Den andra resan…

 

Min önskan kom tidigt. Därefter har jag varit försiktig med tjatet. Bara ibland har jag fört det på tal. Solveig har inte vacklat, men hennes arbetssituation har varit på gränsen till kaotisk. Själv begriper jag inte hur hon orkat med heltidsjobb som lärare, lektörsjobb åt BTJ, redigerat tre böcker åt Gleerups Förlag (som hon skrev förra sommaren), klarat av två terminer på distanskursen till speciallärare i Kristianstad samt varit sekreterare i Bostadsrättens styrelse. Ibland har jag varit riktigt orolig för hennes hälsa. De personer man älskar bryr man sig extra om. Förresten bryr jag mig om en massa bloggvänner som jag inte ens träffat.
”Först till sommaren 2014 kan det bli aktuellt”, var hennes replik i höstas. Det har varit min morot i mitt skrivande. Därför har jag inte lagt ut de bästa kåserierna under mina två år som bloggare. De har jag istället sparat i en speciell mapp. Sista månaderna har jag dessutom fyllt på med nyskrivna episoder. Vad roligt det har varit att minnas, skratta och även drabbas av vemodig saknad. Jag älskar att resa mellan då och nutid.

Det handlar alltså om en kåseribok. Om det varit en ny roman skulle ni inte sett några inlägg på min blogg på flera månader. Då behöver jag lugn och ro för att göra berättelsen rättvisa. Jag har fem-sex idéer till olika typer av romaner. En deckare ligger bra till. Behöver först förankras på olika plan. Klarar sig inte ”tvåan” ekonomiskt, blir det i så fall enbart ett manus för mitt eget nöjes skull, eller så droppar jag allt socialt och vänder blad i mitt liv. Jag har aldrig varit en vän av Facebook. Nu vet ni det – om ni inte visste det tidigare. Rätt använt är det trevligt. Annars är det för ytligt för min smak och mycket annat som bara stjäl tid från det verkliga livet som jag vill leva. Att bloggvandra uppskattar jag mycket mer. Då känns det som jag kommer bloggägarna närmare. 🙂

Intressant att läsa hur få, eller inga alls som kommenterade och det ringa antalet visningar jag hade när jag la in mina första kåserier sommaren 2012. Oftast pendlade visningarna mellan ensiffrigt och farliga arton. 😉 Molnen som utåt sett redovisar bloggvädret var tomma på siffror. Inga kommentarer. Jag skrev för mina löss och Solveig som tittade in från sin dator och skapade konstlad och falsk statistik. Alla kåserier och betraktelser som jag lagt in har jag dragit ut på papper. Flera av de som jag startade upp med, tyckte jag själv bra om. Kanske får de en ny chans i boken. Den delikata uppgiften blir garanterat svår – att välja ut de bästa. Först ska en struktur göras upp.

Den här gången var min plan att Solveig skulle få ta plats. Enligt mig är hon en duktigare skribent än vad jag är. Det hade varit både kul och spännande att göra en bok tillsammans. Inte bara att hon hade rollen som min redigerare. Sidproducent är den nya termen för det viktiga yrket. Vår vän Kerstin har också välsignat projektet. Hon var en mycket viktig kugge för ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. 😀

För några dagar sedan sa Solveig JA till mig. Ett litet ord på två bokstäver som gör mig glad och varm inombords. En gång handlade det om en relation och ringar på livstid. Denna gång om en pappersbok med danskt band. Solbo Förlags förhoppning är att skötebarnet med arbetsnamnet ”Skimrande ögonblick och dagar i grått” ska bli en trevlig läsupplevelse eller ”gebortpresent” för våra köpare. Nu återstår bara några hundratals timmar med redigeringssaxen. Något datum kommer vi inte i detta inledande läge att gå ut med. Troligtvis lägger jag in blogginlägg då och då om hur projektet fortskrider. Jag gillar att vara på gång igen… 🙂

Film tjugosex av femtio

En dag i livet/An unfinished life
Genre: Drama 103 minuter, 2005.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 31/40
2). Bosse Lidén 2014: 101/120

Favoritkommentar: ”Ungar blir inte bra av en slump.”

Egna ord: Lasse Hallström regisserade denna amerikansk-tyska dramafilm, med temat försoning. Jag gillar det gripande familjedramat, som mestadels flyter på i ett makligt tempo. Starka skådespelarprestationer av Morgan Freeman och Robert Redford. Till skillnad från övriga i filmsoffan har jag svårare för Jennifer Lopez som dock gör sin bästa filmroll av de jag sett henne göra. Den elvaåriga dottern spelas av en duktig och trovärdig barnskådis. Den karga naturen och musiken av Deborah Lurie är samspelt och en njutning. En elak sida av min personlighet skulle vilja bjuda grizzlybjörnen på en tvåbent frukost. Slutord: Inte Hallströms bästa film – men mycket sevärd.

Baksidetext: Efter en tragisk trafikolycka som kostade hennes man livet, försöker den unga Jean få ordning på sitt liv igen. Hennes svärfar Einar som klandrar Jean för sonens död, försummar familjegården och ensamheten präglar hans liv. Men en dag tvingas han åter möta Jean. Hon dyker plötsligt upp på gården, på flykt undan sin våldsamma pojkvän. Med sig har hon en liten flicka som hon påstår är Einars barnbarn.

Kuriosa: Filmen är inspelad på olika platser i Kanada.

Dagens fråga: Vilken Lasse Hallström film tycker du är bäst?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

Klosterträdgårdarna

 

Pionträdgården är den sist anlagda trädgården runt klostret som har anor från 1200-talet.

Jag uppskattar skyltarna som är nerstuckna lite överallt. Vissa av de 23 olika sorters pionerna doftar gott, medan andra inte doftar alls.

Pionerna är lättskötta, men känsliga för ösregn och deras prakt är kortvarig. Jag och Solveig har därför passat på att njuta extra av denna oas bakom Klosterdammen den sista veckan.

Vi passade även på att besöka rosengården som har blommat tidigt i år. Därför var det mesta just nu överblommat. Men om några veckor är det jättefint där igen. Övriga anlagda trädgårdar är apelgården, kålgården och örtagården.
Franciskanerna, som grundade Klostret, var tiggarmunkar. Klostret var ett centrum med många besökare. Odlingarna skulle ge föda och mediciner till både dessa och invånarna. Trädgårdarna skulle även skänka andligt välbefinnande. Tänk att de fortfarande gör det. Jag älskar lugnet som sveper in hos mig och öppnar inre dörrar till ljus och kraft. En balsam för själen.

Här högg ni i sten

TÄVLINGSSTATISTIK:
1. Hundra inlägg: I vilken stad finns denna staty? Ingen klarade Mariestad.
2. Sex månader med blogg: Gömda ordspråk. Vinnare: Kerstin Nilsson.
3. 10 000 visningar: Bild på en Cuttlebug. Vinnare: Ulrika Gasser.
4. Julblogglov: Kerstin Johansson, Kerstin Nilsson, Lena Larsson, Signhild Hortberg, Anette Åkesson.
5. 20 000 visningar/Sportlov. Tio sovande bilder på Jennifer: Ezter Nilsson.
6. 25 000 visningar/Påsklov. Tio kaffekoppar: Anne med E.
7. 30 000 visningar. Hjo Kyrka: Kerstin Nilsson.
8. Ett år som bloggare. Vilket inlägg hade flest visningar. Susan Adelbrant.
9. 50 000 visningar: Tio t-shirt: : Petronella Hjertqvist
11. 70 000 visningar: OS/Sportlov. Tio sovande Jennifer. Vinnare: MiaTankar
12. 500 inlägg. Vinnare: Lisbeth ”Lippe” Forsberg.

13. Vem tog vad? Vinnare: Lars-Gunnar Blom.
14. Bloggen två år. Statyer i Ystad. Vinnare: Ingen klarade de två uppgifterna.
15. Fotbolls-VM i Brasilien. Vinnare: ?

Fjorton tävlingar. Två gånger har det hänt att jag inte fått rätt svar. Båda gångerna har det handlat om statyer. Genast blir jag frestad av att ge er en tredje chans…
Facit: Pas de deux fick 35 poäng trots att den inte fick någon tia av oss.
Pojke med stövel fick 34 poäng. (Jennifer och Lizette satte sina tior på pojken i Norra Promenaden. Solveig satte sin tia på Fölet.)
Den gulliga munken kom trea på 32 poäng.
Statistik ifrån igår: Åse började starkt. Fixade två av tre. Det gjorde Susan, Tove, Ingela och Signhild också, som röstade direkt efter Åse. Tove hade dessutom rätt på fråga nummer två. Efter det var det bara BP som gissade rätt på fråga två. Hade Gerd gått efter sin egen smak hade hon vunnit tävlingen. Hon hade rätt på fråga ett. Valde ”stövelpojken” på fråga två. Skrev på extrafrågan (nummer tre) att hon själv tyckte bäst om Pas de deux. Miatankar som lämnade in som nummer tio av tjugoåtta var den första som hade rätt på fråga nummer ett. Sedan gjorde hon som hela 16 av er gjorde. La sin röst på. ”Pojken med stövel”.  Hade jag höjt min sexa till en sjua skulle den vunnit. Till sist. Tack till alla ni som tog er tid att delta i Bloggens födelsedagstävling. Själv tycker jag om sju av statyerna och tittar gärna till en stund, när jag passerar dem. Här har ni min tiopoängare. Vill jag se min niopoängare, har jag inte långt att promenera tills jag når Sladdergatan och den glada munken.

 

 

Bloggtävling fjorton: Tio statyer i Ystad

Ammande mamma – korsningen mellan Erik Dahlbergsgatan och Repslagaregatan.

Pojke med stövel – Norra Promenaden.

Fölet – Gågatan

Elev utanför skolan – Österportskolan.

Kvinna & Man – Österportstorg.

Ernst-Hugo Järegård – Vid tågstationen.

Bäckahästen – Stortorget.

Pas de deux – Ystads teater.

Munk – Sladdergatan.

Längtan – utanför klostret.

Tabellen vi fyllde i – var för sig		Lizette 15 år	Jennifer18 år	Mamma	Pappa	Total-poäng
1	Ammande mamma
2	Pojke med stövel
3	Fölet
4	Elev utanför skolan
5	Kvinna & man
6	Ernst-Hugo Järegård
7	Bäckahästen
8	Pas de deux
9	Munk
10	Längtan

 

Detta är tio statyer i Ystad. Vi fördelade betyg mellan 1-10 poäng. Maxpoäng var alltså 40 poäng. Vinnande staty fick 35 poäng. Tvåan fick 34 poäng. Trean 32 poäng. Fyran 27 poäng. Den som kom sist fick 9 poäng totalt av oss fyra familjemedlemmar. Vi lämnade rösterna på ett vikt papper.

Här är två frågor till dig:

1. Vilka TRE statyer tror du kom på pallplats i vår familjetävling?
2. Vilken staty tror du vann när familjen Lidén röstade?
OBS: Jag vill ha korta och tydliga svar. 🙂

Regler: Ni har bara en chans var. Lämna bara EN kommentar så är det lättare både för mig och framför allt de tävlande som kommer efteråt, att se vad som hänt. Den person som jag först ser har svarat rätt på mina två frågor får en Trisslott i sin postlåda. Lycka till. Må bästa kvinna vinna. 😉
Extra information: Klockan är 16.50. Nio timmar har passerat sedan jag la in inlägget. Än så länge har jag inte fått rätt svar på mina två frågor. Nu kommer jag snart att åka iväg några timmar. Hoppas det finns en vinnare när jag går in på bloggen ikväll. Annars kommer jag att lämna ledtrådar som en sista chans, innan jag börjar skrapa själv. 😉
Klockan är 22.00. Jag har gjort en tabell på de inlämnade svaren och kan ge följande ledtrådar till bloggbesökare som INTE lämnat svar ännu.
Två personer har svarat helt rätt på fråga nummer ett.
Två personer har svarat rätt på fråga nummer två.
Imorgon bitti stänger jag tävlingen.

 

Extrafråga: Vilken staty tyckte du var finast.

Detta är min fjortonde bloggtävling. Orsaken är att min blogg fyller två år idag och snart inte behöver någon blöja. 🙂

Min femtonde bloggtävling håller på för fullt bakom kulisserna. Gå in på Bosses tävlingar och kika hur det går för oss 30 personer som tippat vilka sexton länder som går vidare från gruppspelet i Fotbolls-VM i Brasilien. Hur länge ska Solveig hålla undan i täten?
Onsdagen den 2 juli redovisas vem som vann av oss. Önskar dig en solig och fin söndag.

Från deckarnötter till tankenötter

Hade jag inte varit så envis. Vilken tid det tagit att ta sig igenom tegelstenen. 781 sidor. Vad långt mitt vita skägg har blivit. Aj! Nu fastnade det i balkongräcket.   Kunde inte Elizabeth berättat  storyn på några hundra sidor mindre? Det känns som om det gått flera år sedan jag fick reda på att en flicka kidnappats. När jag slog ihop boken med en ljudlig smäll och tittade upp på mina döttrar kände jag inte igen dem längre. Lizette hade blivit lång som en giraff och Jennifer sa med djup röst att hon blivit myndig och ska rösta till hösten.

Jag tror att jag vilar upp mig från tidschocken med några korsord. Tidning nummer ett av tio kom i måndags, men jag hade ett avtal med mig själv. Först läsa klart ”En liten ond handling” sedan leka med kryssen. Ni som läste min blogg förra sommaren vet om vår sommartradition. En prenumeration varje sommar på tio nummer av Hemmets Veckotidning. Tidigare hade vi tidningen varje vecka. Då blev det ett jobb och inte alls kul. Varje sommar vinner vi några gånger på inskickade kryss.
Jag kör alltid med en säker taktik. Först leker jag och kör fast. Sedan ber jag snällt Solveig att hjälpa mig. Låter problemen ligga framme på strategiska ställen där min fru snubblar över dem. 😉
I själva tidningen är jag mest intresserad av Veckans kriminalfall och vitsarna på Staffans glada sidor.

Går ni in på Bosses tävlingar kan ni se vilka namn som blivit röda och en tabell längst ner. Fem länder är klara men ingen har fem rätt. En i familjen leder, men den personen har tippat att England ska gå vidare. 😉
Imorgon fyller min blogg två år. Någon gång under dagen lägger jag in en snabbtävling. Den som är först med rätt svar på mina två bildfrågor vinner en Trisslott.
Önskar dig en fin Midsommardag.

Tysta eller öppna rummet?

Jag kan inte riktigt fatta att Brevbärarens dotter har körkort.

Vi brukar stanna till och fika här i Billinge, halvvägs Ystad-Skummeslöv, längs väg 13.
Andra fikar på andra ställen.

Jag föredrar positionen utanför. Helst när det finns något att sitta på.

Får man ta hunden med sig när man sover? Vilken tur att Solveig kryssat i en ruta på nätet där det stod tyst rum. Nu blev det bara underhållning från en utomhuskonsert på Stortorget till klockan 02.00. Tänk om hon kryssat i ”stökiga rummet”. 😉
Ska vi ta vänster eller höger?

 

Äntligen svängde vi av i Skäralid mot Naturreservatet vid Kopparhatten.

”Det är fint här uppe i bokskogen, men ska vi verkligen bo här i natt?”

 

Film tjugofem av femtio

Born Yesterday
Genre: Komedi/Drama 100 minuter, 1993.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 34/40
2). Bosse Lidén 2014: 105/120

Favoritkommentar: ”Sweet talk again”

Egna ord: Vad tiden går. Vi är halvvägs av de femtio filmer som jag valt ut från tio säsongers ”Filmmys i soffan” med våra tjejer. De var små barn vid starten och nu har de blivit relativt stora, 18 resp. 15 år.
Den här lyckade filmen med budskap har vi sett om flera gånger. Varje gång ser vi någon ny trevlig detalj, som vi inte tänkte så mycket på tidigare. Born Yesterday var från början en teaterpjäs på Broadwayteatern Lyceum Theater, som blev en Oscars hyllad film 1950. 43 år senare gjordes denna nyinspelning med Melanie Griffith, John Goodman och Don Johnson i de tre bärande huvudrollerna.
Temat är att den buffliga affärsmannen Harry Brock (Goodman) börjar skämmas för sin dumma blondin till fästmö under ett viktigt besök i Washington. Därför anställer han journalisten Paul Verrall (Johnson) som lärare så att Billie (Griffith) ska bli smartare. Alla lyder Harrys minsta lilla vink, med pengar kan man köpa allt. Money står över visdom, moral, etik och sanningar.
Under de hundra minuterna levereras minnesvärda repliker, skratt, bra bakgrundsmusik och en hel del bevis på att det aldrig är försent att förkovra sig. Dessutom är sanningen den att många låtsas vara smartare än de är.
”Inte jag”, säger Billie ärligt.
Samtidigt har allt ett pris.
”Om du ser en duktig buktalare. Vem skulle du tacka? Dockan?”

Kuriosa: Melanie Griffith var gift med Don Johnson, för andra gången, när de spelade in filmen. Först var de gifta mellan 1976-1978 och sedan mellan 1989-1995. De har två barn ihop.

Dagens fråga: Känner du till någon bra film som varit en teaterpjäs från början?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014.

 

 

En dröm? Eller?

Ibland när jag vaknar tvärt är det svårt att vara säker. Var det verkligen en dröm?

 

Eller var det…

… bara en halv. 😉

 

Nu vill jag ha sommarlov

Livet är fullt av orättvisor. En av de största måste vara att jag inte längre har sommarlov. Det borde vara varje människas fulla rättighet att få behålla denna återkommande händelse, en gång om året. Som barn hade jag en strategi. Under slutet av vårterminen strök jag över datumet, dag för dag, och räknade ner som vid en raketuppskjutning. Så var jag äntligen där – skolavslutning. Augusti kändes som en utopi. Ett oändligt hav av oupptäckta, skimrande dagar låg framför mig. Så länge det var juni och inte ens midsommar fanns det plats för alla planer i hela världen. Gräset var grönt, havet var blått och huden hade redan fått en gyllenbrun färg. Det var samma underbara goa känsla som inför semesterresor. Väntan har alltid varit den största kryddan för mig. Planerna. Drömmarna. Inte ett moln fanns på himlen vid dessa dagdrömmar. Möjligheter att fylla tomma luftiga scheman med vad man ville. Långt från läxor och tvång. Fast mamma brukade tycka att mitt sommarschema var betydligt tuffare än det jag hade i skolan.
”Hur orkar du? Ska du verkligen iväg och spela tennis också? Du har ju bara varit hemma i en kvart och slängt i dig maten. Har du inte spelat fotboll hela eftermiddagen? Skönt att du snart börjar skolan igen och kan vila upp dig”, skojade mamma medan jag stående sköljde ner mackan med mjölk.
Jag hann nästan inte svara där jag stod med munnen full av smulor. Stressade iväg för att hitta racketen. Det var långt innan utbränningsuttrycket uppfunnits.
Ett speciellt sommarlov minns jag med vemod. Det var första gången jag blev kär. Tjejen hade jag aldrig träffat personligen. Ändå var jag upp över öronen tokkär. Hemligt såklart. Inte ens bästisen Stefan visste ett knyst. Jag hade inte hennes adress, men det gjorde inget. Däremot visste jag att hon var två år yngre än jag. Det fick räcka än så länge. Dessutom visste jag att hon var född i Sandefjord i Norge. I hemlighet hade ett nyfiket pekfinger letat upp orten i Nordens Atlas. Någon gång i framtiden skulle det bli Anita och jag. Anita. Så hette hon i förnamn. Varje lördag och söndag den sommaren sjöng hon rakt in i mitt rena naiva pojkhjärta så jag fick pytteskinn på armarna. Håret reste sig när refrängen ljöd i min mörkbruna transistorradio.
”Mitt sommarlov vad underbart mitt sommarlov ska bli. Med bad och sol och jordgubbar och glass”, knastrade det i apparaten från Luma.
Min hemliga flickvän lystrade till efternamnet Hegerland. Nittonhundrasjuttio låg hon sju veckor i rad på Svensktoppens förstaplats. Det var innan Sanna Nielsen ens var påtänkt. Anita Hegerland var nio år när hon klättrade in på listan och fick mina hormoner att galoppera. Har elvaåringar hormoner? Något vulkanaktigt var det i alla fall inombords.
Mitt hjärta gick inte i tusen bitar när hon flyttade ihop med en annan av mina idoler, Mike Oldfield, i mitten av åttiotalet. Mitt hjärta hade redan tickat för många töser under de förlorade åren.
Jag förstår att det finns personer som inte klarar av chocken, när någon oförsiktig person berättar att nu är det sista gången. Inte konstigt alls att de drabbade tar till sista halmstrået och gör vad som helst för att ta sig runt dilemmat. Undviker att skiljas från sommarlovens navelsträng och väljer den säkra vägen. Vägen som börjar med att söka en lärarutbildning. Då är abstinensen under kontroll fram till sextiofem års ålder. Får chefen för vårt land bestämma kan det bli tjugo år till. 😉
Vänta lite nu. Det finns något som är än värre än missade sommarlov och missade flickvänner. Höstlov! Mina döttrar har höstlov, en hel vecka. Just när det är som mörkast i Norden. Jag vill också ha. Det har jag aldrig haft. Vad fuskigt. Men jag har faktiskt gått i skolan på lördagarna, i ett helt läsår. Så det så. Det har inte min unga fru gjort.

OBS! Detta var sista kåseriet i sommar på bloggen. Jag kör med en repris från förra sommaren och har kåserifritt utåt sett. Annars snickrar jag ihop kåserier riktigt duktigt de sista veckorna.

Ni trettio personer som deltar i Fotbollstipset kan gå in på Bosses Tävlingar (under min header) och följa händelseförloppet. Redan på tisdag kväll kan första laget vara klart. Jag färglägger de personer som har rätt, med rött. Dessutom finns en tabell efter gruppindelningen som ni kan följa. Bli inte otåliga om jag ligger ett steg efter någon dag. Kan bero på att jag lever ett datorfritt liv.

Nästa söndag, 22 juni, fyller min blogg 2 år. Det kommer jag att fira med att lägga in en snabbtävling. När jag noterat att någon svarat rätt på mina två frågor stänger jag tävlingen och gratulerar vinnaren till en Trisslott. Hoppas någon fixar det under rätt dag. Tänk om jag får en lång oväntat bloggpaus, ”ett alldeles eget sommarlov”.