Triss i glömska

Ibland händer saker man helst vill glömma. Andra gånger händer så komiska saker att det är svårt att hålla sig för skratt. Men det är ytterst sällan tre saker händer inom en snäv tidsram. Uttrycket ”en olycka kommer sällan ensam” brukar gälla för en och samma person. Detta hände tre olika personer inom tio minuter.
Jag hade varit hos min husläkare och blivit influensastucken. Ett stick som inte kändes hos doktorn. På natten när jag vände mig åt fel håll gjorde det däremot rejält ont i överarmen och jag vaknade till.

Nu stod jag utanför apoteket i Båstad där jag stämt träff med Solveig som var inne och köpte vitaminer på burk. Då slog mig tanken att jag glömt att jag skulle ha bett doktorn att skriva ut två recept till mig. Samtidigt som jag retade mig på mitt taskiga minne kom en dam med röd kappa och parkerade en söt liten terrier vid lyktstolpen bredvid mig. Mina tankar pendlade från min glömska till hur snällt hunden satt stilla. Det enda den gjorde var att nosa i luften varje gång någon gick in eller ut från byggnaden, som inhyste både ett apotek och ett systembolag. Jag var inte säker på om hunden drog in mer när någon hade ärenden från systemet. Fortfarande fladdrade mina tankar. Nu mellan om jag skulle gå tillbaks till doktorn eller ringa en annan dag och få betala extra för recepten. Gå tillbaks? När kommer Solveig? Ringa doktorn när vi kommit hem? Varför sitter inte Texas lika fint? Vi hade aldrig vågat binda vår hund utanför en affär. Strax innan vi köpte Texas var det en man som blev av med sin Coton de Tulear-valp på det viset. Husse var bara borta i max fem minuter och köpte en falukorv. När han kom ut från affären var Fia borta. Den sagan slutade lyckligt efter tre veckor trots att låntagaren färgat om den vita bomullshunden till en brun hund. Jag tänkte på storyn jag läst om i tidningen just som en dam med röd kappa kom ut. Hon stannade till och läste på en lapp, verkade titta upp mot himlen för ett svar och fortsatte sedan ut över torget bort mot Ica. Jag observerade att den disciplinerade terriern reste på sig och tog så många steg som kopplet tillät.
”Där ser man. Den är inte så duktig som jag först trodde. Inte mycket bättre än Texas. Hundar är hundar när det kommer till kritan.”
En självbelåten min stannade till vid mitt ansikte på gränsen till skadeglatt. Femton sekunder senare kände jag en arm på min axel.
”Jag glömde hunden”, sa ägarinnan med den röda kappan.
Hon skrattade förläget eftersom hon trott att där stod en man i sina bästa år med huvudet på skaft. En som hade alla getterna hemma. Jag avslöjade inte att vi var låtsassyskon.
”Tur att du inte hunnit hem och undrat varför du inte blev välkomstslickad”, tröstade jag gentilt.
Andras glömska kan göra en glad. Jag bubblade av skratt som pyste ut.
”Varför står du där och skrattar för dig själv. Jag skäms. Jag känner många som kan komma förbi”, sa Solveig.
Jag berättade detaljerna i bilen när vi åkte iväg och fikade. Solveig skrattade gott åt episoden med den bortglömda valpen. Senare på kvällen när Solveig skulle gå igenom alla viktiga papper inför utvecklingssamtalen med barnens föräldrar och som avslutning rätta sina elevers matteböcker blev hon oväntat sysslolös. Det enda hon kunde ägna tiden åt var att försöka tänka tillbaka på var hon senast haft kontroll över sin tunga väska. Väskan som varit proppfull var spårlöst försvunnen. Den fanns inte inne i villan. Jag gick ut i garaget och tittade i bilen. Där var den inte heller. Nästa morgon åkte Solveig tidigare till skolan och letade överallt utan resultat. Klockan nio ringde hon apoteket. Där blev det direkt napp. Någon hade glömt kvar en tung väska på eftermiddagen dagen innan. Solveig ringde hem till mig och berättade nyheten. Jag vaknade i samma stund som telefonen ringde.
”Den fanns på apoteket som tur var.”
”Va? Men damen hämtade ju hunden”, svarade jag och kvävde en gäspning. 
”Nu låg den i alla fall i min fullpackade väska och tuggade på matteböckerna. Väskan såklart din korkboll. Ta en vitamintablett. Ska vara bra för minnet.”
”Då behöver du väl två”, gäspade jag stort. ”Glöm inte var vi bor när du kör hem.”