Film trettioett av femtio

 

 

Så som i Himmelen

Så som i Himmelen
Genre: Drama 127 minuter, 2004.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 28/40
2). Bosse Lidén 2014: 99/120

Favoritkommentarer: ”Den här sången är till dig Gabriella”. ”Nu har vi känt varandra i 145 dagar.”

Egna ord: Många kvinnor dras till ett matprogram med Per Morberg. Själv har jag svårt för den mannen sedan jag såg skådespelaren i filmen 1939. Det är lätt att fastna i ett fack man är bra på. Den här filmen som Kaj Pollak gjort både regi och manus till, berör mig på många sätt. Flera frågor ställs på sin spets. Var går gränsen mellan att vara en god och en ond människa? Begrepp som inskränkthet, kappvändare, sladdrare och civilkurage får nytt syre. Det har flera gånger varit ett intressant ämne i filmer att placera en outsider på en liten ort där alla känner alla, på gott och ont. Just nu tänkte jag på Änglagård. Sedan tycker jag att Pollak gör det lätt för sig. Vägen till att en präst är falsk och full av hemliga snuskiga hål har använts alltför ofta och börjar för mig bli dammig. Mina tankar går till fördomar om mitt eget yrke, som bibliotekarie. Filmen har många bra bitar. Helen Sjöholm som rollen Gabriella, visar på en bredd. Då syftade jag inte på att hon går från en kvinna med dåligt självförtroende till att kunna sjunga solo i en kyrkokör. Lennart Jähkel gör det han är bra på (bullerroll). Micael Nyqvist och Frida Hallgren gör båda trovärdiga karaktärer. Korta bildsekvenser tar oss med till den uppväxt som jag önskade att inget barn fick uppleva. Oftast dominerar mörkret, men ljusglimtarna finns där och skrattmusklerna får vara med på ett hörn några gånger. För mig är det ingen må bra rulle utan en svensk film med klass och en stor klase duktiga karaktärskådespelare i både små och stora roller. Efteråt känner jag mig sorgsen utan att kunna göra något åt det. Tankarna landade på ”Barnens ö” som var mitt första stora ”möte” med Kaj Pollack.

Baksidetext: En internationellt framgångsrik dirigent avbryter drastiskt sin karriär och drar sig ensam tillbaka till sin barndomsby i Norrland. Det dröjer inte länge förrän man ber honom komma och lyssna på den lilla spillran till kyrkokör som varje torsdag övar i församlingshemmet. Han har svårt att säga nej till att bli deras ledare och från det ögonblicket blir inget sig likt i byn. Kören utvecklas och växer, han får vänner och fiender, och han möter kärleken…

Dagens fråga: Vem tycker du gör den bästa skådespelarinsatsen i filmen?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

Annonser