Önskningar som bytt karaktär

 

När jag var småbarnsmamma kunde det hända att jag önskade att barnen skulle bli stora. Om jag ska vara ärlig, hände det ganska ofta att jag önskade just det, åtminstone när två små tjejer ville sitta i mitt knä på samma gång, men vägrade att dela med sig av platsen till varandra. Om jag satte mig ner på en stol blev det genast bråk. Det kunde bli rätt så vilda tag runt köksbordet och alltför ofta slutade det med att någon av dem var ledsen. Nu är jag tonårsmamma. Samma tjejer befinner sig på var sitt rum, med var sin dator eller mobiltelefon framför näsan. Dörrarna är oftast stängda. Plötsligt är det jag som vill umgås och som önskar att de hade tid med mig …

Smakprov tre av tio. Jag kommer under tio dagar att bjuda på smakprov från min och Solveigs kåseribok. ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. Är du sugen på att läsa mer – köp boken, kanske som en julklapp till dig själv eller till en vän. Tryck på den blå länken nedan så kommer du direkt till rätt sida.

https://bosseliden.wordpress.com/kop-boken/

DSC_26030096

Jag svarar med en glad gubbe på eventuella kommentarer. Jag är förhoppningsvis inne i en skrivbubbla med flow. På Facebook har jag ”vit” månad i december.

Annonser

24 thoughts on “Önskningar som bytt karaktär

  1. Jag kan inte annat än att skratta. Exakt så är det! När ungarna flyttar till något eget så blir det tomt! Mycket tomt. Var sak har sin tid! Kram på första advent!

  2. Skrattar gott då jag läser. En vit månad är inte dumt det. Kanske jag tar efter?…..hm.
    Tror en månad utan dator blir för lång för mig haha. Jag gillar ju mikrovila😉

    Ha en fin 1:a Advent nu.
    Kramen från mig.
    Ps…fina böcker👍

  3. Köp boken! Den är jättebra!! 😮
    Inatt kunde jag inte sova, hade fruktansvärd kramp i benen med efterföljande träningsvärk, helknasigt! 😦
    Men en sak var bra, jag kom på en bra början och ett tema till min nya novell. 😆 Fast jag hade nästan glömt bort allt när jag vaknade vid halv elva (somnade halv sex). Inte fullt så bra…..:?
    KRAM ❤
    Susie

  4. Typiskt, detta med barn och tonårs grejen. Barnen blir äldre, får andra intressen och gör andra prioteringar. Sedan flyttar de hemifrån och det känns märkligt.
    Vill önska dig en finfin 1:a Advent.
    Kram!

  5. Gonatt, Bosse, jag ska se om fingrarna vill trycka på länken i morgon, nu orkar jag inte räkna pengar 😉
    Typiskt det där med barn, jag har ju barnbarn också, och hörni, de äro likadana 😉 går knappt att prata med 😉 hihi. Men söta ändå.
    Kram, Gerd

  6. Jag har så många nya böcker på min lista, och jag har lagt dem i prio-ordning. Jag har inte kommit till din och Solveigs bok ännu, tyvärr. Du är den första som få veta när jag läst färdigt den … 🙂
    Det går långsamt att läsa numera. Det blir bara en liten stund till frukosten varje dag. Förr hann jag med allt på ett annat sätt. Även lästid. Jag läste också alltid när jag gick och la mig, men det gav jag upp för ett par år sedan. Hur bra boken än är så somnar jag efter en sida??? Suck!
    Det är på sommarsemestern som jag är mest effektiv när det gäller att avverka böcker. Kanske även under julledigheten som snart är här …
    Hoppas att du haft en fin 1:a advent …
    Kram

  7. Det är fint att läsa Solveigs texter, de går nära inpå.. Apropå det här smakprovet: bra fångad moderskänsla, tror nog att alla föräldrar känner igen sig – och visst behöver man vara i enrum ibland. Även som barn. Det behöver alla, tror nog att behovet ökar med åldern. Men de kommer tillbaka senare, era döttrar, var så säker! Det är underligt hur allting växlar, livet står inte stilla och stampar och man får hänga med vare sig man vill eller inte. Visst skulle det vara bra om man kunde ”stoppa tiden och hoppa av” för en stund. Men det går inte, ”allt har sin tid”. Det sa redan min gamla kristendomslärarinna. Jag förstod det inte då, i 12/13-årsåldern, men nu inser jag hur sant det är. Att bli vuxen är både spännande och jobbigt – man undrar vad som väntar ⭕️ Och inser att det kommer en tid, när man mer och mer måste klara sig själv❓Ängsligt och pirrande.. 😳
    Det är skönt med den annorlunda delen, Solveigs del med den obönhörliga ärligheten på slutet i boken. Den blir en motvikt mot dina lekfulla kåserier (som jag också gillar, inte utan allvar i botten – men mungipan vill uppåt, som väl är. Annars vore de ju inte kåserier).
    Solveig både roar och oroar. Man känner ofta igen sig och ler inombords, även om man kanske inte borde.. Jag tror att många reagerar så när man läser – plötsligt associerar man till sig själv och egna känslor, som man minns från liknande situationer. Livet och döden träffas vi alla av, men ibland kan man t.o.m. i sorgen få en känsla av tacksamhet. Man söker efter förmildrande omständigheter och längtar efter att känna glädje igen, det ligger antagligen i vår natur. Allt går så mycket lättare om det finns humor med. 😊

    Hoppas du får flow Bosse och kommer loss från FB en månad utan problem, den stjäl mycket tid. Önskar dig en behaglig skrivarmånad att samla tankarna under! Och att övriga familjen också snart kan pusta ut. Alla vill ju känna förväntan så här före jul🎄Men då krävs det att man dämpar takten och ger sig lov att vara stilla i nuet, någon stund emellanåt även om det är mycket som ska göras så här på sluttampen. Den där speciella, härliga förväntan tillsammans med plikterna som pressar på, kan annars skruva upp tempot i advent🎍 Man får planera och fokusera på det nödvändiga. Det innefattar en stund av stillhet, som alla borde få tid att unna sig. Ja, vem vet, det kanske t.o.m. blir bakom en stängd dörr…⁉️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s