En burk i svarta havet – del två

Telefonkiosk i Umeå

En miniserie i fyra delar: ”Mitt liv som mobilägare”

Ni ska veta att jag var tidig med hemdator. Vi köpte en Macintosh redan januari 1991. På den skrev jag kåserier, noveller och annat som såldes till olika tidningar. Okej. Det var inte det jag skulle skriva om. Jag försöker bara vinna tid. Skryta om hur jag hängde med i den nya IT-världen och … 😉
Här kommer mitt liv som mobilägare, del två. Jag känner mig en aning obekväm. Men under ett visst datum i april firar jag ett år som … Bo … Bosse Flinta.

När vi köpte en stor lanthandel i syfte att öppna Nordens största privata kaffekoppmuseum var det givet att jag behövde en mobil. Dumt nog köpte jag min Sony Eriksson någon vecka innan jag skulle träffa en besiktningsman. Han hade också en Eriksson, men berättade att den var värdelös just i de trakterna som vårt blivande hus låg. Orsaken var närheten till Hallandsåsen på den västra sidan. Täckningen hade stora brister. Nokia var det som gällde i min nya hemtrakt. Mannen hade rätt. Viktiga samtal kunde få tysta partier mitt i samtalet.
”Är bussen försenad? När sa du att ni kommer? Vi ska ha hit ett stort sällskap om en timme och ni skulle ha varit här för en halvtimme seda … Hallå? Köp blåbär …”
Det fanns en antenn som skulle dras ut. Jag tror att den var gjord av det ömtåligaste material som fanns. Åtskilliga gånger gick den sönder. Vi tvingades åka flera mil till Halmstad på studs och köpa en ny på Telia. Annars var min blåa mobil populär. Undra hur många okända människor som bad att få låna den under dess livstid? Jag gick säkert back ekonomiskt på vissa besökare i museet som ringde utlandssamtal. 🙂

Jag har inget behov av nyheter som kommit ut på marknaden. Vetskapen om att en sak som jag köpt blir gammal bara jag går ut genom entrédörren, blir jag bara beklämd av. Jag vägrar tävla om sådant. Istället ser jag min telefon som en kompis. En vän som har både goda och mindre goda egenskaper, men jag slänger inte en kompis på tippen och skaffar en ny. Sådant är taskigt. Nya kompisar kan ha sina barnsjukdomar. Gräset kan vara lika brunt eller grönt på nästa äng.
Om sanningen ska fram var det just alla dessa veka antenner som fick mig att skippa min kompis. Därför köpte vi en smidig Nokia med inbyggd antenn. Vilket lyft och vilket bra ljud. Okej. Det gick inte att spela spel, ta kort eller messa, men det sistnämnda visste jag inte vad det var för något då.
Jag var prima nöjd med min kompis som bodde i min magväska på jobbet tillsammans med växelmynt och dagens kassa.
Det var inte alltid ömsesidigt. Nokian var inte tam och försökte ibland rymma och åkte i golvet med en duns. Därför blev det efter några fall en öppning, där det inte skulle vara någon öppning. Dammråttor började bygga bon och till slut var det slutsnackat både på svenska och finska.
Jag och Solveig tog en runda till Laholm och köpte var sin mobil i olika färger. Vi tyckte det var häftigt att vi kunde ta kort med våra nya leksaker. Detta tyckte jag var roligt i minst två veckor innan vi blev med digitalkamera 2007. Bilderna man kunde ta med fler pixlar fick oss att återigen bara använda mobilen som en telefon i fickan. Solveigs cerise variant höll riktigt länge. Min svarta blev inte gammal. Nu kommer vi in i en sorglig bit av storyn. Hoppas ni som är känsliga har näsdukarna till hands. Lite enkelt förklarat kan jag nämna att min svarta inte gillade att bada svart.
Vi hade satt bilen på parkeringen vid Tant Grön en skön sommardag. En mysig gårdsbutik i Västra Karup där de bland annat säljer löste och mycket närproducerat. Mina tre damer gick iväg mot butiken. Jag skulle bara först ta min plånbok i ryggsäcken som fanns i bagaget. Dragkedjan drogs åt sidan och jag sträckte ner handen och … drog snabbt tillbaks näven.
Bläh! Allt i ryggsäcken var blött och klabbigt. Det blev aldrig något besök för mig i den väldoftande butiken. Istället stod jag och tjurade när resten av passagerarna kom tillbaka. Orsaken till mitt våta klibbiga dilemma stavades C-O-L-A. En röd burk söt cola som jag haft i ett fack på ryggsäcken i många månader. En vätskefylld garanti för att jag ska slippa åka ambulans eller dö av för lågt blodsocker. Just denna burk hade jag haft så länge i ryggsäcken att den hade spruckit i botten.
Någon som jag älskar nämnde något om att jag och mobiler inte var världens bästa vänner. Att jag gör vad som helst för att få en ny, varvades med repliken att det är bäst att jag får en leksaksvariant av materialet plast. 😉

Annonser

40 thoughts on “En burk i svarta havet – del två

  1. Haha du råkar då ut för allt möjligt du Bosse. Nu har jag läst om din roman o nu blir det nog snart ett inköp av den. Fattar inte hur jag kunde undgå att läsa om den tidigare….men bättre sent än aldrig.
    Våren gör sitt bästa för att bli allvar här i Dalarna men den har det kämpigt. Snön är borta och i dag har solen visat sig men det är ingen riktig värme och knopparna på träd och buskar är så små så små.
    Men till slut så……våren vinner ju alltid över vintern.
    Har du läst böckerna om Kurt Wallander av Mankell? Jag älskar dem och läser om dem lite då och då. Nästa sommar besöker vi dottern i Ängelholm och då ska vi till Ystad och gå i Wallanders fotspår…Åtminstone ska jag!
    Ha en bra vecka du roliga man och sköt om dig!

    • Ibland händer det nästan för mycket. Det är som farorna och äventyren söker upp mig. Men det var värre när jag var yngre. 🙂
      Vid den här tiden på året skiljer det sig markant var man bor i vårt land. Men vi har haft riktigt kallt och blåsigt igår och idag. Annars har vi blommor som ni inte har ännu. Det är en skön vetskap, att den gör det till slut.
      Där träffar du rätt. Jag ÄLSKAR de böckerna ❤ sedan första, "Mördare utan ansikte" kom till biblioteket som jag jobbade på. Därför hedrade jag Mankell med att låta första kåseriet i "Skimrande ögonblick – och dagar i grått" heta MIN VÄN KURT. Jag har precis läst om de första böckerna för femte gången. De håller lika bra klass fortfarande. Nästa gång jag inte har någon biblioteksbok hemma kommer jag att läsa "Mannen som log". Jag har skrivit betyg och datum när jag läst, i böckerna. Det är nästan för bra för att vara sant att vi hamnade i Ystad. 🙂
      Det är klart att du ska gå vandringen. Det är inte så långt mellan Ängelholm och Ystad. Vi var i Ä-holm första april. Vackrast är att åka väg 13 som går just mellan dessa städer. Menar du sommaren 2016? Kram

      • Men va kul att du känner som jag för de böckerna! Jag har dem på rad i bokhyllan.
        Ja sommaren 2016. Har barn i Bohuslän också nämligen och vi brukaralternera våra sommarveckor mellan barnen, och detta år blir det Uddevalla.
        Jag har ett barn på skola i Österlen också så vi besökte faktiskt Ystad som hastigast när vi hade studiebesök på den skolan. Det var då jag kom på att det inte är så långt från Ängelholm.

      • Jag har också dem på rad. Efter dem står ”Danslärarens återkomst”. Alla våra böcker är ordnade som på bibblan. De har ”knubbar” med rätt bokstäver. De står i alfabetisk ordning efter författarens efternamn. Det kallas yrkesskada, fast det är flera år sedan vi jobbade som bibliotekarie. 🙂
        Man måste vara rättvis. Det är vackert och trångt i Bohuslän också. 🙂
        Barn på skola på Österlen. Nu blev jag nyfiken. Menar du Nova Academy i Simrishamn?
        Snabbaste vägen är givetvis E6:an till Malmö och E65 vidare. Men den är inte lika rolig/trevlig.

  2. Ha ha ha, underbar story som du har all rätt att skryta över! 😉

    Själv har jag bara lyckats hälla rosévin på en knapptelefon av bordsmodell. Den fungerar fortfarande, men vissa knappar är liiite tröga… 😛

    • Det där känner jag igen när vissa knappar blir trögare. Det hände en olycka på mitt tangentbord en gång. Allt var dött ett tag. Men jag fick liv i det med hjälp av en hårtork. Man kan ha en hårtork till mycket. En professor på universitetet och som jag bodde inackorderad hos lärde mig en sen kväll … asch det får jag ta i ett eget kåseri en gång. Det var både effektivt och farligt. Nu fick du igång min hjärna. Tack vare en hårtork fick jag sålt en bil. Där hängde det på håret 🙂 att jag skulle hinna innan spekulanten kom. Kram

  3. Du är inte bara en BusBosse…..Du är en GulligBosse åxo.
    jag tänker lika som dig. Man kan väl inte slänga bort en kompis för någon ny. Visserligen har jag haft många mobiler (det läste ju du i mitt mobil inlägg för ett tag sedan) men då jag har rätt otur med mina mobilkompisar och dom blir sjuka titt som tätt så köper jag en ny. MEN……jag sparar dom alla. Jag har inte liksom hjärta att slänga dom. Dom blir ju som små kompisar. Min högra hand liksom.

    Tack Bosse för dina varma och underhållande
    inlägg. Jag sitter och småler när jag läser just nu. Hihi.

    Buskram från TantBus.

    • Man ska vara snäll mot alla liv. Mina gamla mobiler har det bra på servicehuset för gamla trotjänare. Det är inte klokt med sjukdomar det finns. Varför kan man inte vaccinera nallarna? Sist när jag tog med en hostande mobil till en doktor blev farbror Vitklädd arg på mig. Dessutom pratade han över huvudet på mobilen. Precis som om mobilen var dum i skalet. Han vägrade att ge min hostande och sjuka mobil en spruta och en karta över Medelpad. Det är bra att du är som jag och sparar dem. Vi har stora hjärtan. Så här stora. ❤
      Nu ska jag se om det finns någon snygg kvinnlig bonde på TV klockan åtta. Jag har köpt doftande brevpapper. Jösses så länge sedan jag skrev ett vanligt brev. Vet du om det finns pennor som har stavningsprogram i sig?
      Buskram Bosse Mobil

      • Jag hade sett smygreklamen innan och visste att det inte fanns någon kvinnlig bonde med. Har du läst att det ska starta ett nytt program till hösten som ska gå på kanal 66? Där ska man ringa in till ensamma övergivna mobiler som ska hitta kärleken igen. Du kan få vara programledare för det. 🙂 Jag kan vara din sidkickare. 🙂 Nu ska jag se vidare på Björn Skifs. Sveriges ständiga tonåring.

  4. Väntar med spänning på del 3!
    Hörde om en byggare som hade en telefon i bröstfickan på jobbarkläderna. Han var uppe på ett tak och skulle bara böja sig fram och titta och…plopp så for telefonen ner i skorstenen!
    Jag hade länge e lite behändig Samsung som man bara kunde ringa med. Ja, det är ju det man har telefoner till tänkte jag…tills eleverna i skolan började fnissa åt min antika pryl.
    Nu mer är jag så modern så modern!

    • Stackars byggare. En olycka sker så fort.
      Jag trodde också att mobiler var till för att ringa med. Den funktionen är knappt med bland de tio vanligaste funktionerna snart. 🙂
      Jag har i skrivande stund inte bestämt mig om jag ska bli supermodern, halvmodern eller fortsätta leka Bo Flinta. 😉

  5. Kul att läsa att det finns fler som har en lätt släng av ”telefonfobi”! Fast min gubbe är värre än mig, han vägrar att ha med både datorer och kameror att göra! 😦 Fast han är förstås inte sämre karl än att han kan be mig att leta på nätet eller lägga in en annons eller beställa nått. Och sköta våra finanser får jag också göra, men å andra sidan har jag ju använt mig av datorer i många år nu. Vi var ju egna företagare och jag skötte all bokföring….. 🙂 🙂
    Och jag tror faktiskt att det där med ”telefonfobi” bottnar i att som egen företagare fick man inte ens vara ifred när man var ute på stan. Jag vet att om någon ringde till firman och Rolle var iväg någonstans, så blev folk helt chockade när jag sa att dom fick ringa tillbaka. ”Va, hade han inte en mobil…..” Verkligen jobbigt….. 😦 😦 😦
    KRAM ❤
    Susie

    • Det mest komiska är att jag kunde bo i telefon förr. 🙂 Men nuförtiden har jag nått ett medelläge men uppskattar att låta bli. Det har blivit min nya livsstil.
      Han är smart. Du och tekniken duger ibland. Det gäller att ta russinen från kakan. 🙂 Jag gillar att sköta bokföring. En härlig kontrast mot bokstäver.
      Jag känner igen det du beskriver. Så var det för mig också. Att aldrig få vara i fred sliter. Detta eviga jagande. Jag tycker Rolle verkar vara en skön lirare. Det skulle behövas fler Rolle.
      Kram

  6. Ha haha fast det var sorgligt, tycker inte om att ”byta” ut mina vänner jag heller, Jag heter nog Wilma! lever som på stenåldern i fråga om mobiler, har haft min mindre än ett år, det är ungarna som tjatar, skaffa mobil så vi får tag på dig, har nu en betalvariant ,-)
    Sån otur du har haft med dina ,-)
    Bättre lycka nästa gång!
    Ha det fint KRAM Primrose ,-)

    • Hej Wilma! Ska vi ta en tur med min bil? Minns du Fred Flinta från TV? I den bilen får man starka ben. 🙂 Ibland är det tur att ungarna håller reda på oss. 🙂 och vi på dem. 😉
      Tack! Det gick inte så bra nästa gång heller. Kommer i del tre och fyra.
      Kram tillbaka

      • Ja du en tur med bilen tackar jag Ja till ,-))) Tänk att man ligger så långt efter all ny teknik.
        Den serien skrattade jag mycket till när den gick, inte 17 trodde jag att jag skulle passa in i den ,-))))

      • Var det inte så att både Fred Flinta (chaufför) och Barney fick springa ”i bilen”? Vilken härlig serie. Jag älskade den på 60-talet. 166 avsnitt har visst gjorts läste jag nyss. Nostalgi när den är som bäst. 🙂

  7. Så kan det bli, när inte haspen är på. Min gubbe skulle gå ut på balkongen och dricka kaffe. Då ställde han sin mugg på fönsterbrädan för att öppna dörren. När han skulle ta sitt kaffe böjde han sig lite och ur fickan i tröjan dök mobilen ner i den fulla kaffemuggen. Den mobilen blev aldrig sig själv igen, trots att den hade SIM-kort. Men inte katten kunde mobilen simma för det.

    Kram/Gilla

    • Förlåt mig Gilla! Jag kunde inte låta bli att roas av den episoden. När det gått en tid klassas det som dråpligt och betraktas som kul så länge ingen skadar sig.
      Tekniken går ständigt framåt. Snart kommer mobiler som är simkunniga. 🙂 I alla fall helt vattentäta.
      Kram. Ps. Tack för storyn

  8. Jag är inte heller någon statusjägare när det gäller mobiler. Inte annars heller. Den ska funka, punkt slut. Min gamla fick humör på ålderns höst och blev nyckfull. Eller dement. I vilket fall som helst så fick den pensioneras. Utan hjälp av Cola. (Kan du inte ha ett paket druvsocker i väskan istället?)

    Nå. Har du kommit ingång med Insta än? Jag heter lotta_modin, öppet konto, bara att följa. Jag kommer absolut att följa dig, förväntar mig mycket roligt och klurigt.

    Kram

    • En dement mobil. 🙂 Jag har ständigt druvsocker i en gammal Läkerolburk. Problemet under senare år är de tillfällen då det saknas saliv och jag inte får ner sörjan som bildas av dextrosolet. Då kan jag bli en aning desperat. Dessutom är söt cola nyttigt för emaljen. 🙂 Mjölk går heller inte lika fort. Är jag på hemmaplan och det är panik/bråttom blir det numera alltid söt cola. Är det inte helkris blir det gärna nyponsoppa. Med hjälp av Libra har jag klarat mig från otäckheter de sista veckorna. Men vad som händer när jag sover har jag ingen aning om. Men numera kan Solveig kolla upp det utan att väcka mig, om hon hör mig gny i sömnen. Mycket fiffigt. När jag ändå har väckt henne. 😉
      Kram från en extra söt, dock inte blondin. 🙂

  9. 😀 Jag säger som Kenneth ovan, du får köpa en tålig variant. Härlig berättelse! Tyvärr måste jag erkänna att jag tycker att det är kul med snygga och senaste modellen av mobiler. Det är nog en svag sida jag har.

    • Mina ögon kan också tänka tuffhet, men jag är rädd att fastna och bli beroende av alla möjligheter och roliga saker man kan göra. Då blir det seriösa skrivandet lidande. Där ligger man svaghet. 🙂 Dessutom gillar jag att testa min karaktär när det gäller att klara mig utan vissa saker. Plötsligt gör jag tvärtom. 😉

  10. Jag läser och småler och känner stundtals igen mig själv. Vet att vi hade med en sorts stor låda, en s.k. mobiltelefon när vi var i Sälen 1991 och åkte skidor. Och man kunde då och då ringa på den, men inte om det var mer än -5 grader kallt. Jag vet att jag fick ett samtal från den och ringde två. Märket på den vet jag ej. Men så småningom blev det en NOKIA med antenn, en tegelsten.
    Dränkt mobilen har jag inte gjort, jo vid närmare eftertanke, hamnade min Iphone i toaletten. DEt torkades med hjälp av riskoren och en hårfläkt.
    Jag ser fram emot nästa del av din mobila beätttelse.
    Ett stort leende och en kram från mig.

    • Jag minns när vi firade Jennifers konfirmation och en av våra gäster tappade sin nyköpta dyra mobil i toalettstolen.
      Hårtork kan man ha till mycket. Jag funderar på att skriva ett kåseri om ämnet. 🙂
      Nästa del är på plats. 🙂 Kram

  11. Jag vet nästan hur mobilen kände sig där den låg och flöt i coca cola. Har nämligen testat själv på ett barnkörsläger. Fast jag flöt inte, det var bara blött och klabbigt överallt och i klabbet chips. Hittade man en klabbfri plats gällde det att ligga still. Låg väldigt still den natten. Undrar vad föräldrarna tänkte då de mötte sina små änglar med en ledare som kanske inte stank cola men näst intill. Vilket minne! Är inte barnkörledare längre? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s