Film trettiotvå av femtio

I sista minuten

I sista minuten
Genre: Thriller 136 minuter, 1959.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 28/40
2). Bosse Lidén 2014: 107/120

Favoritkommentarer: ”Konstigt… planet besprutar växter där det inte finns några växter.”
Favoritscen: Den tysta scenen vid en öde karg busshållplats mitt på vischan.

Egna ord: Eftersom publiken alltmer började koncentrera sig på att hitta Alfred Hitchcock som statist i hans filmer, blev regisören tvungen att dyka upp tidigare och tidigare. I denna klassiker dröjde det inte mer än två minuter innan han hade oturen att inte få komma på en dubbeldeckare. 55 år efter sin premiär anser jag att intrigen i ”I sista minuten” fortfarande håller hela vägen. Möjligtvis kan jag störa mig på det tvära slutet som påminner om; Nu får vi packa ihop snabbt och ta en tågsemester. 😉 Det glänser om den rappa dialogen som är som en hyllning till språket. Stilsäkra ord far i luften och känns inte alls mossiga. Humorn och ironin är medryckande. Den svala Eva Kendall övertygar lika mycket som Roger Thornhills speciella bridgespelande mamma. Spänningen tar inte stryk av att humorn tillåts få ta plats. En svår våg att bemästra. Visst har vissa bilscener spelat ut sin roll, men jag hittar många regipassager där jag förstår att regissörer i årtionden har föreläst om Hitchcock, som en mästerlig förebild för kameraspråk och idérikedom när det gällt att hitta vinklar, och avundats hans sätt att låta kamerorna leka med publiken. Det är en helt annan historia att han säkert inte var lätt att jobba med och att han var en egendomlig och i många fall en elak och udda personlighet. ”För vem kan man lita på i denna bokstavssoppa? FBI? CIA? Polisen?” Jag läste att Eva Marie Saint har varit aktiv i filmbranschen så sent som i år. Nu som 90-åring. Cary Grant dog 1986. Han hann med att medverka i fyra Hitchcockfilmer och privat att vara gift fem gånger och ha en partner under en längre tid. Han är pappa till en dotter som heter Jennifer. Originalmusiken i ”I sista minuten” stod Bernhard Herrman för. Filmen är i färg.

Baksidetext: Roger Thornhill är en reklamman som råkar ut för ett minst sagt olyckligt missförstånd. På mindre än ett dygn är han plötsligt oskyldigt misstänkt för rattfylleri, bilstöld och mord. Thornhill blir jagad kors och tvärs över USA av både polis och ett gäng hänsynslösa mördare som är övertygade om att han är spion. Cary Grant spelar huvudrollen i Alfred Hitchcocks spännande, underhållande och romantiska thriller. I övriga ser vi bl.a. Eva Maria Saint och James Mason.

Kuriosa: I filmen ”En fisk som heter Wanda” heter John Cleeses rollfigur Archie Leach, vilket är Cary Grants verkliga namn. I Cary Grant-filmen ”Det ligger i blodet” nämner Grant själv namnet Archie Leach när han pratar i telefon och han säger att ingen har hört talas om Leach. Sådant tycker jag är häftigt.

Dagens fråga: Vilken Hitchcock film anser du är bäst? (Jag har haft frågan på Facebook hösten 2012).

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

Annonser

26 thoughts on “Film trettiotvå av femtio

  1. Jag måste säga Fåglarna, som jag såg första gången för en himla massa år sen. Gillar sen dess inte stora grupper av fåglar i min närhet. Jag ryser. Fast jag såg den igen för något år sen och ser den nu på ett helt nytt sätt. Inte alls skrämd längre, även om jag tycker att känslan i filmen fortfarande är otäck.

    Men egentligen tycker jag att Psycho är precis lika bra.

    Ologisk kommentar det där: ”Konstigt… planet besprutar växter där det inte finns några växter.” Går det att bespruta växter där inga växter finns :-)?

    • 🙂 Mannen som fällde kommentaren tyckte det han såg var ologiskt. När hjärnan inte förstår kommer lätt orden ut osorterade. Händer ofta hos mig. 😉
      Sanningen kom en stund senare för Roger Thornhill. Då fick han bråttom. Härlig spännande scen som blivit en klassiker – som finns med på DVD-omslaget.

      • Osorterade tankar kan vara väldigt roliga :-).

        Glömde förresten säga att jag gillar Cary Grant skarpt. Han har en svada som jag gillar. Speciellt i en film där han spelar mot Katherine Hepburn, som jag har glömt titeln på. I en scen har han klivit på hennes klänning, så att den gick sönder. De kommer då på den geniala idén att han ska gå jämsides med henne, liksom i samma steg så att den inte syns, eller något sådant…

  2. Tyvärr så kommer jag inte på nån annan Hitchcocks än Fåglarna just nu. Minns att jag tyckte den var skitläskig då jag såg den första gången. För nåt år sen bestämde även vi oss för att se den igen men då satt jag mest och störde mig på hur fejkad den var. Det har gått framåt med tekniken…Jag älskar fortfarande fåglar av alla de slag.
    Nu ska jag ut och tvätta bilen så vi får lite regn. Håller på att torka ut.
    Förresten tack för din såååå fina kommentar inne hos mig. Jag gick runt och flinade i 24 timmar efteråt.
    Kram

  3. Psycho är den som jag minns allra bäst. Men om den egentligen är hans allra bästa är jag lite tveksam om. Marnie är inte helt fel den heller! Det mesta är helt enkelt bra och står sig i längden 🙂

  4. Psycho är nog den läskigaste, tycker jag. Fönstret mot gården är mer normalt spännande. Fast egentligen gillar jag det mesta som Hitchcock har gjort. Kram

  5. Många bra filmer av Hitchcock har man ju sett, men vad dom heter…..!? Men det är klart att ”Fåglarna” har fastnat, så jag får väl sälla mig till mängden!

  6. Tror mitt inlägg försvann?
    Ok..då tar vi det en gång till! Fast jag börjar få skrivkramp om jag måste skriva om kommentarerna😉.
    Älskar igentligen alla hans filmer, och som oftast visade sig på tv mellan 23-24 tiden för många år sedan. Hade ingen dvd då.
    Men då var det sommar.
    FÅGLARNA är den jag minns mest med Trippi Hedren. Stavade jag fel kanske nu? Men den
    var så otäck att jag drömde mardrömmar
    lååååångt efteråt.
    Torsdagskram!

    • 🙂 Den tyckte jag var läbbig när jag såg den första gången. När jag såg om den för några år sedan tyckte jag man såg tydligt att de stygga fåglarna och människorna inte var på ”samma plats”. Drömmer du mardrömmar om Bosse nu? Fredagskram. 🙂

  7. Fåglarna och Psycho finns kvar i minnet.Läskiga! Tycker inte om flaxande fåglar efter den. Jag har nog sett ” I sista minuten” men minns den inte så här. Skall helt klart se den igen. Och Gary Grant ”is still going strong”. Jag är faschinerad av Alfred Hitchscock, hans intrigier och hur han bygger upp stämningen.
    Tack för bra filmtips.
    Filmkramar från ”Die Hard”

  8. Jag hänger med på Fåglarna. Men jag har ju sett så många Hitchcockfilmer, att jag egentligen inte kan skilja dem åt. I sista minuten kan jag inte påminna mej om att jag har sett.

    Kram/Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s