Alla sätt är bra utom …

Jag såg ett program där ett TV-team och en psykolog gjorde besök hos föräldrar som hade problem med sina barn, barn som betedde sig som monster. Där kunde man snacka om utbrott. Orsaken däremot kunde av en utomstående betraktas mer som en ren bagatell.
Jag smålog åt allt beröm vi fått genom åren från förskolepersonal och lärare under alla stadier. Till och med upp till gymnasiet har vi fått höra vackra ord om att våra döttrar är så trevliga, snälla, glada, positiva, omtänksamma m.m. Givetvis inser jag att allt det där kommer från mina gener. 🙂
Mitt småleende sprack upp i ett skratt när jag tänkte på Jennifers första förskoleår i Torekov. Vi var i uppbyggandet av en verksamhet och Solveig var höggravid. Ändå ville jag fortsätta att ha en egen pappadag med Jennifer. Vi hade haft så kul när jag var hemma under hela vårterminen. Bara vi två. Därför var onsdagarna heliga för oss under höstterminen. Sedan fanns det en tuff veckodag då Jennifer var extra länge på förskolan. Det var just dessa tisdagar jag kom att tänka på. Hon lämnades tidigt på morgonen, när Solveig började jobba i skolan. Sedan hämtades hon sent. Personalen var positiv. Vår dotter hade som vanligt varit en solstråle, fylld av glad energi och varit en bra kompis.
Vi hade bara fem minuters bilväg hem. Hade någon av personalen fått följa med i bilen och sett förvandlingen kunde det blåst nya vindar om vår förträffliga dotter, eller monster som hon förvandlats till under denna korta bilresa. Denna gång var det Solveig som hämtat. Hon kom svettig upp till mig på andra våningen och sa att jag hade en utomjording att ta hand om, som låg på golvet och fäktades med sin varma vinteroverall på sig. Jag knallade ner för trappan mot varelsen i den röda overallen som höjt rösten, samtidigt som hon hörde stegen i trappan. Jag tittade inte på henne. Istället la jag mig på rygg en liten bit ifrån och började fäktas och skrika högst av oss två. Det blev alldeles tyst vid sidan om mig. Minst i sju sekunder hann jag vara belåten med min hjälteinsats innan sirenen körde igång igen. Nu började rösten spricka. Jag sneglade på ”henne” som kallades min dotter. Hade hon varit femtio år äldre hade jag varit orolig för en hjärtinfarkt. Jag bestämde mig för att byta taktik.
”Dumma nyckelpiga. Du får inte gå i taket med smutsiga fötter. Har inte din mamma berättat det för dig? Fy på dig. Lägg ifrån dig pistolen!”
”Olydig piga”, hördes det med en sprucken röst vid sidan om mig. Rond två gick bättre och det blev sol igen.

Min start hade jag lånat från mig själv. Det var en utbrottsdag när jag hade rast på mitt jobb som elevassistent. Lektionerna skulle köra igång igen, när Solveig berättade att min grabb rymt iväg efter ett bus. Jag gick runt i lokalerna och försökte tänka på ett bra gömställe där man ville vara ifred. Grabben låg under en soffa i personalrummet. Hysset var ganska grovt. Många skulle säkert dragit fram killen snabbt och gett honom en utskällning. Istället la jag mig på rygg nära soffan.
”Tjena!”
Han tittade mot mig och kunde inte låta bli att le en kort stund. Sedan låg vi där tysta en bra stund. Var och en tänkte på sitt.
”Kolla vilken stor spindel på taklampan. Vet du hur många ben den har?”
”Åtta.”
”Einsten. Hänger du med en stund till lektionen? Jag vet en tjej i klassen som är ledsen. Vet du något om det? Vet du om att det finns ett häftigt ord som heter förlåt och brukar funka på tjejer om man menar det?”

Ps. Synd att det inte gick lika lätt alla dagar … 🙂

 

Annonser

54 thoughts on “Alla sätt är bra utom …

  1. Det kallas lycka! Både det underbara barnet och utomjordingen som bor inuti. Dina betraktelser är underbara och en fröjd att läsa på morgonkvisten. Jag inser att jag saknar skrivandet…

  2. Tänk att alla barn kan förändras så drastiskt när föräldrarna är med i bilden! Men det är skönt när andra människor tycker om ens telningar 🙂 För de är ju bäst i världen!

  3. Att vara förälder är inte lätt. Vad man än gör, så är det fel, åtminstone i någons ögon. Vi gör så gott vi kan och vi älskar våra barn.

  4. Jag känner så väl igen det du skriver från ditt jobb, eftersom jag jobbat många år inom skolan med barn som haft lite bekymmer. Det gäller att snabbt kunna hoppa från en sak till en annan när man ser att inget funkar. Men så nöjd man kände sig de dagar det lyckades. Ett toppenjobb! Jag förstår att du passade utmärkt för det. Kram

  5. På något vis tycker jag nog ändå det är skönt att barnen tar/tog ut ilskan hemma.

    Jag minns vår sons första sommarjobb. Visst visste jag att han var duktig men blev ändå förvånad när ägarinnan kom fram till mig och berömde honom. Lovprisade hans förmåga att prata tyska med alla kvinnliga tyska turister. När vi varit på resa i Tyskland någon vecka tidigare sträckte sig hans konversationsförmåga till ja och nein.

    Trevlig fredag!

    • Det är klart bäst att de skonar omvärlden. Också ett bevis på att de känner sig hemma och vågar.
      Jag tror att han bara laddade då. Sög in ord och uttal. Trivdes med familjens sällskap. Sådant beröm är härligt att få. Tack för att du delade episoden.
      Hoppas det inte regnar på dig. Var du ute i morse?

  6. Roligt att läsa detta.. Det gäller bara att inte lägga sig på golvet när någon mera konventionell person dyker upp. Man riskerar bli sedd som icke seriös, inte få respekt, men det är risken man/den får ta, som använder annorlunda metoder. Är man trygg i sig själv, kan man prova nåt nytt, hellre än att sätta sig på ”höga hästar”, det hjälper inte dem som redan ramlat långt utanför ”hur det ska vara”.
    Kommer att tänka på polisen, som kom till ett lägenhetsbråk och helt sonika kastade ut teven genom fönstret för att ”bryta läget” i all hysterin. Han påstod att det tog skruv. Ibland får man ta till det oväntade, som han kommenterade efteråt.
    Du har nog rätt i rubriken! 😊

    • Jag rekommenderar inte att göra det på första arbetsdagen. Då kan det bli en dubbeldag. Första och sista arbetsdagen. 🙂 Många gånger handlar det om att ligga ett steg före och samtidigt vara flexibel och trygg. Därefter analysera det som var bra och mindre bra. Flera hemliga gamla minnen flög förbi. Sådant kan man inte diskutera här. 🙂
      Trevlig söndag. Här regnar det och är grått.

      • Bland behövs något helt nytt och oprövat. Haha. Det kan vara bra i ögonblicket, efteråt gäller det att man kan stå för det. Hade det verkan var det nog bra, men det finns alltid så kallade ”Bättre vetande”, på ren svenska, som rynkar på näsan. Vi är nog många med hemliga minnen, som passar bäst i ”stilla” stunder över en kaffe med dopp. Men verkan gjorde det, när jag hällde en hel burk knappnålar över en ovanligt retsam och ohörsam elev, som inte ville sluta att kasta nålar på sina kompisar. 😳 Det är det närmaste i handgriplighet jag kommit under alla mina år i jobbet, jag förespråkar kommunikation i alla lägen – men den gången tröt tålamodet, så det blev till att smaka sin egen medicin. Oväntat var att de som satt närmast kastade sig ner på golvet för att hjälpa till att plocka upp.. men jag tackade för vänligheten och sopade upp själv. De hade ju inte gjort något dumt. Det var drastiskt, men jag ångrar det inte den dag som idag är. 😌

  7. Du kan då skriva och dessutom verka du kunna ta barnen på rätt sätt. T.ex. Vad denna pojke ska minnas dig i all framtid … smart gjort och smart gjort med er fina tjej också.
    Jag har en boklista på G inne på min blogg och känner du eller någon annan för att vara med så titta in och läs mera. Ha en bra dag/ kram

  8. Härligt kåseri som vanligt.
    Inte lätt med övertrötta barn. Glömmer aldrig då jag hämtade sonen efter jobbet från mormor och morfar en gång och han hade ungefär samma utbrott i bilen hem som din dotter. Ja sade lite trött. Mormor och morfar säger alltid att du är så glad och go, varför kan du inte visa mig det också! Det blev tyst en lååång stund. Sedan kom det lite förtrytsamt från honom: Har jag väl … en gång!!

  9. Ha!1 så där gjorde min svärdotter (Mia) när deras dotter fick för sig att lägga sig ner på golvet i affären skrika för att hon ville ha godis. Mia la sig ner och skrek likadant! Tösen tystnade och sonen Oliwer hade gömt sig bakom en hylla. Jag kan lova dej Cassandra tiggde aldrig mer godis i affärren……Radital är hästliniment! Den värmer.Kram!

  10. Ååå, jag beundrar dig, aldrig funderat på att bli barnpsykolog! Alltså jag menar det! Alla föräldrar verkar så stressade numera, inte alla, men väldigt många i alla fall, så dom har inte tid att sansa sig och göra sådana där kul vändningar så att barnen hinner tänka efter vad som hänt. Vi har inga barn själva (självvalt, jag älskar barn men har aldrig velat ha egna) och tycker det är jättekul när våra vänner kommer hit med sina och dom driver sina föräldrar till vansinne och det räcker med att man bara gör något litet med ögonen och dom slutar och tänker efter…..Alltså, har man inga egna barn är man världens bästa barnförståsigpåare!!!!
    Kramar

    p.s. jag är inte ett dugg förvånad över att era flickor är fina för dom har föräldrar som tar sig tid med dom och gör saker….

    • Det får bli i mitt nästa liv Aggie. 🙂 Vi var också världens bästa föräldrar tidigare. Jag minns ungar man såg på tåg och kalas. Jag hade lust att … 😉
      Det var snällt skrivet på slutet. Jag suger i mig. Vet inte om jag är värd det, men det gör inget. Det smakar lika gott ändå. 🙂
      Önskar dig en fin söndag.

  11. Kan inte annat än le åt tanken att där ligger litet barn och fäktar i ilska. I närheten ligger barnets pappa och gör likadant. Hahahaha Smart drag av dig. Undrar just om det var några grannar som såg skådespelet och fnissade gott?

  12. 1. Man kan ju undra om man föredrar monster hemma/i bilen eller på förskolan i stället;-)

    2. Det gäller ju att ha barnasinnet i behåll – i alla lägen liksom.

    Himla kul inlägg:-)

  13. Vilket fint inlägg! Du verkar till att ha en härlig familj.Och det där i sista stycket tyckte jag var extrafint, att skälla hjälper ju oftast inte, barnet vet ju när det gjort fel så en funderarstund tillsammans låter som en god strategi. Men ibland kan det allt vara tålamodsprövande med barn och deras påhitt 🙂
    Ha en fin helg!
    Kram

  14. Vilken underbar berättelse! Nått sånt upplevde jag aldrig som barn, fast det kan bero på att jag var otroligt snäll, försynt och tystlåten då (det gick alltså över med åldern). Men jag hade en mamma som var mycket förstående och tog allt lugnt och en pappa som var en riktig hönsmamma som daltade med mig, så jag kunde inte haft en bättre barn-eller ungdom!
    KRAM
    Susie

    • Nu började det dofta här Susie. 🙂 Vilken tur att det gick över. Härligt att läsa om din uppväxt. Det är trevligt att läsa om de som är tacksamma och nöjda med sin uppväxt. Jag hoppas att våra tjejer också kommer att tänka så när de har den tiden i backspegeln. Kram

  15. Mina barn är vuxna nu med egna barn och till och med barnbarn. Så jag har i alla fall ingen nytta av dina goda råd. Skönt att den tiden är över. Jag kan inte ens minnas att jag har varit med om nåt liknande. Men det var som sagt för länge sen.

    Sv. Tack för kommentaren. Det är alltid trevligt att få svar på det man skriver.

    Utan att vara elak, så säger man faktiskt PÅ RÅÅ och inte I. Det är inte lätt för utomstående att veta.

    Kram/Gilla

    • Vissa saker är skönt att slippa, men många andra kan jag sakna. Alla åldrar har sin charm.
      Okej! Vi får se om jag kommer ihåg det till nästa gång. Jag lovar inget.:) Bara jag inte börjar blanda ihop det. Måste skriva en fusklapp. I Gotland, på Tylösand, i Ven i armen och absolut inte skriva Götet fick jag höra en gång av en bloggare. Snart hamnar jag i ordarrest. 🙂
      Kram Bosse

  16. Jo men så är det väl, en unge som är hungrig, trött eller bara testar gränser, har ju (oftast) inte förmågan att säga: ”Nu skulle jag behöva en smörgås och ett varmt bad” utan de skriker rakt ut.
    En unge som gjort nåt fel, vet ju oftast om det och när de skäms kan de ju (i försvarsställning) bli ännu bråkigare så då är det jättebra att göra som du gjorde, se bekräfta och kommunicera med barnet. Perfekt att inledningsvis då prata om nåt helt annat, som t ex spindlar. 🙂
    De flesta barn blir trötta, griniga och gör nåt fel ibland, och det bästa är ju då att av en trygg vuxen bli ledd på rätt spår.
    Det är ju bara att gå till sig själv, HUR vill jag bli bemött när jag är trött eller har gjort nåt fel?

  17. Underbar läsning! Och väldigt hög igenkänningsfaktor både vad gäller skoldelen och hemma. Jag har ju varit lärare i 40 år och under många av dessa år arbetat med elever som verkligen behövt extra stöd för att alls fungera. Många minnen kom tillbaka och jag log.
    Att vara lärare eller att arbeta inom skolans vrld är inte direkt någon hobbyverksamhet som en del tror, utan att hela tiden söka och snabbt finna lösningar som fungerar.
    Det skulle varit en förmån att ha arbetat med dig i skolan!
    Att ni får beröm och alltid fårr beröm för era döttrar förstår jag. ”Äpplen faller inte långt från trädet”, men ibland rullar de iväg. Och tur är väl det.
    Kramar!

    • Du och Solveig skulle haft mycket att prata om när det gäller skolvärlden. Jag håller med. Någon hobbyverksamhet är det definitivt inte. Däremot ett av de viktigaste arbeten som finns.
      Det var härliga år när vi jobbade tillsammans. En klar fördel när man känner varandra väl. Lättare att förbereda och göra en feedback. Det kunde räcka med ett ögonkast så visste vi vad vi skulle göra i ett snabbt läge. Nackdelen är att det kan bli för mycket gratisarbete. 🙂 Rullande äpplen är lite som frigående höns kom jag plötsligt att tänka på, men får inte plats här med att utveckla det. 🙂
      Regnkramar från Sverige.

  18. Hej Bosse!
    Underhållande med knorr. Visst är det så stora segrar vinns med total överraskning. Om fler visste detta skulle mycket i samhället vara annorlunda. Vet du jag ser er framför mig hur ni ligger där, både du och din dotter och du och pojken. Just där och då så nära i en situation som skulle kunna försätta er tusentals mil ifrån varandra med bara en nyanshöjning av rösten eller felvalt ord. Där i den stunden rör du vid något inuti mig och jag blir rörd.
    Kram från Skogsfen.

    • Tack Skogsfen för de väl valda orden. 🙂 Det är synd att man inte kan hitta sådana lösningar hela tiden. Ibland är stress och trötthet hinder. En bra grund är att skapa en tillit som håller i alla ”väder”. Där är det av naturliga skäl lättast om det är ens egna barn.
      Kram tillbaka.

  19. Jag måste säga att du hade bra inställning och en metod som gick hem! Varför kom inte jag på detta i mina situationer!?! Att överrumpla är bra och att ”gå ner på barnets nivå” … Era flickor är så fina och jag behåller den bilden inom mig. Ni kan inte ha haft så stora problem alls. Eller så är ni duktiga på att fostra och leda rätt – det tror jag på!
    Kram!

    • Tack! Det är två roliga minnen som hörde ihop. De var lika och samtidigt otroligt olika. Livet är orättvist och förutsättningarna vi får med oss i bagaget skiljer sig åt. Jag tror jag är helt ärligt när jag skriver att vi fött upp våra tjejer med en rejäl dos kärlek och tillit sedan dag ett. De har missat långa utlandsresor och en del andra saker som några av deras kamrater fått. Detta tar de kanske igen själva i framtiden. Det viktigaste är att de får vara friska och får en ärlig chans i livet. Lättast är att uppfostra är andras barn. 🙂 Jag minns när vi var experter på tåg, semestrar och på kalas innan vi var föräldrar. Vissa saker har vi fått äta upp. Det har vi inte haft problem med. Enbart roliga minnen. Det är viktigt att ha självdistans. Jag är övertygad om att ni var utmärkta föräldrar till era söner.
      Kram Bosse

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s