Den mystiska stölden

Kåseri från mitt arkiv:

Det är lika spännande varje månad. Vad ska hända? Vad ska försvinna? Vilka pjäser duger inte till nattfåglarna?
Sista vardagen i varje månad slår jag samma siffror på telefonen. Denna tradition har pågått ett bra tag, ända sedan det blev bestämt att vi ska flytta från vårt stora hus där vi bott en längre tid.
De är trevliga på SITA. Oftast brukar en Åsa svara och jag frågar om nästa månads grovsopshämtning. Åsa berättar vilken vecka som gäller och frågar om vilken fastighetsbetäckning vi har. Lätt som en plätt. Jag behöver knappt snegla på fusklappen. 35:1. Jag är stolt för att jag kan komma ihåg en sifferkombination. Är det där gränsen går? Jag fixar tre siffror men tvekar på fyra. Tänk om Visakortet haft tre siffror och ett kolon istället.
Från början var jag en novis. Jag ställde prydligt ut grovsoporna på söndagskvällen. Alltid bakom skolbusskuren. På det bruna planket klamrade jag fast lappen med texten; GROVSOPOR. Sedan visste jag inte vilken av de fem vardagarna sakerna blev hämtade.
Jag vet inte exakt när jag kom på det. Det måste ha varit den gången jag såg lastbilen med dekalen SITA dyka upp en eftermiddag och chauffören rattade in på vår stora grusparkering. Det egendomliga med det var att jag tidigare under dagen lagt märke till att sakerna redan var hämtade. Nästa månad noterade jag att hälften av mitt kolli var borta några dagar innan SITA kom på besök. Kunde det vara någon på SITA som jobbade deltid? Nej, så dum var jag inte. Ganska snart förstod jag och Solveig att vi hade nattgäster. Någon gång under de mörka timmarna försåg vi någon med våra grovsopor. Ett tag slängde vi hundratals porslinsföremål. Det rörde sig mest om kaffekoppar. Kopparna hade små till stora nagg och sprickor. Vi började mata våra nattfåglar med en kartong åt gången. Nästa morgon var både kartong och porslin borta.
Vi visste inte hur vi skulle tackla det? Var det stöld eller inte? På ett sätt var det bra för just oss. Reglerna var annars från SITA att man får lämna grovsopor en gång i månaden. Vi hade mängder av saker vi behövde bli av med.
Jag försökte få igång en skriftlig konversation. La i en personligt skriven lapp i en fryspåse och stoppade den i en kaffekopp. Vi fantiserade vilt. Vad det en konstnär som höll på med ett porslinsprojekt? Eller en person med en ofantlig stor släkt som laddade för sommarsläktkalas? Någon som älskade att duka fram olika koppar till sina gäster? Jag skrev ner dessa funderingar på den personliga lappen. Avslutade brevet med en brasklapp. Nästa vecka ska nya saker sättas ut. Välkommen tillbaka.

Det blev aldrig någon respons. Berodde det på att jag skrev på svenska? När det var indiansommar var jag frestad att lägga mig i en sovsäck i bersån vid busskuren. Tänk vad mysigt att ligga och titta på stjärnhimlen. Började det röra på sig kunde jag smugit in i busskuren. Där fanns ett kvisthål varifrån jag kunde haft koll på läget. Solveig var inte sugen på min idé. Hon uppskattade inte heller när jag föreslog att gömma en sorkfälla eller en musfälla bland artiklarna. Hon är så finkänslig min älskade fru. Lite pinsamt har det varit ibland. När vi inte hann sätta ut något nytt till SITA och det bara låg någon svart säck och fladdrade med någon småsak i. Till slut fick jag berätta för Åsa om våra nattfåglar.
”Du är inte ensam. Det har hänt att vår bil kommit precis när de håller på att lasta in grovsoporna i en bil. Först har de tydligen åkt efter vår bil och lärt sig rundorna veckorna tidigare.”
Sista gångerna har jag upplevt det som om nattfåglarna blivit mer kräsna. Allt duger inte längre. Eller beror det på att det går mot vinter. Har de dragit till sydligare breddgrader? Bara de inte gömt sig i vårt olåsta ytterförråd. Där bor redan fladdermöss. Det kan bli för mycket av ljuskänsliga väsen omkring oss.

Ps. Detta fenomen är numera vardagsmat. Men inte då…Ds.

Annonser

32 thoughts on “Den mystiska stölden

  1. Jag har varit med om att folk promenerat runt i kvarteren och tittat vad som fanns. En del har ringt på och frågat om de fick ta en eller två saker. Jag ser fortfarande en av mina cyklar rulla omkring här i hålan 😉 Förbaskat bra cykel inser jag så här i efterhand…

  2. Det var ju ändå tur att de bara tog det ni hade tänkt att kasta. Hemskt när de går in i ens hus och väljer och vrakar precis som i en butik. Förmågan att se skillnaden på ditt och mitt är det många som saknar. Kram

  3. Man kan ju se det som: sopor som sopor, det kvittar liksom… Men kanske ändå inte riktigt. Men hellre att soporna stjäls än det man vill ha!

    • Reglerna var väldigt noga när jag ringde. Jag berättade om alla saker, som antecknades av personen som tog emot samtalet. Våra ”brödsmulor” var små jämfört med vad en del andra råkade ut för i närheten. Egentligen hade vi en enorm tur som klarade oss alla åren. Hundar är billiga larm. 🙂

  4. Återvinning är ju bra. Skänka saker till bättre behövande är ju också bra. Men jag förstår att porslinätarna gav er huvudbry! Och de kunde väl åtminstone ha besvarat era brev!

  5. Tack för härlig läsning! Visst blev jag lite brydd, men sedan tänkte jag att det finns de som samlar på sådant vi andra inte vill/kan ha kvar. I Spanien när jag bär ut sopor lägger jag alltid det som kan återanvändas i en kasse bredvid tunnan och den försvinner oftast direkt. Jag ser och vet att det finns de som lever av detta och då tycker jag det är bra att ting kan komma till nytta.
    Kanske kunde inte dina nattfåglar läsa/skriva eller förstå svenska.
    Men jag undrar också nyfiket vilka/vem det var.
    Soliga Stockholmskramar!

    • Mycket bra sätt tycker jag. 🙂 Om det är rätt person som får det gratis utan mellanhänder som ska luras. Det är när det blir ett system, som går ut på att åka runt med stor skåpbil och bryta upp containrar med kläder och skeppa över det med färjan och tjäna pengar på det, som jag stör mig på det. Förekommer mycket i södra Sverige. Jag vill att kläderna ska till de behövande. Därför uppskattar jag direkta leveranser som en del ”ambassadörer” gör ideellt.

      Vi gissade på några konstnärer som jobbade med porslin. Det var vårt önsketänkande. Men när de ratade porslin utan stämplar ändrades tankespåret.
      Här har också varit en fin solskensdag. Kram

  6. Roligt skrivet kåseri från arkivet. Jag tycker mycket om återanvändning i alla dess former. Bra om saker jag inte vill ha kvar kan glädja andra hellre än att slängas. Roligt också om det används av konstnärer och blir fin konst. Här brukar hyresgäster lägga böcker som är lästa i tvättstugan och de försvinner direkt. Har också hittat en del bra böcker så. Däremot känns det olustigt om någon tar grejorna för att sälja vidare. Vi har haft problem med lappar som sitter uppe om insamlingar men man får aldrig svar på telefonnr. Nu varnar också polisen för oseriösa insamlare som säljer vidare gåvorna. Man kan verkligen undra vart era grejor tog vägen. Ha en fin onsdag. Kram

    • Tack! Jag kan också tala mig varm om återanvändning när den fungerar. Perfekt och snart nödvändigt i det köp och släng samhälle vi skapat där stora kapitalvaror inte lagas utan slängs på sopberg, där de ligger och fräter på våra kommande generationer. 😦
      Det hade varit en fin dagdröm vi haft. Att vårt ”spill” användes av någon av alla dessa konstnärer som vistades i trakten under årets ljusa tid. Tyvärr var det starten av det som blivit en stor nattlig aktivitet runt om i södra Sverige de sista åren. Vilket innebär att vi slutat att lägga kläder på återvinningscentraler. Vi har inte lust att mata korparna som bryter upp containrar. Istället lämnar vi in på ”säkra” ställen.
      Jag gillar tvättstugeböckerna du skrev om. I vår postlåda ligger också ibland små lappar om insamlingar, skrivna på dålig svenska och som saknar telefonnummer. Min ”vilda” gissning går till landet som jag gav 1 poäng till i Mello. 🙂 Inte speciellt vild med tanke på uppgifterna som polisen lämnat ut till YA och som vi läst om alltför många gånger.
      Tack! Önskar dig också en fin onsdag. Kram

  7. :), ja, det jag inte vill ha kvar kommer någon annan tillgodo. Satte ut på insamlingsplatsen väl märkt och packat innehåll, + lite ickepackat en tidigt sen afton för något år sedan. En dryg halvtimme efter det passerade jag platsen på väg till macken för att köpa mjölk. Vad skådar mitt öga; jo, det icke packade borta och de tre lådor packat porslin, söndrigt, verkligen söndrigt var borta! Ja, envar sin egen lyckas smed!

  8. Har varit med om liknande… när vi skulle flytta hit från samhället och ställde ut en massa kasserat kvällen för hämtning så var knappt hälften kvar..Bättre det än att de går in i huset och tar det de vill ha… men ändå irriterande…
    Tack för ännu ett trevligt litet kåseri 🙂
    Kram

  9. Jag har en fotölj och en bäddsoffa som ingen vill ha trots att dom ser nästan oanvända ut och är moderna så jag kom på tanken i går att sätta ut dom på gatan med en lapp på där det står att dom är bara att ta med sig 😉 men tanken kom inte till handling så dom hamnar hos second hand 😉

    Tack för härlig läsning

    Ha en fin dag
    kram

  10. Roligt kåseri – och lite tankeväckande också! Det är ju så att det som är skräp för en del är användbart för andra. Det har jag lärt mig nu efter det att vi börjat besöka loppisar. En del saker som säljs – och folk faktiskt betalar för några tior för – är i min åsikt sånt som jag skulle skämmas för att ha till försäljning. Bara som ett exempel; Trasiga, rostiga, använda och ej rengjorda gamla grillar. Vem köper sånt!? Men dom säljs…..helt otroligt!! :/
    Susie

  11. Roligt kåseri!
    Jodå, det finns många samlare av allting, inte bara de fattiga. Bra med återanvändning, tycker jag, fast man kan ju få med sig massa osaliga andar, en vet aldrig 😉
    Soliga kramar, Gerd ♥

  12. Å nu blir jag lite avundsjuk…för här har de slutat med grovsopshämtning!! Jo då, alldeles sant, nu får man allt hyra sig en kärra själv och sen forsla iväg det bäst man vill. Men på den tiden det begav sig, ja då kom det först ett antal ”vanliga” bilar och sist kom lastbilen, och tog det lilla som fanns kvar. Vet att de något år tog upp det i lokaltidningen, och det är stöld. För min del tycker jag det är roligare om saker kommer till användning igen, men visst känns det lite underligt att folk ska åka omkring nattetid och rota.
    Roligt kåseri som fick mig att tänka till lite också.
    Kram kram

  13. Det var ju bra att de tog det som du hade satt ut. Värre om de hade tagit det som var i ditt hus . Det gjorde dom hos grannen för några år sen. Vår hund markerade och skällde på dom ,medans deras hund följde med dom runt i huset.Så jag kunde säga vilken tid de var där till polisen. Kram!

  14. Det hade inte varit så trevligt om de tog en kopp och jag sedan stod där och ljög inför ett buss-sällskap och berättade att vi hade 3 333 st olika kaffekoppar och det inte stämde.
    Det låter som de hade en extra trevlig sällskapshund. Lagom är bäst. Tjuvar och banditer tycker jag inte om. Lördagskram

  15. Intressant berättelse och så log jag lite när jag lästa. Bäst var din idé att gömma sig och vänta på nattgästerna; en rolig bild när man tänker på det. Klart man blir nyfiken på nattfåglarna.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s