Film fyrtioett av femtio

 

A walk to rememberUndrens tid A walk to Remember

A Walk to Remember
Genre: Romantiskt drama, 97 minuter, 2002.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 38/40
2). Bosse Lidén 2014: 109/120

Favoritkommentar: ”Du är min ängel.”

Egna ord: Det finns filmer som griper tag i varenda cell i mig. Jag har nämnt några tidigare under året. Här har ni en till som tog mig med storm. Då var jag ändå förberedd efter att ha läst Nicholas Sparks underbara bok ”Undrens tid” för några år sedan. Bokens handling (liksom filmens) utspelar sig i North Carolina ett par år innan jag föddes. Filmversionen är moderniserad och vinner i en jämförelse. Det är inte ofta det är så. Ändå finns det flera detaljer som är bättre i boken. Här i filmen finns en prolog som sätter ribban direkt för karaktären. Eftersom jag nyligen också läst om boken, tyckte jag att det var mycket intressant att jämföra skillnader mellan film och bok-handlingen. Där finns några tydliga könsrollsförbättringar. En auktoritär pappa har istället blivit en mjuk familjesmitare. Varför blir det en sådan själsfrändskap mellan mig och handlingen i vissa filmer? Jag gillar att analysera på djupet. Helst med filmer som jag har sett många gånger. Bor det en Jesse och en Landon Carter i mig? Jag kan hålla med om att det skulle kunna vara en del i sanningen. Jag kan relatera till mitt eget liv som har innehållit diverse kontraster som gjort mig till den jag är idag. Men sanningen är alltid större än så. Vad har jag gemensamt med personerna i ”Nyckeln till frihet” mer än just att filmen är fängslande. 🙂 Förra gången jag såg ”A Walk to Remember” tillsammans med Jennifer undrade Solveig varför vi såg filmen, med tanke på att vi hela tiden fick stoppa för att snyta oss, eftersom det rann floder av tårar. Självplågeri? Jag vill hellre prata om en annan term som kan uttryckas med ett enda ord; medkänsla.

Baksidestext: Var gång våren kommer till North Carolina, tänker Landon Carter (Shane West) tillbaka på sin gymnasietid och på Jamie Sullivan (Mandy Moore). Landon umgicks med skolans innegäng, och hans vänner hade inte annat än förakt till övers för den självsäkra Jamie. Men när Landon hamnar i skolans dramagrupp, som straff för ett pojkstreck, möter han Jamie på hennes egna villkor. Deras möte väcker lidelsefulla känslor, känslor han inte visste fanns. Och deras möte kom att ändra hans liv för alltid.

Kuriosa: I eftertexterna står det följande: ”In loving memory of” Danielle Sparks Lewis and Jimmy Everest, North Carolina.” Genast blev jag nyfiken hur Danielle och Nicholas Sparks är släkt.” Mandy Moore sjunger själv fyra låtar och Shane West har gjort en låt som är med i filmen.

Dagens fråga: Gråter du när du ser på en sorglig film? Själv har jag aldrig gråtit offentligt i en biosalong eller ihop med grabbar. Då är ventilen automatiskt stängd.

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

 

Annonser

32 thoughts on “Film fyrtioett av femtio

  1. Denna har jag inte heller sett. Jag är ju som sagt ingen inbiten tv eller filmmänniska 😉 Tråkig kanske, nja, men det är inte riktigt min grej. Någon gång emellanåt så kan jag tänka mig att
    fly iväg och jag tackar för alla tips du ger!
    Ja, jag är blödigare än allt när jag tittar på film, även tecknade 😉 Sån är jag.
    Söndagskram

  2. Denna film har jag inte sett men blev rejält nyfiken. Jag och min man brukar se många filmer ihop och brukar också gråta ihop. Han gråter mer än vad jag gör och det tror jag är ovanligt då det gäller män.
    Det måste vara en konst att kunna stänga av tårmagasinet vid vissa tillfällen. Kan du lära mig det? Tänker du på annat, eller?

  3. Jo, ibland kan jag inte hålla tillbaka tårarna ens på bio. Som t.ex. i Timmarna, när Julianne Moore lämnar sin lilla son och åker iväg för att begå självmord. Vi var inte många i salongen, en tjej satt bredvid mig. Vi snörvlade ikapp. Kjell som satt på andra sidan grät inte. Han gråter ofta när han ser filmer, men av någon konstig anledning går vi inte igång på samma saker.

  4. Jag har väldigt lätt för att gråta när jag ser en känslosam film. När man sen går ut från salongen och möter andra som kanske sett en komedi i stället känns det lite konstigt. De ser glada ut och själv känner man sig lite som om man skulle vilja hem och fortsätta gråta. Har tyvärr aldrig sett filmen du skriver om. Kram

  5. Jag har sett den!!! Men boken har jag missat. Nicolas Sparks är en stor favorit, visste faktiskt inte att det var han som ligger bakom denna film. Boken ska jag genast skriva upp på min att- låna- lista!
    Gråter gör jag!

  6. Då är min ventil också stängd. Vet inte vad det beror på men så är det bara. Samma sak gäller i mycket svåra stunder som en begravning. Det stannar inom mig på något vis…

  7. Inte mitt ”genre” heller. Undrar vad det är för fel på mig…
    Att gråta i en biosalong är tabu, helt klart. Hemma kan det hända att jag blir rörd, men det kan lika gärna vara är någon går över mållinjen i ett 10 000 meters lopp.

  8. Har inte sett den och ska absolut inte se den, i alla fall inte just nu! 😦
    Min stackars cancersjuka väninna som kämpat så tappert i 1,5 år, avled igår efter bara några dagars vistelse på hospice. Det gör att jag orkar inte med något sentimentalt eller sorgligt alls. Jag gråter så lätt…alltid när jag ser film som berör mig, eller ser film med snyftiga floskler – fast jag vet att det bara är fånigt!
    Jag har t.o.m. varit tvungen att sitta kvar i salongen och vänta tills alla gått (det var West Side Story) för jag vrålgrät och inte kunde sluta!!
    Däremot gråter jag konstigt nog ytterst sällan när jag läser, så jag ska beställa din bok – som jag tror har både sorgligt och mysigt i sig!? 🙂
    KRAM ❤
    Susie

  9. Den här filmen har jag ännu inte sett, men finns nu på min ”att se lista”. Jag är så glad för dina filmtips och kommer att ha att göra ett bra tag framöver. Trevligt sysselsättning!
    Vad gäller gråtandet på bio, jodå jag gråter. Jag kan inte låta bli. Och hemma också om jag ser en sorglig film. Det kan vara så att ingen annan än jag blir rörd. Men kanske har jag tårkanaler som behöver tömmas.
    Jag kan även gråta om det blir öite rörande scener i en komedi.
    Men jag har accepterat att det är så och omgivningen också. Vad gäller biopubliken i salongen så bryr jag mig inte. Jag stör ju inte andra…
    Kramar!

  10. Om jag gråter när jag ser en sorglig film?? Är påven katolik, sover Dolly Parton på rygg osv osv…
    Våra äldre barn skrattar fortfarande åt när jag såg Titanic, jag tror jag grät typ en kvart efter det att filmen var slut.
    När min man frågade varför, så skulle jag berätta vad som var så sorgligt. Men så fort jag började prata om den, så började jag stortjuta igen;)
    Så svaret på din fråga är JA!!!
    Sv: med anledning av din kommentar hos mig om varför vi kvinnor alltid får som vi vill, så svarar jag ”kvinnans list övergår mannens förstånd”;)
    Nyckel till ”barskåpet” har vi inte, däremot är det kombinationslås på hänglåset. Men det är bara min man som vet vilken, haha.
    Ha det bäst!
    //Marie

  11. Jag gråter jämt. Tårarna rinner både till film och böcker men jag försöker att ha ett mer tyst och stilla tårflöde när jag är på offentliga platser

  12. Jag gråter ofta då jag ser på filmer som berör hjärtat. Det är naturligt att visa känslor tycker jag. Ibland så går det åt jättemycket snyftpapper och tårarna bara sprutar haha..

    Ha en skön ny busig och go vecka.
    Söndagskram från en ibland snyftdam.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s