Författaren som inte finns men som hörs

 

DSC007770007

Man blir inte profet i sin egen stad. Jag måste erkänna att jag är en aning mörk till sinnet varje gång jag går in på biblioteket i Ystad. Nog tycker jag att ”Mina fotsteg i ditt hjärta” borde finnas just här av alla ställen. Genom åren har jag noterat på flera orter, ganska mediokra böcker av lokala författare, som fått stort utrymme i hemkvartersbiblioteket. Ändå inte alls konstigt för ingen vet vem jag är, att jag bor här och att jag skrivit en bok. Kryssade inte den inköpsansvarige i när titeln var med i BTJ-häftet är det historia två veckor senare när nästa lista kommer. Bara att vara med som debutant på ett okänt förlag, i slutet av ett år när kommunens pengar är slut, är dömt att misslyckas om man inte ryter som ett lejon, slickar runt eller har det rätta kontaktnätet. Kvinnan på Ystad Allehanda som verkade vilja göra ett reportage om SolBo Förlag hörde inte av sig, trots att Solveig ringde en extra gång till tidningen. Efter det har vi lagt ner av skälet stolthet. 😦

I förmiddags följde jag med Solveig som skulle till Ystads bibliotek med en stor trave kurslitteratur. Hon skulle även försöka hitta fler böcker som hon behövde till sin avslutningskurs. Jag tog med mig boken ”Vintertid i drömhuset” av Maeve Binchy som jag håller på att läsa, tänkte sitta i ett myshörn och avsluta den spännande boken som utspelar sig på Irlands västkust. Precis innanför bibliotekets entré finns en maskin där man lämnar tillbaks böcker. Solveig ställde sig där och matade in böckerna samtidigt som jag fortsatte med min ryggsäck in i själva huvudbyggnaden. Då började det pipa högt som när jag ska ut och flyga. Alltid drabbar det mig på flygplatser, trots att jag försöker tänka på ALLT för att undvika det. Jag såg hur de två kvinnorna som jobbade bakom biblioteksdisken noterade vem som utlöste larmet. Jag tog tre steg ut igen och det pep på nytt. Gick in och det pep. Lekte med mig själv, samtidigt som jag började prata med Solveig. En av kvinnorna kom mot mig. Det räckte med att jag sa att jag hade en bok med från Tomelilla i min ryggsäck. Hon log och stämplade mig inte som bibliotekstjuven, för den titeln skulle varit stulen. Eftersom det inte fanns någon ”kund” vid disken hade personalen sett att jag var på väg IN och inte UT första gången det pep. Jag slapp göra som på flygplatsen. Ta av mig allt. 😉

Då kom rubriken till mig och jag sa ironiskt den till Solveig innan vi skiljdes åt en stund. ”Författaren som inte finns men som hörs.” Jag tror att jag börjar bli en aning stött på gamladar. 😉 Men ändå med ett skevt leende på läpparna. Det ska även tillägas att mina riktiga hemkvarter är trots allt Halmstad och där har de hela tre ex av ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Livet går vidare. Jag brinner av skrivlust och en enorm värk nattetid av min Frozen Shoulder. Nästa vecka hoppas jag att ett gäng kortisonsprutor ska få bukt på dilemmat som käkar nattsömn och energi. Jag önskar dagens bloggläsare en fin helg. Hoppas våren och värmen återkommer. Jag fryser dubbelt för närvarande, om jag ska vitsa till avrundningen på inlägget. Håller ni tummarna för Sanna Nielsen ikväll?

Annonser

30 thoughts on “Författaren som inte finns men som hörs

  1. Du får tjata på dem – här i Norrtälje finns också författare som är lokala – och tyvärr tämligen oläsbara, tänker inte nämna vem jag lånade häromsistens… Lycka till med tjatet, och med din elaka axel! Kram/M

    • Vi har inte sagt ett ord till dem. Däremot gjorde vi en annan hemlig spontan sak. Det är inte vår stil att tjata. Jag hoppas att personer som är sugna på att läsa ett bibblan-ex gör en bokbeställning på nätet (krävs att de har ett lånekort) . Även de som är nöjda med boken och tycker att deras bibliotek ska ha titeln.
      Kram

  2. Bra rubrik på bok, kanske din kommande? Men du finns i allra högsta grad! Biblioteket kunde gott köpa in din bok, du får väsnas lite mera! Förutom fakta om diabetes mixat med allvar, är den ett 70-talsdokument med skön igenkännelsefaktor. Du är ju dessutom Ystadbo numera. Vad väntar de på? Tecken från yttre rymden, eller..?
    Boktjuven du nämner, är också en mycket bra bok att gå tillbaka till ibland. Liksom Maeve Binchy-böckerna, hög feelgood-känsla där.
    När firar du 1-årsdagen efter förlagsbildandet? Sätt in en firarannons i Ystad Allehanda!
    Ja, så klart vi håller tummarna.. för både dig och för Sanna! Det blir äppelkaka med vaniljsås (med mycket vispgrädde i) ska vara bra mot allehanda diffusa symptom. 😉
    * 7,7 plus här idag, en vacker kombo..

    • Det är kul att leka med boktitlar. Den där kom mycket spontant och var kopplad till en sann historia från mitt liv. ”Mannen som inte finns men hörs”. En klassiker som stod på ett meddelande på FB så sent som förra veckan.
      Helt klart en av mina dåliga sidor. Jag väsnas inte så det hörs och krusar inte.
      Det stod inget om att jag bodde i Ystad. De hade med andra ord ingen aning. Häftigt att lilla Tomelilla nappade. Otroligt oväntat. 😉
      Du har bra koll på läget. Det stämmer att det börjar närma sig ettårsdagen. Vi tänkte fira på vårt sätt. Ett perfekt datum eftersom det bara skiljer en dag från vår förlovningsdag.
      Tror inte det. Satte jag inte in någon annons när jag fyllde 26 + för ett tag sedan tror jag att vi droppar. Snart har blaskan fått sin sista chans. Men det har varit väldigt många människor, mest äldre, som berättat i artiklar om en bok de skrivit. Asch! Låter som jag är sur. Jag älskar verkligen att INTE vara med i någon tidning. En ekvation som är svår att få ihop när boken behöver en pusch.
      Mums för varm äppelkaka och kall vaniljsås. Inte tvärtom. Sanna var mitt andraval. Nederländerna fick också en femma av mig och Jennifer. Jag klassade NL som bättre än Bromöllas stolthet.

    • Spännande att bli överraskad av mina egna känslor. 🙂 Jag trodde faktiskt att jag inte brydde mig alls. Men det har sina hemliga skäl. Än är det inte kört. Jag får ställa dit ett privat ex som det piper om när boken ”går ut”. Då får boken plötsligt väldigt mycket uppmärksamhet. Helst om de kontaktar Ystad Allehanda och polisen på samma gång.
      Hanna! Vet du vem som tog salladen?

  3. Jag tycker verkligen att Ystads bibliotek borde vara intresserad av att ta in din bok. Du bor ju där! Skärpning säger jag till biblioteket!

    Jag håller tummarna för Sanna Nielsen, men tror att hon får svårt. Men jag kan ha fel :-). Jag gillar Hollands bidrag. Böljande svängande countrypop. Fast jag har förstås inte hört alla bidrag än.

    • Allt sådant går snabbt och smidigt. I utgångsläget får man bara en chans. Sedan gäller det att sugna läsare som inte vill betala gör sin insats med en nätbeställning till sitt lokala bibliotek där de har lånekort. Jag känner mig lite tjatig om den informationen. 😉

      Vi har samma smak tydligen. Jag höll också mina tummar för Nederländerna. Bästa låten enligt min smak. Jag gissade rätt på att Sanna skulle fixa en tredjeplats. Jag fick även rätt på vinnaren. När jag blundade och lyssnade på låten som jag skulle sätta betyg på gick känslan direkt till att den låten blir farlig när det är dags för omröstning. Av mig fick den en fyra. Två låtar fick en femma. Sanna och NL. Några andra skramlade också ihop en fyra i betyg av ordförande Bosse Lidén.

  4. Det stämmer tydligen att ingen blir profet i sin egen hemstad. Ett litet tips: ”flytta” tillfälligt till en annan kommun så kanske Ystad bibliotek tar in boken som en av deras stora söner har skrivit. Sen kan du ju ”flytta” tillbaka igen. Kram

  5. Har du tipsat Ystads bibliotek om din bok! Så de får en chans att gottgöra missen de gjort? Jag kan hålla med dig att en så liten stad verkligen borde lyfta fram sina lokala författare!

    En bra boktitel… spinner du vidare på den?

    • Nej! Sådant vågar vi inte göra. 🙂 Inte alls vår stil. Allra helst säljer vi på bloggen direkt från SolBo Förlag. Ett seriöst litet bokförlag där författaren signerar boken. Betydligt trevligare av många orsaker. Då vet vi vem som är mottagaren. Vi får pengar först, sedan skickar vi boken. Behöver inte vänta i 60 dagar på pengar som kanske inte dyker upp. Vi låter köparen betala frakten. Så är det alltid när vi själva köper varor i det privata livet. Aldrig har vi fått välja själva när vi vill betala och att företaget som vi ska köpa av får betala frakten. Inte heller tillverkat deras fakturor. Det är inte bra när elefanter blir för stora. 😉

      Ystad bibliotek har ingen aning om att jag finns och bor i Ystad. Vi får se om de missar tvåan och trean också. 😉

      En trevlig syssla. Jag har en uppsjö titlar men tyvärr inga manus som matchar dem. Den uppgiften tar längre tid. Bättre och mer moget att börja i den andra ändan. Arbeta med degmassan och ha ett arbetsnamn under inledningen av projektet. Sedan löser det sig. ”Mina fotsteg i ditt hjärta” Så sa Lena Sanders till Sebastian Rosander när de skiljdes åt under gatuskylten, den där magiska kvällen. På natten kom titeln till mig. Efter det var det ingen tvekan. Titeln var hemma.

  6. STOLT – det har man nog inte råd med att vara om man är författare! I alla fall inte innan man slagit igenom stort!! *fniss* du får nog krypa till korset och glömma stoltheten och göra reklam för din otroligt bra bok. Jag har kommit in 2/3 i den och blir bara mer och mer förtjust. Så vill du ha några rekommendationer och skicka med när du puffar för boken så ställer jag glatt upp.
    KRAM och ha en trevlig helg!
    Susie

    • Du har helt rätt i den kritiken. Tyvärr är det svårt att lära gamla hundar att sitta. Vi har haft en hemlig taktik som vi följt och bockat av i den takt vi valt att jobba i, där vi lärt oss massor och hoppas ta lärdom av det i framtiden. En del drag har vi misslyckats totalt med. Synd om de kostat pengar.
      Jag är dålig på att göra reklam för boken i andra sammanhang. Vill inte lura på någon en bok. Däremot tycker jag det är synd att personer som jag tror skulle uppskatta boken missar den. 😉 Upplagan har vi aldrig släppt till någon. En vacker dag är det tvärtom. Då finns inga böcker att få tag på. 😉 Eller så fixar du en bok till något bibliotek på Gotland. 😉 Kram

  7. Kul rubrik på din nästa bok!
    Stor kram och en massa solsken från Lidköping! Jag har haft väninnebesök men nu får jag inta fåtöljen alldeles själv och kolla på schlagern. Håller tummarna för Sanna!!!
    /Gerd♥

  8. Där har du iaf en potentiell titel till efterföljaren av din premiärbok;-)
    Maken min brukar också alltid pipa på flygplatser – himla pinsamt…
    Är ingen schlagerfan, men ska ha på tillställningen som bakgrund på datorn. Man måste ju kunna konversera på måndag på jobbet;-)
    Dessutom är en bloggkompis en av åskådarna i Köpenhamn. Skulle ju vara kul att ”spotta” henne. På Friends ifjol lyckades hon med att vara på tv.
    Ha en skön kväll nu!

    • Skönt att vara igång med tvåan. 😉
      Då har din make och jag ännu en sak gemensam. Skitpinsamt. Ändå försöker jag tänka på ALLT innan det är försent. Snart vill inte min familj stå bredvid mig när vi kommer till den biten av ”visitering”.
      Då kanske hon lyckades ännu en gång igår. Åtminstone i dansk TV.
      Du får ha en skön söndagskväll. Jag ser fram emot Mästarnas Mästare. Vad säger du om att två av tre är målvakter?

  9. Jodå, vi hann precis fram till Sammas framträdande. Och tummarna höll vi. Tror det hjälpte. Hon fick dessutom en tolva av Spanien, bl.a.
    Tycker absolut att biblioteket i Ystad skulle ha några exemplar av din bok. DEn borde stå på en sån där snurrhylla där man gör reklam för läsvärda böcker.
    Men de har nog inte själva förstått detta. Gillade verkligen uttrycket ”författaren som inte finns, men som hörs.”
    Trodde jag skulle vara klar med recensionen av boken före Spanienresan, men icke, UNdrara vad jag gör av min tid. ( Jo, gör lite jobb för AMF ibland…)
    Kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s