide’n”, det blev visst vått på kinden.. eller guppade den till? Båten? Den vi alla sitter i.
    Var så god, lite reklam för din blogg: ”Intag Bosses blogg till frukostteet (tjusig formulering, inte sant?) och njut av gratismassage, när det rycker i smilbanden!”
    Alla är vi visserligen bara små kryp under solen, men så många fantastiska och underbara små kryp det finns – om man bara öppnar ögonen och ser efter.
    Det är verkligen kul att så många bjuder på sina tankar och upplevelser här, men det är din förtjänst. Så en Eloge till dig, det är du som lockar fram dem. Ha det så gott, du fantastiske Bosse! 🙂

    ”I morgon får vi också en gråmulen dag”, säger Väderlekstjänsten. Har inga förväntningar, så det kvittar, men just idag känner jag stort med övriga mänskligheten, både när jag ser nyheterna om Ukraina – och läser bloggen med kommentarer. Alla får kämpa, var och en på sitt håll, men det finns glädjeämnen. Internet är ett av dem.
    /Skrivet från ett Jämtland med några minus och skiftande snödjup.

    PS. Ja, jag läser kommentarerna också, antar att flera gör det. Hälsar här till TantGlad, en verkligt uppiggande pseudonym. Just som en sådan känner jag mig idag, tacksam för att inte behöva vara ensam ”under solen”. DS.

  14. Vilken tur att du fick tillbaka kursavgiften! Och den där ”läraren” han begrep inte vad ett kåseri är… Det var ju mycket fyndigt och bra om du frågar mig 🙂 Så bra att du publicerade det på bloggen och fick jobbet som kolumnist i tidskriften Diabetes! De mest häpnadsväckande saker kan ske efter ett blogginlägg.. Det kan jag själv skriva under på! Kramar

  15. Jag skaffade mig också en distanskurs i skrivning för många år sen. Jag har pärmen kvar och även den var indelad ungefär, som du beskriver din kurs. Men den blev stående i mitt förråd i garderoben, där det finns allt möjligt och omöjligt. Man skulle också skicka in uppgifterna, men det blev nog bara ett par stycken. Och inga svar fick jag heller. Men man borde kanske plocka fram eländet igen och kika igenom uppgifterna. Kanske det kan bli nåt om släkten till exempel Jag har massor av underlag, sen omkring 1800.

    Jag kikade ju in på din sida om ”vännen” och där tänkte jag mig inte för, utan svarade på din kommentar hos mig av bara farten. Hoppas att det inte gjorde nåt.

    Kram/Gilla

  16. Tror att jag greppar vad du menar med att hata din närmaste kompis. Jag betraktar min ”kompis” som en objuden gäst. Den är dock inte av samma genre som din vän men hujedamej vad jag är trött på den där token som rusar rakt in i mitt liv när jag behöver det som minst. …..
    Men visst är det så att det som inte dödar oss gör oss starkare.

    Tycker att det är starkt av dig att ha skrivit en bok. Själv skriver jag för fullt men har ännu inte lyckats bli klar med min bok…..

    HA det fint! Ska bli spännande att läsa uppföljaren.
    Kram Christina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s