Den högg som en kobra

En klasskompis jobbade extra på posten i Halmstad. Han slog in koden på dörren och släppte in mig. Jag traskade upp till personalanställaren. Mannen med makt lyssnade på min önskan och berättade att det var lång väntetid. Kanske flera år. Två veckor senare ringde min väckarklocka i mörkret på en okristlig tid. Klockan fem var jag på plats och fick träffa den ordinarie brevbäraren på distrikt 137 A. Efter att ha övat ett par lördagar var det dags för min första ensamtur. Jag gillade verkligen mitt distrikt trots den tuffa backen upp till första lådan på vackra Rotorp. Den obligatoriska genomsvettiga och äckliga skjortan åkte av i första trappan och ersattes av min medsmugglade privata tröja. Några av tanterna var övertygade om att jag var ett hemligt barn till den populära brevbäraren som levde som ungkarl. Vi hade båda bruna ögon och han hade haft mörkt hår tidigare. Jag tog mitt jobb som ett träningspass. Siktade in mig på att slå nya rekord. Helst med tanke på att jag också var fotbollstränare i Halmstad Bollklubbs fotbollsskola och mina grabbar hade match på lördagsförmiddagarna. Ändå försökte jag som vanligt att vara trevlig och hjälpsam mot mina ”kunder”. Just nu kom jag bara på ett arbetsproblem som störde mig. Samtidigt var jag trött på mig själv de första gångerna för att jag hade glömt bort den livsfarliga brevlådan.
Lägenhetsägaren skulle ha en speciell tidning varje lördag. Lådorna på gården var trånga och av gamla sorten. Jag var tvungen att hjälpa till med vänster hand för att öppna fliken till det snåla utrymmet, för att sedan med höger hand tråckla ner tjockare saker.
Precis som jag gjort några lördagar tidigare tryckte jag in med vänster hand, stack in högra handen i det mörka och plötsligt kändes det som om jag flög med en bit mot dörren. Mitt hjärta hoppade till när tidningen slets ur min hand. Visst hade jag andra hundar på mitt distrikt, men de visste jag exakt var de bodde och de hördes ibland redan när jag öppnade trappdörren. Flera hundägare hade också plastkorgar som skapade både fingerutrymme och samlade upp posten innan den hamnade på hallgolvet. Denna hemliga tidningshund var knäpptyst men snabb i käken. Hos de andra hundarna öppnade jag med fingertopparna och såg till att inget finger på högernäven låg före posten som jag stack in.
Min arbetsrytm stördes och jag bestämde mig för att verkligen komma ihåg detta till nästa lördag. Som alltid när jag gör monotona arbeten som jag har hjärnkoll på, åker min hjärna på semester. När jag var yngre var jag en mästare på det utan att det blev några fel. Det kan jag inte skryta med längre. 🙂 Dessutom var jag kanske ledig nästa lördag. Anställningen gick ut på att man jobbade tre lördagar och var ledig den fjärde.  Nu börjar vi närma oss poängen med detta hundkåseri. Fortfarande vet jag inte vad det var för ras. Jag har en stark känsla av att det är försent att få reda på det nu. Är ni beredda? Det hade gått ytterligare en tid. Jag hade blivit varm i kläderna på det andra sättet. Inte kär, men erfaren på jobbet. En snabb kille i sina bästa år med ett bus-sinne som ville ha med ett ord i laget. När jag tog ut tidningen från den bruna skinnväskan föddes idén. Aldrig hade jag hört någon röst från lägenheten. Alltså handlade det om en ilsken inneboende tant, gubbe eller en ensam hund. Jag röstade fortfarande på en hund. Visst hade jag sett några huggtänder glimma till. Ingen annan person dök upp i trappan. Försiktigt gläntade jag på lådan med vänster hand. Placerade min högra hand längst ut på tidningen och fattade hämnande mod.
Knäpptyst som vanligt.
Två minuter senare lovar jag att det var det mest svårlagda tidningspussel som skådats på det hallgolvet. Odjuret högg som en kobra som vanligt, men denna gång hade jag lagt undan all annan post. Nu var det en fight mellan idrottskillen Bobo och en okänd motståndare på fyra ben. Den fick några bitar medan jag drog tillbaka tidningen. Sedan tog vi nästa rond som jag också vann. Jag vet att det var dumt att chansa även på en sista fight då jag bara hade en pytteliten del av tidningen kvar, men mitt mod var så stort att jag hade kunnat möta ett hungrigt lejon på ett parti schack inlåst i en mörk cell.
Jag vann alla ronder. Men det bästa, aldrig mer dök det upp någon som slet åt sig posten från den lägenheten. Berodde inte på att en plastkorg kommit på plats. I Hallandsposten stod det inget om att en hund hade dött tidningsdöden. Ingen chef kom till mitt skrivbord och hade frågor åt det känsliga hållet efter att ha fått ett argt kundsamtal. Visst var det banalt och omoget, men mina sympatier är kvar hos den sextonårige, långhårige grabben som hade ett stort hundhjärta för snälla hundar. Jag har inte det minsta dåligt samvete, men retar mig på att jag just nu inte kommer ihåg vad det var för speciell tidning. Ingen hundtidning i alla fall. Kanske en katt-tidning.
Jag slår till med ”Veckans brott”. 😉

Nästa fredag får det bli ett tredje kåseri om hundar. Mest för variationens skull. 😉

Annonser

56 thoughts on “Den högg som en kobra

  1. Vilka buspojkar!
    Min salig man började sin karriär inom Posten. Först som brevbärare, sen åkte han tågpostsortering mellan Sverige o Danmark, o avgick som något väldigt fint. Men han blev ledsen, när han betraktade Postens nedläggning (=
    Ja, så kan det gå. Din berättelse födde mina egna tankar. Kram o fin fredag, Gerd♥

  2. Klart du vågar berätta, Bosse! Vi är ett gäng intresserade och icke fördömande bloggare som sitter och väntar på nästa kåseri, och nästa och nästa… Tack för dagens som roade mig!

  3. *HA, HA, HA* Som ägare till ett antal små – och snälla – hundar kan jag inte låta bli att se synen framför mig. För är det något som hundar inte gillar så är det brevbärare. T.o.m. Santos som är som en ängel skäller oavbrutet varje dag när vi får vår tidning satt på dörrhandtaget (vi har glasfönster i dörren så tidningen syns inifrån) av vår snälle granne. Han är alldeles hysterisk tills vi öppnar och tar in tidningen. Om Erik då är kvar så kommer han också in för en pratstund, men se då säger Santos inte ett knyst!?

    • Bra att du tog det på det sättet Susie. 🙂 Det är givetvis inget ovanligt att hundar och brevbärare inte alltid är bästa vänner. 😀 Samtidigt har jag många andra minnen från när jag hade villadistrikt och var välkommen. Kan det ha att göra med att jag fuskade ibland och hade godsaker i fickan? 😉

  4. Blev så skrattfärdig att jag glömde berätta att boken kom igår och jag har ”fuskläst” lite i den TROTS att jag har tre böcker på gång. Två på nattduksbordet samt en i bilen!
    Men den verkar mycket intressant och välskriven, så jag ska nog bara läsa ut den av böckerna på bordet som jag kommit längst. Den andra får vänta tills jag konsumerat din bok. Den i bilen har jag som reserv när Rolle ska göra några ärenden när vi är ute på vift!
    Så som du förstår läser jag mycket, för mellan dom här kommer också all trädgårdslitteratur som är ett MÅSTE, speciellt nu precis innan säsongen sätter igång!

    • Alltid skönt att få reda på att mina böcker har kommit fram. Helst med tanke på att jag inte jobbar på posten längre. 😉
      Du får inte fuska sådär. Min bok hade räknat med att ha svårt att andas som nummer tretton i boktraven på golvet.
      Det har inte undgått mig att du har ett ”visst” intresse för den typen av litteratur. Tur att du kan variera på dina sysslor när poolen är på plats.

  5. Hahaha..skam den som ger sig 😉
    Vad kul att du tittade in hos mig 🙂
    Och roligt att du kommer i håg Annika. Det är inte många som gör det…
    Ja, det där i bastun, det var kul. Mindre kul var det när kompisen körde ihjäl sig :´(
    Men jag älskade denna serie.
    Ha en toppen dag!

    • Att jag bara vågar berätta så här offentligt om allt dumt jag gjort. Tur att jag har gjort några snälla saker också. 🙂
      Den filmen glömmer jag aldrig. Jag var småkär i Annika. Serien var bra av många skäl. Visst var det tragiskt.
      Välkommen hit och välkommen tillbaka till min blogg.
      Trevlig helg.

  6. Hahaha…jag kan riktigt känna känslan när du avgick med segern!! Ibland behövs det så ”lite” för att man ska må bra resten av dagen…!! Detta får mej att fara tillbaka i minnet, för sådär en tio-femton år sen bara, då mannen i huset och jag bodde i ett bostadsområde inne i den stora staden. Ett område som kanske inte hade det bästa ryktet, särskilt inte nattetid. Där satt brevlådorna utanför dörrarna, på rad. Min man, som alltid varit väääldigt morgonpigg, och dessutom alltid börjat i svinottan, han ville gärna ha tidningen till morgonens första kopp kaffe, sisådär vid 04 tiden…Vilket resulterade i att han en kall och mörk vintermorgon stod och väntade in det stackars tidningsbudet, som säkert varit utsatt för både det ena och det andra på sitt distrikt. När han fick se mannen min, som är ganska stor och skäggig dessutom (nej, det är inte hunden jag beskriver…) dyka upp ur intet i mörkret, ja då fullkomligen han kastade ALLA tidningarna på honom och skrek ”..du får ta alla, jag skiter i det…”. Kvar stod en mycket förvånad man med en hel hög tidningar runt omkring sig…
    Jo men det är praktiskt med en Bobil!! Och jag har allt koll på Åse nere i Ystad, och hennes fantastiska bilder. Jag kommer att använda på din och hennes blogg som reseguide den dagen det behövs…det finns med i planerna att åka runt Österlen, kanske rent av i sommar nämligen.
    Ha en riktigt skön helg!!
    Kram kram

    • Jag sitter och skrattar högt samtidigt som jag försöker se synen framför mig. Vilket roligt minne för din man, men stackars tidningsutbäraren. Var det hans sista arbetspass tro? Vad hade han varit med om innan på sin tur?
      Åse är fantastisk och kommer säkert att bli ännu bättre efter fotokursen hon precis gått. Hoppas det blir i sommar ni gör resan. Kram

  7. Ja det där med brevbärare och hundar… Förstår så väl den 16-åriga grabben… Det där är något jag själv skulle kunna gjort! Skojigt kåseri som vanligt! Jag har också ett förflutet på posten men på terminal som sorterare. Där fanns andra faror än hundar. Levande bin tillexempel.. Det var lite läbbigt då det surrade i kuverten… Kramar

  8. Tur att jag har min favoritprofessor i Veckans brott som förra gången berättade om tidningen Veckans brott. Annars hade jag inte känt till den.
    Katter är för övrigt bättre än hundar…men kan också äta tidningar. 🙂

  9. Hahaha..det är just sådant vi vill läsa om här hos dig….:-)
    Ps Det var sant, jag drömde inte! Ds

    Trevlig fredag!
    Nu dansar jag loss på Öland till Let`s Dance 🙂

    Kram

  10. Haha! Här har du faktiskt också en gammal postare. Men det var i kassan. Där var det inte såna fantastiska äventyr, som du fick uppleva. Men på nåt sätt tycker jag synd om vovven.

    Sv: Vi har varit i Klippan åtskilliga gånger. Så många att vi brukar säga att vi ska till Klippan och dricka kaffe. Det finns ett fik där, som vi inte vill missa. Så har man utställningar i Konsthallen, som ligger i samband med Biblioteket.

    Jag har faktiskt bott i din förtjusning Viken ett par omgångar. Men det är många år sen. Viken är en så gullig nästan fiskeby med alla sina gamla byggnader. Det gäller ju Råå också.

    Kram/Gilla.

    • Vem vet. Den fick kanske trevligare i ett annat rum. Tänk om den fick tillbringa dagarna i ett biblioteksrum. 🙂

      Jag känner inte till så mycket om Klippans centrum. Borde testa det någon gång. I och med att väg 13 slingrar sig utanför ser man inte så mycket. Däremot har jag varit på deras idrottsarena några gånger.

      Lyckost dig som bott i mysiga Viken. Du förstår att jag samlar på ställen som jag skulle vilja bo i. Min fru Solveig säger att jag har dyr smak. 🙂 Allt nära havet kostar extra mycket pengar.
      Kram

  11. Härligt kåseri! Tusen tack för detta!
    Vilken modig och handlingskraftig kille! kille. Och kanske, vem vet, hade stor vänskap kunnat uppstå…
    Ser redan fram empt nästa kåseri.
    Önskar dig en trevlig helg!

  12. Haha… vilken härlig läsning! Kan se det framför mig… och samtidigt kan jag inte sluta fundera över vad som hände med hunden…
    Totte – Lasses barndomsvän som är med på bilden med nallen… han är en gammal postis som jobbade hela sitt yrkesverksamma liv på posten… och fortfarande är han aktiv inom postens idrottsförening och far land och rike runt på olika ”tävlingar” – cykel, simning, bowling… snart 75 år gammal… det tycker jag är bra gjort 🙂
    Tack för gratulationerna – nu ska jag fixa en stor tårta – snart blir det fullt hus här 🙂
    Ha en fin helg!
    Kram

    • Jag tror att den blev instängd i ett annat rum i lägenheten.
      Verkligen bra gjort. Om man är intresserad av idrott är det en ypperlig möjlighet att få komma ut i landet på olika tävlingar. Trevligt sätt att lära känna andra personer och besöka orter man kanske inte annars besöker. Jag har många härliga minnen från post-SM i badminton, friidrott och andra sporter. Bra sätt för Totte att hålla kroppen i trim. Vet du om nallen har någon egen blogg? 😉
      Hoppas ni får en riktigt trevlig firardag.
      Kram

  13. Ja du Bobo! Du har en fantastisk förmåga att trollbinda med dina härliga texter. Jag kan se din kamp framför mig… men kanske det ändå var en riktig ivrig gubbe som stod innanför dörren i sina gamla filtsuletofflor och bara väntade på sin älskade tidning. ;D

  14. Hahaha…Ja, tänk vad en liten hund kan ställa till det 🙂

    Hur går det med din andra bok förresten, för visst har du skrivit något om att du har en ny bok på gång?

    Trevlig helg! Kram Christina

  15. Så väl skrivet, att man kan se hela scenen framför sig! Underbart, ser fram emot nästa hundkåseri 😉 Kram o trevlig lördag…..

  16. Härligt inlägg, å tur fingrarna finns kvar idag så du kan skriva till oss 🙂 ska du skriva nån mer bok jag gillade din bok jättemycket är det ok att jag gör en recension av din bok på min blogg, jag. Har glömt att fråga det var ju så längesen jag läste den, kramen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s