Barnbokens Grand Old Lady firade dubbelt

Första

Andra

Förra lördagen styrde vi kosan mot Borrby på Österlen som kallas för ”Sveriges första bokby”. Här finns en hel del butiker som säljer böcker. Orten har även lockat dit bokförlag med olika specialiteter.

Tredje

Orsaken till att vi åkte dit just i lördags var att Sveriges enda renodlade barnboksantikvariat hade en återinvigning i Bokhuset. Grundaren som samma dag fyllde 76 år är den kända kvinnan Marianne von Baumgarten-Lindberg som var gift med skådespelaren Sven Lindberg (1977-2006). Det var också tillsammans med Sven som hon började samla barnböcker. De öppnade först barnboksantikvariat i Stockholm.

Ja

Jaokej

Jäpp

Marianne som kallas för barnbokens Grand Old Lady har varit chefredaktör för Vi föräldrar, är redaktör för barnkulturtidskriften Opsis och har arbetat nära Astrid Lindgren. Av Astrids böcker håller hon ”Mio min Mio och ”Madicken” högst. Hon, precis som jag, är inte så förtjust i att gamla barnböcker revideras utan tycker att man ska behålla böckerna i sina originalversioner, gärna med en förklarande asterixer både för barn och föräldrar.

Solveig letar

Solveig har en lista med några favoritbarnböcker som hon letar efter. Tyvärr hittade vi inte dem här. Eftersom det var så mycket folk forskade vi inte vidare denna gång. Men nästa gång … för på Österlen har precis säsongen 2015 öppnat portarna. Mitt paradis som ligger så bra till för oss Ystadbor. ❤
Plötsligt blev vi kaffesugna. Vad bra att det inte är långt mellan favoritställena när man tar sig fram på Österlen med bil. Annars är det såklart trevligare att ta sig fram med långsammare fordon.

Näst sista

Förresten finns det även många böcker på Olof Viktors. Hoppas att du ska göra något roligt i helgen. Blir det fint väder imorgon blir det en familjeutflykt för familjen Lidén. Idag ska vi istället vara flitiga som bin. Nu hoppas jag bara att det ska gå bra att duscha för mig. Orsaken till min osäkerhet får du läsa om vid nästa blogginlägg. 😉

Sista

Den kyliga jakten på vårtecken

Jag trotsade den kyliga vinden och började jakten på vårtecken i Svarte.

Vårteckenett

Det började inte bra. För det där är väl ingen vårsko? De är alltid gula. 😉

Vårsko

Ser mer ut som en höstens sista cigarett.

Vårens första cigarett

Vårrep?

Vårrep

Nu börjar det likna något. Typiskt härligt vårskum. Jag får sådan lust att … nä. Jag är vuxen. 😦

Vårskummet

Det ser artigt ut med en rejäl vårnigning.

Vårnigning

Kvinnan tar kort med sin mobil som hon säkert lägger upp någonstans om en stund. Själv tar jag kort på ett vårbad av fötter. När jag vänder mig står en galning och tar … 😉

Vårbadet

Nu har jag hastigt och lustigt blåst tillbaka till Ystad via Lilleskog. Vilken fin gul matta.

Vårblomma

 

Äntligen! På Österlen är den skylten ett trevligt vårtecken. 🙂 Det var likadant när vi bodde i Ängalag. Det var väldigt många som trodde att Lidéns Samlingsmuseum ingick i konstrundan bara för att det fanns en busskur med affischering utanför vårt hus.
”Varför kostar det pengar att gå in här? Det är gratis överallt!”
”Visst är det KONSTigt. Vi gör alla våra tavlor. 😉 Brukar du besöka någon konstrunda på våren?

Typiskt vårtecken

 

Världen & Vardagstankar: 8 av 30

 

Klassikern

8.Vilken av de fyra momenten skulle du klara lättast och vilket moment skulle bli tuffast för dig att klara av? (två frågor)

Det fanns en tid då jag var övertygad om att jag skulle göra ”klassikern” under tolv månader någon gång i livet. Därför tränade jag upp mig i simning, som var det av de fyra momenten som var min akilleshäl. Kylan i vattnet vid Vansbrosimningen var en bromskloss för mig under flera år. Cyklingen runt pölen Vättern såg jag som den minsta utmaningen. Några lösa broskbitar i knät kunde bli ett hinder i Lidingöloppet. Blåbärssoppa är gott och med positiva tankar borde jag fixat att hinna förbi innan de drog snöret vid en viss tidpunkt och nå Mora i tid. Alla drömmar ska inte bli uppfyllda. 😉

En svensk klassiker/Klassikern:
Vasaloppet, 90 km skidåkning
Vätternrundan, 300 km cykling
Vansbrosimningen, 3 km simning
Lidingöloppet, 30 km löpning

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.
Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt.
Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en kort sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤

Livet kan vara stenkul

 

DSC_07290012

Mitt liv har varit stenkul de senaste tjugo timmarna. 😀 Jag hade samma känsla för tre veckor sedan. Då varade känslan i sjuttiotvå timmar. Sedan dånade det till och solen gick i moln. 😦 Nu hoppas jag på bättre tur. Jag ska berätta i ett blogginlägg senare vad det handlar om.
Ser ni att det är jag och Solveig på bilden? Vi fick stenarna när vi gifte oss. Det är Solveigs svägerska som målat dem.
Vilket härligt vårväder vi haft i några dagar. Igår var jag rädd att jag skulle missa  strandpromenaden som jag riktat in mig på. Orsaken var att en äldre man befann sig i mitt sovrum. En annan lång yngre man i vardagsrummet. Själv satt jag i köket och skrev på Månadens kåseri. Utanför köksfönsterna sprang det både män och kvinnor som emellanåt gick in i hallen och hade konversation med övriga gänget. De verkade ha problem under några förmiddagstimmar. Aldrig har jag känt mig så uttittad som när jag åt lunch och en kvinna och man stod precis utanför fönstret under hela måltiden. Jag kunde inte med att dra ner persiennerna eller flytta iväg mat och kropp. 🙂 Orsaken var att de skulle se om fibernätet funkade efter två veckors grävande runt om våra tjugo bostäder. En grunka sattes upp på väggen i sovrummet. Snart är Telia en old story.

Veckans tre böcker

 

Etthundra milFruktans tidKathago

Vår beställningslista på bibblan är lång. Vissa titlar är det rejäl kö på. Det är alltid lika kul när Solveig kommer hem med ”presenter” från Tomelilla Bibliotek. Vilken hade du börjat med? Om en stund ska jag byta ”Bosse Lidén läser just nu” bild. Då kan ni se mitt val. 😉

Karthago trevar djupt ned i psyket hos en man som hemsöks av fasansfulla krigsminne, medan historien om en flicka rullas upp, en flicka vars väg bort från familjen inleddes långt innan hon försvann från dem.
En historia om våld, kärlek och förlåtelse. Ett mörkt och fängslande familjedrama.

Ett hundra mil är en roadtrip genom Storbritanniens klassamhälle, en skildring av en familj som försöker behålla hoppet – och en annorlunda kärlekshistoria.

Fruktans tid är den avslutande delen i Set Mattssons kritikerrosade trilogi om Douglas Palm och Malmö på 1940-talet. Jag är ganska säker på att Set Mattson kommer att ge ut en ny bok på ett större bokförlag den närmaste tiden. Här behöver de stora elefanterna inte jobba för att hitta ett guldkorn efter Ondskans pris (2012) och Svekets offer (2013). Jag noterade att Sets mellanson heter Douglas.

Gerhardsen

Carin Gerhardsen lurade mig rejält när det gällde att gissa mördare i hennes sista bok Tjockare än vatten. Nu ska jag byta den scannade bilden som jag missade att redigera färdigt, mot den bok som Bosse Lidén läser just nu, enligt höger mall på min blogg …
Hoppas ni hade sol och fick sköna vårkänslor igår. ❤

Don´t stop believing (cover)

Nästa lördag ska jag hålla tummarna för tjejen med det läckra håret och glimten i ögat, från en plats norr om min barndomsstad Halmstad. I Harplinge har jag upplevt flera hemliga äventyr och jag ler när jag tänker på konditoriet/fiket som jag hoppas finns kvar på orten. Jag minns hur Mariette Hansson dök upp framför Idol-juryn med två olikfärgade skor, en gitarr hängande runt halsen och fick kvartetten att falla pladask för hennes underbara egentillverkade låt ”Lies beyond”. Anders Bagge hade till och med haft en tio år yngre Mariette i sitt vardagsrum. 🙂
Jennifer hade tur som för andra gången hann vara först med att göra en cover på en känd låt. Förra gången var det Zara Larssons  ”She´s not me” som Jennifer i nuläget har haft över 18000 visningar/lyssningar på. 🙂 Jag var också först med mina fyra YouTube inlägg, men har bara haft … . 😉 Vem vill se och lyssna på en gammal ful gubbe med en mysko dialekt. Men jag noterade i morse att jag passerade 130 000 visningar här på bloggen. Tack till alla er som besökt den. ❤

Imorgon är det ANDRA CHANSEN. Ibland kan det vara en fördel att ta sig vidare via den. Låten får fler chanser att sätta sig hos folket med makten.
Ikväll ska jag se om min gamla idol Ingemar Stenmark håller stilen även på dansgolvet. Vem tror du vinner Let´s Dance och vem tror du står med pokalen nästa lördag i Melodifestivalen? Jag önskar dig en trevlig fredagskväll.

Världen & Vardagstankar: 7 av 30

 

DSCN6016

 

  1. Vilket skulle vara allra värst för dig? Bli helt blind, helt döv eller tvingas till ett liv i rullstol? (bilden är på ”skoj”)

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015. Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en kort sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Nu tar vi hem dig

tre

”Nu tar vi hem dig.”

Orden kom från Solveig när vi gick ifrån fikastunden igår. Vad exakt menade hon med dem? Undra om det hade något att göra med vad som hände på Maria Caféet? Vilken tur att jag hann göra en privat sak på toaletten innan en dam kom in när jag stod och tvättade händerna.Tydligen hade jag inte låst dörren. Fast jag hävdade att damen måste ha haft dyrk när jag berättade det för Solveig.
När vi skulle gå ut frågade jag om jag skulle ta brickan och sätta den på vagnen.
”Nej jag kan ta den”, svarade min fru.
Jag gick därför iväg mot utgången. Öppnade dörren, höll kvar den med ena foten samtidigt som jag njöt av Mariakyrkans fasad. Bakom mig noterade jag den svarta jackan. Innan jag släppte dörren med foten sa jag sällskapligt och gulligt:
”Är du med mig?”
Jag ville ju inte att Solveig skulle få dörren i nyllet. Jag skötte mina kort. Släppte dörren i rätt läge utan att titta bakåt.
Toalettdamen ville inte ta mig i handen, 🙂 trots att jag hade tvättat händerna noga. Däremot gjorde nästa kvinna det och fällde inledningsrepliken till detta blogginlägg. Vilken tur att jag är helt okänd i min hemstad.
”Nu tar vi hem dig innan jag ska iväg och …”

Sexton år sedan

Vid den här tiden för sexton år sedan var det full aktivitet i vårt stora hus. Om fyra timmar skulle Solveig klippa av snöret. När jag tittade ut genom fönstret snöade det och påminde mer om en vinterdag. (fotot är från en annan dag)

Ängalag

Med fina blommor vi fick denna onsdag. Det kom besökare som åkt ända från Stockholm. Vilken tur att det slutade snöa. Tydligen var det bara jag som gick in för uppgiften att vara rätt ”klädd” i ”Blå Rummet”. 😉

Blå rummet

Första bussen glömmer jag aldrig. Laholms PRO blev först. Nu kunde vi konstatera att det funkade med över femtio besökare samtidigt. Fast vi insåg att ett stort bord med stolar fick plockas bort från ”Köket”.

Första bussen

Vi har flera tusen glada minnen från de åren. ❤

Idag firar vi med en stressfri fika på stan. Var sak har sin tid. Ibland kan jag fantisera på skoj. Tänk om SolBo Förlag hade haft de här två böckerna på den gamla köpmansdisken under dessa säsonger. Jag tror att det hade funkat riktigt bra att kombinera.

FacebookSolveigs förslag

 

Mannen med hål i plånboken

Jag tycker det är jättetrevligt att gå till tandläkaren. Ibland har jag svårt för att vänta på besöket. Den här gången fick jag en tid redan dagen efter mitt samtal. Samtidigt har jag även andra stora intressen. Kvinnan lätt paff när jag spontant utbrast.
”Skidstafett i Falun-VM. Har ni storbildsskärm i taket?”
Hon verkade ha vallat fel för det kom inga skånska mord, menar skånska ord från luren. Därför fick jag leda henne i konversationen till nästa lediga tid. Det blev idag, måndag. Jag kunde knappt sova i natt. Det kändes som kvällarna innan min födelsedag när jag var barn. Möjligtvis kan det ha berott på att jag hade näsan i taket. (Inte i vädret). Eftersom jag bestämt mig för att betala med kontanter tog jag ut pengar igår. Tänk att det fortfarande går att ta ut kontanter. Vilken lyx. Jag blev så glad att jag spontant kramade närmaste träd. En blyg lönn som inte kramade tillbaka.

För att inte glömma bort pengarna. Det gick ju inte att få plats med dem i plånboken, så jag la dem under kudden. Solveig hörde knappt därnere, att jag sa god natt till henne. Jag jämförde med förra årets summa när samma tand gick sönder. Då snackade tandläkaren om att det inte fanns något att bygga upp tanden på. Jag hade fullt med pinaler i munnen och kunde inte komma med goda råd. Sedan drog han information om bryggor & porslinskronor och där någonstans försvann jag bort i dagdrömmar till havet och Lidéns Samlingsmuseum med alla sina porslinsföremål. För att inte förstöra stämningen drog jag en förkortad version om att jag var en fattig författare som bara tog 150 kr minus moms för en fysisk bok och önskade honom lycka till med tandpusslandet. För att han inte skulle bli arg drog jag heller inte en pedagogisk saga om att vi skulle byta månadslön en gång för att han skulle få gå i mina mockasiner. Då hade han bara sagt att jag måste kunna äta och jag hade snabbt svarat att man måste ha pengar för att kunna äta. Då kunde han svarat att man inte kan äta pengar. Sedan hade jag överbevisat honom med att berätta att jag sett Charlie Chaplin äta upp sina skor i Guldfeber. Visst hade jag läst att skorna och snörena var gjorda av lakrits, men allt behöver man inte tala om för en tandläkare i ett ordkrig. 😉 Hål-ler du inte med om det? Nu tänkte jag till med alla mina tre hjärnceller. Tandläkaren såg gammal ut. Inte INNAN jag kom in i rummet, men EFTER vår fina stund tillsammans. Han måste ha åldrats raketsnabbt. När jag satte mig tillrätta i stolen var han svarthårig. När jag äntligen var klar, var han vithårig. Kan det gå så snabbt? Eller blev han utbytt till någon annan, när jag bet till en aning dumt i ett par fingrar? Han hade kommenderat mig att bita i ett papper flera gånger. Det är inte mitt fel att jag har snabba reflexer. Förresten hade jag tröttnat på bitleken. 😦
Den vithåriga mannen var snällare. Jag fick välja vilket bokmärke som helst från lådan. Nalle Puh blev mitt val. Okej! Jag tiggde till mig Fantomen också.
Vad kul det ska bli att sova på samma höjdnivå som Solveig i natt. Hoppas hon kan sy ihop det stora hålet i min plånbok för jag kommer att tröttna på att äta nudlar och koka soppa på en spik om några månader. Jag måste fråga Solveig när hon kommer hem sent från jobbet om hon tror att min analys stämmer. Vi hade ofta hål-timme i skolan. Det måste vara därför jag samlat på mig så många hål i tänderna. 🙂
Måndagskram från Bosse Tandtroll.