Vid den här tiden för sexton år sedan var det full aktivitet i vårt stora hus. Om fyra timmar skulle Solveig klippa av snöret. När jag tittade ut genom fönstret snöade det och påminde mer om en vinterdag. (fotot är från en annan dag)
Med fina blommor vi fick denna onsdag. Det kom besökare som åkt ända från Stockholm. Vilken tur att det slutade snöa. Tydligen var det bara jag som gick in för uppgiften att vara rätt ”klädd” i ”Blå Rummet”. 😉
Första bussen glömmer jag aldrig. Laholms PRO blev först. Nu kunde vi konstatera att det funkade med över femtio besökare samtidigt. Fast vi insåg att ett stort bord med stolar fick plockas bort från ”Köket”.
Vi har flera tusen glada minnen från de åren. ❤
Idag firar vi med en stressfri fika på stan. Var sak har sin tid. Ibland kan jag fantisera på skoj. Tänk om SolBo Förlag hade haft de här två böckerna på den gamla köpmansdisken under dessa säsonger. Jag tror att det hade funkat riktigt bra att kombinera.
Ja, precis som du skriver ; ”Var sak har sin tid”! 🙂
Vi brukar säga att det enda felet med att flytta till Gotland var att vi inte gjorde det tidigare. Men det hade inte fungerat. 😦
Visserligen skulle jag önska att jag var yngre så att man fick njuta längre av tiden här, men vi var inte ”mogna” för landet och jag tror att vår livsstil – samt vårt företag hade gjort det omöjligt. Framförallt så levde tre av våra föräldrar och jag vet att jag aldrig hade kunnat göra min pappa så fruktansvärt ledsen. 😦 😦
Men…nu bor vi här sen tolv år och trivs vansinnigt bra och har inte någon längtan till Stockholm alls. Vi vill inte ens åka dit på besök, så kan det gå! 🙂 🙂 🙂
KRAM ❤
Susie
Vi har också tagit hänsyn till våra föräldrar när det gällt bostadortsbyten. Det är inte längden som räknas utan vad vi fyller våra dagar med. 🙂 Härligt att läsa att ni trivs så bra. Annars skulle jag kunna tänka mig att de som flyttar ut från Stockholmspulsen skulle få lappsjuka på hösten och vintern. Jag gillar Gotland skarpt och det är en gammal dröm att få bo där under hela året. Jag är rätt säker på att jag skulle trivas bra där. Problemet är att jag älskar Ystad och Österlen också.
Kram
Visst är det så att ”var sak har sin tid”. Det märker man allt eftersom livet rullar på. Känns som allt faller på plats eftersom. Vilken spännande tid ni måste ha haft och många roliga minnen. Härligt hus i naturskön omgivning. Böckerna som är vackra både på utsidan och insidan passar nog överallt. Ha en fin tisdag. Kram
Just de åren var otroligt intensiva. Det negativa var att vi var så bundna under den tiden på året som det är så härligt att få bestämma över själv, vår och sommar. Men solnedgångar och närheten till havet uppskattade vi mycket.
Kul att du uppskattar våra böcker. ❤
Kram
Ja, det hade säkert fungerat med böckerna där! Men som jag ser det på bilden från Blå rummet, var det inte bara du som var blåklädd?
Jag kunde till och med skrivit en kåseribok bara om det som hände under en säsong. Den kunde jag sålt under nästa. 🙂 En tjusig bilderbok i färg om porslin funderade jag länge på att göra.
Jennifer var godkänd. Halvblå som hon var.
Hi hi, snacka om att gå all in! 🙂
Härligt att kunna blicka tillbaka på något med så fina minnen.
Och tänk att allt har sin tid. Det blir ju liksom tydligast efteråt när man
kan summera 🙂
Igår hängdes min första fotoutställning upp på ett pensionat här ute,
så spännande! Förhoppningsvis kommer jag minnas det som en rolig
grej om 16 år 😉
Kram Johanna
Jag tycker grabben gick till överdrift. 🙂 Ibland känns det som det hänt någon annan. Livet vi levde på nästa ställe var raka motsatsen.
Vad roligt att läsa Johanna. :D. Det var något som jag hoppades skulle hända förr eller senare. Mina tankar vill genast ta det ett steg till. Jag vill att du ska minnas det som det var då det började. 🙂 Att du har talang, fingertoppskänsla och lekfull fantasi märkte jag direkt när jag fascinerades av din fina blogg. Jag hoppas du kommer att ställa ut på Österlen någon gång i framtiden. Stort GRATTIS! Det är du väl värd. 🙂
Kram
Blått är flott :-)! Härligt med fina minnen. Kram Ethel
Det är klart att blått är bästa färgen. 🙂
Kram
Så roligt att få se, hur ni såg ut för 16 år sen. Det verkar väl så, att den lilla bebisen på bilden kanske fyller 16 i sommar. Hon som inte är blåklädd som du själv.
Kram/Gilla
Lizette var fyra månader på kortet. Hon fyller 17 år i oktober. Tiden rusar. Det har den även gjort hela denna dag när jag marknadsfört via datorn. imorgon får jag vara mer fysisk aktiv. Då vill jag ha mer sol och mindre datorsittande.
Kram
Var sak har sin tid är kloka ord. Vilket fint kort på er……GRATTIS till er från TantGlad.
Jag tittar lite extra på den lika bosseblåaskylten, och märker…..Det står Ängalag. Vilket vackert namn på en fin plats.
Tusentals minnen sååå fint.
Nu tänkte jag hoppa ut ur din blogg…..har ju hälsat på dig hela två gånger i dag. Det är lite trist att ligga sjuk för TantGlad. Men………då kom hon att tänka på Bosse som alltid har fina, tänkvärda och roliga inlägg.
Tack ännu en gång för fina inlägg du bjuder oss läsare på. Vad vore bloggvärlden utan allas vår Bosse……..så mycket fattigare….så mycket tråkigare…..
Kvällskram.
Du såg att det var den där kända sagogubben, Farbror Blå? Eller trodde du det var Farbror Melker? Annars är jag lite lik den sistnämnda. Han satt också och skrev och snickrade en aning dumt. 🙂
Ängalag var ett vackert namn på en liten ort.
Hoppas du mår bättre idag och är uppe och studsar.
Tack för alla snälla ord. 🙂
Onsdagskram
Spännande tid ,-)
Så fint hus!
Jättefint kort på dig och din familj .-)
Som kommentar på mitt inlägg i min blogg måste jag svara att tyvärr hon var så illasinnad och väldigt farlig för oss och våra liv skulle det visa sig!
Jag hade också slutat med facebooksidan om jag haft någon ,-))
Men en månad går fort varför jag valde just Mars som är en låååång jobbig månad det vete 17! ,-))))
Ha det fint du och din familj.
KRAM Primrose ,-)
För vårt ändamål låg det strategiskt bra. Annars var det lurigt med en skarp kurva och definitivt inte barnvänligt.
Tack Primrose. 🙂
Så sanningen var så mörk. Jag som hade hoppats på något annat. Konstigt att hon inte ryckte upp dörren den gången.
Du får ångra dig om längtan blir för stor. 🙂 Jag har tagit paus från FB i december de sista två åren. Passade perfekt eftersom jag varit tävlingsledare och lekt med mina vänner under hela november. De behövde en lång paus från mig. 🙂
Kram
Å va fina ni är å lilla stortjejen hade ju lite blått hon med😊
Tack Soffie. Jennifer var godkänd. 🙂
Var sak har sin tid, vilken tid för!
Blå så blå
en tidsvind svepte in
satt i minne
fast i sinne
– Blott
blått kliver livet
susande i sivet
inget är för alltid givet
kram
… för er ska det ju vara 🙂
🙂
En kvällskram till Blogglandias härliga Tove Setterlind.
Var sak har sin tid ja! Ett uttryck som stämmer väldigt bra. Oftast i varje fall…
Vilken fin bild på dig och din familj. Åren går som sagt vilket också stämmer in 😉
Kram
Det syns mest på barnen, men jag känner inte igen den blå grabben heller. 🙂
Kram
Hur var det nu: Rosor är röda, violer är blå. Döttrarna är söta, föräldrarna också! ❤
Tack för de orden Ima7. ❤
Var sak har sin tid, jo så är det. Fint med fina minnen att blicka tillbaka på. Och sedan fortsätta livet som är här och nu. C’est La Vie . Kram Åse
Det är roligt så länge man hänger med och det är tur att jag oftast skriver ner saker och tar kort. Annars skulle vi blanda ihop mer än vi gör.
Solen var så skön en kort stund vid småbåtshamnen idag innan …
Kram
Så sant som du säjer, var sak har sin tid. Ibland önskar man att tiden står stilla och ibland tänker man att det är skönt att den tiden är över. Skulle inte vilja vara småbarnsmamma vid 60 år t ex! Men underbart när man var ung!
Vad hade ni för verksamhet?
Jag instämmer i dina ord. Börja på en ny kull med småbarn hade vi inte orkat. 🙂
Vi hade Nordens största privata porslinsmuseum. Våra 3 333 kaffekoppar var basen under säsongerna, men vi bytte ut en del samlingar. Hela tiden lekte vi med siffrorna. 666 äggkoppar, 3 333 st sockerpaket osv. Till och med mina leksaksbilar från 60-talet fick vara med. Uppskattades av framför allt flera män. Stora pojkar. 😉 Det var roligt att planera och få det så fint och fräscht som möjligt. Tufft däremot i längden, att ha öppet varje dag och alltid vara tillgänglig under den tiden på året som är trevligast att göra annat.
Ekorren var min svärmor som tyvärr inte fick se sin dröm gå i uppfyllelse.
Intressant! Men förstår att det blev mycket jobb i längden.
Hur gick det med grejerna sedan?
Vi var glada att vi genomförde projektet och att vi höll vad vi lovat. Mot experters åsikter visade vi att det fanns ett intresse. Det största arbetet gjorde vi under en lång tid innan vi öppnade.
Jag sprang in i den berömda väggen som blev huvudorsaken till att vi ändrade livslinje. Din fråga är lätt att svara på. Den har vi fått ”några” gånger. 🙂 Vi svarar alltid de fyra S:en. Spara, skänka, slänga och sälja. 🙂
Jag läser er bok litegrann varje kväll som omväxling till deckarna. Bra, lättläst det flyter på.
Det är bra att du läser annat. 🙂 Jag brukar också läsa kåseriböcker under ett längre tidsperspektiv. idag läste jag klart ”Tjockare än vatten”, Carin Gerhardsens sjunde fristående bok om Hammarbypoliserna. Hon lurade mig bra. 🙂 Imorgon ska jag börja på Set Mattsons tredje och avslutande bok. Ser jag fram emot.