Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del tio

 

CCI20140511_00010001

Ungdomsboken ”Sebastian och Lena” hamnade i karantän. Vi sålde vårt stora hus på 3 x 160 kvm och köpte en liten söt gul skokartong på 97 kvm. Jag slickade mina sår. Havet och solnedgångarna såg vi inte längre från altan och fönster, trots att vi hade närmare till havet (900 m). Någonstans där vaknade tanken på att börja skriva igen. Solveig tyckte att jag skulle satsa på att förbättra ”Jonas – fantasins mästare” som är hennes favorit av mina manus. Istället gungade jag fram andra möjligheter i mormors gungstol, (som jag med stolthet placerade i manuset) möjligheten att göra om handlingen i ”Sebastian & Lena” till en vuxenbok. Jag sa inget till Solveig. Ville först se hur ringrostig jag var.
Det första jag gjorde var att göra om manuset från tredje person till jagform. Denna metod var möjlig tack vare att jag bestämt mig för att ”öka” antalet viktiga personer i handlingen. Vilken fördel det var att skriva med vuxna ord. Det tog inte lång stund innan jag hade prologen och första kapitlet i hamn. Dessa skickade jag till min vän Kerstin som jobbar på en tidning som redigerare. Tillbaks fick jag proffsiga sidor som såg ut som en riktig bok. Dessa lät jag ligga framme på skrivbordet några dagar. Dagar då jag hoppades att Solveig skulle snubbla över dem, eftersom vi delade skrivbord. Men hon höll mest till i köket eller vardagsrummet när hon kvällsjobbade just dessa väntande dagar. Jag var helt övertygad om att min älskade fru skulle tycka skrivandet var jättedåligt.
Det tog tid. Jag minns hur jag låg på den bäddade sängen en kväll, när jag upptäckte att hon läste från papperna.
”Vad är detta för något?”
”Vilket då?” (lätt nonchalant ton)
”Vem har skrivet detta?”
”Är det dåligt?” (min röst var så neutral som det gick)
”Nej. Verkligen inte. Vem är författaren?”
”Det är jag. Starten på min nya bok.”
”Jag känner inte alls igen din stil.”

Ett beröm från Solveig i dessa lägen betyder mycket mer än snälla ord från någon som tycker om mig. Hon är lektör sedan över tjugo år på BTJ. Hon är godheten själv när det gäller mycket, men aldrig att hon öser kompissnällhet över mitt skrivande. Där tror jag hon bedömer mig hårdare än kända författare. 😉 Just nu minns jag förra vårens ”slitande” på alla hennes lov. Där vi gick igenom varenda stavelse och försökte hitta alla eventuella fel i manuset ”Mina fotsteg i ditt hjärta.
”Kan du inte någon gång säga att något är bra?”
”Det är inte därför jag offrar ännu ett lov.”
Jag spelade ledsen cockerspanielhund. Ingen svår roll efter hundratals timmar med att hitta svagheter och fel i något jag lagt ner tusentals timmar på.
”Visst är det mesta bra. Kom så får du en puss sedan läser jag högt igen så vi märker att texten flyter.”

Solveig var alltså van vid att läsa och redigera mina barn och ungdomsböcker. Hon hade även läst min självbiografi. Hon kunde med andra ord min skribentstil. Trodde hon. 😉 Tänk att hon inte kände igen sin egen mans stil. Det är kul att överraska. Åt det hållet.

Från den lilla stugan som finns på bilden strömmade det ofta ut sjuttiotalsmusik, när jag satt där inne med min laptop och en stor hög med gamla kassettband som jag letat fram från gömmorna. Den där natten då jag vaknat och kommit på den nya titeln ”Mina fotsteg i ditt hjärta” har en speciell plats i min minnesbank. När temperaturen och väderleken tillät det satt jag gärna i skuggan under ett fruktträd. Livet skulle varit som i min innersta dröm – om vi lämnar min hälsa utanför inlägget.

 

Annonser

50 thoughts on “Tankar bakom ”Mina fotsteg i ditt hjärta”, del tio

  1. Godmorgon Bosse.
    Du vart hårt bedömd haha. Men det är bra åxo.
    Så fin gul stuga med mysiga minnen. Jag kan riktigt höra dånet och musiken från 70- talet som strömmar ut från den lilla stugan.

    Ha en skön måndag nu.
    Måndagskramen från mig.

  2. Vilken mysig skrivarlya, det är trevligt att läsa dina tankar bakom boken med den vackra titeln. Måndag ny vecka nya utmaningar och jag önskar dig en fin sådan. Kram och godmorgon.

  3. Gomorron författare Bosse! Hur gick det att vara utan interntelefon och ”tjänstefolk” i ett så stort hus? Jag skulle blivit mörkrädd varje gång det knakade i källarplanet.. (Skönt med torpagrunden här, det är bara mössen som kan spöka ”där nere”)
    Vilket sött leksakshus att ”bre ut sig i”! Misstänker dock-i-dock att det ser mindre ut på bilden än det var i verkligheten. 97 kvadrat är inte illa, trots allt. Vad är verklighet? Fick lust att göra några fina tecken här… #~~,,,*><*,,,# (gärdsgård, stugan framifrån, fruktträdet i gräsmattan och gärdsgården igen) tänkte att du kanske behöver en skrattövning på måndagsmorgonen, så att du kommer igång. Eller har du redan knagglat dig upp med ett leende?
    Vad kul det skulle ha varit att få se dina barn- och ungdomsböcker.. de är förstås helt uppslukade av tid och tand och andra oberäkneliga slumpar.. men en dag kanske ändå.. 😉
    Apropå di däringa papiren.. Du hade tur att snälla frun gillade dina "nya sidor" (i dubbel bemärkelse) och så bra att din ljusa ide' fick igång skrivmaskineriet igen.

    Äntligen plusgrader här – men förbaskat blött och dystert efter regnandet.. Sämre här i maj än nere i Skåne i påskas.. har 🙂 flyttat till er?

  4. Härligt att läsa om din process med boken. Jag sitter och ler hela tiden.

    Bland det bästa jag vet är att sommartid sitta på lantstället i vår vildvuxna trädgård, under vårt stora parasoll och skriva. Solen måste skina, luften måste vara lagom varm och ett stort glas citronvatten måste vara lättillgängligt.

  5. Kan förstå att du blev glad över berömmet från Solveig. Tänk ha ha en egen skrivarstuga, förstår att du trivdes bra där. Jag både kan se och höra dig då du satt där och skrev och för stunden kanske glömde bort din s.k ohälsa.
    Nu hoppas vi på en kanon bra ny vecka.
    Kramen

  6. Risken eller chansen, beroende på hur man ser det, är nog att du bedömts hårdare än andra författare. Men det var onekligen intressant att din fru inte kände igen din stil. Ibland överraskar man såväl sig själv som andra 😉

  7. Ibland kan ”downsizing” vara riktigt bra. Vi flyttade också från en större villa till en lite mindre. Men eftersom den var enplans och modern, mer välplanerad och med öppna ytor så känns den mycket större. Faktiskt JÄTTESTOR nu när vi både ändrat om, byggt uthus och renoverat och…..Tydligen är det inte heller bara vi som tycker så, för våra gäster säger alltid; ”Vad stort det är inuti, huset ser mycket mindre ut utifrån!”
    Sen till det här med skrivandet. Är det inte jobbigt att ha en närstående som värsta kritiker? Det skulle jag aldrig greja! Fast nu skriver ju inte jag några romaner eller noveller direkt, utan bara en massa långa inlägg på bloggen (som det senaste) och en massa reportage till trädgårdsföreningarna – och då tittar ju folk mestadels på bilderna så man slipper kritik! Jätteskönt!! *fniss*
    KRAM
    Susie

  8. Riktigt kul med att din fru inte kände igen din skrivstil. Alltså är du mångsidig. Bättre komplimang får du nog leta efter!

  9. Men Bosse!! Man blir aldrig för gammal för att leka Gå och köp dej en Det kommer kanske upp en massa minnen som du kan skriva om! Och du…. Ge Solveig en rejäl kram .Såna fruar växer inte på träd….Kram!

  10. Tack för att du delar med dig av författarskapets våndor och glädjeämnen. Gullig författarlya och 70-tals musiken hjälpte nog till. Måndagskram 🙂

  11. Du är en riktigt riktig författare för dom har alltid skrivarlya, det har jag läst! Och vilken mysig en, du har!
    Agneta kram

  12. Sv: Jag har haft bloggtorka några dar nu. Så Let´s Dance var ju faktiskt en gammal händelse. Men vi saknar redan programmet. Det var ju Mellon i lördags, men hej så besviken jag blev. Jag tyckte att många av låtarna bara var skräp. Bra att Conchita vann, så ryssarna fick sina fiskar varma med sina lagar mot homosexuella och liknande. Bra rutet av Conchita. Jag höll ju på Sanna förstås, men Rise like a phoenix var jättebra.

    Farfar Hebbe är en trevlig bekantskap jag har fått genom bloggandet. Han är änkling och brukar åka till Cypern varje vår. Så han har många vänner där nere i Aya Napa. Vi var på Cypern för några år sen. Men då bodde vi i Fig Tree Bay, som byn heter. Tog en tur med en buss in till Aya Napa, men fann det inte så skojigt, så vi åkte ”hem” igen.

    Ha det så gott. Kram/Gilla

  13. Ännu en gång härligt att läsa dina blogg och dina rader…. och visst känns det lite skönt när de kära inte har hela kontrollen på vem man är ;D kram Ingela

  14. Härliga minnen som du förmedlar så bra och en fin gul stuga som säkert ger mycket inspiration till ditt skrivande. Jag tycker tvärtom att ha en närstående som kritiker är toppen för dom är ärliga. Du är verkligen en författare

    Ha nu en skön dag
    kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s