08 | september | 2014 | Bloggäventyr med Bosse Lidén

Gräset är alltid grönare på andra sidan.

Visst är zebu-kalven söt?

När vi stod och tittade på en surikat märkte vi plötsligt hur den vaksamt började stirra mot skyn. Tydligen hörde den vad som var på gång långt innan vi hörde någonting.

Sedan stod mamman och pappan och spanade mot flygplanet som passerade förbi i skyn. Vände häftigt sina huvuden i snabba rörelser åt tre håll flera gånger efter varandra. Deras läte är rätt tystlåtet.

Barnen lekte och brydde sig varken om flygplan eller att vi bad dem att flytta sig ut från skuggan när vi skulle ta kort.

Då kom tillfället jag väntat på. Solveig försvann iväg mot bison, cabybara, alpacka och lamadjuren. Jag skyllde på att en lama en gång spottat elakt mot mig på en cirkus vilket är sant. Sådant glömmer jag aldrig.
”Jag hälsar på en zebra istället.”
”Gå inte för nära staketet. Du vet att det är ström på det inre?”

”Hej kompis. Jag har med grejerna som jag lovade. Så farligt kan det inte vara. Säkert bara en skrämselgrej så besökarna ska ta det piano. Oj. Där gick ljuset.”