Ett sent tack

Lizette har börjat på ett kommunalt nytt gymnasium som saknar egen matsal. Istället får ungdomarna välja på fyra restauranger i Simrishamn och en hel del olika rätter varje dag. Vilken lyx. Annat än på min tid, när vi fick hålla till godo med dagens skollunch och därmed basta. En rätt att välja på. Vi åt barkbröd och hade kalops, dillkött och blodkorv varenda vecka. Nu tog jag i och är inte sanningsenlig. 😉

Jag fick en flash-back och letade upp skolkatalogen. Måste få se mina goa mattanter igen. Speciellt…

Mattanterna

Minns inte om jag hade charm i ettan eller om jag skaffade mig den senare under mina tre år på ekonomisk linje. Hade jag haft chansen skulle jag gärna tackat de tre kvinnorna på nedre bänk och framför allt Ann-Sofie Johansson (längst ner till höger) för alla köttbullar och korvar hon hämtade från det inre köket bara för min skull. Visst fick jag ibland tjata en bra stund, men till sist fick jag det där leendet och hon gav efter för mitt smicker. För att inte få för många frågor från mina skolkamrater brukade jag välja ett mindre bord i matsalen, vid dessa speciella tillfällen. Jag var kräsen, det var många rätter som jag inte gillade i skolmaten.

Världen är liten. Tänk om Ann-Sofie läser dessa rader. Hoppas att hon lever och har hälsan kvar. Tusen tack för att du förgyllde mina matsalsstunder på Sannarpsskolan i Halmstad, så att jag inte tynade bort. Utan dig hade jag bott i godisautomaten. Snusklubborna var min favorit.

Jag glömmer inte bort människor. Helst inte de snälla. Kram! 🙂

 

Annonser

40 thoughts on “Ett sent tack

  1. Det här med skolmat är väl värt en bok bara det. Lappskojs serverades det någon annan stans än i skolmatsalen? (nu får jag väl nän’ arg norrlänning på mig, men tänk på att jag är från södra Sverige).

  2. Vilket härligt inlägg! Vilka trevliga minnen och vilken ordning du har på dina bilder – att du hittade just det fotot är ju helt fantastiskt!

  3. Jag minns tvärtom att vi hade väldigt bra skolmat. Maten lagades på vår skola och höll god kvalitet. Vi fick alltid smörgåsar med olika pålägg. Det som kanske inte var så piffigt var grönsaksutbudet dock. Men det blev hyfsat folk av oss ändå 😉

  4. Jag minns när jag sa att jag inte tålde makaronipudding. Tyckte det var vedervärdigt. Då sa mattanten med en fnysning: Det är mjölmat, det tål alla…. Så låter det inte nu. (Men, visst, jag tålde det)

    • Det var inte så vanligt att man var allergisk mot mat på den tiden. Eller så fanns det inga diagnoser på det. Jag var ett stort undantag. 🙂 Jag var allergisk mot väldigt mycket mat och tyckte alltid att mammas var den bästa. På tal om makaronipudding. Det finns mat som inte går att svälja för att det är så äckligt. Då ska man inte tvingas. Gör inte saken bättre.

  5. När jag gick på läroverket i Visby fick elever som inte kunde gå hem och äta lunch gå ut och äta på en restaurang. Mycket trevligt!
    Kram, Ingrid

  6. Vi har en skola här också i Örnsköldsvik där man får gå på restaurang på sin lunch. Sicket lyx! 🙂
    En annan levde ju på smörgåsar 😉
    Hoppas att Ann-Sofie läser detta. Vad glad hon skulle bli.
    Kram!

  7. Vad lyxigt, Då myser nog Lizette! Jag hade hunnit bli 17 innan det serverades mat i skolan, så jag hann bara med några år i gymnasiet. Jag tyckte om allt vi fick. Stod i matkön och gladde mig t.o.m. åt soppan på lördagar. Man var inte kräsen på den tiden. Hade aldrig hört talas om glutenallergi etc.
    Då varvades chokladsoppan med fruktsoppa, till det knäckemacka + mjölk, inte någon mager lätt- eller mellan- utan riktig helmjölk och smör på mackan. Det var grejer det! Mycket skönt att slippa pinna hem på lunchen. På Lärarhögskolan fanns ingen mat, man fick ta med sig mackor och laga te eller kaffe själv. Några få, som var välbeställda, gick och åt på restaurangskolan, förstås.
    Inte bra att skriva om mat så här tidigt på morgonen, då blir det okynnesätande.. Något som man får sota för nu när man blivit så lat. Moving, moving moving.. En vacker melodi, ack ja, jo men visst, ska bara… 💤 haha! 😁Min motion blir att jag ramlar i golvet, när jag somnat i soffan.😅 Du tar väl en löparrunda ner om Norra Promenaden varje morgon, Bosse?🏃 eller cykeltur? 🚴 Är ju så bra motion med cykling om man bara kan hålla sig kvar i sadeln å det inte hänger upp sig i trampan, så att man trillar i backen… Som det gick för mig i somras. 🙀

    • Chokladsoppa var något nytt. Först skrev jag chokladsoffa men det är något annat brunt. 🙂 Vad bra för dig att du inte var kräsen. Fuskigt med de som gick på restaurangskolan. Livet är inte rättvist. Det är klart jag motionerar. Igår fick jag rusa till bilen i Lilleskog när en regnskur med åskinslag slog till bakom min rygg. Idag är det sommar här igen. Kan inte din Bosse binda fast dig i soffan så du inte slår dig? 🙂

      • Jag har aldrig ätit varken förr eller senare, chokladsoppa. Anar inte hur de lagade till den. Märklig rätt, skulle inte få förekomma nu, låter knappast som något nyttigt, var inte särskilt fyllig, som jag minns den – låter inte gott, men ner gick det.
        Jag överdrev ramlandet men regnandet och flugsurret är sövande. Tror nästan jag har transmitterats till katt, de har ju lätt för att somna var som helst.
        Du rymmer väl inte för långt bort i den där Lilleskogen? Det är väl folktomt där nu eller är det många som campar där nu på sensommaren.. husbilar etc?
        Ha det göttigt och var flitig med manuserandet! Hilsen till konen!

  8. Ja, jag min stackare, har aldrig haft skollunch. Det var en termos med kakao och mackor. Ibland var det någon dum en, som krossade termosen.. I Vårgårda. Och i läroverket, var det samma visa, men ibland kostade jag på mig att äta en macka med ett glas mjölk på en mjölkbar. I Alingsås.
    Tur jag inte var uppfödd hemma på kall välling och hade högra trösklar…
    Kram, Gerd 😉 som viskar C och D 😉

    • Det hoppas jag. Därför la jag in bilden i en Facebookgrupp. ”Vi som är från Halmstad”. Där hann jag få några gilla och kommentarer innan någon ”smarting” plockade bort mitt inlägg. 😦 Det är inte lätt att bli profet i sin hemstad.
      Torsdagskramen

  9. Skolmaten på min tid var inget att skryta med Än idag äter jag inte stuvade makaroner……..Tanten som jag möter i spegeln varje morgon är en inneboende,en som syr in alla mina kläder .Solen lyser här också Kram

  10. Jodå Lappkojs serverades även utanför matbespisningen, nämligen hemma i morsans kök. 🙂 Jag gillade det och har själv lagat det. (fast nu är det en stund sen sist)
    Gör gott potatismos och blanda i en burk salta biten (kött). Vill man så serverar man rödbetor & gurka till. Som sagt, jag gillade det, värre var det med pölsa.
    Vid middagsbordet tittade jag ner på min tallrik med den gråa röran och sa att det såg ut som manglade råttor. Jag fick rött kort och åkte per omgående ut från köket. 🙂

    Det låter ju mysigt att få gå på restaurang och äta sin skollunch!
    Jag har inte ätit i någon skolsal på väldigt länge men är rätt övertygad om att jag hade gillat dagens skolmatsmenyer betydligt mer än de vi hade.

    • Den rätten har jag bara hört talas om, men aldrig ätit. Vad innehåller den? Jag gissar på en dos av ren blandat med lava, mygg, knott och samesås och midnattssolspersilja. 🙂
      Nähä. Du menar något annat.
      Manglade råttor. Usch! Jag tror att jag hoppar middagen idag. 🙂 Kunde du inte fått ett gult kort först?

  11. Tänk om jag oxå hade lyckats charma Tant Selma så jag hade sluppit den vidriga spenatsoppan med det simmande ägget i mitten. Men visst var det ändå häftigt att vi fick riktig hemlagat mat.
    Nu säger jag natti,natti för här ska en smygande ryggvärk botas med sömn.

  12. Så skönt att tiderna förändras! Lyckliga Lizette m jag jämför med mitt första skolår i Töreboda.
    Maten var redan upplagd på tallrikarna när vi kom för att äta, så den var kall. Minnssärskilt en gång det var sill och potatis, kall, som fått skinn på sig. Jag vägrade att äta. Satt där bara. Fick inte ens ta en knäckemacka förrän maten var uppäten. Jag vägrade. Hela lunchrasten gick och jag satt kvar. Då skulle jag få diska efte alla skolbarn för att jag varså envis.
    Där stod jag och diskade i ett par timmar. skoldagen tog slut och jag kom inte hem så min farmor tog på sig hatt och kappa och gick till skolan och hittade mig diskandes. Hon var så arg så hom kokade. Ilsket meddelade hon att hennes barnbarn aldrig mer skulle äta i den skolmatsalen. Och så blev det. Jag gick vid lunchtid hem till farmor son varje dag lagade lunch till mig. Själv hade jom fostrat 10 barn så mat kunde hon laga och gott var det.
    Ja, minnena kan vara olika vad gäller skolmaten och vilken tur du hade. Jag är glad för din skull.
    Kram!

    • Vad gulligt. Jag är förtjust i mattanter. Synd att du inte serverar dem också. Tänk vad glada de hade blivit då. Fyra tusen är en svindlande siffra. Tänk om du blandar ihop saker fel och fyratusen personer blir … jag vågar inte fantisera vidare. Vilket ansvar som vilar på dina axlar. Det är en väldans tur att jag inte har ditt jobb.
      Kram

  13. Ping: Internationella kvinnodagen 2017 – Mobilversionen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s