Strejk födde roadtripstankar

001

Då är två av mina tre älsklingstjejer hemma. Ska bli skönt att ha en samlad trupp där vi under flera ostrukna veckor kan hitta på många roliga saker tillsammans och… nähä… inte det.
”Ska ni iväg redan? Ni har bara haft sommarlov i en timme, fjorton minuter och…” 😉
”Sluta pappa. Har du något bra förslag, så vi kan ta oss till Laholm? Vi har köpt presenter och fixat med massor av överraskningar. Ska uppvakta fyra studenter. Lisebergsturen får vi tyvärr skippa. De håller fortfarande på och tjafsar och allt verkar ha spårat ur.”
”Spårat ur. Du är rälsrolig. Ingår jag och mamma i förslaget?”
”Jag kan köra. Har du kommit över att jag slog dig i minigolf i tisdags?”
”Nästa gång får du inget handikapp. Jag vägrar att spela med en varm halsduk för ögonen och en fyrkantig boll i tropisk hetta.”
”Ha ha. Ta det som en man. Vill du ha revansch?”
”Vet inte om jag har råd med det, efter vårt senaste vad.”

 

Jag är inte svårövertalad. Älskar roadtrips, när jag slipper halka och mörker på vägarna. Bara jag slipper stressa. Därför blir det inte E6:an, utan väg 13 som tar oss hela vägen från Ystad till lergöksstaden Ängelholm. Den här gången hoppas jag att vi äntligen har tid, att vädret är på vår sida och att Jennifer inte behöver systemkameran. Länge har jag velat besöka Kopparhatten vid Skäralid. Önskar mina läsare en fin helg. Med eller utan fotbollstittande. 😉

Film tjugofyra av femtio

001

Stekta gröna tomater/Fried Green Tomatoes at the Whistle Stop Cafe.
Genre: Drama 125 minuter, 1991.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 29/40
2). Bosse Lidén 2014: 101/120

Favoritkommentar: ”Hälsa henne att det är bitjusaren från Alabama.”

Egna ord: Jag har alltid varit förtjust i att lyssna på äldre människor. Då menar jag att sitta ner och låta dem få tala till punkt.
Inte kunde Evelyn Couch, den tröstätande och överviktiga kvinnan i medelåldern, som följt med sin egotrippade man till ett äldreboende för att hälsa på hans aggressiva faster, ana vad som väntade i dagrummet, dit Ev tog till sin flykt. När saker kastades mot henne innan hon kom in till släktingen (som vi aldrig får se) sa hon till sin man att han fick gå in själv. Evelyn tänkte ta sig en kopp kaffe i lugn och ro. I dagrummet stod en äldre dam som började prata om intima kvinnoorgan och privata läbbiga undersökningar. Evelyn trodde säkert att det rörde sig om en senil tant, men kunde inte gärna fly en gång till. Hon lyssnade med ett halvt öra på monologen som börjat handla om gamla händelser, tills hon mitt i babblandet hörde detta:
”Men att någon kunde tro att hon mördade honom övergår mitt förstånd.”
Jessica Tandy gör rollen som Ninny, Mrs Cleo Threadgoode, som tillfälligt bor på Rose Hills, tills hon kan flytta hem igen. Efter det att Evelyn fått de första pusselbitarna till vad som hände på landsbygden i Alabama på 1920-talet, när pojkflickan Idgie Threadgoode råkat ut för en sorg som hon aldrig helt kommer över, är både Evelyn och jag fast. Trollbundna och tagna av det mörka, när en bröllopsdag övergår i en hattjakt med dödlig utgång. Det blir fler besök för Evelyn hos Ninny, men i fortsättningen åker hon dit själv. Växelvis får vi följa Evelyns kamp mot viktproblem, medelålderskris, äktenskap som går på tomgång och som kryddan på moset, en briljant berättelse från förr som breder ut sig mer och mer i den takt som Ninny vill ha det. Jag föll som en fura redan första gången jag såg filmen. Bara att få höra den underbara, sävliga, dialekten från Alabama tar mig med storm. Vackert foto. Musiken av Thomas Newman. Har ni inte sett den bitterljuva berättelsen om vad som händer runt Whistle Stop Café så hyr den ”igår”. 😉

Kuriosa: När 80-åriga Jessica Tandy 1990 fick en Oscar för sin huvudroll i filmen ”På väg med Daisy” var hon den äldsta skådespelare som fått en Oscar. Själv minns jag Tandy från Alfred Hitchcocks thriller ”Fåglarna”.

Dagens fråga: Funderade du också på att bli vegetarian efter att ha sett ”Stekta gröna tomater”? Avslöja inga detaljer för andra bloggläsare som INTE sett filmen och tänker slänga sig över mitt filmtips. 🙂

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Jakten är över

DSC_0610

Hurdan är du? Jag är en sådan som alltid är ute i god till ett möte. Väntar hellre än låter någon annan vänta på mig. Under tiden kan jag njuta av olika saker. Varva ner.

DSC_0612

Se hur andra jobbar flitigt. Blir aldrig humlor utbrända? De byter arbetsplats ofta och lyder aldrig tyngdlagen.

DSC_0613DSC_0609

I nästa vecka har vi bott i Ystad i tre år. När vi letade bostad bodde vi under oktober-februari flera gånger centralt på samma hotell. Där jobbade en trevlig kvinna som lovordade staden och framför allt Norra Promenaden. Hon talade sig varm om hur fantastiskt vackra Tulpanträdblommorna var. Vi har många gånger uppskattande promenerat i parken under alla fyra årstiderna. I början letade vi efter blommorna. Antog att de redan blommat på våren. Nästa vår såg vi dem inte och kom fram till tulpanblommor troligen var ett annat namn för magnolia som det fanns gott om i Norra Promenaden och som var lite tulpanaktiga, med eller utan fantasi.
Festligt när vi förra veckan snubblade över denna skylt och såg knopparna. Nu ska vi hålla utkik efter när de slår ut. Hur kan vi ha missat det tidigare?

DSC_0653DSC_0656

DSC_0651DSC_0658DSC_0659

Ofattbart att rosorna redan blommar längs väggarna på de häftiga gatuhusen. Om några veckor kommer det att vara ännu vackrare runt vårt gamla kloster i klosterträdgårdarna. Vad duktiga de är som sköter ytorna. 🙂 Det är en balsam för själen att strosa omkring där, tidigt på morgonen eller sent på sommarkvällarna.
DSC_0670

Ska det vara en jordgubbe? Våra premiärgubbar i lördags fick en trea i betyg. Lite för sura för min smak. De vi köpte i söndags var perfekta och fick maxpoängen fem. Mums! På torsdag kommer det inte att handla om bär utan om grönsaker. Kan ni gissa vilken som är mitt Filmtips tjugofyra? Grönsaken är grön. Filmen kom 1991. Det är inte filmen som är stekt. 😉 Blev det för lätt? En film helt i min smak.

Nattlig dramatik

 

Elizabeth George, en ond liten handling

Vilken dramatik det kan bli när det är spännande på flera sätt. Elizabeth George har skrivit drygt tjugo böcker där Thomas Lynley och Barbara Havers kämpar på med brottsligheten i Storbritannien. Den här gången leder spåren till vackra Toscana i Italien. Aldrig tidigare har Elizabeth George bjudit på så mycket dold humor och ironi. Jag sitter på balkongen och blir brun. Läser och fikar samtidigt. Jag varierar plats och följer solens framfart. Än så länge är det inte tillräckligt skönt i skuggan. Flyttar mig till altanen, till gräsmattan och avslutningsvis till ljugarbänken på framsidan framåt kvällskanten. Det är när mörkret kommer som spänningen ökar. Tror ni att jag blir nervös av att läsa kriminalböcker när mörkret lagt sig? Fel. Det är då det är som bäst. Däremot finns det en osynlig gräns. Hur länge orkar min vänstra arm och hand bära hela lyftansvaret? Min kropp kör med kvotering. Högerarmen anser att den gjort allt slit under alla år. Den har tagit semester på obestämd tid och stelnat till i en engelsk term på två ord, Frozen Shoulder. Om jag inte insett och accepterat beslutet sänder den inte vykort eller SMS, utan en hemsk smärta i 30-40 sekunder. Gärna flera gånger om dagen. Eftersom höger hand vägrar att förflytta sig upp till boken är det ofarligt med lässysslan. Kom på en intressant sak. Kan det bero på genre? Om jag letat upp en bok om högertrafik eller högerpolitik? Så busenkelt är det inte. Hur ska det gå? Kommer de att hitta den kidnappade flickan? Spänningen är olidlig. Jag har inte tid med att ta hänsyn till att klockan är mycket och att mina ögon är grusiga. Hjälp! Tänk om jag somnar och får 781 sidor tegelsten rakt i nyllet. Kommer Kurt Wallander att få ett klurigt mord att utreda i Ystad? Eftersom det är en lånebok från bibblan finns det åtskilliga fingeravtryck att kolla upp. Bara Kurre inte avskriver det som ett självmord. Om det blir bloggpaus så vet ni hur illa det gått. 😉

Ps. Det är trevligare att läsa böcker än att sova. Frozen Shoulder är speciell. Smärtan är värst i viloläge eller under sömn. Sant är att den har käkat mycket av min nattsömn de sista månaderna. Blir jag inte väckt, så blir Solveig det. Hon säger att jag ligger och gnyr i sömnen, eller leker jag privatdeckare och löser svåra fall? Osvuret är bäst. Ds.

Kul och okul

DSC00996

Att fika på Möllers på Regementsgatan är KUL.
Att inte Budapestbakelsen hamnar i min mun är OKUL.
Att göra fynd på den stora loppisen på Österports torg är alltid KUL.
DSC01002
Att strosa omkring på vår fina gågata är oftast KUL. Helst när man ser en stor KULIG glass.
”Solveig! Varför smälter inte mjukglassen i solen? Är det en bluffglass? Eller en ny hårdglass de kommit ut med på marknaden? Nu fick du sådär konstigt bråttom igen. Ska vi inte gå ihop? Eller känner du inte mig?”

DSC00999

Att prova miljontals kläder i en offentlig liten svensk bastu är OKUL tycker Dressbosse. Men det var KUL att ”få” elva plagg och fixa ihop dem i bara två affärer.
”Solveig! Varför har gubben i spegeln en KULmage?”
DSC01004
Att mumsa på svenska jordgubbar är riktigt KUL.
DSC01011
I framrutan stod det att denna bil var till salu. Hallå! Man kan väl svengelska. Hur KUL på en skala från ett till noll är det att köpa en dålig bil? Eller är det en upplysning om att man kan bada i närheten?
DSC01013
Vänta lite. Ska det inte vara fler stenar i Ale Stenar? Har jag fått så ruskigt bra kondition så jag inte ens blev andfådd i trapporna? Det var en mycket KUL nyhet. Nu blev det jobbigt på hjärnkontoret. Såg inga trappor…. Jag måste ha gått några tusentals steg fel. Fick antagligen solsting i provbåset. Här är vägskylten. Hoppas att det står Kåseberga. Annars är jag lost och det är OKUL. 😉
DSC01008

Nu svartnade det för ögonen och det var sådär … 😉

Om ni trycker på Bosses tävlingar under min header kan ni se vilka trettio personer som lämnat in bidrag till min tävling, om vilka sexton länder som går vidare i Fotbolls-VM, som startar på torsdag. Det är på denna sida (Bosses tävlingar) som jag skriver in fakta och färglägger med rött de som får poäng allteftersom länderna blir klara. Tyvärr kan det hända att jag är upptagen några dagar på slutet. 2 juli redovisar jag vem som vann en Trisslott. Jag önskar er en fin vecka. Här händer mycket runt de tre skolorna som mina tre tjejer huserar i och själv jobbar jag med ett spännande skrivprojekt.   

 

 

”Not about angels”

 

Det var ett tag sedan Jennifer Lidén sjöng en cover på min blogg. Låten ingår i en film som snart kommer till Sverige. Titeln på filmen är ”The fault in our stars”. Hon som sjunger originalet heter Birdy.

Ni som vill följa hur det har röstas än så länge i min lekfulla VM-tävling trycker på Bosses tävlingar under min header.

Hoppas ni har det bra i ert Pingstfirande. Nu ska jag sola och läsa en stund på balkongen. Ska bara först leta reda på en kruka till den fina potatisblomman vi nyss köpte. Jag gillar när man kan kombinera olika sysslor. Sola, ligga på/i baden baden-stolen och motionera samtidigt. Nu snackar jag om ”En ond liten handling” av Elizabeth George. 781 sidor. Risk för träningsvärk ikväll.
Kram Bosse

Jag lever i en fotbollsfri zon

Skrivet 2006.

Tolv år har passerat revy. Ändå minns jag det som om det var igår. När jag tänker tillbaks på sommaren 1994 blir jag nostalgisk till sinnet. Jag och Solveig hyrde en stuga på Myrvägen på ön Bornholm. De sexbenta insekterna levde upp till gatunamnet även inomhus. På dagarna upptäckte vi den gemytliga danska ön, både med bil och med cyklar på de asfalterade cykelstråk, som en gång i tiden utgjort järnvägsnät på ön. Under hela vistelsen levde jag ett dubbelliv. Inte hemligt för min fru. Solveig tolererade det, så länge som det inte gick ut över vårt gemensamma dagliv. På nätterna satt jag fastklistrad framför dumburken med ljudet lågt på, mer och mer exalterad ju längre in i turneringen Sverige tog sig. Jag syftar naturligtvis på när mina och Tommy Svenssons fotbollsgrabbar grävde ”brons” i USA. Det blev en vana att ladda upp några timmar före matchstart. Läsa in mig på statistik och dagsform. Viktigast var att ta på sig t-shirten med fototrycket av Jonas Thern på bröstet. Dessa ensamstunder var guld värda. Fast det var fjärran från ungkarlstiden. Då när vi träffades hela den brokiga skaran. Vi slogs med ord, gafflade med domaren och prasslade med chipspåsarna. Vi visste mest och bäst. Våra känsloliv var som den gamla hederliga berg-och-dal-banan på Liseberg.

Återigen känner jag att temperaturen håller på att höjas minst en halv grad varje dag som fotbolls-VM börjar närma sig. Så finns det små stunder när tempen snabbt sjunker ner mot nollstrecket och det börjar dofta frost i luften. Som när Solveig dammar av sin klassiker från 1994.
”Är det Ravioli som vaktar kassen som vanligt?”
Jag hinner inte peta i frågans alla felaktigheter innan lillasyster Lizette inflikar.
”Vad fuskigt. En del spelare har bara en siffra på ryggen. Jag skulle ha haft hela mitt telefonnummer ifall jag sprang vilse på plan.”
”Varför är inga tjejer med och spelar?”
Storasyster Jennifer är redan för kvotering i alla sammanhang. Pratar de om det redan i förskolan? Det märks så tydligt att de redan gått i mammas maffiaskola. Skolan som inte stavas f-o-t-b-o-l-l-s-s-k-o-l-a.
Idag hade jag tur och hittade en uppmjukningsmatch i en reklamkanal. En träningsmatch med dussintals reklamavbrott inbakade. Under en sådan uppsökte jag toaletten, men råkade stanna där för länge. Missade målet. Så är det alltid. Snart måste jag skaffa en kateter. Kan man köpa dem på Tradera?
”Det blir säkert ett mål till pappa”, tröstade Lizette och gav mig en kram så att glasögonen hamnade på sniskan.
”Ja. Mellanmål”, skojade storasyster.
”Ge dem var sin boll.”
Den vuxna kvinnorösten kom från köket.
Lizette hade rätt. Det blev ett mål till under de nittio minuterna. Jag hade tagit en klunk hett örtte och glasögonen immade effektfullt igen sikten just då. Jag fick nöja mig med reprisen. Det blev mål då med. Tur att det inte var en norsk repris. Solveig gled upp i soffan likt en katt och strök mig över nacken.
”Vilka spelar de mot?”
Jag hann aldrig svara innan följfrågan kom.
”Vilka är Sverige?”
En snabb titt på de luriga gröna ögonen och jag mötte med en egen fråga.
”Vill du ha hjälp på traven?”
”Visst. Annars har jag trots allt femtio procents chans.”
”De blå är Kamerun. Blir det lättare nu?”
”Den svartklädda mannen viftar med ett gult kort. Det måste vara flugor eller värmen som knäckt stackaren. Varför har han inget grönt kort? Lägg inte energi på att svara. Jag vet. Tio procent av män är färgblinda. Kan inte skilja på grönt och rött. That´s life. Det är väldigt mycket feltänk i att ha på sig svarta kläder i den värmen. Har han ingen fru?”
”Jag vet inte hans CV.”
”Sådant är mycket mer intressant. Ska vi kramas mer?”
Jag svettas och inser att det inte kommer att bli några lugna ensamstunder framför TV:n sena kvällar och nätter. Den här gången är de tre mot mig. Det känns övermäktigt. Men bollen är trots allt rund.;)

Åtta år senare är det snart dags igen. Vill ni vara med och tävla på min blogg i en ”enkel” tävling scrollar ni ner en bit till tisdagens inlägg. Önskar er en trevlig nationaldag och glad Pingst. Hoppas på fint utflyktsväder. Min Frozen Shoulder behöver värmas upp. 😉

Film tjugotre av femtio

 

Tre män och en liten tjej

Tre män och en liten tjej/Three Men and a Little Lady.
Genre: Komedi/Drama 99 minuter, 1990.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 34/40
2). Bosse Lidén 2014: 98/120

Favoritscen: När Peter Mitchel gömt sig på rektorsexpeditionen en sen kväll och…”

Egna ord: Det är inte ofta det händer – att en uppföljare är bättre än den första filmen. Vi gillade när ”Tre män och en baby” kom några år tidigare, men denna är ett strå vassare. Jag uppskattar att se om en film någon gång då och då, bara för att få skratta och bara som en ren avkoppling från vardagslivet. Risken är stor att flera av er är uttjatade på denna film som gått så många gånger på olika reklamkanaler. Jag tillhör inte den grupp av människor som slötittar på film på det sättet, därför slits inte filmer ut. För mig är numera den största behållningen i filmen scenerna med två av biskådespelarna. Patricia Gaul gör rollen som Miss Elspeth Lomax, rektorn på den stela engelska internatskolan för unga flickor (Pileforth for young ladies) grundad 1788, med bravur. Hon är det mest osexiga jag kan tänka mig. Den senile betjänten Barrow (John Boswall) lockar till skratt.

Handlingen i korthet: De tre ungkarlarna Peter (Tom Sellek), Michael (Steve Guttenberg) och Jack (Ted Danson) bor i New York tillsammans med ögonstenen Mary som lämnats utanför deras lägenhet som nyfödd. Mamman Sylvia Bennington (Nancy Travis) lever och bor också i denna omaka familj och allt flyter på bra tills Mary ska skrivas in i en skola. Då börjar vardagen vackla. Inte blir det bättre av att Sylvia, som jobbar som skådespelare, blir uppvaktad av den engelske, sliskige regissören Edward – filmens bad boy. Han ska sätta upp ”En midsommarnattsdröm” i England. Eftersom Peter har svårt för att berätta om sina känslor för Sylvia rinner tiden ut och sprickan är total. Sylvia och Edward flyttar till England och ett bröllop planeras. Det är farligt att köpa barns kärlek, för barn är världens svåraste publik. De genomskådar människor snabbare än vuxna gör. Mary vantrivs. Ryktet når New York och några medelålderns ungkarlar som saknar sin lilla tjej rycker till undsättning. Nu tar filmen en ny vändning och fart. Här ligger filmens styrka. Jag serveras många skratt och har samtidigt lust att vrida om halsen på den falske skurken Edward och jag är tacksam för att det var länge sedan jag blev uppvaktad av någon Miss Elspeth Lomax. Sådana närmanden kan ge mig klåda. Drabbar det andra skrattar jag gärna elakt. Jag ser mellan fingrarna och djupanalyserar därför inte, att jag i båda filmerna har tyckt att mamman Sylvia varit lite för naiv och tam för min smak, orsaken är att jag ser det enbart som komik.

Dagens fråga till dig som sett filmerna: Tycker du ettan eller tvåan är bäst?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Bloggtävling. Vilka sexton länder går vidare från gruppspelet i fotbolls-VM i Brasilien?

Denna tävling kan alla vara med på. Även de som ”hatar” fotboll. Från varje grupp går två länder vidare till slutspel. Den tippare som har flest rätt vinner en Trisslott och blir kallad ”Fotbollsexpert på Bosses blogg”. Hoppas en riktig novis vinner. 🙂 Kommer fler på samma antal rätt lottar jag. Eftersom jag själv vill vara med i tävlingen ingår jag och övriga familjemedlemmar inte i en lottning. Men är någon av oss ensam om att ha flest rätt är lotten ”fri”. 🙂 Om sanningen ska fram vet jag otroligt lite om lagen eftersom Sverige inte är med. Men det är alltid kul att leka expert. Ska bli spännande att se om någon fixar sexton rätt.

Skriv kommentaren med de sexton länderna, under DETTA blogginlägg (Inte på Facebook. Inte efter något annat inlägg på bloggen under veckan.) Jag stänger inlämningarna klockan 21.00, söndagen den 8 juni. Jag hoppas på många antifotbolldeltagare. Min fru Solveig är en av dem. Första matchen spelas 12 juni. Sista gruppmatchen spelas 26 juni. Först då vet vi vilka sexton länder som klarat av att gå vidare från gruppspelet. Jag redovisar vinnare den 2 juli. Jag gör en tabell i ett blogginlägg i början på vecka tjugofyra, innan spelet drar igång på torsdagen, då värdnationen Brasilien ska visa vad de går för inför en fanatisk hemmapublik. Ett stöd eller en snara om halsen?
Här kommer grupperna.
Grupp A: Brasilien, Kroatien, Mexiko, Kamerun
Grupp B: Spanien, Holland, Chile, Australien
Grupp C: Colombia, Grekland, Elfenbenskusten, Japan
Grupp D: Uruguay, Costa Rica, England, Italien
Grupp E: Schweiz, Ecuador, Frankrike, Honduras
Grupp F: Argentina, Bosnien, Iran, Nigeria
Grupp G: Tyskland, Portugal, Ghana, USA
Grupp H: Belgien, Algeriet, Ryssland, Sydkorea

Bosse Lidéns bidrag:
A: Brasilien och Mexiko
B: Spanien och Holland
C: Colombia och Elfenbenskusten
D: Uruguay och Italien
E: Schweiz och Frankrike
F: Argentina och Nigeria
G: Tyskland och USA
H: Belgien och Ryssland

Stå ut i tjugofyra år till…

Backagårdens café

Kön på Olov Viktors lockade inte. Därför var det ett lätt val att styra vidare på Österlen mot vårt andra favoritställe. Här är morotskakan nyttigare och godare. Alla blommor är också ett extra plus. Gott om plats än så länge. Turisterna har inte hittat till denna oas ännu. Om några veckor är det annorlunda.

krasse

vallmoinre vallmo

”Krasse och underbara vallmo fixar jag lätt. Vad heter de två andra?”
”Malva och jag tror att det andra är borstnejlika.”

malvaborstnejloiks

”Jag måste älska dig mycket mer, än du älskar mig.”
”Vad har du gjort med din ring?”
”Inget. Jag är oskyldig som vanligt.”
”Du måste ha fastnat någonstans.”
”Jag har fastnat för dig.” 😉
förlovningsringar

”Vi skippar strandpromenaden idag. Det får bli skogen i Hagestad naturreservat. Ska vi ta bilen eller springa över Hammars Backar?”
Hammars backar

”Jag hade inte en aning om att gurkbarn och morotsbarn växer i träden. Solveig! Tror du vi gått för långt? Är vi i ett annat land?”
”Det skulle vara du som är i ett fantasiland. Själv är jag på Löderups camping.”
gurkbarn

”Jag trivs i fantasilandet. Vilken stor ring. Kan det vara en förlovningsring för tjockhalsade från Gränna. Tror du att du kommer att stå ut med mig i tjugofyra år till.”
”Jag lovar inget.”
”Det där var inte rätt replik på förlovningsdagen. Ta tillbaka det. Annars slänger jag i dig i det kalla vattnet och det är inte säkert att jag slänger i ringen. Vad snabb du är. Vänta på mig…”
förlovningsring för polkagrisar