Har jag haft samma skyddsängel eller är det olika varje gång?

Jag har en gång bjudit på det privata att jag skriver i en femårsdagbok. I den senaste är jag inne på andra året. Innan jag börjar i en oskriven bok brukar jag fylla i på rätt ställe när människor jag tycker om fyller år. Jag låter även andra viktiga händelser få följa med till en ny bok. Överst skriver jag en anteckning om något jag upplevt och inte vill glömma. Därför har jag ex. många egna ”födelsedagar”. Otaliga är de tillfällen då jag borde ha fått ta ner skylten. Två av dem nämns i kåserier i ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”, men det är bara en del av det totala antalet gånger. Det har hänt några gånger att jag funderat på skälet till att just jag skulle få leva vidare på jorden. Varför hade en skyddsängel tid med mig när så många andra människor inte ens får en andra chans? Det är inget som ska ge mig dåligt samvete, men ändå värt och viktigt att fundera på någon gång under livets gång. Varför flög inte ängeln istället till ”flickan” som mötte ett ”monster” i en skogsdunge? Hon som borde haft hela framtiden framför sig? Som cyklade stolt på sin nya röda cykel och sjöng en sång vid fel plats och fel tidpunkt.

Jag var trött efter mitt tolvtimmarspass på jobbet, men glad för jag hade fått en ny trevlig killkompis. Min devis är att allt blir roligare om man skojar istället för gnäller om man sysslar med en monoton arbetssyssla. Nu var jag på väg mot min tuffa röda sportbil som stod parkerad vid Slottet i Halmstad. Först måste jag passera en dubbelsidig led över Slottsbron. Under en tid hade det varit vägarbete så det vanliga trafikljuset hade varit omkopplat till blinkande gult sken. Denna dag hade det återgått till rött-gult-grönt sken igen. Jag hann heja på några killar som träningsrodde på Nissan innan jag närmade mig vägen. Trafiken var lugn eftersom det var relativt sent på höstkvällen. Jag noterade att bilen som kom rullande i filen närmast mig bromsade in och stannade eftersom det var rött. Jag gick ut i gatan och såg mot skeppet Najaden som på den tiden låg nedanför Slottet. Min bil stod precis med fronten mot det anrika skeppet. Jag tänkte några hemliga tankar och fick samtidigt en hint inifrån om att sluta tänka och istället agera. Snabbt som ögat tvärstannade jag. En bil i hög hastighet körde mot rött i den andra filen. Något eller någon höll tillbaka mig. Stoppade både mina tankar och mina ben i exakt rätt sekund. I min värld var det en ängel. Därefter blev det fart på benen. Jag var på den tiden snabbast på 100 m i min åldersklass i Halland. Frågan är om jag inte vunnit SM om det funnit en distans som hette ”Springa 240 meter efter en bil”. På den tiden svor jag ibland. Jag skulle gärna velat höra och se på film hur det gick till. Adrenalinet fick mig att bli ruskigt snabb. Jag kutade efter bilen som inte gjorde någon ansats till att stanna. Vid den tidpunkten fanns bara en rondell i min barndomsstol. Inför rondellen var den hemliga föraren tvungen att sakta ner och jag tog in på bilen och kunde läsa av skylten med tre bokstäver och tre siffror. Sedan ökade bilen farten på väg mot Tylösand och jag stannade utmattad till för att hämta andan. Nästa dag ringde jag bilregistret och fick ägarens namn. Adrenalin-Bosse, som blivit Detektiv-Bosse blev Medmänniskan-Bosse efter samtalet med kvinnan i 60-årsåldern och anmälde aldrig till polisen som jag bestämt mig för att göra. Min barska men korrekta telefonröst ersattes av lyssnarens. Jag beklagade och lovade att inte anmäla henne. Någon gång tänkte jag tanken som kompisar också framfört. Tänk om hon fabulerade.
Några månader senare stod annonsen där i Hallandsposten.
Dödsannonsen.
Kvinnan hade obotlig cancer. Hon såg aldrig det röda ljuset. Skyllde på det blinkande gula som varit där tidigare när hon kört till och från jobbet, drogad av stark medicin. Jag överlevde och kunde gå vidare i livet. Om jag fortsatt att tänka på mitt och inte lyssnat på Ängeln hade det varit jag som gått först …

Varje gång jag stannar till för att släppa fram en gående vid ett övergångsställe tittar jag i backspegeln. Ser till om det är möjligt att bilen bakom inte får en chans att trycka sig förbi. Jag är observant när det är två filer och jag stannar. Tänker att fotgängaren som tackar mig måste se upp så att bilen som kommer i den andra filen också kommer att stanna. Ingen självklarhet. Alltför många gånger har jag sett att så inte är fallet. Jag skapar en falsk trygghetskänsla som kan sluta illa.

OBS! Det blev ett seriöst inlägg idag med. Jag gick en runda på stranden igår. Då hittade jag en flaska med post. Det stod att min humor hade det bra på Maldiverna. Utan att jag tänkte på det blev detta blogginlägg en perfekt språngbräda till filmtips fyrtiofyra på torsdag. Nu ska jag fira en av mina otaliga födelsedagar. Som ni ser tar jag alla chanser till att fiska efter skäl att fira. Hoppas du också njuter av din tisdag. Dagen kommer aldrig tillbaka. 🙂

Skämt8

Annonser

72 thoughts on “Har jag haft samma skyddsängel eller är det olika varje gång?

  1. Seriöst varmt tack för ännu ett seriöst inlägg! Utan seriöst, ibland svårt allvar har/får vi heller ingen humor att förgylla våra liv med!
    Tisdag ja, det är ju det – titta förbi hos mig idag kanske?
    Tisdagskram..

    • Tack Tove! Livet och personligheter ska bestå av många olika rätter och drag för att få in helheten.
      Då missade jag något igår. Här blev vårväder så jag nappade på ett erbjudande om en date i centrum och sprang hem från bloggpromenaden. Går det bra att kika in idag med? Måste bara ta med ficklampa … onsdagskram Bosse Ps. Vad mycket intressant du lagt in de sista dagarna.

  2. Tack BÄSTA Bosse för ett fint inlägg.
    Allt har en mening , och det ÄR sant. Dagen kommer alldrig tillbaka.
    Därför lever vi vidare, och gör det bästa av den här dagen.
    Njut av dagen Bosse.😃
    För vad vi gör med den här dagen präglar fortsättningen av våra liv.
    Lev å må…..hejåhå.
    Kram från TantKlok.

  3. Ibland måste det bara finnas något/någon som hjälper en i vissa situationer!
    Kanske synd om tanten, men hon borde definitivt inte köra bil! Även om ljuset fortfarande hade blinkat gult, kunde hon ju inte blåsa på sådär!
    TUR det gick som det gick, utan dig vore Blogglandia lite gråare 🙂

    • Det är svårt att veta om man inte varit där. Omdömet försvinner och alla mörka tankar hopar sig. Förstår inte hur hon orkade jobba som hon gjorde. Det fanns alltid varningstrianglar på medicin burkarna förr. Livet kan vara så mycket. Jag är glad att du finns här. Kram Bosse

  4. Nära ögat. Livet är skört. Har tänkt mycket på det de senaste veckorna. Så oerhört viktigt att ta hand om sig själv och sina nära. Tänka till.

    Önskar dig en fin tisdag, Bosse. Jag jobbar för Röda Korset. Idag är det information för asylsökande. Egentligen är det Migrationsverket som informerar, men RK är där för att berätta om vad vi kan hjälpa till med. Kram från Ethel

    • Ibland händer saker och man får en anledning att reflektera extra vid de viktigaste saker i livet. Sedan kommer långa perioder där man så lätt tar saker för givet. Helst när man är yngre och odödligkänslorna lätt får ta överhanden. Samtidigt gäller det att fokusera på det viktiga och absolut inte ta ut bekymmer i förtid. Det är svårt att leva så.
      Röda Korset är en mycket viktig organisation med många år på nacken. Bra att du gör en fin insats. Kram Bosse

  5. Visst har vi en skyddsängel med oss. Men jag tror att samma följer oss hela livet. Brukar också fundera på varför vissa människor ändå råkar ut för så mycket tråkigt i livet. Varför deras skyssängel inte finns med hela tiden. Men jag är glad att jag har massor av tillfällen att fira. Blir klokare och mer och mer tacksam varje gång över vad jag har. Det bästa med framtiden är att den bara kommer till oss en dag i taget. Så nu ska jag ta itu med den här soliga Tisdagen.
    En stor kram från Norrlands Aten.

    • För att skapa en mer naturlig närhet borde vi döpa våra änglar – du och jag. Livet känns ofta inte rättvist när man börjar granska det. Så många frågor vi aldrig får svar på. Eller så får vi det efteråt. Fina ord från dig i din kommentar. Kram Bosse

  6. En berättelse med lyckligt slut för dig. Att vi har en skyddsängel tro jag blint på. Det har man ju många gånger fått bevis på, för hur ska man annars förklara det som hänt. Igår fick jag jättetrevlig post. Tack för det! Kram

    • En gång satt jag och antecknade i en bok alla gångerna där jag haft en ängel vid min sida. Då var jag inne på att skriva en bok med titeln ”Pojken med nio liv” och då hade jag valt ut från en längre lista.
      Var det något hårt med något gult på? Bra att boken kommit fram lyckligt på sin resa genom Skåne. Kram

  7. Jag sprang ikapp en häst en gång för läääänge sen, men du är då värre för du sprang ikapp en bil hahahaha

  8. Ibland går jag i tankar, har ofta gått över övergångsställen med rött ljus och bilar som kör i full fart. Efteråt kan jag undra – varför körde ingen på mig? Andra gånger känner jag mig helt ensam när jag har ont och ingen skyddsängel finns där. Det är tryggt att känna att det finns ”någon” där som skydd, men denne ”någon” gäckar mig i alla fall ibland… Grattis – förstod inte riktigt – fyller du år?

    • Så får du inte göra Cathrin. Jag borde ha dig i koppel. 🙂 Jag har också gjort saker som kunde gått riktigt illa därför jag tänkt på annat. Det är inte lätt att få ihop livets pussel. Varför får vi inte hjälp hela tiden? Ibland har jag varit bitter och känt mig övergiven. Jag menar att det är som en födelsedag att slippa dö. Kram

  9. Tack för ett mycket fint blogginlägg! Vördsamt och tacksamt inför Livet ❤
    Ibland kör vi fortare än vår skyddsängel flyger, då blir det inget bra.
    Du vet, vi har alltid vår skyddsängel med oss, men måste lyssna inom också. Livet har många labyrinter, just nu är jag inne i en, men det ska gå bra 😉 Se möjligheterna!
    Varm kram till dig, Bosse! Från Gerd

    • Tack för du uppskattade mina ord. Du har så rätt i dina svarsord. Jag hoppas att din skyddsängel tar hand om dig. Precis som du skriver gäller det att blicka framåt och uppåt och se möjligheterna istället för hindren.
      Kram tillbaka till dig. ❤

  10. Det är tur att de finns skyddsänglarna, det var ett fint inlägg, och nog är det viktigt att leva här och nu, ta tillvara dagen för om morgondagen vet vi inget. Tisdagskram

    • Tack Åse. Jag uppskattade dina tre-dels-blogg-inläggning om Österlenstället som jag inte kände till. På ett vis kan man säga att din blogg har fått upp ögonen på en massa saker för mig och min familj. Jag är övertygad om att många andra har letat sig dit och njutit av dina proffsbilder och en romantisk och lockande text till. Vilken utmärkt ambassadör du är för vår vackra byggd. Onsdagskram

  11. Ett fint skrivet inlägg och det fick mig att tänka på min lillasyster som är helt övertygad om att hon har en skyddsängel som vakar över henne. Själv har jag aldrig funderat på det här med skyddsängel, men jag tänker ibland på det som skall komma till slut och jag tror att det finns något mer …
    Det var tur att det gick bra för dig den där gången, annars hade vi inte fått läsa dina trevliga inlägg. ;))
    Må så gott och hoppas du inte har mitt väder – regn och hård vind! Men …, jag ska trotsa vädergudarna och gå ut och plocka granris. Kanske jag behöver en skyddsängel i alla fall – det finns många luriga halvlutande träd i skogen. 😦

    • Tack Äppelblom. Min hemliga musiktvilling. 🙂 Jag tror också att det måste finnas något mer. Annars skulle det vara ofullständigt på något vis. Jag tror också på din lillasyster.
      Vilka snälla ord du bjuder mig på. 🙂
      Du skulle varit här hos mig i Ystad igår. Jag kunde ha kortarmad tröja. Det var som vår i luften när jag gick och njöt i solen. Idag däremot har det knappt varit ljust något. Hoppas det var du som fick det fina vädret.
      Det är trivsamt i skogen och nyttigt med frisk luft men man måste se sig för. Hoppas du fick tag på fint granris. Kram Bosse

  12. Jaaa, ibland undrar man. Jag har väl också haft några sådana ögonblick då jag undrat hur jag egentligen klarade mig och varför…..det är lite som att fråga sig var himlen slutar och då blir det svårt, mycket svårt. Då försöker jag tänka på annat. Men ibland kan man inte riktigt styra sina tankar, men jag har ett system, med lådor, jag lägger inte olika tankar i olika tänkta lådor och stänger den lilla luckan till lådan och sen öppnar jag den när jag känner att nu både vill och måste jag ta och tänka igenom just den saken igen……Min svärmor som bodde hos oss sista åren snappade upp det där med lådorna, så för att visa gav jag henne en fin låda jag hade fått i present (själv har jag inga lådor i verkligheten, dom finns bara i tankarna), den var pistagegrön och hade ett brett brunt snöre runt och när svärmor oroade sig så ”lärde” hon sig lägga ner tankarna i lådan och sen knöt hon bandet runt! Hur kom jag in på detta, nu då…..
    Jag tror du har en skyddsängel, goda människor har det!
    Stor kram

    • Det är inget lätt ämne. Jag har varit med om så många tillbud att jag skulle vara dum om jag inte tog det på allvar. Din taktik med att tänka på annat brukar jag också ta till när det börjar bli för djupt och svårt att reda ut. Även din andra taktik är en metod som jag håller på med. Ett mycket bra och effektivt sätt. Tack för att du delade storyn med din svärmor. 🙂
      Onsdagskram ❤

    • Grabben som sprang där såg bara det i svart. Gubben som blickar bakåt i tiden har en större färgpalett. Min skyddsängel har hjälpt mig i mycket värre fall och ibland har det hänt att jag tyckt att den svikit mig.
      Tack för ditt blogginlägg från din intervju med Kim Anderzon. Kram

  13. Jag vet väl inte om jag tror på skyddsänglar, men något/någon såg i alla fall till att du inte blev ihjälkörd. Det gäller att se upp i trafiken och inte bara biltrafiken. Jag har en bekant vars moster blev påkörd av en cyklist och ramlade i backen och slog ihjäl sig. Jag är jätterädd för cyklisterna när jag går på trottoaren, det är ett oskick att de cyklar där och det är dessutom förbjudet. Det är farligt att leva!!
    Kram, Ingrid

  14. Bästa bosse! Livet är skört och ofta tror och litar jag till människors godhet. Visst kan man bli helilsken ett tag, men vid en närmare tanke finns det ofta en anldening till människors handlande. Vad gäller trafiken så är jag ofta väldigt uppmärksam, men visst förlorar jag mig ibland i ett dåligt humör. Och visst är det skönt att skyddsänglar finns.
    Vad gäller starka mediciner så är inte vare sig läkare eller apotek så bra på att informera om biverkningar, utam mycket lämnas där att önska.
    Givetvis skall man inte köra bil eller andra fordon om man är påverkad, men vet man inte att man är det av mediciner så är det illa.
    Kan var likadanr med äldre. Min pappa hade grav altzheimer men det var ingen som hade förbjudit honom att köra och han vare sig hittade eller kunde uppfatta saker runt sig. Jag og hand om bilen så det gav sig. Men ingen läkare som förbjuder fortsatt körning, de har inte den rätten.
    I Norge får man i varje fall köra upp vart femte år (om de inte ändrat) och det är ett plus, men ett körkort i Sverige gäller för livet. Ja, på många sätt…
    Kramar till dig du fina glädjespridare.

    • Det stämmer att det finns en lucka i konversationen och alltför mycket ansvar lämnas över till en sjuk patient. Du tog upp ett bra exempel. Jag känner till andra privata. Synd nog finns det inte alltid en förståndig anhörig som kan dra rätt slutsatser och se till att det ”nya livet” blir så bra som möjligt av den jobbiga situationen. Det är många svåra och känsliga bitar.
      Kram

  15. Skyddsängel, intuition, eller ett sjätte sinne? Vem vet? Ibland sker märkliga ting som är svåra att förstå eller förklara. Kanske det mår bäst av att vila i det. En fin berättelse där du klarade livhanken, men där ditt agerande också fick upp ögonen på den cancersjuka kvinnan. Det förhöll sig väl inte så som du kanske först antog!? Nu funderar jag på vilken film det kan vara…
    Önskar dig en fin tisdagskväll!
    Kram, Gunilla

    • Jag hann inte tänka så mycket. Om jag skulle hunnit gissa så hade jag inte trott varken på det könet eller åldern. Häftigt. Det är bara en slump att detta inlägg passade så bra till filmen. Vem vet. Du har kanske sett filmen som är ett drama.
      Torsdagskram här.

  16. Fint inlägg. Men jag hakar upp mig på att tanten överhuvudtaget INTE hade i trafiken att göra, om hon var så sjuk eller drogad!!! Alldeles för många skyddsänglar som misslyckats i sina jobb på grund av att folk sätter sig vid ratten påverkade av det ena eller andra:(.
    Kram och tur att din ängel fixade jobbet!

    • Hon var kanske så drogad att hon tappat omdömet. Stämmer inte. Hon jobbade fortfarande med en syssla som det krävdes rätt mycket av. Detta var i en affär jag väl kände till och ofta besökt. Om hon hade gjort fel kunde det gått illa för hennes fingrar.
      Tack Susan. Kram tillbaka.

  17. Livet är verkligen skört och kan ändras på en sekund. Vår egen försiktighet räcker sällan för jag vet aldrig vem jag möter när jag kör till jobbet. Kanske är det någon som blir sjuk, kör onykter eller på annat sätt gör en missbedömning. Men starka mediciner kan ställa till det rejält. Den gången hade du en liten skyddsängel med dig…

    • Det är läbbigt när man tänker så. Varje gång jag gör det försöker jag stänga av och hoppas istället att alla som inte borde köra inte gör det. Läkaren borde skriva ett intyg och körkortet tas om hand så länge man får i sig stark medicin. Det tar inte bort alla olämpliga från vägarna men det är ett steg mot rätt riktning – Läkarnas ansvar.
      Hoppas du har det bra nu och att ni är helt friska.

  18. Skyddsänglarna vakar ständigt över oss, men ibland hinner de inte fram. Tur att den gjorde det för dig och stoppade dig från att gå vidare! Att äta starka mediciner och köra är en livsfarlig kombo, tragiskt att det slutade som det gjorde för henne.
    Här tar vi tillvara dagarna så gott vi kan 🙂
    Kramen

  19. Tack för titten hos mig! ,-)
    Ja, man undrar hur många skyddsänglar har man ?
    Byter dom om, eller har man samma ,-))
    Vilken himla tur att du hade hjälp.
    Kvinnan var kanske i chock?
    Det är livsfarligt att gå över, det är alltid någon som fullständigt struntar i att folk korsar vägen!
    Ha det fint KRAM från mig Primrose ,-)

  20. andra kan man inte lita på… min familjs änglar sliter hårt, själv har jag kvaddat några (?) bilar, sist mot spårvagn (bara femton stygn i huvudet, inte ens ont)… jag får nog låta mina änglar vila.

  21. Hej Bosse 🙂 va roligt att läsa och flaskpost är spännande 🙂 jasså du gillar oxå Dicte för det förmodar jag att det var det du menade 🙂 skyddsänglar tror jag finns men bara en för var & en 🙂 ha den bästa dagen kram på dig

  22. Jag tror absolut på att vi alla har en skyddsängel som vakar över oss.
    Vissa änglar får jobba hårdare än andra….
    Njuter av en härlig tisdag, sol och härligt höstväder – och så go´a
    barnbarn……

  23. Visst har vi skyddsängel, ibland går det åt två för att de ska orka med sina arbetspass…Skämt åsido, visst är det något som gör att vi klarar och överlever de mest märkliga situationer. Vår tid är inte kommen än, eller som någon klok människa sa, du gör mer nytta där du är än dit du ska. Så många beslut man fattat under sitt liv, som varit livsavgörande. Så mycket man har att vara tacksam för, och ändå tar man det mesta för givet. Jag försöker verkligen leva i nuet, inte jaga det som inte är värt, men det är inte alltid så lätt.
    Ha det så gott vännen, och var rädd om dej!!
    Kram kram

    • Jag får dåligt samvete för din sanna rad. ”Ändå tar man det mesta för givet”. Det är så lätt att man hamnar där igen. Min strävan är den samma som din. Jag håller med dig. Ibland är det riktigt svårt. Kram. Ps. Var du rädd om dig också. Du har en söt fyrbent varelse som tar hand om dig.

  24. Javisst Bosse finns det änglar. Eftertanke blir det alltid när något sådant händer.
    Man bör vara nöjd och glad att vi lever och må bra, eller så pass bra som man är. Inte alla har den lyckan, eller ska man säga turen i livet att få vara hel-frisk.
    När man vet hur mycket elände som händer i världen.
    Tack för din vackra berättelse.
    Kram/ Eva

  25. I dag är det onsdag och om det är idag du fyller år, så vill jag gratulera så mycket.

    Jag tror också att det kan finnas änglar, eller nåt annat med samma inriktning. Hur många gånger har det inte hänt, att man har stannat in för en kanske blivande olycka? Jag får ju önska dig lycka till i fortsättningen också.

    Sv: Tack för gratulationen till vinsten. 100 kronor blev till ett par nya lotter till på söndag. Har du provat igen på min sida? Det kan ju vara en tillfällighet, att du inte kunde se de tre videorna.

    Kram/Gilla

    • Det är väldigt många gånger som min skyddsängel räddat mig kvar här på jorden. ibland har jag undrat varför. Tacksam har jag mest varit.
      Då får jag önska dig lycka till på söndag. Kanske blir det en större vinst då. Jag får titta nästa gång jag bloggvandrar om det svarta låter. 🙂 Men snart ska jag ägna mig åt marknadsföring av kåseriboken. Det är betydligt roligare att skriva en bok än att ”tjata” om den.
      Kram Bosse

  26. Sjuk eller inte, går man på stark medicin så tycker jag inte man ska ge sig ut i trafiken, det är ju inte alla gånger det där med skyddsängel fungerar…

    • Tyvärr har du rätt. När det gäller medicin som inte lämpar sig för bilkörning borde läkarna ha ett större ansvar. Man kan inte begära att en riktigt sjuk människa ska fatta vissa beslut själva. Inte alla har barn eller anhöriga som ”vågar” säga eller agera på rätt sätt. Sedan har vi en kanske ännu större grupp som ändå gör som de vill och som är påverkade av annat. På ett vis är jag förvånad att inte mer hemskt händer i trafiken.

  27. Hej Bosse, nog är det så att alla har en skyddsängel men tyvärr är det väl så att den inte alltid står precis vid din sida och hinner inte fram…Mycket fint inlägg och när jag läste dina tankar om flickan med den röda cykeln blev jag tårögd och tänkte tillbaka på det hemska som hände. Alltid lika intressant att läsa dina inlägg Bosse. Kram från mig 🙂

  28. Tack för det fina inlägget om skyddsänglar. Visst är det kul med roliga inlägg men precis som livet självt behövs också djupare funderingar. Jag tror på att alla har skyddsänglar men liksom du är jag undrande inför frågan varför vissa människor drabbas så hårt och andra slipper undan. Har själv varit med om att en stor ventilationstrumma släppte från taket och jag vet inte varför jag hoppade bakåt innan den damp ner alldeles framför mig. Mina arbetskamrater var chockade och undrade hur jag kunde vara så snabb fast jag inte såg faran komma. Jag har inget svar annat än att det var en skyddsängel som grep in.

    Den lilla flickan har ofta varit i mina tankar sen det fruktansvärda hände och jag kan heller inte fatta varför ingen ängel kom till undsättning. Har också satt en skräck i mig när mitt eget barnbarn cyklar till sin kära häst men vi försöker alltid se till att hon följer med en kompis annars brukar någon följa henne. Långt ifrån Bullerby barnens bekymmerslösa hoppande hem efter byavägen.

    Ha en fin fredag och varma kramar till hela familjen 🙂

    • Tack själv för din intressanta kommentar och för att du delade ditt eget minne. När jag läser om ventilationstrumman har jag heller inget annat svar. Varför skulle du annars hoppat blixtsnabbt bakåt? Svaret måste varit en skyddsängel. Jag är glad för att du finns kvar här.
      Det är jobbigt när man tänker djupt på varför ingen ängel ex. kom den gången. Ingen vuxen skulle behöva tänka de mörka tankarna och känna rädslan. En rädsla som kan smittas. Vi är många som fått ett hack i vår gamla trygghets värld. Sorgligt att inte ”våra barn” ska få växa upp i en Astrid Lindgrens värld.
      Önskar dig också en fin helg. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s