Skillinge är ett av våra många smultronställen på Österlen.
Min vana trogen plåtade jag en snygg skylt.
Vi lämnade en fiskehamn för att…
…åka till en annan. Kåseberga hamn. Oj! Vad lång jag är. Världens längsta Bosse. 🙂
Ale Stenar. Intressant att läsa och skönt att ta en paus efter klättringen.
Vi var fyra med på utflykten, men även månen var nyfiken och ville vara med.
Vallmo får jag aldrig nog av, men de håller på att ge sig.
Okej! Jag ska fundera på om jag vill vara med på bild. Räcker det inte med min nya Hollister tröja? Gubben tycker jag har gjort sitt på bild. Honom känner jag inte igen längre när jag tittar mig i spegeln.
Vi tröttnar aldrig på att åka hit. Sitta en stund på en filt och fika. Titta ut över havet, eller vända sig om och betrakta de där stenarna som har stått där några år. Låta fantasin stillsamt få flöda.
Solen var på väg ner, men vårt humör var på topp. Jag kände en stor tacksamhet över att ännu en gång få vara med om detta.
