I somras ringde det på vår dörr. Solveig öppnade och utanför stod en medelålders kvinna, som undrade om det var okej att ställa några frågor om städning. Efter frågorna frågade hon om Solveig ville lämna sitt telefonnummer och på så vis vara med i en utlottning där man kunde få en gratis tvätt av en matta. Solveig nappade. Vi hade ändå tänkt lämna in en röllakansmatta på kemtvätt. Eftersom det är ganska dyrt hade vi skjutit upp det.
Veckorna gick. En dag under hösten ringde en annan kvinna. Hon gratulerade Solveig och meddelade att en kvinnlig kollega skulle komma och tvätta mattan. Det enda kravet var att mannen i huset var med och såg på när mattan tvättades. De hade den policyn. Solveig kunde inte lova att jag skulle ställa upp. Det skulle bara ta en stund, fick hon reda på. Ett datum och en kvällstid bokades. Jag sa till Solveig att jag kunde slita mig från slutarbetet med vårt bokmanus, men sa även att jag undrade vad som var dolt i vinsten. Min gissning gick till att vi skulle vara med på bild och berätta att vi var sååå glada över den otroligt rena mattan. 😉
Det stämde att jag hade fullt upp med ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Från nedre plan hörde jag att den där kvinnans röst var väldigt lik en mansröst. Solveig och personen pratade på däruppe. Direkt förstod jag att det var en man som ersatt kvinnan. Han poängterade att det inte var fråga om någon vinst, utan plockade fram alla sina grejor i ett projekt, som mer kunde gått under titeln ”övertala kunden till att köpa en Water-produkt”. Solveig insisterade på att hon inte skulle köpa något, att telefonkvinnan inte informerat om vad det hela gick ut på och att det nog var bättre att han åkte vidare. Han gjorde en kovändning och ställde bara det ursprungliga kravet – att mannen i familjen var med under tvätten av mattan (som egentligen var en demonstration av en mycket dyr produkt).
Författaren Bosse Lidén offrade snällt en stund av sitt dyrbara liv. En stund som växte till två timmar och fem minuter. Mannen var trevlig. Vi hade samtalsämnen som var utanför själva området, men mannen var direkt tillbaka till försäljningskonceptet när han ideligen satte igång med att visa olika finesser och möjligheter. Det tog lång tid innan vi kom till själva mattan. Innan dess skulle han ironiskt driva med vår städning av bostaden genom att visa hur mycket damm som fanns under soffan, på Tv:n och på gardinerna. Till saken hör att jag hade dammsugit övervåningen tidigare under dagen, men inte våttorkat golven och inte grävt under sofforna.
”Titta här”, sa han stolt och log som solen i Karlstad.
”Det var väl inte så farligt”, turades jag och Solveig om att upprepa på olika sätt. Vi trodde det skulle vara mycket värre.”
Endast en liten stund gick snedleendet i dvala och han kom av sig i tugget. Sedan var tjatet igång om denna förträffliga apparat som skulle förändra hela vårt liv. Hur farligt det var att bo i detta direkt osunda hem som vi bodde i. Där tror jag att min mamma hade bett honom att snabbt lämna hennes bostad. Hon hade inte gillat att någon drev med hennes städvanor. Istället valde vi att skämta med honom. För det gick inte att sticka under stol med, indirekt smutsförklarade han våra städvanor. Orsaken var visserligen inte personlig, men ett liv utan Water var inget hälsosamt liv. Jag gav honom vatten till kvarnen när jag bjöd på det personliga att jag hade en släng av kvalsterallergi. Jag riktigt såg hur han fylldes av energi och segersötma. Direkt berättade han att de brukade ha möjligheten för kunden att få välja på en matt-tvätt eller en sängtvätt. Han som inte visste något om tävlingar ville verkligen komma ner till vår säng och visa alla farliga djur som vi hade i vår dubbelsäng.
”Det går inte. Jag har över 80 st kåserier som ligger i vår säng.”
Jag skonade honom från att upplysa om att han inget visste om tävlingar. 😦
Till slut blev det matt-tvätt. Solveig fick till och med äran att en stund dela ut priset till sig själv. Under tiden planerade säkert mannen sitt nästa trumfkort – sänka priset några tusenlappar.
Vi var som sagt riktigt duktiga på att vara trevliga och skojiga under ”samvaron” och han var trevlig tillbaka. Han berättade en rolig anekdot om enda gången han blivit utslängd, men hoppade snabbt tillbaka till försäljningsrösten och tendensen att driva om vårt sätt att städa.
Han stal faktiskt min arbetstid. Ändå såg jag detta som en sport. När kommer han att ge upp? Kommer han att klara av ett nederlag? Det lyste ibland igenom att han var självgod och säker på att varje gång lyckas ”lura” på kunderna sin ”billiga” leksak. Som ni ser blev Solveig allt tröttare. 🙂
Sedan insåg han att det fanns en tid att passa på ett annat ställe. Vi hjälpte honom med att få ned i sakerna i väskorna. Ha sa inte adjö till mig utan avslutade med repliken: ”Jag var helt säker på att ni skulle nappa på detta kanonerbjudande. Jag vet inte vad som gick fel. Vi får fundera över detta på ett säljarmöte.” Rösten var djupt besviken.
Frågan är vem som vann och vem som förlorade? Solveig fick sin vinst till slut. Jag förlorade arbetstid. Watermannen hade mycket svårt för att ta denna motgång. Helst med tanke på att vi inte gick med på det som enligt honom alltid ingick; lämna namn och telefonnummer till minst 10 av våra vänner som han sedan kunde kontakta. Vi är allergiska mot kedjebrev och liknande, både jag och Solveig, och ville inte utsätta någon i vår bekantskapskrets för att förlora drygt två timmar av sin tid till ett Waterprojekt.
Vad tufft det känns att veta att vi låter våra döttrar växa upp i en så ostädad lägenhet. 😉
Water var säkert en bra produkt. Det handlade inte om det. Den kostade en bra bit över 30 000 kr, men vi skulle få en riktig rabatt och endast behöva betala 26 000 kr om vi lämnade in vår gamla (dåliga) dammsugare. Fast med vårt sätt att bedöma dammsugare så är den riktigt bra och den duger för oss ett bra tag till… Så lätt är det att spara 30 000 kr på bara en kväll. 😀
Bloggäventyr med Bosse Lidén 