Här kommer nostalgi för dig som var med på 1960-talet. Själv var jag tyvärr för ung för att kunna njuta fullt ut av all den musik som spelades då. Utställningen ”Club Wiberg – vårt 60-tal i Ystad finns på ”Bakfickan” i Klostret.
Vad det någon av er som hade ett liknande tonårsrum?
Hade ni idolkort på väggarna? Vilket var ditt favoritband?
Den här artisten satt kanske på din vägg.
Svenne Hedlund sjöng om en helt annan bil.
Det var viktigt att ha rätt frilla.
Liksom rätt brillor.
Hade man inte med sig ett autografblock kunde man alltid använda skjortan.
Road Runner Sect var ett lokalt popband.
Jag såg ett kontrakt på en sida på nätet. Bandet skulle lira på Blue Star Club, Ystad, lördagen den 5 november 1964 mellan klockan 19-23. Gaget var 225 kronor, inkl. reseersättning som utbetalas efter spelningens slut. Adressen som stod längst upp på kontraktet kändes bekant. Mariagatan. Där bodde Kurt Wallander också. 🙂
Drömde ni hemliga drömmar om sådana här popstjärnor? Ni vet vad som händer med tiden … 🙂
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Jag tycker att ”popstjärnorna” var snyggare som gamla, dom såg för hemskt töntiga ut när dom var unga. På den tiden så fick man absolut inte se så där snälla och belästa ut…..fast det är ju ”inne” nu för tiden, så ni ”ungdomar” gillar väl dom!? *fniss*
KRAM ❤
Susie
Hoppas Silvervargarna läser detta. 🙂
Kram Bosse
Vilken härlig utställning som verkligen innehåller mycket nostalgi. Men tydligen är även jag lite för ung för ett sådant tonårsrum har jag aldrig haft. Men visst känner jag ingen det och speciellt från min yngsta mosters rum.
Trevlig lördag!
Det är kul att återse de flesta saker. Vissa saker för att de ser tuffa ut. Andra för att de ser fula ut. Det fanns även en film att se och lyssna på.
Tack.
De första bilderna hade nog fått mig att gissa 50-tal. Men det kan ju bero på att jag liksom du inte var där och upplevde det
Det hade varit himla roligt att ha haft den rätta åldern inne DÅ. Nu skulle jag kunna tänka mig att vara yngre. 🙂
Nostalgi! Men nån kobratelefon hade vi inte hemma hos mig. Monkeys, Beatles, HepStars… Jag tycker de är bra än. I Monkeys var det Davy Jones, i Beatles Ringo Starr, som var mina favoriter. Men sen gillade jag Sven-Ingvars och Sten& Stanley också. Jag var ju så liten på -60-talet…
Mejlat dig på FB 🙂
Min favorit i Monkeys hade en grön stickad mössa. Tror att han hette Pete Thousend?
Ska kolla in FB. 🙂
Vilken nostalgitripp det blev 🙂 Bandspelaren liknade den jag hade… och visst hade jag idolbilder på väggarna – stora s.k. elefantbilder ut Bildjournalen. Beatles, Rolling Stones, Animals, Supremes… och bland de svenska så var det nog Tages och Shanes. Lokalt i Norrköping hade vi ett band som hette Scarlett Ribbon… det var tider det! 🙂
Kram
Där fick jag lära mig ett nytt namn. Scarlett Ribbon.
Kram
Åh, vilken härlig nostalgi! Affischer på idoler hade jag…Tages, Shanes, Hepstars och Beatles! Paul McCartney var den ”snyggaste” och det tycker jag fortfarande. Minns min gröna parkasjacka som var fullklottrad med poppnamn! (min mamma var inte glad!)
Sedan kom dansorkestrarna…Flamingokvintetten var nummer ett! Sedan disco…jag gillade verkligen det, men nu är vi visst inne på sjuttiotalet!
Några stringhyllor hade vi hemma, en gul kobratelefon har jag undanstoppad någonstans och den där bandspelaren…en sådan hade gubben min när vi träffades…och den la jag beslag på. Och även på innehavaren! 🙂
Sextiotalet – jag har alltid tyckt om musiken och det gör jag fortfarande!
Tack finaste Bosse!
Gunilla
Hade din mamma inte samma smak? 🙂 Smart du var som slog två flugor i samma smäll. Jag har också lyssnat på mycket sextiotal genom åren och hittat pärlor som jag inte hade en aning om. YouTube har öppnat många dörrar.
Kram Bosse
Hade många popidoler på 1960-talet, men på väggen hade jag bara en stor vacker affisch på Sonny & Cher. Min första LP-skiva var med Rolling Stones, som var spännande, lite tuffare än The Beatles.
Tuffing! 🙂 Jag är mer en Beatles-kille och håller inne min tunga. 🙂
Visserligen inte riktigt mina tonårsdagar men jag minns ändå många av sakerna, bilderna, skivorna och möblerna. Syrran var tonåring och vi älskade The Monkeys och Svenne 😍 jag skulle nämligen gifta mig med honom 😅 Härligt med nostalgi. Maken och jag har varit på Vardagsmuseet utanför Laholm. Har du och frugan inte varit där så åk dit. Där finns nostalgi av högsta kvalitet, och stort är det med plats för massor. Helt inredda rum allt enligt tidsålder 😀👍👍
Än är det inte försent. Jag tror att Svenne är ledig. 🙂 Vi bokade rum på det hotellet innan vi flyttade hit. Sedan ändrade vi bokning till ett annat hotell istället. Nästa gång vi är i våra gamla hemtrakter kan det bli en ny chans. Det är en häftig idé. Hoppas det går bra för dem.
Vilket hääääärligt nostalgi inlägg.
Föddes 1967 så min ungdomstid var väl 80-talet.
Men jag gillar 60-tal. Jag gillar musiken skarpt.
Mina idoler var….AHA som ung. Sen hade vi Alfaville. Stavade jag det sistnämnda rätt nu?
Alphaville…..kanske det stavas så? Det fanns ju snygga killar i båda grupperna. Lite mystisk å spännande hehe.
Tack för ett härligt inlägg med spännande bilder. Folkan gillar jag.
Lördagsblås kram från TantGlad
Tack! Du är knappt torr bakom öronen. 🙂 Min ungdomstid var både 70-tal och 80-tal. Jag har aldrig blivit vuxen. Vet inte vad som gått fel i processen. 🙂
Jag gillade också deras hits. Gängen på A. Alltid vara ung på svenska.
Folkabussen är tuff. Jag har härliga minnen från en grön folkabuss.
Det var en rejäl blåst i helgen, men skönt att se solen igen.
Kram
På 60-talet var jag tonåring hela vägen! Gillade Beatles men dyrkade mest Rolling Stones. Hade porträtt av dem, speciellt Brian Jones, i min lilla skrubb. Killarna skulle inte ha mesigt uppåtkammat hår utan vara långhåriga och gärna lite djupa. De svenska grupperna tyckte jag var lite töntiga men när jag såg dem live i Stockholm, min hemstad på den tiden, så var det kul och inspirerande. Jag tillhörde kanske modsen (men jag hade inte alla attribut) och såg ner på de som var sunar och dorisar (raggarna).
Kommer ihåg att jag skrev en insändare i en dagstidning där jag skrev att polisen inte borde döma hunden efter pälsen när de hade skingrat upploppande mods på Hötorget. Pälsen (kläderna) var ju jätteviktiga signaler vilken grupp man tillhörde och är kanske fortfarande.
Vi mods träffades på Nalen (där allting händer och fötter – som det stod på biljetterna) och dansade i stora klungor och spanade in om det fanns några intressanta personer där.
Det politiska intresset väcktes under tonårstiden i Stockholm. Vietnam-kriget och gröna vågen rullade in i våra medvetanden i slutet av 60-talet. 1969 blev jag mamma och det var stort!
Prylarna från utställningen känner man igen i alla fall även om jag inte hade det så där hemma..
Kul att bli lite nostalgisk!
Vilken intressant kommentar du bjuder på om hur det kunde gå till i stora staden på sextiotalet. 🙂 Jag hörde både Beatles och de rullande stenarna från stängda rum i vårt hus. Jag föredrog Beatles.
Visst är det kul att bli nostalgisk.
Nej, mitt rum såg inte alls ut så. Men jag känner igen många av föremålen. Telefonen till exempel, mina föräldrar hade en sådan och min första egna telefon i min första lägenhet var en röd cobra. Idolbilder hade jag däremot en massa på vägarna, bland annat Hepstars, Tages, Shanes och Mascots. Hounds var också en av mina stora idoler, speciellt Henrik Salander. Jag träffade honom för några år sedan i ett helt annat sammanhang och tänkte först berätta men fegade sedan ur…
Ha en trevlig helg Bosse!
Jag tror du ännu ångrar dig att du inte berättade för honom. 🙂
Det var en solig men blåsig helg.
Idolbilder på väggarna, jo nog hade jag det i min ungdom. Elvis och The Osmonds. Dr Hook gillades också. Men min tonårstid var 70-talet – jag föddes 1960. En kobratelefon har jag numera liggandes i gömmorna, just en sån där grön. Min man och jag hade den när vi flyttade ihop 1978.
För övrigt älskar jag Kurt Wallander! Mest i böckerna men också i Lassgårds gestalt.
Då missade du hela häftiga femtiotalet. Själv är jag född 1959. 😉
Jag tycker du ska plocka fram den gröna kobran från gömmorna så den får en trevligare plats.
Det intresset delar du och jag. 😀 Här är det också böcker som gäller. I andra hand Lassgård som hade rätt kroppsform men fel dialekt. Jag håller på att läsa om böckerna i rätt ordning. De håller än.
Vid den tiden var jag redan trebarnsmor och hade inte varken tid eller intresse för den musiken, som spelades då. Men idag kan jag lyssna på den igen och bli lite nostalgisk.
När jag var i ”lämplig” ålder för att ha idoler, så spelade jag bara fiol och hade helt andra idoler än de här. Doris Day och Mario Lanza till exempel. För tillfället kommer jag inte ihåg så många. Då gillade jag mest klassisk musik.
Kram/Gilla
Dina småbarn skulle säkert somnat skönt till Yesterday. 🙂 Att lyssna på någon som INTE kan spela fiol är däremot inte sövande. Låter som någon som försöker ha ihjäl en katt. Vi har haft en sådan granne en gång. 😦 Vilken mogen kvinna du var. 🙂 Mitt intresse för klassisk musik kom betydligt senare in i mitt liv.
Kram
Nämen så härligt att förflyttas till 60-talet. Beatles, Elvis, Tages, och många fler. Utsvängda byxor och tuperat hår. Smala byxor fortfarande tuperat hår, trenderna svängde även då. Jag vet att jag hade ett par jeans som syddes på varje gång jag hade dem och sprättes upp när de skulle av, ja du milde tid. Raggarbilar, brylkräm i killarnas hår, mono grammofon. OJ vad det svängde om kjolarna och alla underkjolarna som var stärkta i socker för att de skulle stå ut.
Underbart tack för den trippen.
Kramis från Skogsfen.
Vilket jobb med jeansen. 🙂 Det fanns många bra band i vårt eget land. Stärkta i socker, häftigt. Där lärde jag mig något nytt.
Kram
Vad då ”bodde”? Förstör inget för mej nu. Men ja, nu minns jag, han har ju flyttat till hus. Ursäkta, nu förstår jag.
Jag är lite för ung för rullbandspelare nen jag vet att brorsan hade en och den stod kvar i vår källare.
/P
Kom du att tänka på behagliga eller obehagliga minnen? 🙂
Jag fick ärva min storebrors rullbandspelare. Den var jag megastolt över.
Läckert! Jag var ju med på det ”ljuva 60 talet” och hade en del attribut som visades i mitt tonårsrum. Jag minns Hep Star med Svenne Hedlund och Benny Andersson (ABBA) när det spelade vid Stråket i Solna strax bakom Råsunda stadion och jag minns när jag faktiskt var medbjuden till ett tv program för ungdomar som Kersti Adams- Ray ledde, Drop In, och jag fick se the Beatles Det var stort, jättestort, för de var ju mina idoler. Året var 1963 och det var den 30/10. Men huvudatrtaktionen i programmet var Lill Babs!!! Och jag var 14 år!!!!
Jag minns den ljuva tiden….
Kramar!
Har du varit med i Drop In. Häftigt. 🙂 Kersti Adams -Ray hade sommarhus i närheten av där vi bodde på Bjärehalvön. Jag minns också (läst och sett på TV) att det var Lill Babs som var stjärnan vid det tillfället. Måste ha varit ett mkt stort tillfälle för fjortonåriga Ditte.
Kram
Nostalgi är underbart! Nu var jag inte riktigt nog gammal på 60-talet, men flera av mina kamrater som var några år äldre än jag hade många av attributen på bilderna. Däremot har jag (fortfarande)e ett sådant där rött skivfodral för mina singelskivor av diverse 60- och 70tals musik. Mitt minne av Monkeys är det jättepussel man kunde bygga om man fått alla bilder genom att köpa tuggummin. Vi fick ihop det, mina kamrater och jag som samlade gemensamt.
Var rädd om det skivfodralet. Jag minns också Monkeys bilderna som man fick när man köpte de äckliga tuggummin. Jag tror att jag ska leta upp några bilder.
Smart att ni gick ihop några. Jag fick inte ihop pusslet.
Oj,oj…nostalgi på hög nivå! Svenne, folkan, stringhylla, fullklottrade gympadojor, Monkees…Det var tider det, längesedan och ändå inte. Tänk första kassettbandspelaren med en liten högtalare, ihopsparad med pengar från sommarjobbet.
Kram / RosMarie
Tider och år flyter ihop. Extra kul när man sparat ihop stålarna själv. Hoppas du har kvar den.
Kram Bosse
Min första telefon var en röd kobra., och Göran har haft en exakt likadan bandspelare som du visar…en liten nätt sak. Mina favoriter var Beatles och Tages och jag rev ut planscher från Bildjournalen och andra tidningar och tapetserade mitt rum med. Jag har fortfarande idolbilder på väggarna, men det är på mina barnbarn. Kram
Man ska inte sluta med sina trevliga vanor. 🙂 Jag kom ihåg bilderna från min brors tidningar. Hoppas du har kvar telefonen och Göran bandspelaren.
Kram
Mamma prenumererade alltid på Hemmets veckotidning när jag var liten, kul att bläddra i och minnen träder fram när du visar bilderna.
Själv hade jag Osmonds Brothers på väggen, framför allt vad det väl Donny som var lite läcker, Dr Hook och Abba var också givna liksom Rod Stewart. Nostalgin är stark… 😀
För oss är det mest sjuttiotal och åttiotal som gäller. Donny Osmonds fick många flickhjärtan att slå extra. Min mamma hade också Hemmets Veckotidning. Dr Hook var även mina favoriter i mitten av sjuttiotalet. ABBA gillade jag i smyg. 😉
Härliga bilder. Ja vissa saker känner jag igen. Favvobandet var såklart the Beatles. Jag var också lite för ung men med en äldre syster var jag ju insatt!!
Kul inlägg
Tack Surridurr! 🙂 Beatles var klart etta för mig med när det gällde internationella grupper. Äldre syskon var bra att ha. Fast jag var kanske inte alltid så välkommen till deras rum. 😉
Jag är också för ung, äbdå känner jag väl igen ett sådant rum. Och popstjärnor hade jag på väggarna… Det var tider det 🙂
Det är kul att någon gång få känna sig för ung. Annars tycker jag att jag känner mig för gammal allt oftare. Igår var jag inne och ändrade ett fel i detta inlägg. Det var inlagt på två kategorier och skulle absolut inte vara inne på sovande sött. 🙂 Med andra ord får du/alla som följer mig reda på när jag ändrar något också. Eller?
För det kan väl inte vara en slump att du hamnade i detta gamla inlägg. Visserligen ser jag ibland i statistiken att dessa två inlägg om utställningen fortfarande får bloggbesök. Precis som mitt blogginlägg om Kråkguldet. 😀