Novemberdysterheten bodde inte i mitt kök i torsdags kväll. Det var min ”laga middag” kväll. Jag sjöng några Ulf Lundell strofer eftersom det var hans födelsedag. ”Men nere i city står en hund och gråter. Gå ner dit om du kan och ge han en hjälpande hand. Nån har glömt honom där, han är övergiven och det står ingenting på hans hundhalsband. Du kan kalla´n vad du vill, men jag tror att den hunden heter Chans…”
Pastan var färdigkokt och avhälld. Kylskåpet var genomsökt i varje vrå i jakten på den gula plastflaskan med flytande margarin. Jag hade bestämt mig för att INTE ropa ner till Solveig i tvättstugan. En bra karl ska reda sig själv. Men samtidigt som jag slutade sjunga kändes det som om det började närma sig advent minst … 😦
”Solveig!!! Hör du mig? Jag har letat överallt men hittar inget flytande margarin. Köpte du inte det igår? Gillar svar mer än frågor på frågor. Vaddå sommarvärme i kylskåpet? Vad bra. Jag tror jag hoppar in en stund. Behöver komma ifrån novemberkylan.”
Hur kan kvinnor höra att ett kylskåp har öppnats för … ett tag sedan … när hon befann sig långt från händelsernas centrum. 😉
Med några ungdomliga trappkliv var hon i köket och lyfte direkt ut ett främmande föremål av plast. Det såg ut som pepparkaksdeg på omslaget.
”Det där är väl inte flytande margarin? Den trista flaskan har jag flyttat på hela tiden? Den SKA vara GUUUL!”
”Titta! Nu har spaghettin fått frost i skägget. Vad sa du? Värma upp den i kylskåpet?”
Sedan fick jag en kvällslektion inför frukosten. Precis som jag inte kan ”läsa” bilder. Jag har faktiskt lärt mig att russinpaket inte bara är röda som förr.
Imorgon ska jag gå och växla de här mynten innan de blir för gamla. Det tänker jag inte berätta för Solveig. Några hemligheter måste man få ha för sig själv. Hon skulle säkert bara säga att de inte går att växla in, tiden har gått, bla, bla, bla … Ska man inte bita i pengarna för att se om de är äkta? Om mynten smakar som choklad fattar vilken Hallänning som helst att det är äkta vara. 😉
Bloggäventyr med Bosse Lidén 