Film trettioett av femtio

 

 

Så som i Himmelen
Genre: Drama 127 minuter, 2004.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 28/40
2). Bosse Lidén 2014: 99/120

Favoritkommentarer: ”Den här sången är till dig Gabriella”. ”Nu har vi känt varandra i 145 dagar.”

Egna ord: Många kvinnor dras till ett matprogram med Per Morberg. Själv har jag svårt för den mannen sedan jag såg skådespelaren i filmen 1939. Det är lätt att fastna i ett fack man är bra på. Den här filmen som Kaj Pollak gjort både regi och manus till, berör mig på många sätt. Flera frågor ställs på sin spets. Var går gränsen mellan att vara en god och en ond människa? Begrepp som inskränkthet, kappvändare, sladdrare och civilkurage får nytt syre. Det har flera gånger varit ett intressant ämne i filmer att placera en outsider på en liten ort där alla känner alla, på gott och ont. Just nu tänkte jag på Änglagård. Sedan tycker jag att Pollak gör det lätt för sig. Vägen till att en präst är falsk och full av hemliga snuskiga hål har använts alltför ofta och börjar för mig bli dammig. Mina tankar går till fördomar om mitt eget yrke, som bibliotekarie. Filmen har många bra bitar. Helen Sjöholm som rollen Gabriella, visar på en bredd. Då syftade jag inte på att hon går från en kvinna med dåligt självförtroende till att kunna sjunga solo i en kyrkokör. Lennart Jähkel gör det han är bra på (bullerroll). Micael Nyqvist och Frida Hallgren gör båda trovärdiga karaktärer. Korta bildsekvenser tar oss med till den uppväxt som jag önskade att inget barn fick uppleva. Oftast dominerar mörkret, men ljusglimtarna finns där och skrattmusklerna får vara med på ett hörn några gånger. För mig är det ingen må bra rulle utan en svensk film med klass och en stor klase duktiga karaktärskådespelare i både små och stora roller. Efteråt känner jag mig sorgsen utan att kunna göra något åt det. Tankarna landade på ”Barnens ö” som var mitt första stora ”möte” med Kaj Pollack.

Baksidetext: En internationellt framgångsrik dirigent avbryter drastiskt sin karriär och drar sig ensam tillbaka till sin barndomsby i Norrland. Det dröjer inte länge förrän man ber honom komma och lyssna på den lilla spillran till kyrkokör som varje torsdag övar i församlingshemmet. Han har svårt att säga nej till att bli deras ledare och från det ögonblicket blir inget sig likt i byn. Kören utvecklas och växer, han får vänner och fiender, och han möter kärleken…

Dagens fråga: Vem tycker du gör den bästa skådespelarinsatsen i filmen?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Så långt söderut som möjligt

Vi tog paus från manusarbetet en hel dag och gjorde en familjeutflykt. Första stopp blev en tidig frukost vid Hörte hamn. Det är så vackert att följa den slingrande vägen längs med havet. Vilken ynnest det är att få bo så nära till alla dessa smultronställen. Borde inte vara en självklarhet trots att jag heter Bo. 🙂

Vi valde inte bordet i båten.

Otroligt klart, varmt badvatten och en fin strand som kändes exotisk och orörd när man kommer i rätt tid. Innan man känner sig som en sardin i en sardinask.

Tillbaks till affären där vi förra sommaren köpte ett utomhushus till trädgården.

Behöver vi anlita en mäklare eller… Vilket hus tror du att vi köpte? Det blev snyggt på en hylla på toaletten.

Falsterbo är ett ställe som jag är svag för. Det går lika bra med Skanör, men den här gången höll vi oss enbart i tvillingstaden.

Detta ställe läste jag om i en bok som vi har i handskfacket i bilen.

Varför sa någon familjemedlem till mig att jag skulle läsa på…

Vad spännande. Här ska kontrolleras noga. Stor eller liten?

Nu ska vi se om min lilla nätta rumpa passar i det lilla… jajamänsan.

Är det dags för en ny statytävling på bloggen? Eller har vi hamnat på en nudiststrand?

Vet ni vad detta är för plats? Hit åker vi alltid några gånger om året. Inte heller denna gång fanns ett inomhusvattenfall som vi spetsat in oss på. Varför köpte vi inte det förra sommaren?

Längre söder ut kommer man inte i Sverige. Nice fönster.

Vad bra att ha en dotter som kan ratta bilen hem, så jag kan låta mina ögon vila hur länge som helst på vad som helst.

 

 

 

 

Skyltsöndag; 1

Vad tiden går. Tänk att det redan är skyltsöndag. Nyss var det sommar. 🙂

Sådant där sysslar jag inte med. Jag lägger direkt korten på bordet och säger sanningen: ”Jag är någon dag mer än tjugosex år.”

Någon gång har det allt hänt. Ofta har det blivit en omväg i livet, men oj vad mycket spännande jag träffat på.

Det märks att Ystad har blivit utnämnd till Sveriges bästa husbilsstad i år. Allt gratis. Som med det mesta finns det en avigsida.

En enda har jag sett i år. Den låg under fontänen. Imperfekt är en trevlig form. 😉

Jag tror inte att jag ska testa. Eller kan man skippa de två första sakerna? Lingon är gott.

Man kan bli rik på många olika sätt. Det beror på skraptekniken. 😉

 

En tur på spår till tvillingstaden

Att åka till Simrishamn var extra kul den här gången, för att se var vår yngsta dotter ska gå i skola om några veckor. Låsen var på plats på skåpen. Vilken färg får Lizette?

 

Varmt på tåget. Varmt överallt. Fullt med folk. Var ska vi fika?

Inte i denna oas. Inget ledigt bord. Vi strosar vidare. Att sitta inne och fika blir jag schack och matt av. 😉

”Solveig! Får jag också sitta under bordet i svalkan?”

”Nähä. Kom ut nu Lizette. Jag lovar att stänga av kameran.”

 

Vilken nostalgi jag såg på en utomhusloppis. Ett sådant kul spel hade vi när jag var liten.

I påsen väljer jag den gröna bilen. I skala 1:1 tar jag mycket hellre den röda.

Gatuhusen med olika sorters rosor och kullerstenarna påminner mycket om Ystad.

Hade jag inte lagt in pågatåget som signalerar om hemresa, skulle många av er inte kunna skilja de två städerna åt.

Borta bra men hemma bäst. Nu har vi precis tagit våra cyklar som snällt stod kvar på tågcentralen. Det är jättefint i Simrishamn men Ystad klarar sig i konkurrensen.

Extra: Lizette ska hålla på med teater, musik och sång under sin gymnasieutbildning. Tre saker som hon älskar. Skolan ligger nära tågstationen. Själva håller vi på med bokmanuset. Arbetet flyter på, men en eller annan regndag skulle suttit fint. Inte ofta jag längtar efter regn i juli. Är jag sjuk eller? 😉

 

 

 

 

 

Film trettio av femtio

Du har mail/You´ve got mail
Genre: Romantisk komedi 115 minuter, 1998.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 35/40
2). Bosse Lidén 2014: 103/120

Favoritkommentar: ”Som att du har en kassaapparat i stället för hjärna och hjärta.”

Egna ord: Tänk att tre små ord kan göra en dag. Varje gång som Kathleen Kelly (Meg Ryan) och Joe Fox (Tom Hanks) kommer hem och i smyg noterar att de fått mail från sin okända chattkompis ”Shopgirl” respektive ”NY152”, glömmer de tid och rum. De egna förhållandena på hemmaplan, tar allt mindre plats i deras liv. Det Kathleen och Joe inte vet är att de i verkliga livet är bittra konkurrenter och på gränsen till fiender.

Den mysiga bokhandeln ”The Shop Around the Corner”, som Kathleens mamma Cecilia Kelly startade för 42 år sedan på Westside i New York, drabbas av vikande försäljningssiffror mitt i julruschen när jätten Fox – Books Superstore slår upp sina dörrar. Lägre priser vinner över personalkompetens.

Detta var en utmärkt familjefilm som våra tjejer älskade att se om flera gånger. När jag såg om den igår inser jag att den håller fortfarande. Samspelet mellan Hanks och Ryan är trovärdigt. Nora Ephron firade stora triumfer med denna typ av film, ex. ”Sömnlös i Seattle” med samma huvudskådespelare. Väldigt lyckat kameraspråk, där man redan i inledningen ser hur chattkompisarna omedvetet går om varandra på väg till sina jobb. Biskådespelarna i den lilla bokaffären är härliga udda personligheter. Jag hade ingen aning om att filmen var en nyinspelning av två gamla filmer från fyrtiotalet, som i sin tur bygger på en gammal pjäs ”Parfumerie”.

Dagens fråga: Spelar det någon roll vilket yrke huvudskådespelarna har i en film du ser?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

Sommerfuglepark

 

Vi tyckte alla fyra att det var spännande och intressant att besöka Bornholms Sommer- fuglepark. Det enda vi retade oss på var att det var omöjligt att med kameran fånga de blå vackra fjärilarna i luften och få till en bild med skärpa. När de väl satte sig ner och fällde ihop vingarna, var de tyvärr fult bruna. Vilken tur att en hamnade på vårt kylskåp som magnet. 🙂 Det hände att fjärilar landade på våra axlar en stund. Har ni sett någon fjäril med ögon förr? Som ni ser fanns det andra djur också.

 

Tänk vilka färgglada träd det finns på Bornholm.

 

Vi mötte flera bilar som hade ont.

Stort grattis till tjejerna med gröna ögon som får sina namn på vandringsbucklan 2014. Detta var vårt tionde mästerskap. Nästa år ska jag och Lizette ta tillbaka bucklan.

Denna passade bra till Solveig.

Flugsvampen var söt och fick följa med hem. Den vajar med huvudet när det blåser eller när jag vattnar.

 

Nu måste jag styra mina steg till manuset igen och kåseriet ”Den falska fransmannen”. Som ni säkert märkt har jag svårt att hinna med Bloggvandringar och Facebook numera. Detta kommer att pågå några veckor tills vi skickat iväg manuset. När vi tar paus från datorn gör vi det rejält. Stänger av och ger oss ut i solen. Hoppar på cyklarna, vädrar jojo sommarkorten eller rattar iväg med bilen några timmar.

 

 

 

Hon har skaffat sig en ny kanal

Vår äldsta dotter Jennifer har nyss kommit hem från sin sista sommarjobbsdag. I fyra veckor har hon jobbat i ett kommunalt förskolekök och trivts jättebra. Ändå har hon längtat hem till sitt nya projekt.

 

Film tjugonio av femtio

 

Niceville/The help
Genre: Drama 140 minuter, 2011.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 34/40
2). Bosse Lidén 2014: 102/120

Favoritscen: När en viss kvinna bjuds på en paj.

Egna ord: Precis som The Butler är detta en viktig film att visa upp för världen. Niceville är baserad på en succéroman av Kathryn Stockett och utspelar sig på 1960-talet i Mississippi, den delstat som låg längst ner på USA:s lista när det gällde att acceptera svarta människor. Emma Stone gör rollen som dottern Skeeter Phelan som återvänder hem efter universitetsstudier. Skeeter får ett trist jobb på en tidning men har andra planer. I smyg börjar hon intervjua sin väninnas hembiträde Aibilieen (Viola Davis). Snart har skrivandet utvecklats till ett förbjudet romanprojekt med fler svarta kvinnor som vill säga sanningen om hur de behandlats av de vita. Detta gör att det hemliga sällskapet lever farligt och efter ett tag är rädda för att bli upptäckta av Ku Klux Klan. En härlig film fylld av mod, humor, vänskap och flera allvarliga saker som man som vithyad skäms över. Själv gjorde jag en tänkvärd resa fylld av skratt och med tårfyllda ögon på vissa ställen i filmen. The Help som den hette i USA hade fyra nomineringar till Oscarsgalan 2012. Råd från Bosse: Har ni inte sett filmen. Se den. Har ni sett den och gillade den. Se om den med glädje. 🙂

Baksidetext: Niceville är en tidlös och övertygande berättelse om vänskap över gränser och förmågan att skapa förändring.

Dagens fråga: Vilken svart skådespelerska tycker du har gjort den bästa filmrollen du någonsin sett?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Fjärde återblicken från Bornholm

Ovanligt att få en egen badvik en solig dag i juli. Platsen var nära orten Tejn.

Vi bodde vid Dueodde strand, som påminner starkt om Sandhammaren på Österlen. Träbryggor ner till den vita sanden, höga klitter och en egen fyr.

Helligdomsklipperne är en av mina favoritplatser på ön. Jag ska försöka begränsa mig och inte lägga in alla bilder vi tog därifrån. 🙂

 

Favoritorten är Gudhjem med sina branta backar och lockande affärer av olika slag.

Frestelserna är många.

Inbrottstjuvar lägger de direkt på rygg utan pardon.

Går man vilse finns det alltid någon trevlig kotte att fråga om vägen.

”Hej! Har du något mer att bjuda på?”
Nej! Nu var det slut för denna gången, men jag kommer att pausa från redigeringsarbetet som pågår för fullt med kåseriboken, Skimrande ögonblick – och dagar i grått och lägga in ett femte inlägg från Bornholmsresan vid lämpligt tillfälle. Hoppas att ni har det bra. Just idag har halva sommaren gått – och halva sommaren är kvar. Njut av den. 🙂

 

 

 

Jag fick inte göra allt på Bornholm

”Kan inte jag få prova?” ”Pappa du ser väl att det bara är barn som gör det?”

”Röda eller gröna dörren? Nähä!”

”Hej! Jag skulle vilja beställa ett glas… eller ska vi leka en lek?”

”Den som blinkar först vinner.”

Det regnade en dag så vi valde inomhusaktiviteter. Det fanns flera spännande saker att titta på inne på Natur Bornholm. Dessutom fick man prova på saker själv… Det hade andra också kommit på. Jag orkade inte vänta på alla danskar och tyskar som stod framför mig.

Behövde någon verkligen hjälp med den informationen? Kan man bli så törstig, för om man vänder sig om finns det vatten i kranen.

 

När jag kom ut så hade jag spetsat in mig på grodan. ”Det måste vara min tur nu.”

”Kan ni engelska? Halländska?”

Det där var både orättvist och intressant. Vad tycker du?

Jag hade heller inte vågat cykla i nerförsbackarna i Gudhjem om jag bara hade en fotbroms. Tänk om kedjan hoppat av.

”Hej. Vad du var lätt…lättpratad. Det finns en restaurang i Dueodde där du skulle platsa in bra. Vackert bläckfiskhår du har. Vad heter du förresten? Lene BH. Intressant. Vi har en Lena PH i vårt land. Hoppa du in i baksätet så åker vi.”