Halvvägs från start och halvvägs till mål

bild 1

Tiden går fort. Min lilla lek i november på Facebook har kommit halvvägs. Femton av trettio uppgifter är avklarade. Det har precis som förra året varit en hel del dramatik, men framför allt har det bjudits på många skratt och en gemensam tillvaro i novembermörkret. 42 personer har än så länge försökt klura ut vad jag varit ute efter. Ibland har de tävlande skrivit bättre och roligare svar än det som jag haft som facit. Allt finns noterat om ni trycker på BOSSES TÄVLINGAR under min Header.
Det är en skön mix av personer som jag känner eller träffat på i olika sammanhang. Här har ni tio i topp på den aktuella listan. En del av dem kommer från bloggvärlden. Om ni är sugna på att besöka deras bloggar är ni säkert välkomna. Jag kunde inte låta bli att ta med två till personer som ligger strax utanför ”de tio” och som har trevliga bloggar.

1. Göran Nilsson, 26 p.
2. Signhild Hortberg, 25 p.  http://skrivmoster.bloggplatsen.se/
3. Inger Börmark, 22 p.
4. Cecilia Ottosson, 17 p. http://ciccirealisten.blogspot.se/
5. Ingela Harrysson, 14 p. http://inghar.blogg.se/
6. Pia Boman, 11 p. http://marlonzacco.blogg.se/
6. Anki Arvidson, 11 p. http://ankistankar.blogspot.se/jag
8. Per Börmark, 9 p.
9. Lippe Forsberg, 9 p.
10. Åsa Bäcklund, 7 p.

12. Åse Holmander Mehlin, 6 p. http://schnauzeraxl.wordpress.com/
17. Annika Sohlin, 5 p. http://badtant.bloggo.nu/

Rött namn betyder att personen har vunnit minst en uppgift. Fortfarande återstår det femton uppgifter att lösa så allt kan hända. Uppgift nummer sexton kommer kl … 😉
Jag önskar alla läsare en trevlig fredag. ❤

Ps. Detta var inlägg nummer 666.

Film fyrtiosex av femtio

 

0010001

Once
Genre: Drama, 83 minuter, 2006.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 25/40
2). Bosse Lidén 2014: 88/120

Favoritscen: När Marketta på natten spelar sin egen låt på en Baldwinflygel.

Egna ord: Vi börjar närma oss slutet av de femtio filmerna. Därför vill jag ta med två udda filmer som sticker ut, innan jag avrundar med tre ”julfilmer”.

Once gick inte hem hos den kvinnliga delen i soffan. Jag däremot kan vara svag för en ”naken” film som gränsar till dokumentärhållet, där musiken har en dominerande roll och förenar huvudpersonerna. Det är en enkel kameraförflyttning på gränsen till darrig och amatörmässig, men ändå med en charm som passar in och gör allt desto mer verklighetstroget. Vi serveras Dublins många ansikten. Fattigt, vackert, kulturkrockar, kärleksfullt, rökigt och mörkt där musik och mat kan bygga broar mellan människor. Musiktexterna har en central plats och konkurrerar ofta ut talet. Guy (Glen Hansard) kan inte förklara varför han saknar sitt ex, när Girl (Marketa Irglova) frågar närgånget längst bak i en stadsbuss. Däremot kan han sjunga ut de dystra känslorna till ackorden från sin slitna gitarr med känsliga ord och en och annan hög svordom i fasett. Jag gillar hur relationen skapas med hjälp av ett sökande efter de osagda orden, den flydda kärleken, den förlorade kärleken, drömmarna, sprickorna i tillvaron, lögner och halvsanningar. Godheten som finns där i mörkret. Hoppet som aldrig överges. Ännu en gång är jag nöjd med slutet.
”Ett hjärta som inga pengar kan köpa” stod det i Aftonbladet.
”Helt omöjlig att stå emot” sa CG Karlsson i Svt Gomorron.
Själv trivdes jag under den 83 minuterna. Mycket beroende på att jag älskar musik och är svag för filmer som sticker ut från mängden.

Baksidestext: När en gatumusiker en dag möter en blomsterflicka på Dublins gator uppstår ljuv musik – bokstavligen. Musik är nämligen bådas stora passion och de bestämmer sig för att försöka spela in en skiva, någonting som de båda tidigare bara har drömt om. Samtidigt spirar deras känslor för varandra utan att någon vågar ta det första steget. Once är en bitterljuv hyllning till kärleken mot alla odds.

Kuriosa: All musik i filmen har huvudpersonerna gjort. Glen Hansard är frontfigur i bandet The Frames. Efter premiären har filmen hyllats som en av de bästa musikfilmerna någonsin och ledmotivet ”Falling slowly” blev belönat med en Oscar för bästa originalsång 2007.

Fotnot: Jag läste på Wikipedia att filmen är filmad med ”hemma”-videokamera, inspelningen tog 17 dagar.

Dagens fråga: Vilken är den bästa ”musikfilmen” som visats som en biofilm?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fiffiga lösningar

Jag funderar ibland på vem som är smartast egentligen. Är det verkligen säkert att vi små människor är den intelligentaste varelsen på jorden? Vi slösar bort så mycket energi på smutsiga saker som krig, miljöförstörelser, girighet, förtryck m.m. – istället för att bygga broar mellan människor kan vi ex. fånga dem i så kallade mobbingnät på internet. Den här boken lånade jag av fröken Solveig. Jag tycker att det inte bara är hennes skolbarn som ska lära sig roliga saker. 😀

Lätta fakta om spindlar av Rebecca Gilpin och är utgiven av Berghs förlag

0030001

Hjärngympa eller snabbaste vägen?

Frestelsen är stor när möjligheten finns nära till hands. Jag minns när vi på gymnasiet fick använda miniräknare på lektionerna. När jag kom på mig själv med att trycka in 3+4 var gränsen nådd. Min hjärna hade fått ledigt och jag började skämmas för mig själv. Fortsatte jag i den stilen skulle jag snart ha förlorat de kunskaper som jag hade lärt mig innan jag började på lekis.

Här har ni ett foto på Texas som tog över min mattehjärna. 🙂

DSCN7766

Hjärngympa är nyttigt. Ju äldre människan blir desto viktigare är det att hålla igång både knopp och kropp. Stundtals är jag förtjust i att lösa korsord. Dessa löser jag inte bara utan skickar också in dem om jag fyllt i allt rätt. Min taktik är att jag försöker lösa så mycket som möjligt själv. Kör jag fast låter jag det vila eller börjar på ett annat kryss. Först när det börjar närma sig dagen D för inskickning tar jag hjälp av antingen Solveig eller Googlar på nätet.
Ola Salo är en av deltagarna i årets ”Så mycket bättre”. Hans artistnamn är en palindrom. Sådant tycker jag är häftigt. Om man vänder på hans namn blir det ola SalO. Anna, Otto och Bob är också tre namn som är palindromer. Känner du till något mer? Långt in i min hjärna finns en gammal dammig uppgift om att jag en gång kunde en lång mening på engelska som var en palindrom. Någon som kan hjälpa mig med hjärnluckan?
Idag ska min och Solveigs kåseribok ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått” åka iväg på en hemlig utflykt till en kändis. Hoppas personen blir glad och inte slänger boken hårt i huvudet på en oskyldig i närheten… 😉
Bloggprovbok

Har du bytt till vinterdäck? Dubbar eller inte? På lördag har vi en tid att passa.

Du ska inte prova pump, Bosse?

Det hade varit på tapeten några gånger. Första gången var det mitt förslag, som doktorn direkt avslog. Han ansåg inte att det var något att ha. Dessutom var de dyra och skulle snart försvinna från marknaden, spådde han. Sedan gick det flera år. Insulinsorterna byttes ut. Det direktverkande insulinet var en klar förbättring. Skönt att slippa ta sprutan en halvtimme innan mat.
När jag sprang för fort i livet och körde näsan in i den berömda väggen, föll många bitar i kras. Min diabetes började leva sitt eget liv. Mitt HbA1C som är ett långtidsprov och ett mått på hur blodsockerinställningen varit de sista 2-3 månaderna, sköt i höjden. Samtidigt kunde mina aktuella värden sjunka rekordsnabbt på alltför kort tid. Jag var inte världens lyckligaste kille, men tyckte ändå inte synd om mig själv. ”Synd om” var för mig min älskade mamma som krigade med en cancer som var elakartad och sakta men säkert förstörde hennes späda kropp.
Eftersom jag sagt vid några tillfällen till min diabetessköterska att jag inte passade för pump blev hon säkert förvånad av mitt snabba och oväntade svar på frågan som är rubrik till detta kåseri.
”Om du har en tuff blå kan jag tänka mig en pump.”
Hon var van vid att jag alltid hade plats för ett skämt hur dålig jag än var vid besöken. Snabbt trollade hon fram en blå.

Pump Bianca
”Här har du en snygg blå.”
Både hon och min fru Solveig blev överraskade av min kovändning i ämnet pump. Det de inte visste var att jag bestämt mig några veckor tidigare. Mitt beslut handlade mer om kolera eller pest, än om blå eller grå insulinpump.

Det bestämdes en tid då bytet skulle bli av. Kvällen innan tog jag min sista spruta i rumpan. Jag fick räkna med ungefär fyra timmars besök på sjukhuset för att lära mig tekniken och vänta in lunchen. Det började inte så bra. Jag gjorde alla sorters fel och skvätte insulin på skrivbordet. Blundade när jag skulle skjuta in kanylen i min mage. Även min diabetessköterska hade problem med just min pump. Hon trodde att det var ett måndagsexemplar. Därför var hon övertygad om att min pumpbärartid skulle bli kort och räknas i dagar, eller till och med timmar. Det berättade hon för mig senare. På kvällen ringde hon från sin privatbostad till mig. En gullig gest jag aldrig glömmer. Eftersom vi precis köpt en ny tvättmaskin som markerade med en signal när den var klar, bestämde vi oss för att tvättmaskinen skulle heta Bernhard och insulinpumpen Bianca. Man har inte roligare än man gör sig. 🙂
För några dagar sedan var det sju år sedan jag blev med pump. Bianca gick i pension efter fyra år och ersattes av Melissa, som är lila till färgen. Jag måste erkänna att min vänskap till Melissa är betydligt stabilare än till Bianca. Mina barn och Solveig hörde mig ofta muttra eller skrika till när busiga Bianca flydde från fodralet och det gjorde ont i magen när det ryckte till i kanylen som ständigt sitter in i magen, innanför ett plåster.
”Är det Bianca pappa? Du måste vara snällare mot henne.” hördes det från mina pigga döttrar.
Jag vet inte hur många gånger jag fastnat i skärbrädans kant i köket, eller lagt Bianca i bildörren och glömt bort det när jag gått ur bilen. Det har varit nära att hon nyfiket följt med ut i havet vid bad. Melissa är inte lika busig. För det handlar väl inte om något annat? 🙂
Jag lät Melissa bli en bokkändis när jag planterade henne hos Lena Sanders i min debutroman ”Mina fotsteg i ditt hjärta”. Jag hoppas att Bok-Melissa blir en kändis likt personen som är orsak till namnvalet.
Artisten Melissa Horn var en av mina stora favoriter när min lila pump kom med ett postbud.

0050002

Framför allt barn och ungdomar har förebilder. Personer som de av olika skäl ser upp till. När vi i tonåren kämpar med den krokiga vägen till vuxenvärlden är det extra tufft om man dessutom har en diabetes ett att släpa på. Insulinpump har många fördelar, men den är inte osynlig om man är kvinna och vill gå i bikini på sommaren. Därför blir jag så glad när ex. skönhetsdrottningen Miss Idaho, Sierra Sandison, träder fram som en förebild för många unga med pump.
Efter det här scenframträdandet välde det in positiva tillrop. Hon skapade samtidigt en så kallad hashtag på Twitter, där andra kan lägga upp sina egna bilder när de bär pump, vilket snabbt blev populärt. Numera har Sierra Sandison blivit en utmärkt ambassadör för att sprida kunskaper, krossa fördomar och övervinna svårigheter.

Dags att fira sju år. Jag tycker om Budapestbakelse. ”Vad tycker du Melissa?” 😉

Film fyrtiofem av femtio

Liberal arts

Liberal arts
Genre: Romantisk komedi/Drama, 93 minuter, 2012.
Betyg:
1). I filmsoffan med familjen: 27/40
2). Bosse Lidén 2014: 97/120

Favoritscen: Jesse Fisher tar fram block och penna. Han skriver upp sin egen ålder: 35 år och Zibbys ålder 19 år och räknar ut skillnaden bara för att få de dystra tankarna på pränt. Sedan räknar han ut att när han var 19 år så var hon bara 3 år. Han jämför åldrarna både bakåt och framåt och kommer fram till att när han blir 87 år så kommer Zibby att vara 71 år. Jag kan riktigt se hur han tänker sig in i åldrarna. Förnuftet och hjärtat har sammanträde.

Egna ord: Det är svårt att bli arg på den genomsnälla bokälskaren Jesse Fisher (Josh Radnor) som spelar huvudrollen och som även skrivit manus till filmen. Jesse har alltid ett snällt ord eller ett skämt över både till de som behöver det och de som inte är värda det. Han tycks ha svårt att få ordning på sitt vuxenliv trots att han blivit 35 år. Stundtals ser jag likheter med hans namne Jesse i mina favoritfilmer ”Bara en natt” och ”Bara en dag”, helst under tvåpersonssamtal på olika platser med 19-åriga Zibby (Elizabeth Olsen). Sakta uppstår en ovanlig romans med inslag av klassisk musik och hederliga handskrivna brev som skickas mellan New York och collegelyan i det lugna samhället. Åldersskillnaden skrämmer Jesse och han kämpar emot. Romantik, intressant dialog och humor blandas smidigt med allvar och seriösa inslag. Skådespelaren Zac Efron gör en kul biroll som en kuf vid namn Nat. Ännu en film där jag är nöjd med slutet.

Baksidestext: Jesse Fischer är singel och oinspirerad till livet. Istället minns han sina glansdagar på college – fyllda av fester och poesiseminarier. Han undrar om hans bästa tid är förbi. När hans favoritprofessor från skoltiden frågar om Jesse vill hålla ett tal på hans avskedsmiddag tar Jesse chansen att återse sitt gamla college. När han möter Zibby – en musikälskande student – vaknar något inom honom och han måste fundera på om det inte är här han hör hemma.

Kuriosa: Båda de yngre kvinnorna i filmen heter Elizabeth på riktigt. I filmen heter till och med en av dem Elizabeth men kallas för Zibby.

Dagens fråga: Vilken är den största åldersskillnad du haft i ett förhållande?

Här är texten till nya läsare om denna bloggkategori som slutar med en tävling i december 2014. https://bosseliden.wordpress.com/2014/01/08/mina-blogginlagg-pa-torsdagar-2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vi har sommar än

0010001

Jag vände blad i min väggalmanacka förra veckan. Nu ser jag en behaglig bild med en solnedgång en höstkväll någonstans vid havet. Himlen är målad av någon med säker hand. Under fotot står det November 2014 med svarta bokstäver på vitt. Den sista höstmånden enligt mina gamla barndomskunskaper. Ändå har vårt land ett omväxlande klimat sedan flera veckor tillbaks. Jag har sett hur bloggvänner och FB-vänner visar upp snölandskap.
Till Ystad brukar hösten komma den 11 november, enligt experterna på SMHI. Det är då det varit under tio plusgrader i fem dygn i sträck. Det ska bli spännande att se om årets höst blir den senaste som den skånska Wallanderstaden haft någonsin. Det är sydliga vindar i kombination med hög och lågtryck på rätt ställen, som gjort att den varma luften stannat kvar. Hösten ska enligt Marcus Sjöstedt på SMHI vara minst två veckor försenad. För mig får den gärna ta en annan väg och hoppa över Ystad. En molnfri himmel gör att marken kyls av fortare och värmen strålar ut i atmosfären. Men i och med att Ystad ligger så nära havet så hjälper det till med att hålla lite värme kvar. Vattnet värmer och jämnar ut temperaturen vid kusten, menar Marcus, men redan någon mil inåt landet avtar den effekten.
Tänk om det fortfarande är sommar när det är skyltsöndag första advent. Kommer tomten att ha badbyxor, linne och sommarskägg?

November – Läsmånaden nummer ett för mig

Anna Jansson Jojo Moyes Robinson Björn Hellberg

Coben

Fyra deckarförfattare, men bara tre deckare på mitt nattygsbord. Hur går det ihop? Kan det vara så enkelt som att Björn Hellberg har hoppat av spåret och börjat skriva en pedagogisk bok om blyghet? Eller har Peter Robinson satsat på en politisk bana? Sanningen vet säkert några av er. Har någon läst Anna Janssons trendbrott där hon lämnat Maria Wern, men stannat kvar på min favoritö Gotland? Jag noterade att en trevlig bloggerska lovhyllade ”Livet efter dig”. Solveig började läsa boken på bussen och fastnade direkt för den gripande handlingen.

 

Björn Hellberg januari

Dagens första fråga utan pris. Framför vilken av dessa fem författares bostäder står våra döttrar poserade? En bild som blev månadsbild på en almanacka ett år.

Vilken av dessa fem böcker skulle du ha läst först? Vilken hade du inte läst?

För mig är det julafton att läsa böcker på hösten.
Jag önskar alla bloggläsare en fin vecka.

Ord som berör mig; 13

Gunilla Wahlberg

Det är en av livets vackraste kompensationer
att ingen kan uppriktigt försöka hjälpa en annan
utan att samtidigt hjälpa sig själv.

J Pearson Webster

Kloka ord från en för mig okänd person.
Vi har vandrat in i sista höstmånaden. Det är både märkligt och fantastiskt att fortfarande kunna se blommor på balkongen och i trädgården. Igår satte vi in några för att få njuta av dem en sista tid. Ljuvligt att kunna se Sommardahlior, Potatisblomman (med en ynklig blomma kvar), Marguerite och Afrikansk Marguerite, även kallad Stjärnöga, förgylla höstmörkret och få oss att känna tacksamhet. I trädgården har vi kvar de tuffa Japanska lyktorna, Lobelia, Ljung och Höstaster som färgklickar i det grå. Levande bevis på små under.

Nu ska jag planera nästa veckas marknadsföring för ”Skimrande ögonblick – och dagar i grått”. En syssla som jag mer än gärna bytt ut mot att skriva på något nytt spännande bokprojekt. Min hjärna är fylld av idéer, men måste hela tiden bromsas för att det inte finns någon annan som gör vissa sysslor. SolBo Förlag har ingen stab av folk som passar upp. Inte ens någon käck sekreterare som pinglar när kaffet är klart. Istället får jag ta på arbetskläderna, rulla upp skjortärmarna och gilla läget. Drömmen är en bra recension hos BTJ. Då kommer beställningar från biblioteken att droppa in. Skulle vår hemliga upplaga ta slut kommer vi inte att trycka upp ny. Sådant är inte lönsamt i liten skala. Skylten, helst en söndag, 😉 om att titeln är slutsåld skulle få mig att småle inombords. En hemlig önskedröm. Du sladdrar väl inte? 😉 Livet är fullt av beslut. Små som stora. Jag ser fram emot December med få sociala besök (Facebook helt stängd) och massor av funderingar om allt mellan himmel och jord. En vit månad, förutom att bloggen och SolBo Förlags mejladress måste hållas öppen för bokköp av våra två titlar. Det är inte speciellt betungande. Jag kör gärna och lämnar gröna paket på Kvantum varje dag, så länge halkan håller sig från våra vägar. Butikspersonalen som har hand om posten känner igen oss vid det här laget. Trevliga kvinnor allihop. Det är trevligt att byta små fraser, leenden och skratt som gärna får gå utanför de vardagliga affärsreplikerna. Vissa ord väger mer än andra. Kram på dig som nått hit ner i min söndagstext. ❤