En bil med ett stort H

CCI201405070001

Ett stort H fanns klistrat överallt i slutet av sextiotalet. Den gången informerade klistermärket om att vi snart skulle börja köra på höger sida på vägarna. Om vi ville göra som de flesta andra i trafiken från och med en söndagsseptemberdag i Sverige. 😉

Flera år senare handlade det om något annat inom trafiken. Vi skulle tillbaka till den andra sidan av vägen. Jag och Solveig hade tagit flyget till Jersey, en av de Engelska kanalöarna. Ön som lockade med blomsterprakt, Europas lägsta brottslighet, god mat och mängder av sevärdheter. Jersey är ingen stor ö till ytan. Det skulle för den sportige inte vara några större problem med att cykla runt hela ön på en dag. Ändå valde vi att hyra en bil. Vi bad om att den skulle finnas till hands utanför hotellet. Biluthyraren kunde inte lova att uppfylla detta önskemål. Kanske var vi tvungna att lösa ut den redan på flygplatsen.
Jag lovade att stå för körandet under semestern. Jag var den enda av oss som hade erfarenhet från mina cykelpass i barndomen och från alla mina besök på Cypern. Solveig hade aldrig ens cyklat på vänster sida. Jag har en ung fru, eller så har hon en gammal man.
I flygplanet dukades maten fram i de små facken. Efterrätten var godast. Tiden var ovanlig för mitt intag av mat som diabetiker. En frisk person har ett blodsocker mellan 3-7. Jag hade toppnoteringen 20 när vi landade. Givetvis stod bilen, den fina Ford Escorten, och väntade på oss utanför flygterminalen. Det var bara för mig att hålla god min och sticka in nyckeln i rattlåset. Motorn spann som en välmående katt, när jag styrde iväg mot huvudstaden St Hellier.
Först letade vi upp en bensinmack. Pålästa som vi kände oss, visste vi att bensinpriset låg 75 procent billigare än vad vi var vana vid hemifrån. Det var betjäning på macken. En trevlig man kom ut och undrade hur många liter vi ville ha.
Det kunde vara skönt att slippa tanka fler gånger. Vi hade semester. Jag sa full tank.
”Sure?”
”Yes.”
”Hur länge ska du stanna?”
”En vecka.”
”Är du säker på att du ska ha en full tank?”
Hörde han dåligt? Skorrade min skolengelska falskt? Tänk om han var senil. Vad skulle jag svara om han frågade en tredje gång? Det var en billig tankning tyckte vi först. När vi lämnade tillbaks bilen efter en vecka stod mätaren fortfarande högt upp. Det skulle tagit flera veckor att köra slut på en full tank bensin. 🙂
Nu vinkade vi hej till bensinmackskillen och fortsatte mot huvudstaden. På flera ställen fanns det en hög mur längs vägkanten på de smala slingrande gatorna. En otrolig trafik. Alla verkade vara ute och köra bil samtidigt. Hur många bilar fanns det i varje hushåll? På landsvägen gick det bra. Solveig var en duktig kartläsare. Hon berättade i god tid när jag skulle svänga. Det var i rondellerna det blev problem. Då var det meningen att jag skulle tänka tvärtom när bilarna dök upp från fel håll.
På varje hyrbil fanns det ett stort H (Hire) så att de infödda kunde hålla koll på oss gäster. På kanalön Jersey är befolkningen genuint artiga. Varje år delar de ut pris till den trevligaste invånaren. Alla vi mötte under veckan verkade satsa på att bli kandidater till priset. I de flesta situationer var det trevligt med all vänlighet. Vem tackar nej till gratis omtanke under semestern? Det var bara otacksamma Bosse Lidén som vädrade en annan åsikt bakom ratten i en bil med ett stort H synligt för alla medtrafikanter. Vi närmade oss äntligen St Hellier . Den sjuttioelfte rondellen låg framför bilen och jag började bli sammanbiten. Tyvärr hade Solveig tappat bort sig på tätortskartan. Jag blev därför glad när jag såg att det stod två bilar stilla framför oss. Kartan låg uppvikt i Solveigs knä. Jag böjde mig ner och försökte hjälpa till att hitta adressen till vårt hotell. Då ljöd en tuta bakom mig. När jag höjde blicken förstod jag anledningen. Båda bilarna framför oss var hyrbilar. En öbo hade stannat mitt i rondellen och släppt fram dem. I backspegeln såg jag en annan H-bil och en dam med ett bestämt utseende. Det var bara att lägga i ettan och svänga vänster i rondellen och med ett påklistrat leende tacka chauffören som snällt stod kvar inne i rondellen till höger.
I denna stund befann vi oss på en okänd plats och jag funderade på meningen med semester och saknade livet därhemma. Vid vägkorsningar var det samma artiga visa som vid rondellerna. Ingen tid fanns för några dyrbara sekunders gemensamt letande på kartan. Bara tacka och rulla vidare. Ingenstans såg vi några parkeringar. Vi fick snurra ett bra tag innan vi matta hittade till hotellet. Då stod H definitivt för hungriga. Hyperhungriga. Hur högt mitt blodsocker var då vågade jag aldrig mäta. Istället kämpade jag med att få in den högerstyrda bilen mellan två andra bilar, på det trånga utrymmet. Först efter det blev det en underbar vecka som vi minns med stor glädje. Härliga utflykter i bilen med stort H.

Annonser

36 thoughts on “En bil med ett stort H

  1. Otroligt! Men det är ju ett litet land.

    Jag är såpass gammal att jag mycket väl kommer ihåg övergången från vänster till högertrafik. Och det är jättejobbigt när man besöker ett land med vänstertrafik nu, särskilt där de kör som dårar.
    Jag tog mitt körkort 3 månader innan omläggningen. 😉
    Fredagsgomorronkram, Gerd♥

    • Där tänkte jag inte längre än näsan räckte. 😉

      Jag kommer också ihåg kaoset. Den där klassiska gatubilden från Stockholm. Antagligen var det lättare för mig som liten grabb att tänka om än för de som var äldre.
      Då var det tvärtom snabbt för dig. Jag tycker bara det är knepigt i rondeller. På Cypern har de inte så många så där har det alltid varit lätt. Värre när jag kommit hem. Då har det hänt att jag börjat cykla på vänster sida.
      Fredagseftermiddagkram från en nystädad bostad.

  2. Härligt inlägg att starta fredagen med. Min dotter jobbade i Sheffield. Innan hon skulle återvända till Sverige hyrde vi bil och åkte omkring i norra England. Dottern körde och vi hade en mysig vecka med vacker natur och b&b boende. Spännande Lets dance ikväll. Båda är vinnare på sitt sätt .) Fredagskram

    • Tack Gunilla! Det låter som en trevlig och mysig tripp för er. Jag hade mer än gärna åkt till de trakterna och sedan upp till Skottland och Irland. Först hade jag beställt upphållsväder. 😉
      Jag kommer givetvis att sitta i soffan och se finalen. Grabbarna är säkert nervösa just nu några timmar före drabbningen. Eftermiddagskram

  3. Härlig berättelse och jag vet precis hur det är det där med att helt plötsligt böra köra vänstertrafik igen! För det har man ju gjort en gång i tiden!! 🙂
    Men…vi har också varit över 30 gånger till storbritannien, men då har min gubbe alltid kört – utan några som helst problem. Han har aldrig gjort ett enda misstag otroligt nog!
    Det roliga är att varenda gång vi landade i Harwich så stod det en svenskregistrerad bil mitt i den första rondellen som kom redan efter ett par hundra meter. Dessutom ett antal svenska bilar på kö efter. Som tur är var rondellen stor och bred, vilket betydde att Rolle otaliga gånger försiktigt har fått köra om kön och sen har dom i sin tur hakat på när dom sett att vi också var svenskar. Gissa om förarna brukade se chockade ut. Dom undrade nog hur 17 dom skulle klara sina semesterveckor på vägen i England!
    KRAM
    Susie

    • Jag trodde att jag fått en ny besökare eftersom jag skulle godkänna en tradgardsamator. Du är väl ingen amatör? Rena proffset när jag tittar in på din blogg och ser hur du far runt bland ägorna.
      Vilken duktig privatchaufför du har. 🙂
      Det måste ha sett kul ut. 🙂
      Kram

  4. :-D, ja omtanke kan det faktiskt bli för mycket av! Snacka om att vara utsatt och ”märkt”.

    Jag har semestrat mycket i bil i England och där är det ju också belamrat med ”round abouts” och smala vägar med höga häckar. Synd, ser inget av landskapet. Men roligt att åka bil, eftersom det är så nära mellan städer, jag åker några mil och nästa stopp uppenbarar sig efter bara några minuter.

  5. Nästan skrämmande hur lika vi egentligen är. Mycket gemensamt när man tänker tillbaka. Någon gång på 80-talet besökte jag just Jersey och där hyrde en bil i två dagar. Samma tutande i rondellerna och gathörnen, men jag trodde att de kände igen mig, när de lyfte handen till hälsning. 😉 Redan när jag hyrde bilen sade uthyraren åt mig att jag knappast behöver fylla på mer än 15 liter efter 2 dagar, vilket jag också gjorde. Men en trevlig ö var det, och gärna skulle jag återvända ännu en gång.

    • Kul att läsa. Våra pappor har antagligen varit ute på äventyr. 😉
      Du hade tur som träffade någon som förtydligade skälet.
      Mycket trevlig ö. Dessutom finns andra mindre öar precis utanför som är värda ett besök. Vi är också sugna på att återvända.

  6. Det enda jag sett av Jersey är det som visas i Bergerac-filmerna. Av din berättelse att döma verkar det vara ett trevligt semesterställe. Visst minns jag högertrafikomläggningen, men idag
    känns det som om vi alltid kört på höger sida. Det är större problem på gångbanorna. Där är många inte riktigt på det klara med om de ska gå åt höger eller vänster. Kram

    • Bergerac gjorde otroligt mycket reklam för kanalöarna.
      Här är också trassligt. Cyklister kan dyka upp överallt. Enkelriktat, vänster sida, på trottoarer, kör mot rött. Jag skulle vilja att polisen tog tag i det innan det är försent.
      Fredagskram

  7. En HUG berättelse; Härlig, Underhållande, God. Vänsterstyret minns jag från min barndom då vi ofta var över gränsen från norska sidan. Trevlig helg!

  8. Lättsamt och med glimten i ögat som vanligt! Det var nog toppen för nästa som hyrde bilen, att den var fulltankad!! Jag har aldrig varit i era semestertrakter så jag har noll koll.

    Ha en fin helg! Kram!

    • Du har rätt. Jag tror att den tanken skulle räckt till hela sommaren. Den ön kan vi varmt rekommendera. Mängder av saker att se och göra. Vacker. Dramatisk med sitt ebb och flod som var ”störst” i hela världen. Skillnaden alltså. 😉

  9. Härlig berättelse… som vanligt blir man på gott humör när man läser dina inlägg 🙂
    Minns den där natten när vi gick över till högertrafik… jag var såå arg! Jag ville vara ute med kompisarna hela natten för att se hur det gick där tidigt på söndagsmorgonen… det tyckte inte min farmor… ”Du är hemma i vanlig tid!” sa hon… det var kl.22…! Och jag var 16 år och ville inte alls sova, men det var bara att lyda 🙂 Suck…
    Kram

    • Tack Anki! Jag hittade denna kommentar från dig i skräpposten när jag letade efter en annans kommentar som försvunnit. Fy Mr WordPress. Behöver jag gardera mig? Fy Mrs WordPress. 😉
      Förstår att du ville uppleva det live eftersom du var i den åldern då det var extra spännande. Vem vet. Din farmor tyckte kanske alltihopa var trams. Hon hade tagit sig fram på vänster sida och det var bäst. Bra att du lydde. 🙂 Då var du dubbelt så gammal som jag var. Det är du inte längre. 😉
      Kram

  10. Extra roligt att läsa om Jersey. Texten fick mig att le vid många tillfällen. Tack, för det! En fin och trivsam ö, tycker jag också, med vänliga människor och vacker natur. Var där med mina föräldrar för många år sedan, dock hyrde vi ingen bil, så den erfarenheten har jag inte. Men en del annat känner jag igen.
    Än idag är jag mycket för att läsa kartan när vi är bilburna i olika länder och städer. LItar inte på en GPS……
    Tänk, alla minnen och ”trevligheter” man upplevt genom att resa och vidga sina vyer.
    Kram och tack för ”go” läsning.

    • Varsågod Ditte. 🙂 En suverän ö på många sätt. Dock lite kallt i det kristallklara vattnet i juni som det oftast är i de trakterna. Egentligen ligger Jersey närmast till Frankrike. Märktes i ”köket”. Det var svårt att välja vilken rätt vi skulle ta till middag. Flera goda att välja på.
      Vi kör med karta och fingertoppskänsla. Jag tror inte att GPS står för GårPåSanningen. 😉
      Just mixen med roligt, gott, spännande, avkopplande, lärorikt och att man annars bor så man njuter även när man kommer hem. Borta bra men hemma bäst. Det är värre om man inte trivs där man bor och vill bort direkt när man kommer hem. Jag kommer ihåg i min ungdom att jag hade det för kul när vi reste. Då kunde jag bli rastlös när vi kom hem. Restarmen ville dra iväg med mig igen. Ut på nya äventyr.
      Önskar dig en fin resa. Vad kul för dina barnbarn och nu kan Liv se era förbättringar live. Kram

  11. H kan stå för Härlig också! 🙂
    En Härlig berättelse blev det av ert semesteräventyr.
    Så BRA beskrivet att jag nu själv tror att jag varit där
    men det närmaste jag varit Jersey
    är i nåt plagg av materialet.

    • Tack Lena! 🙂
      Om du nu var med i baksätet kunde du väl hoppat fram och rattat en stund. Eller hjälpt till och heja på alla trevliga medtrafikanter. Inte sitta där i en Jerseyklänning med näsan i en spännande Bergeracblaska. 😉

  12. Jag var 44 när jag tog körkort och då körde jag hejvilt. Inte för att jag körde som en galning. Men jag körde både hit och dit. Sen köpte ”Gubben” sin pappas välmående bil och då blev det slutet på min bana som bilförare. Den var mycket längre än den jag hade kört tidigare,. Så, trots att vi köpte en ny kortare bil, så har jag inte kört sen dess.. Jag vågade helt enkelt inte.

    Men jag är kartläsare, när vi ska nånstans. DVS, jag tittar på vägskyltarna och berättar åt vilket håll vi ska och när. Men ”Gubben” har inte så snabb förmåga att höra vad och hur jag säger.Så det blir ofta att vi nästan kör vilse ändå.Vi har ingen GPS heller. Såna nyheter är inte poppis i den här familjen.

    Jag har inte varit på Jersey, men ”Gubben” har faktiskt jobbat i Irland, men det blir inte av att resa dit heller.

    Kram/Gilla

    • Vad synd att du slutade köra. Det är bra att det finns en reservförare i bilen. Starkt av dig att ta körkort i så pass mogen ålder. 🙂

      En bra kartläsare är mycket viktigt att ha i bilen. Som håller reda på filer och allt annat. Nu skrattade jag åt vad du skrev. Att han inte hinner med. 🙂 Vi har heller ingen GPS. Det går lika bra utan. Säkert bättre. Jag skulle bli tokig av att lyssna på en envis okänd röst.

      Irland och Skottland är två av mina drömländer jag skulle vilja komma till någon gång. Just nu befinner jag mig i Irland i den boken jag läser för tillfället. (finns på bild i högerspalten. Just nu läser Bosse Lidén…)

      Vem vinner av grabbarna om några timmar? Svårt att säga/gissa.
      Kram

  13. Hm… det här är ju konstigt! Var tog min kommentar vägen? Skrev kommentar i morse och tänkte se om du kommenterat den… och nu är den borta!
    Nåja, det var inget viktigt… tack i alla fall för ett kul inlägg – som alltid när du kåserar 🙂
    Ha en fin helg!
    Kram

  14. Har aldrig varit på Jersey, men väl kört bil i England – å då är man då inte lika vänlig som på denna ö. Å rondellerna där är verkligen totalt förvirrande. 6-8 avfarter i en gigantisk rondell är ju regel där. Alltså började jag alltid med att helt enkelt räkna 1, 2, 3, 4…
    Men hur många gånger har jag inte försökt veva ner fönsterrutan med växelspaken…

    I vår familj är maken kartläsare…

  15. underbart inlägg, till Jersey vill jag nån gång :)har däremot varit i England ett antal gånger men jag har vägrat köra bil hua det är ju superläskigt med vänstertrafik:)kramen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s