Triss i glömska

Ibland händer saker man helst vill glömma. Andra gånger händer så komiska saker att det är svårt att hålla sig för skratt. Men det är ytterst sällan tre saker händer inom en snäv tidsram. Uttrycket ”en olycka kommer sällan ensam” brukar gälla för en och samma person. Detta hände tre olika personer inom tio minuter.
Jag hade varit hos min husläkare och blivit influensastucken. Ett stick som inte kändes hos doktorn. På natten när jag vände mig åt fel håll gjorde det däremot rejält ont i överarmen och jag vaknade till.

Nu stod jag utanför apoteket i Båstad där jag stämt träff med Solveig som var inne och köpte vitaminer på burk. Då slog mig tanken att jag glömt att jag skulle ha bett doktorn att skriva ut två recept till mig. Samtidigt som jag retade mig på mitt taskiga minne kom en dam med röd kappa och parkerade en söt liten terrier vid lyktstolpen bredvid mig. Mina tankar pendlade från min glömska till hur snällt hunden satt stilla. Det enda den gjorde var att nosa i luften varje gång någon gick in eller ut från byggnaden, som inhyste både ett apotek och ett systembolag. Jag var inte säker på om hunden drog in mer när någon hade ärenden från systemet. Fortfarande fladdrade mina tankar. Nu mellan om jag skulle gå tillbaks till doktorn eller ringa en annan dag och få betala extra för recepten. Gå tillbaks? När kommer Solveig? Ringa doktorn när vi kommit hem? Varför sitter inte Texas lika fint? Vi hade aldrig vågat binda vår hund utanför en affär. Strax innan vi köpte Texas var det en man som blev av med sin Coton de Tulear-valp på det viset. Husse var bara borta i max fem minuter och köpte en falukorv. När han kom ut från affären var Fia borta. Den sagan slutade lyckligt efter tre veckor trots att låntagaren färgat om den vita bomullshunden till en brun hund. Jag tänkte på storyn jag läst om i tidningen just som en dam med röd kappa kom ut. Hon stannade till och läste på en lapp, verkade titta upp mot himlen för ett svar och fortsatte sedan ut över torget bort mot Ica. Jag observerade att den disciplinerade terriern reste på sig och tog så många steg som kopplet tillät.
”Där ser man. Den är inte så duktig som jag först trodde. Inte mycket bättre än Texas. Hundar är hundar när det kommer till kritan.”
En självbelåten min stannade till vid mitt ansikte på gränsen till skadeglatt. Femton sekunder senare kände jag en arm på min axel.
”Jag glömde hunden”, sa ägarinnan med den röda kappan.
Hon skrattade förläget eftersom hon trott att där stod en man i sina bästa år med huvudet på skaft. En som hade alla getterna hemma. Jag avslöjade inte att vi var låtsassyskon.
”Tur att du inte hunnit hem och undrat varför du inte blev välkomstslickad”, tröstade jag gentilt.
Andras glömska kan göra en glad. Jag bubblade av skratt som pyste ut.
”Varför står du där och skrattar för dig själv. Jag skäms. Jag känner många som kan komma förbi”, sa Solveig.
Jag berättade detaljerna i bilen när vi åkte iväg och fikade. Solveig skrattade gott åt episoden med den bortglömda valpen. Senare på kvällen när Solveig skulle gå igenom alla viktiga papper inför utvecklingssamtalen med barnens föräldrar och som avslutning rätta sina elevers matteböcker blev hon oväntat sysslolös. Det enda hon kunde ägna tiden åt var att försöka tänka tillbaka på var hon senast haft kontroll över sin tunga väska. Väskan som varit proppfull var spårlöst försvunnen. Den fanns inte inne i villan. Jag gick ut i garaget och tittade i bilen. Där var den inte heller. Nästa morgon åkte Solveig tidigare till skolan och letade överallt utan resultat. Klockan nio ringde hon apoteket. Där blev det direkt napp. Någon hade glömt kvar en tung väska på eftermiddagen dagen innan. Solveig ringde hem till mig och berättade nyheten. Jag vaknade i samma stund som telefonen ringde.
”Den fanns på apoteket som tur var.”
”Va? Men damen hämtade ju hunden”, svarade jag och kvävde en gäspning. 
”Nu låg den i alla fall i min fullpackade väska och tuggade på matteböckerna. Väskan såklart din korkboll. Ta en vitamintablett. Ska vara bra för minnet.”
”Då behöver du väl två”, gäspade jag stort. ”Glöm inte var vi bor när du kör hem.”

 

Annonser

46 thoughts on “Triss i glömska

  1. Vad du berättar levande! Jag var direkt med där i de olika situationerna. Det är sådana där situationer som man bara bjuder på för ett gott skratt! Men, det är klart de komplicerar tillvaron!
    En solig fredagsmorgon med tillhörande kram, från ordentliga Gerd 😉

  2. Hahaha…tyvärr känner jag igen detta, allt för väl.
    Glömska, alltså.
    Jag är så glömsk nu så ibland blir jag orolig. Det känns faktiskt skönt att veta att andra är också glömsk 🙂
    Då kanske det inte är ett stort fel på mig 😉
    Kram!

  3. Haha:)) Märkligt vad väl jag känner igen mig……Undrar ibland om man har för mycket i hjärnkontoret och hur man ska kunna städa upp där?
    Kram och ha en underbar helg!

  4. Jag var också inne på ”olycksspåret” idag. Det är väl härligt när man upptäcker att det finns andra människor som är minst lika förvirrade och glömska som man själv är. Men jag har läst att förvirrade människor är väldigt kreativa…lite konstnärliga. Känns som en liten tröst. Kram

  5. Roligt och levande berättat!!! Tänk att väntan vid Apoteket kan vara så intressant. Det där med glömskan känner jag igen. Händer lite då och då. Trevlig helg och kramen 🙂

  6. Även om vi bor i en liten, liten håla så skulle jag inte lämna mina hundar en sekund utan tillsyn. De är för kära för mig för det. Till och med när de är i låst hundbur i låst bil kan jag oroa mig! Sådan är jag…

    Trevlig helg!

  7. Haha, that’s life, ”bohemiskt konstnärligt kreativt”.. Haha, varför inte helt konfyst? Visste inte att mina smilband kan töja sig så. 🙂 Ingen slipper undan, men de flesta av oss vill nog helst dölja och glömma. De där tillkortakommandena blir charmiga när de berättas så där. Man vill ju tro att getterna där hemma är disciplinerade nånstans mitt i kaoset, det är ju sagt att ”snillen” är mer eller mindre tankspridda?! Det är kanske en del av ”snillet”? Bara man slipper bli opererad av ett sånt.
    Jag blev så uppiggad av ditt inlägg och gick över till teve och Paralympics-tittandet en stund. Men just då hängde det upp sig för kommentatorerna, som började klaga över en deltagare som ”åkte fel”, sedan visade det sig att hon var den enda som åkt rätt (fast 2 km kortare)!! Hon slutade som 7:a, trist för henne. — ”Konstig tävling”, säger de. Märkligt! Haha, det virras både här och där. Livet är underbart men svårt att greppa ibland. Tyvärr fick hon åka en runda till, fast hon trodde hon gått i mål, det är ständig växling mellan hopp och förtvivlan.
    Till min och din och alla virrpottors ära ska det nu bakas en smaskig tårta! 🙂 Vill fira att det är en rolig fredag igen! Hej på dig, rolige Bosse! 🙂

      • Ja, hon trodde nog att hon var snabbast av alla där i total ensamhet på banan. Det blev ingen draghjälp för henne då. Men för oss blev det fransk chokladtårta med ett helt blockchoklad insmält i smeten. Vispgrädde till.. Och blå vindruvor.. Och banan. Superbt med likör till. Oemotståndligt. Du skulle gjort slag i saken och kommit;) Eller flugit förbi och vidare till Umeås litteraturdagar. Jag gillar Umeå. Man får nöja sig med teve nu.
        Helgen är alltid bra, trots att det har slaskat till sig ute nu.. bra helg till er i Ystad också! 🙂

      • Stackars tjej. Beskrivningen av tårtan låter livsfarligt god. Du vet väl om att Umeå är min favoritstad i Sverige? Vi har varit en tur till Trelleborg. Där ligger närmaste bankkontor för oss. I Smygehuk var rökeriet öppet. Fullt med vårblommor i trädgårdarna. Läckert. Givetvis blev det en tur ner till min favoritväg längs med havet i Abbekås. Nu ska här dansas på TV.

  8. Ha, ha.. en så härlig historia du berättar här, Bosse! 🙂

    Jag skulle aldrig i livet lämna min lilla hund Mimmi utanför en affär. Vi människor är ganska olika ibland. Och ibland ganska lika. 🙂

    Ha en skön helg!

    Kram/Anna-Karin

    • Tack Anna-Karin. Nej. Usch! Det skulle vi inte heller göra. På några sekunder skulle hunden kunna vara borta. Där är det en fördel att ha stor hund. Då kunde det bli tvärtom. Hunden äter upp hundtjuven. Vem får skulden då? Det är ett senare bekymmer. 😉
      Tack! Önskar dig detsamma. Ska du skotta snö tro?
      Kram

  9. Nej, jag blir lite upprörd över att valpen lämnades ensam också. Annars glömmer jag ofta var jag ska eller glömmer det jag handlat kvar på disken osv. Ibland glömmer jag att blogga och då är det tur att någon påminner mig. Skönt att väskan kom till rätta. Kram

  10. Det där med glömskan känner jag igen.Så bra att jag kunde roa dej en fredag!Du…. kanske var det så att killen med båten hade glömt att man ska backa i båten ??????!Kram!

  11. Riktigt underhållande var det! Men att stå och skratta utanför ett apotek och ett systembolag kan få folk att ana oråd. Tänk nu om de som passerade sa till varandra: ”Se på den där stackars förvirrade hysteriskt skrattande mannen! Nu har han svalt en burk med lyckopiller från Apoteket och sköljt ner dem med alkohol från Systembolaget!” Jag kan riktigt se för min inre syn hur de beklagande skakar på sina huvuden. Och inte blir det bättre av att de råkar höra vissa fragment från kommentaren din förmanande, kära hustru fällde. Bl.a orden : ”…. Jag skäms!”
    Kram & Trevlig helg! 😆

  12. Hmm, fler än ni som är glömska. Ibland kan jag gå från ett rum mot köket och när jag kommer till köket vet jag inte vad jag skulle hämta där… 😉 Det är glömska det! Ändå klarar jag mig bra både i vardagsliv som i arbetsliv… 😉 Men på arbetet har de inte upptäckt hur illa det är….

    • Samma här. Det händer nästan varje dag. Helst om jag är inne i något jag ska skriva. Tänk vilken bra motion du och jag får när vi måste gå tillbaka igen stup i ett.
      Så länge du hittar till och från arbetet är det inte så farligt. 😉

  13. Det där med glömska känner man minsann igen.
    Att lämna en hund bunden utanför en affär kan var nog så riskabelt. I somras när jag och syrran var i Visby satt vi utanför Systemet på en bänk och vilade benen och då kom en karl fram och undrade om vi kunde passa hans hund, en jättefin chokladbrun lagotto som hette Frida. Det var verkligen ett förtroende och givetvis antog vi utmaningen. Nu dröjde han jättelänge, så till slut bestämde vi oss för att det ju var jättekul – vi hade fått en lagotto! Men då kom han och tog tillbaka henne.
    Ha en skön helg Bosse!
    Kram, Ingrid

    • Lämna en hund själv skulle jag aldrig gjort, inte utan larm. Vilket förtroende systrarna fick. Ni måste ha sett riktigt pålitliga ut. Trist att han skulle dyka upp precis när ni hade det som trevligast och funderade på hur ni skulle lägga upp ett bra schema för skötseln. 😉
      Tack. Hoppas du inte blåser bort på din ö. Här är det storm.
      Kram Bosse

  14. Tack för härlig läsning! Kanske blir det en bok med kåserier så småningom. Vore roligt för oss läsare att ha dem samlade.
    Ja, minnet är bra så länge man kommer ihåg det.
    Kramar!

    • Glad att du gillade mitt kåseri. 🙂 Är du bra på att läsa tankar Ditte? Vet du vilken typ av bok jag skulle kunna tänka mig att skriva som nummer tre? 😉 Den börjar gnaga och ta över mina vanliga tankar mer och mer. Precis som om den bankade på en inre dörr. Först måste jag leta upp två oberoende experter som kan intyga att min hemlighet är genomförbar. Tanken kom jag på för några år sedan.
      Din sista mening låg det mycket sanning i.
      Söndagskramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s