En miniserie i fyra delar: ”Mitt liv som mobilägare”
När vi gick förbi en affär i grannstaden låg den där och väntade på mig. En snygg fräck modern mobiltelefon, (inte den på bilden). Den och jag blev direkt bästa kompisar.
När jag kom hem lärde jag mig alla finesser. Det fanns många ringsignaler att välja på. Mitt val var enkelt. Jag ville inte ha något som skulle väcka hela tågkupén eller väcka uppmärksamhet någonstans. Därför valde jag behagliga ”Je te veux” av Erik Satie.
Vad jag älskade detta klassiska stycke. Jag hade ingen som helst lust att svara när tonerna gick igång.
”Bobo! Var du inte hemma?”
”Jo. Men jag var tvungen att göra en sak först …”
Livet lekte. Bernhard (tvättmaskinen) tvättade rent i vårt hus. Bianca (insulinpumpen) höll reda på mitt blodsocker. Jag vill inte berätta vad min ”Nalle” hade för namn, eller så stod den över namn. Hann aldrig få …
Ett fåtal dagar senare började en sorglig decembervecka med en förkylning. Jag blev sämre och sämre. Fick feber och behövde snyta mig stup i ett. Eftersom våra tjejer sett fram emot att gå på Lisebergs julmarknad ställde vi inte in familjeresan. Jag är en fighter så en förkylning skulle jag lätt fixa trots febern och det höga blodsockret.
Det regnade rejält när vi tog bussen hemifrån. Det ösregnade när vi tog tåget från Laholm. När vi nådde Göteborgs central vräkte det ner. Vi insåg att Liseberg inte var bästa alternativet. Istället blev det reservplanen. Bowling och ett besök på Universeum. Himmelsvätskan fick oss att ta en taxi istället för båt. Trots allt blev det en härlig familjedag. Nöjda tog vi oss till hotellet. Inte varje gång vi väljer femstjärnigt. Kan ha berott på att hotellbokningen ingick när vi köpte Bernhard. 😉 Jag blev inte riktigt klok på om jag uppskattade den på gränsen till sterila interiören. Bäst som jag satt i en exklusiv fåtölj kom jag på att jag skulle ringa en kompis.
Det gick inte alls. 😦
Sedan började jakten där jag pedagogiskt drog in barnen som älskade leken ”hitta pappas mobil och få ett fint pris”. Solveig kom på den förträffliga idén att hon skulle ringa till min telefon. Det hördes ingen klassisk musik, bara en sur omusikalisk replik på halländska, som kom från en mun i hotellrummet.
Jag hade några månader tidigare köpt en tuff mockajacka. Dagen innan resan hade jag upptäckt att det fanns en smal ficka i innerfodret som var avsett för en mobil. Inget blixtlås eller några knappar, utan ett kardborrband. Jackan hade jag hängt upp på en krok på tåget. Säkert snöt jag mig var tionde minut. Jag kände mig ofräsch och inte skärpt.
Eftersom jag aldrig fick hem kvarlevorna blev det en osmidig separation. Jag gick klädd i svart några veckor, men sjukskrev mig inte eftersom jag redan var utbränd. Tåligt kämpade jag mig igenom mobilfrossa och mobilmardrömmar. 🙂
Någon, eller några som varit på Maxi i Mellbystrand fick en briljant idé. Eftersom jag slarvade bort dyra telefoner eller hällde Coca cola på dem, var det ingen idé att köpa en dyr variant till personen Bosse Lidén. Istället bestämdes det på skoj att jag skulle få en leksaksvariant utan några som helst finesser. Det var helt enkelt en telefon som man ringde på. Det gick att skicka SMS. För första gången i mitt liv började jag använda denna funktion då och då. Denna manick kostade 199 kr. Köpet var mest på skoj.
Jag såg det däremot som ett perfekt tillfälle att testa min karaktär. Efter min utbrändhet tröttnade jag helt på att prata i telefon. Det livet hade jag lämnat bakom mig. Mobilen var en trygghet när jag åkte iväg ensam någonstans. Nu är det en gimmick och en skön blandning av skoj och allvar. När som helst under dessa år skulle jag kunnat få en ny fräsch telefon. Jag vill inte frestas att leka med funktioner som tar tid och kraft. Jag har ju sett det tusentals gånger överallt. På hemmaplan. 🙂 På stan, där nyblivna mammor ägnar sig åt sina mobiler istället för att ägna sig åt sina små gulliga barn, som inte alltid kommer att vara så små och gulliga. På fik där par leker med sina dyra leksaker istället för att prata och skratta med personen som finns där IRL.
Nu när jag skriver detta gick jag och skulle leta upp mobilen. Jag hittade den inte. Sist jag använde den var i april 2014. Då skulle jag messa en kompis som fyllde år. Antagligen var kontantkortet slut eller så är det något annat fel. Fattar ni. Jag har från april 2014 och fram till nu levt ett aktivt liv utan att äga varken en smart eller dum telefon. Inte har det gått någon nöd på mig. Inte känner jag mig som en urtrist grå person. I vårt hem finns det flera mobiler. Någon är en tekniknörd och köpte för egna pengar nya IPhone5 när den kom ut. Någon annan övertog förrförra årets variant. En tredje har en annan sort. En fjärde, Bosse Flinta, kör sitt eget race. Samtidigt skrattar inte mina tjejer åt mig när det gäller en sak. De vet aldrig helt var de har mig i vissa sammanhang. 😉 För de hade inte blivit det minsta förvånade om jag köpt en IPhone6 och låtsats som det regnade där jag lekte med den i en soffa när de kom hem från skolan.
Tid är en stor orsak. Jag vill ägna så mycket tid som jag orkar till att skriva och leva på ett annat sätt. Det hade jag aldrig orkat med om jag börjat leka med alla de möjligheter som både är bra och mindre bra att fastna i. Jag har inte glömt Tetris-fasen och denna när jag precis flyttat hemifrån. Hur många timmar la jag ner för att sätta nytt rekord?
Cirkeln börjar närma sig sitt slut på detta minikåserande som startade med att jag inte insåg att man måste ha en viss sorts mobil för att kunna hålla på med något som heter Instagram. När jag ville ha gratis Spotify var man tvungen att gå med i något som heter Facebook, som jag aldrig i hela livet skulle ägna mig åt. Visst är det härligt att vi människor har rätt att ändra oss. Likaså uppskattar jag att inget materiellt ska bestämma och slita i mig. Livet är för kort. Kanske beror det på att jag lever med en sjukdom som tycker att den ska bestämma allt. En elaking som satt krokben på mig tusentals gånger på olika sätt. Som för lömska krig och inte alltid följer spelplanens uppgjorda regler. För att bli av med den skurken finns ingen app. Nu är frågan. Var är mobilen? Tänk om den blivit kidnappad? Råkat ut för en ful gumma? Lever lyxliv på Bahamas? Jag får dåligt samvete. Det är ändå jag som är husse. App på dig. 😉
Ps. Imorgon kommer sista delen.
Bloggäventyr med Bosse Lidén 
Himla härligt! ,-)))))
Ja det är nu livet ska levas!
Många lever sitt liv med mobilen som sambo ,-)))
Jag har min kontantkort, jag behöver ingen lyxigare, som sagt jag har också annat för mig!
Ha det jättebra KRAM Primrose ,-) Som inte alls är mossig ,-))))
Visst har du rätt Wilma. 🙂 Jag ser det på hemmaplan. Det går inte att byta rum utan att sambon ska med. De flesta vågar inte erkänna att de är slav och beroende. Många lever på gränsen. Jag skulle säkert själv få problem om jag valde den vägen.
Jag tror inte det minsta att du är mossig. 🙂
Kram
Haha….Ja ojoj…..App på dig mobilen. Det där med lyxliv på Bahamas låter troligt eller……..hmm…..
har den gått å blitt kär och gift sig i Las Vegas…….
Känner igen mig när telefonen ringer och man har en signal man gillar. Vet du…..ibland låtsas jag leta lite förvirrat efter mobilen i väskan då den ringer……om jag är bland folk
liksom. Då får dom ju höra min vackra signal hehe. Då leta jag lääääääääänge och njuter.
Det är bara en sak……om det är min gubbe som ringer och det tar tid så brukar han näsvist fråga vad F-n jag sysslar med. Varför tar det sån lång tid att svara haha.
Instagram blir nog inge med.
Jag är så kär i min mobil just nu. Vi har hittat varandra och vi är nöjda och trivs med varandra. Jag och min lilla ”Boris’ 😁
Tack för ett underhållande och charmigt inlägg. Gillar din humor Bosse.
Buskram från mig och Boris .
Det skulle inte förvåna mig om det dök upp ett bröllopskort från Las Vegas.
Din gubbe vill bara ha lite koll på sin TantGlad.
Heter din darling Boris. 🙂 Undra vad jag kommer att döpa min nästa till.
Tack för att du läser och ger mig härliga kommentarer.
Kram
Det är tragiskt men man kan inte ens ta bussen numera utan att ha en mobil. Jag börjar bli gammal. Obs! börjar. 😉 Tack för en härlig text! Kram Maria
Det är en lååååång sträcka. Samtidigt går vi mot barndomen igen när det gäller mycket. Det är bäst att inte tänka på det oundvikliga om vi vill hänga med ett tag till.
Lagom är alltid bäst. Alla får göra som de vill. Om ”trettio år” kommer konsekvenser och ”kvitto” på många saker tror jag. Då är jag inte med så det är bäst att släppa de dystra tankarna och istället njuta av dagen och fylla den med något bra.
Kram Filosofen Bosse
Så kul läsning du bjuder på. Fast det där med att leva utan mobil… ja, de gick väldigt bra det första fyrtio åren i livet… men har blivit ett riktigt påhäng under tid sedan dess. Uppskattar dock mig själv att den inte får störa på jobbet… mer än i de nödfall då den ringer ihärdigt.. och det är ju inte ofta. Så jag tror ju inte riktigt på din trovärdighet… för det låter som en omöjlig grej, det där med att inte ha en alldeles egen mobil sökare och kolla-vad- som händer -i -världen grej. Anna-Lena
Tack för du gillar texterna. Har du läst de två andra delarna? Mitt ”experiment” och livsstil är på riktigt. 🙂 Givetvis skulle det vara omöjligt om jag haft ex. din position. De flesta yrken kräver att man kan nås på stubinen. När jag blev utbränd förändrades mycket. Jag klev av scenen efter att ha varit en ”frontperson” och tog många steg bakåt på alla plan. Framför allt socialt. Allt var inte mörkt. Jag lärde mig mycket om livet och om mig själv, men hade gärna varit utan erfarenheterna om jag fått välja själv. 🙂 Kolla vad som händer i världen är oväsentligt när man är inne i det svarta hålet. Då handlar det mer om att överleva dagen. Och nu. Det är bara mobil jag valt bort. Tv, text-tv, hederlig radio, nätet. Skvaller/vänner. Muntlig dialog. På min datorskärm läser jag utan läsglasögon. 🙂 Okej. jag förstår nackdelen. Jag släpar inte med min bärbara dator överallt. Men jag kan vänta tills jag kommer hem. Ibland ”fuskar” jag. Ber någon i bilen att leta upp ett telefonnummer, plats. I denna månad är mitt ovanliga liv slut. Hur det blir sedan vet ingen. 😉 jag har i alla bevisat för mig själv att det går att leva utan mobil 2014-2015. Folk klarade sig utmärkt förr och jag är övertygad om att många saker var till det bättre då. Det finns + och – när det gäller det mesta.
Kram från Bosse Flinta
Åh en 3310:a – det var tider det. Jag var inbiten Nokian på den tiden. Men nu har jag hört att det är på gång igen med telefoner som man bara kan ringa på och inte göra en massa annat
Fick du en nostalgikick? Vill du köpa den dyrt av mig? 😀
Om några år ser allt nytt ut igen. Vi får se vilket tåg jag hänger på då? 😉
Jag har också haft en Nokia men de senaste åren är det Apple för hela slanten.Iphone och Ipad
Apple som jag gissar på tillhör samma ”familj” som min gamla Mac. Det var den bästa dator jag haft. Den körde vi med på bibblan också. Krånglade aldrig. När det gäller läsa böcker kommer jag att fortsätta läsa de i pappersform så länge ögonen hänger med. Deckarkram Bosse
Min andra telefon var en sån som på bilden. Sen en rosaröd rackare som jag blev ”lurad” ägare till. Den historien ligger i glömskans hav. Så skulle jag då få välja en ny telefon … vad väljer man då man inte har en aning. Jo en Smartphone som får vara smart åt ägaren. Men den retar mig med att bryta samtal och uppföra sig ohyfsat. Inte använder jag just internet på den heller för det är för smått för mina ögon. Jag skulle nog haft en DORO som är för pensionärer … Men nej, man får hänga med i karusellen men jag vägrar att sitta och fingra på telefonen i tid och otid. Jag undrar – vad gör dom hela tiden??? God natt från smarta Skrivmoster! 🙂
Det låter elakt. Bryta samtal och uppföra sig ohyfsat. Jag har allt hört på hemmaplan irritation när den stavar fel osv. Jag får titta efter vad DORO är för något. Fast då blir jag väl ännu mer utskrattad. Något ska jag klura ut när mitt lilla test är slut. 😉 Vad de gör? Det har jag undrat och frågat mig flera gånger. Kanske skriver jag en bok om det. 😉
Här är det grå morgon. 🙂
Det är ju så idag, att man nästan måste ha mobil. Tex för att åka buss. Hur man nu löser det?
Om jag erbjuder mig att köra bussen får jag kanske åka med. 🙂 Jag åker bara buss på sommaren. Då har jag ett jojo-kort att visa upp.
Facebook? Är det nån annan som har snott ditt konto då? En som har blivit vän med mig på FB? Hur ska jag ta det? 😀
Kram/Gilla
Där kröp jag till korset. 🙂 Tidigare var det enkelt att vara med i Spotify. Detta var en ny regel. Min ena dotter erbjöd sig glatt att visa mig hur man blev medlem i Facebook. Jag tackade nej. Valde istället ett häftigt, hemligt datum. 1 maj 2012 och fixade det själv i smyg. Två månader sedan blev det steg två och steg tre. Egen blogg och skrivande på ett annat forum. Sedan var jag fast och uppskattade det. ibland behöver jag en längre startsträcka. Ibland är jag fortfarande spontan.
Du kan vara trygg Gilla. Det är jag i egen person. Ta inte bort mig. 😀
Kram
Från början tänkte jag minsann inte ha nån mobil – men man kan ju ändra sig eller hur. Numera har jag den alltid med mig!
Ser fram emot sista delen av din story i morgon!
Skolan som jag har barn på är Österlens folkhögskola. Min yngsta ( inte så liten längre) går på en aspergerlinje där. En fantastiskt bra skola.
Man har alltid rätt att ångra sig, vänta osv. 🙂 Mitt test är slut snart. Då ska jag gå vidare med något. Inte minst för min säkerhets skull. Vi får se vad det blir. 😉
Jag tänkte att världen är liten. Det har jag upptäckt flera gånger under årens lopp. Vi har en dotter som började på gymnasiet i Simrishamn i höstas. Jag tänkte att de kanske var klass/skolkamrater. Jag googlade precis. Såg att det fanns intressanta kurser i foto m.m. Noterade att skolan har Tomelilla som postadress. I en annan skola på den orten jobbar min fru Solveig. Vad skönt för dig att veta att det är en fantastiskt bra skola.
När min svärson skaffar ny mobil, så brukar jag få ”ärva” hans gamla modell. Jag struntar i alla finesser för jag har den ändå bara till att ringa och skicka sms med. Tyvärr är alla modeller jag haft väldigt rymningsbenägna. Vi har en stationär telefon också. Tänk så gammalmodiga vi är! Men det är en himla tur att vi har det, för när min mobil rymt kan jag alltid ringa efter den. Faktum är att de flesta samtal som jag ringer från vår hemtelefon går till min mobil….men jag svarar inte och står och pratar med mig själv…ifall du undrade. Kram
Jag har också fått flotta erbjudanden om att ärva ”gamla” modeller genom åren. Det låter som vi ligger på samma nivå du och jag. 🙂 Tack snälla du för att du direkt stoppade min fantasi och jag slapp grubbla på det där. 😉 Vi har också kvar den stationära men på måndag har vi inte Telia längre. Jag är rädd för att många saker kommer att börja krångla och bli fel.
Kram
Allvarligt talat hade jag nog klarat mig ganska så fint utan en mobil också. Det är så få samtal jag ringer och så få sms som skickas.
Du får också prova ett år. Om några dagar har jag fixat mitt eget vad. Men jag måste erkänna att jag hade haft nytta av möjligheterna ibland. Däremot vill jag inte fastna i något som tar en himla massa tid. Ett spel jag inte kan sluta med. 🙂 För innerst inne är jag tävlingsinriktad.
Hoppas du har det bra på Bästkusten.
Kram
Jag fick min mans gamla avlagda arbetsmobil, för 16 år sedan…min första. Jag skulle bara ha den för att förskolan skulle kunna nå mig om det behövdes. Jag städade på den tiden ute på Telia, både hos kontorsfolket och grovarbetarna. Min mobil låg i städvagnen, men så upptäckte jag en dag, en monter dom hade ståendes i korridoren, museum, kallade dom den. Jag hade väl aldrig stannat upp och kikat in i den, men guess what, min mobil fanns där, hahaa…sen tordes jag inte ha den liggandes i vagnen längre utan bar den i fickan, så jag skulle slippa skämmas över att jag ägde ett museum föremål 😀 Jag är nog lite beroende av mobilen idag, men jag har fortfarande inte senaste nytt, utan yngsta dottern kallar den nog för nåt från dinosaurietiden. Ha det fint!
Tack för den Maria. Jag kan se framför mig det du beskriver så bra i ord. 🙂 Jag hade också gömt undan den. Jag är skraj för att bli beroende som ex. familjemedlemmar. Snart måste jag bestämma mig för vad jag ska göra efter mitt ”lediga år”.
Och jag kan inte låta bli att fascineras av att dina döttrar inte bröt ihop när ni inte kunde gå på Liseberg utan bowlade och gjorde Universeum i stället, det är helt underbart med sådana barn. Kan bero på att deras föräldrar varit närvarande och inte ”mobilat” hela dagarna. Det är lustigt med din mobil, och du reder dig, det gillar jag. Vi har en vän och han har en mobil därför att han är tvungen, den tillhör hans arbete, men han använder den aldrig och det är ingen idé att ringa honom på den för han ser ju vem det är och då svarar han inte, han väntar tills han kommer hem om aftonen och då ringer han på den gamla vanliga!
Ha det gott, kram
Intressant tanke. Vilken tur vi hade båda gångerna storken kom på besök. 🙂 Jag minns aldrig några sådana scener från när vi var någonstans. De är snälla, fogliga och väluppfostrade. Med tanke på en sådan fader … är det väl tur. 😉
Dessutom var det kul bland djuren. Vem vet. Det var kanske då Jennifer bestämde sig för att bli veterinär. 🙂 Jag har inte ens använt en mobil på ett helt år. Det hände senast 1998 och tiden före där. Om några dagar har jag kanske ett annat svar. 😉
Hoppas din vän har den på ljudlöst och inte störs för mycket när det är någon som vill ha tag på honom. 🙂
Kram
Ah, 3310 det var tider det, och det tog tid för mig att överge Nokia, ja jag var ju inte tvungen men ibland måste man våga det stora steget att prova något annat 😀 Du skriver så härligt att man sitter med ett fånigt leende genom texten. Min mobil är en del av mig, det har blivit så sedan olyckan då de ofta ringer från skolan om krigaren och det är både för och nackdelar det ska erkännas.
Fin dag till dig!!
Kramen
Jag går i tankarna och funderar om jag ska ta steg framåt, åt sidan, eller mer bakåt. Går det mer bakåt? 🙂 Naturligtvis inser jag de många fördelarna och hur fantastiskt och tryggt det kan vara. I ditt fall skulle det varit skittufft om det inte funnits några mobiler. Du förstår vad jag menar med nackdelarna.
Tack. Solen och lite värme dök oväntat upp för en stund sedan.
Kram
Tekniken har verkligen gått framåt! Minns när jag köpte en sådan telefon och tyckte den var urläcker! I dag känns den som rena stenåldern och skulle man använda en sådan ansågs man nog vara lika stenålders själv. Inser att min iPhone4 snart är helt ute den med så frågan är om jag ska falla för reklamen eller uthärda tappert 😉
Kram
Tiden går fortare och fortare. Jag har heller inte bestämt mig. Om jag ska hoppa på tåget eller njuta av en vårpromenad. Lämna perrongen och gå in i en park. Lyssna på fågelkvitter. Dofta av den friska mångblommande luften. Vem vet. På en parkbänk ligger kanske ett inslaget paket med mitt namn på. Inuti ligger en … och väntar på att jag ska döpa den till något häftigt namn och sedan kan jag sitta där på bänken. Ta på jackan igen när löven fladdrar ner och det blivit höst. Ögonen rinner så där salt och underbart av äkta app-allergi. 🙂 Kram
Kom osökt att tänka på den gamla ramsan ”app lapp sa att du slapp”…
Kram pårej!
Den körde vi när vi skulle leka dunkgömme. Massor av kids från kvarteret deltog. När vi blivit varma i kläderna kunde vi övergå till att smyga i trädgårdar eller palla frukt. Kram
Jag ler i mjugg åt att du inte använt din mobil på ett år. Vi ringer nog lika ofta här! Tror att Rolle ringt 1 eller 2 gånger på sin, medan jag nog lyckats ringa ungefär 10 gånger på ett år. Dom flesta när vi varit på semester….. 🙂
Men däremot så har aldrig någon av oss köpt en mobil. Vi har fått min kusins avlagda – hon jobbade på Ericson så hon fick ny minst varje år. Men nu är det många år sen hon gick i pension, men idén om att byta ofta sitter i. Dock är det ett antal år sen vi fick ”ärva” nån. 😦
Fast våra härliga enkla mobiler hänger fortfarande med. Med min kan jag t.o.m. fota! Fast jag gör det aldrig….. *fniss* 🙂 🙂
KRAM ❤
Susie
¨Då leder jag med 1 eller 2-0 mot Rolle. 🙂 Men visst har det funnits tillfällen då jag skulle behövt. Du får på ett finkänsligt sätt komma in på ämnet med din kusin. 😉
Min yngsta tar riktigt bra bilder med sin dyra leksak.
Kram
Hej på dig du stenåldersman. Nu fick du till det! Och wow, vad du fick igång mig. Jag känner igen den där Nokian. 😃 Men helt utan mobil vill du väl inte vara i längden? Tycker mig höra en liten suck av belåtenhet över att prövotiden är över??
Det var kanske på sätt och vis en härlig tid då, före all teknik- och prylhysteri, på den ”riktiga” stenåldern när den största rikedomen var gott om tid att träffas och prata vid härden – eller… så var det j-ligt jobbigt att vara tvungen att springa omkring hela dagarna för att samla bär och örter eller ligga i bakhåll för att få nåt till ”grillen”, folk dog ju i förtid av diverse skador, sjukdomar och umbäranden pga det hårda livet. Inga böcker fanns det heller! Och att måla med djurblod och rista i sten, puh så jobbigt. Inte konstigt att de tröttnade så småningom, det tog ju både tid och kraft. Människan har ansträngt sig i alla tider för att komma på lösningar att förenkla tillvaron, utrota sjukdomar och arbeta mindre.
Inte mig emot, jag skulle gärna haft mer fritid då när man var igång och jobbade för lönen. Nu har jag all tid i världen men är ändå för teknik som underlättar tillvaron. Visst kan vissa tycka att man är out of date när man inte bryr sig om att hänga med i nya klädtrender t.ex. eller behåller sina grejer, kläder, hushållsapparater och telefoner tills de faller isär. Så länge de fungerar så……. Men det är samtidigt en ”lyx” man kan kosta på sig med ålderns rätt om ingen av de andra i familjen räknar med något annat. Värre är det för unga människor, de måste hänga med för att få ”vara med” i gänget och för att slippa bli mobbade.
När man blivit äldre och rälnas som medelålders, önskar man väl inget annat än att få bli bekräftad precis som man är.. Då kan man också leva mera oberoende och som man själv vill.
Men det är inte dumt att följa med sin tid när det gäller teknik. Det är kul med datortekniken och de många möjligheter den ger. Vissa som inte brytt sig, har redan hamnat obönhörligt efter, jag tror inte det är kul alls.
Men när ens gamla tjocktv eller mobil är slut och man ändå ska ha nytt, är det väl lika bra att skaffa något som kan få en att trampa utanför sina gamla hjulspår? Även om man inte använder alla smarta funktioner från start, så är man nog glad om de finns den dagen man behöver dem – som t.ex. en mobil med lång batteritid, möjligheten att ringa Nödsamtal även om batteritiden är slut, en inbyggd kamera med lite roliga funktioner, radio att lyssna på (och möjlighet till Spotify)… om man skulle råka hamna på ett ställe utan tv, telefon och radio.
Det är bara några exempel på sånt som jag inte vill vara utan, om jag kan få det.
För visst är det så, att man kan klara sig utan mycket, kanske det mesta. Men jag värjer mig mot att det måste leda till missbruk, bara för att man låter sig lockas att pröva nåt nytt. Missbruk finns på så många områden. Kanske de unga mödrarna behöver sin lilla nalle för att stå ut i en krävande tillvaro, där andra kanske hellre tar till spriten eller faller in i depression i stället? Var och en bestämmer själv, sätter sin egen mesta- bästa- eller lagom- gräns. Vem vet vad det kan leda till? Något alldeles extra stimulerande och upplivande, kanske? 😄
Sagt av en som haft mer eller mindre telefonskräck men som kommit över det.
Om du ska ha Instagram är det t.ex. bra med en telefon som är kompatibel och kompetent, helst med en bra kamera så du slipper låna doteras. Förresten, du kan inte vara så värst mycket stenålders om du går å funderar på att lägga dig till med Instagram.
Hej å du får ha de’ så gott!
PS. Det blir spännande att se vad som kommer att dyka upp inom din teknikzon nu när du varit ”oberoende” av mobil så länge.
Tjena! Jag var säker på att jag skulle klara ett år utan. På tal om suck. Det svåra är att välja rätt i djungeln. Ett hinder är avklarat. Mitt anti mot att peka med fingret. 🙂 Vilken ordberättelse du bjuder på. Den tog mig väldigt långt bort. Inte ens böcker fanns det. Där vill jag inte bo och leva. 🙂 Skaffa en mix av barn och smarta telefoner för att undvika spriten, knarket och depressionen runt hörnet. Var det därför jag sprang in i väggen?Jag hade inte fött barn och jag saknade senaste mobilmodellen. 🙂 En gång i tiden älskade jag att bo i en telefon. Det har jag kvar en hel pärm om. En av mina galna idéer. Förstör nu inte den image jag försökt bygga om mitt liv som Bosse Flinta och allt damm som vilar på mina axlar. 😉 Ps. Jag började med datorer redan 1985. Gick snabbt på kurser. Både på dagarna och kvällarna. Eftersom jag skriver flytande och snabbt med rätt fingernedsättning och inte behöver titta på tangentbordet tycker jag inte det är personlig teknisk utveckling att peka med ett finger och lämna fingeravtryck. Då känner jag mig dum, seg och handikappad. Dessutom har språket blivit urholkat bland ungdomar. En hel del var bättre förr. Inte på stenåldern men när människor kunde förstå sig på ex. en telefonkatalog och kunde ringa en myndighet. Kom till en plats i rätt stad, land, där personen hade lokalkännedom om just det samhället eller staden. Nu är det parodi. Någon sitter i Afrika och lotsar. Eller en neutral inspelad dataröst säger förlåt och ber att man upprepar frågan. 😦 det är då jag brukar skoja till det eller säga att du är dum i huvudet. ”Förlåt. Jag förstod inte din fråga. Kan du vara snäll och repetera din fråga.” ”Nu är du ännu mer dum i skallen. S-k-a-l-l-e-n.” ”Förlåt, jag förstod inte … ” För inte tala om Anita på Teliasidan. En kväll satt jag och S och drev med henne. 😉 På måndag är det slut med det. Då skiljs våra vägar åt. Kommer säkert att gå åt skogen. Blir kanske inga nya blogginlägg mer. 🙂 Nu ska vi vara positiva. Då stänger jag allt och skriver en tjock roman istället. 😀 ps. Dina lååånga kommentarer är för härliga. De rör sig inom högt och lågt. Djupt och ytligt och påminner om mina. 😉 Ha en bra helg.
Jag använder en sådan telefon du visar på bilden! Inget fel alls,man kan ringa med den. Nåja, batteriet är lite dåligt men det avhjälps med lite ström.
Jag har också en nyare variant, jodå, bara ca 8 år gammal. så nog hänger jag med!
Jag trodde i många år att en mobil var ett smart hjälpmedel utan krånglig sladd där man ringde och fick samtal. Skrev små trevliga SMS. Bara 8 år. Inte ens 10 år. Då är den supermodern. 🙂 Det är klart att du och jag hänger med. 🙂 Trevlig helg önskar jag dig.
Min första mobil fungerar fortfarande fast den t.o.m. gjort en simtur i diskbaljan, den fick torka upp ett år. Så simkunniga telefoner görs inte mera! Vi använder den som reserv, när dottern är här på semester får hon låna den så att samtalen inte behöver gå via Belgien.. Min lilla svarta hopfällbara Nokia är tillräckligt smart för mig.. 😉 Ha det så bra! Kram
Jag tror att din första också var en pålitlig Nokia. Behövde bara vila och torka ett år. Finns det hopfällbara Nokia. Det låter lyxigt. Jag får se vad jag slår till med nästa gång. Jag behöver något som en trygghet när jag är ute på vift. Tack. 🙂
Fredagskram
Tack för underbar läsning! Jag ler, tänker och funderar vidare…
Mobilen på bilden känner jag igen, ser den och blir nostalgisk.
UNdrar hur jag skulle reagera om min mobil, en gammal ”ajfån” inte fungerade…Men den styr inte mitt liv och jag hämtar den inte om den glöms hemma och är barnbarnen med så är de viktigare är en skärm. Instagram har jag inte och inte heller fejsboken, medvetna val…
Men min telefon vill jag gärna ha, men den bestämmer inte över mig.
Mobila kramar från mig.
Du verkar ha ett sunt förhållanden till tekniken som är här för att stanna och som har många bra möjligheter. Det är den där överkonsumtionen som ”stör” mig. När det har blivit till gränsen till en mani, där den måste finnas till hands och ska upp i alla möjliga och omöjliga lägen. Skönt att läsa att dina barnbarn går före i rangordningen. 🙂
Bra att du visar var skåpet ska stå.
Kram tillbaka.
Vilket trevligt inlägg. Det gav mig både leenden och allvarstankar.
Jag försöker med en åsnas envishet att hålla en sund attityd till hur jag ska hantera vårt moderna liv i förhållandet till alla dessa små manicker som invaderat vår vardag. Det är en svår balansgång, för jag vill inte heller helt halka efter i kunskap kring dem, eller i förmåga att kunna använda dem om jag behöver. Jag höll mig till min knapptelefon så länge jag kunde, och jag kan sakna den tiden när man bara hade en sådan som den Nokia du har på bilden. Men jag har också insett (den envisa åsnans hårda väg) att om man inte hänger med och till viss del tar till sig tekniken, då kommer det att generera i en annan modern form av utanförskap. Jag vill inte bli gammal och utan kunskap kring eller förmåga att hantera utvecklingen. Har förstått att många av dagens gamla hamnat där, eftersom de inte kunnat, eller velat, ta till sig tekniken i den snabba takt den kommit.
Samtidigt så tar jag till mig den teknik jag har nytta av. Inte den som bara skulle bli en leksak, som t.ex. en surfplatta. Det kanske kommer en dag när den också är till nytta, även för mig. Men än så länge ser jag ingen sådan. Det enda jag kan komma på är att den skulle vara smidigare än något annat att ta med sig på båtsemestern för att kunna göra t.ex. bankärenden på nätet.
Jag har bara haft smartphone i 2 år. Nu står jag åter vid att jag måste ha en ny, för att den har börjat uppföra sig så konstigt och är alldeles för ojämn i hur den håller batteri. Ena laddningen håller den i 2 timmar och nästa i 2 dagar?
Jag är även väldigt kluven när det gäller datorn, och bloggandet också. Samtidigt som det tar väldigt mycket tid från annat jag vill göra, så berikar det mitt liv också. Det är en svår balansgång, för jag skulle inte ha så mycket utbyte av tankar och samtal med andra människor om jag inte hade datorn. Jag började mitt trevande i olika sociala forum 2008, Livrädd för den i mina ögon nya cybervärlden, men väldigt nyfiken och i behov av någon form av förändring i mitt liv. Jag öppnade dörren lite till och började försiktigt att blogga 2009.
Har aldrig ångrat det … men visst tar det lite FÖR mycket tid ibland.
Kanske att man kan hålla det på en rimlig nivå bara genom att vara väldigt medveten om det här problemet. Än så länge tycker jag att jag lyckas skapligt, men jag behöver bli ännu bättre i mina prioriteringar.
Förlåt Bosse, att mina tankegånger drog iväg lite 😉 men det här är både ett intressant och viktigt ämne tycker jag.
Söndagskram 😀
Det är inget att be om förlåtelse för. Jag uppskattar både långa, medel och korta kommentarer. Dina tankegångar är mycket intressanta och är likvärdiga med mina. 🙂 Jag är både en åsna och en struts ibland. Vi tänker nog rätt likt du och jag har jag märkt när jag läst i din blogg. Skillnaden när det gäller ämnet mobiler är att jag inte måste ha en smart fåne. Däremot borde jag för egen säkerhet skaffa något sätt att kontakta världen om det är kris någon gång. Om bilen går sönder när jag är iväg. Eftersom inget otäckt hänt blev det till slut en gimmick att försöka klara ett helt år. Nu är mitt eget skämt i hamn. Mitt problem är att det är en djungel. Hade jag bott i gamla DDR skulle det varit enklare att välja produkt. 🙂 Tid och energi är två andra huvudskäl att jag avvaktat om just detta ämne. Visst är det ett ständigt prioriterande när det gäller det sociala nätverket. För mig personligen måste ingrediensen glädje finnas med som drivkraft och morot. Jag får mycket energi av att bloggvandra. Det är numera ofta som jag inte skriver någon kommentar. Helst på bloggspottställen där det är många moment innan min text gått iväg. Frågan är om vad som skulle få ”stryk” om jag skaffade mig en smart telefon. Absolut inte aktiva saker utanför bostaden. Bäst är nog en som man bara kan ringa och skicka SMS på. Då blir inte frestelserna för stora. 🙂
Trist att din mobil inte håller längre än två år. Sådär kan du inte ha det. 😦
Nu ska jag fixa till årets första kaffekorg. Det är sol och relativt vindstilla så det blir ett kustsamhälle för promenaden. Jag hoppas få fina bilder som jag ska lägga in på ”Vi som älskar havet”, en grupp på Facebook som kanske passar dig.
Kram
Tack du 🙂
Jo, vi tänker nog rätt lika i mycket … bortsett att jag inte är lika frälst i tävlingar som du … hihi
Egentligen skulle jag klara mig jättebra utan ”smartfåne” jag också, om det bara hängde på mig ensam. Men jag måste erkänna att jag fått en del vinster med att skaffa en. Den gör t.ex. att jag inte behöver släpa med mig en laptop på semestern (även om skärmen är lie väl liten att hantera), till det där med bankärenden och annat, och jag får en annan kontaktmöjlighet med mina ”frånvarande” barn. Vissa appar är också mer till en hjälp att spara tid i stället för att stjäla tid, så visst … jag gav vika till slut … 😉
Jag har en del principer som jag försöker hålla fast vid, men jag tycker samtidigt att det är väldigt kul med tekniken … så det krockar ofta detta … hihi
Du får gå i en tävlingsskola hos mig. 🙂 Jag trivs och blir snabbt van när jag väl lärt mig någon ny teknik. Men det ska inte strula och jag tycker inte om när de byter ut ”en sida” för bytandets skull. Det känns som de är smarta tekniskt, men inte alltid pedagogiskt. Där slår jag många tekniknissar på fingrarna. 🙂
Vi fick en underbar stund och upptäckte en ny vandringsled längs med havet. Först fick jag tjura färdigt i ett par minuter. Det visade sig att batteriet behövde laddas på systemkameran. Det som en viss person i familjen sagt var fulladdat i morse när jag lånade grejerna. Jag fick noll bilder och hade direkt när jag parkerat bilen fått igång min fantasihjärna och såg många objektmöjligheter. En man som stod och fiskade i havet, en ovanlig fågel, fina blommor m.m. Tur att det inte är längre än 15 km till Abbekås. Kaffe och fika utomhus tycker jag smakar bättre. Det märks att våren vaknat. Vi är inte ensamma på vägarna längre.
Det är samma för mig. Ständig krock mellan principer och lockelser.