Film trettiotre av femtio

0010001

Stand by me
Genre: Komedi, 86 minuter, 1986.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 23/40
2). Bosse Lidén 2014: 92/120

Favoritkommentar: Vi hade bara varit borta i två dagar, men på något vis var stan annorlunda… mindre.”

Egna ord: Den här filmen föll inte den kvinnliga soffjuryn på läppen. De menade att det var en typisk grabbfilm. Jag förstår vad de menar, men håller inte med. Själv gav jag en tia i soffan, men kunde 2014 inte dela ut några poäng i två klasser, kvinnlig skådespelare och romantik. Därmed insåg jag att min amatörpoängbedömning har sina handikapp. 😉 När jag såg filmen på bio första gången hade jag väldigt många kvinnor runt mig (kurskamrater). Som jag minns det gillade samtliga denna film, som är full av spänning och humor och bygger på en novell av Mr Stephen King, ”The Body”. Jag är dock förvånad över att kategorin är komedi. För mig är det drama som dominerar klart. Regin är skickligt uppbyggd kring fyra grabbar, med sin hemliga koja och klubb, som befinner sig i skarven mellan mellanstadiet och högstadiet. Deras likheter och olikheter växer fram under handlingens gång. Något inom mig vaknar till liv och jag känner igen episoder från mitt eget liv. Vi växer alla i olika takt och har tyvärr inte samma möjligheter. Det är skönt att få ta del av grabbarnas diskussioner som pendlar mellan vad Långben är för något slags djur och seriösa, mörka samtalsämnen som framtiden och döden. Det är klart att nivån är grabbig. Annars åkte de på gruppstryk. 🙂
Musiken i filmen är av hög nostalgikänsla. ”Everyday, Let the good times roll, Come go with me, Get a job, Yakety yak, Mr Lee, Whispering bells, Great balls of fire och Lollipop” som alltid fastnar som en kardborre inom mig. Jag har alltid varit otroligt svag för titellåten med Ben E. King. Det räcker med introt för att jag mitt hår på armarna ska sträcka på sig. Redan i början på filmen hörs lågt de första takterna och jag är fångad…

Baksidetext: I den lilla staden i Oregon möter vi en grupp vänner – den känsliga Gordie (Wil Wheaton), den tröge (helt fel ord) Chris (River Phoenix), den tuffe Teddy (Corey Feldman) och fegisen Vern (Jerry O´Connel) som drar ut på äventyr för att hitta liket efter en försvunnen tonåring. Med förhoppning om att bli hjältar… En vandring som blir en resa mot självkännedom och mognad… STAND BY ME är en ovanlig och mycket intelligent film om vänskap och de oförglömliga upplevelser som utgör en del av att växa upp.

Kuriosa: Filmen spelades in i södra Österrike. Alla fyra grabbarna fortsatte som skådespelare, men för River Phoenix tog det tvärt slut av en överdos av heroin och kokain redan som tjugotreåring. I filmen ”Stand by me” med var han sexton år, fyra år äldre än sin rollfigur Chris Chambers.

Dagens fråga: Vilken barnskådis anser du har blivit bäst som vuxen skådis?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014