Jag har gjort mina försök – del fyra

En miniserie i fyra delar: ”Mitt liv som mobilägare”

Några hävdar att jag spelar dubbelspel. Att jag gjort mina försök att skiljas från min leksaksmobil. Att jag till och med slängt … 😉

Jag blev både överraskad och nyfiken när jag fick post från polisen. Har jag gjort något förbjudet utan att jag vet om det? Vi hade varit på polisstationen när Lizette tog kort till sitt pass. Men passet kunde väl inte vara klart redan. Med stor förväntan tog jag bilen till polishuset och hoppades att Kurt Wallander bjöd på kaffe och en ”mordig” pratstund.

Polisen0001

Någon vänlig själ hade hittat denna antikvitet och lämnat in den. Jag tackade den kvinnliga polisen och motsträvigt åkte vi hem i bilen. Inte jag och polisen. 🙂
Istället gömde jag tydligen laddaren till mobilen någonstans för jag har inte hittat den. Mobilen har också på nytt rymt iväg. Hoppas inte polisen hör av sig igen. Den här gången borde ingen hitta den nergrävda  … 😉

Om några dagar har det gått exakt ett år. Fortfarande har jag inte bestämt mig hur jag ska fira det. Fylla på med ett Bosse Flinta år till? Köpa en tuff modern smartvariant? Börja med Instagram i smyg? Jag tror jag frågar Esmalie som är yngst av tolv syskon och bor tillsammans med sin ensamstående mamma i Etiopien. Jag hoppas hon orkar svara på min viktiga I-fråga, trots att hon inte ätit någon mat på fyra dagar och inte druckit något friskt vatten på länge. Annars får jag höra med vårt fadderbarn. Allvarligt inre samtal med mig själv där jag ibland kan stanna till och bli djup och mörk när jag tänker på teknikberget, alla bilar, utsläpp och vår miljö som vi gemensamt borde ta hänsyn till. Någonstans finns en osynlig gräns där jorden inte fixar mer skräp och miljöonyttiga prylar. 😦

De gånger jag lånat tjejernas leksaker och de skrattat åt hur jag kört fast i kletandet med fingrar på skärmen, hamnat fel och låst funktioner, har fått konkurrens av den erfarenhet jag snabbt fått från oväntat håll. Sedan jag fick Libra förra månaden (FreeStyle Libre) och scannar mig själv sysslar jag med pekandet direkt på skärmen många gånger varje dygn. Jag trivs med att navigera mellan olika skärmbilder och diagram med mina små smidiga fingrar.
”Jag kan själv.” 😉
Fingertopparna är skönt mjuka och har inte varit så fina på tjugofem år. Tack Libra för att sex fingrar inte längre ser ut som nåldynor. Jag borde kanske lägga upp bilder på Insta … och visa hur fingrarna såg ut innan och nu. Asch! Det känns naket och en smula peka finger-aktigt. 😉

Det här var den avslutande ”appen” i en text som jag haft ett tag i ett Worddokument och som jag inte visste om jag skulle slänga eller lägga in. Solveig fick fatta beslut.
Imorgon blir det en språkfråga i ”Världen & Vardagstankar” och på fredag månadens tävling. Missa inte den. På lördag får jag inte glömma att bilen ska ha sommarskor inför utflykten på söndag. På måndag blir det säkert problem överallt när vi inte finns på Telia längre. Jag bävar inför detta som jag inte bett om.
Njut av våren. Går säkert att göra även med näsan i vilken smart fån som helst. 😉
Retkram från Bosse Flinta.

Annonser

38 thoughts on “Jag har gjort mina försök – del fyra

  1. tack för dina mobilkåserier – dom uppskattades verkligen! Trodde nästan vi var ensamma om att anse att det är trevligare att snacka med personer ”live” än att tjattra i mobilen. Och framförallt, man kan leva – och lever rätt gott faktiskt – utan att ha mobilen på i alla lägen. Fast datorn, den har jag lite andra åsikter om…..så helt insnöad är man inte! 😳
    KRAM ❤
    Susie

    • Det klart vi inte är insnöade. Varken du eller jag. Kan man inte vara när det börjar våras. 🙂 Jag har tillbringat lite för många timmar framför datorn vissa dagar/kvällar. Jag pratar också hellre live.
      Jag blir glad av att du gillade mina kanske lite kufiska inlägg. ❤
      Kram

  2. Tänk vilken kvalité dessa Nokia-tegelstenar hade! Inga spruckna glas där inte. Hur var de i vattnet? Någon som provat att doppa en sådan? På den tiden, host, kanske man inte satt på dass och surfade, så klart. För det fanns ju inte så mycket nät täckning på en sån, nej.
    Tänk så man glömmer. För andra är det inte så länge sen….
    /P

    • Hade jag umgåtts med en smart ”fån” de sista tre åren som ex. mina döttrar gör hade jag inte blivit ”pappa” till två böcker. 🙂 När jag skrev ”Mina fotsteg i ditt hjärta” stängde jag av nästan alla sociala bitar för att leva mig in i den fiktiva världen. (även under många nätter) Det var/är inte samma sak när jag skriver ett kåseri. Så jag har många ”hemliga” beslut att fatta. 😉 Sedan finns det ett ord som heter disciplin med många underrubriker. 🙂

  3. Vet ingen mer än du Bosse som kan skriva en rolig och dramatisk följetong om mobiltelefoner! 🙂 Kommentarerna är många och det är intressant och läsa hur var och en förhåller sig till sina ”små och lite större vänner!” 🙂 Min lilla, nätta och söta mobil används inte speciellt mycket, men min dator och min kamera…utan dem blir livet lite tristare!
    Må gott!
    Kram, Gunilla

    • Jag både uppskattar och gillar att läsa kommentarer. Ibland kan de försvinna iväg åt ett oväntat håll. I början märkte jag att ofta var det den första personen/kommentaren som lotsade riktningen. Det händer att jag roar mig med att gissa vad som kommer att ventileras mest. Jag har även några gånger planterat in något spontant som lockgodis för att se vad som händer. 🙂
      Jag har samma rangordning som du – än så länge ska tilläggas. 😉
      Tack Gunilla.
      Jag önskar dig en fin vårhelg. Kram

  4. Allra bästa Bosse… tack för denna underhållande serie om mobiltelefoner! Har inte kommenterat alla inlägg, men läst… ja, det har jag! Nickat igenkännande och skrattat 🙂 Sedan någon månad tillbaka är ju då även jag lycklig (?) ägare till en smart telefon, dock inte av senaste modell. Sätter på den på morgonen har den i fickan när jag går ut… om jag kommer ihåg den, vill säga. Ibland kommer jag t.o.m ihåg att den måste laddas. Gillar den faktiskt – den går både att ringa och sms:a med…
    Kram

    • Roligt att du uppskattar denna ovanliga miniserie. ❤ Jag bjuder så gärna på mina tillkortakommande. Det är kanske en av fördelarna med att bli äldre. Jag är annars van vid att röra mig i olika fack.
      Jag gissar på att jag kommer att gå i dina spår och att jag kommer att ha samma kontakt/umgänge med min nya leksak.
      Det är helt fantastiskt det du skriver. Det går BÅDE att ringa och SMS:a med en TELEFON. :D. Förstår vad du menar. 😉
      Helgkram Bosse

  5. Smart fån, bra namn :-).

    Idag är det sol, igår regnade det precis hela dagen. Väntade länge på att de tunga dropparna skulle upphöra så att jag kunde springa. Men efter några timmars väntan blev jag arg istället. Jag ska fanimej (förlåt) inte låta vädergudarna vinna. Högaktningsfullt struntade jag i vädret. Jag sprang. Ovanligt fort. Hade nog bråttom.

    • Är det du som har lampan. Den dök oväntat upp under några timmar igår em. Jag tog direkt chansen och hälsade på den.
      Du får inte skylla på vädret. Mina tjejer sticker ut och springer i vårregnet, ofta sent på kvällen när det är mörkt. Ilska kan vara bra tändvätska. Träna på ordentligt så du kan tävla och hävda dig.

  6. Nya telefoner erbjuder många finesser men har också en del svaga punkter. Som lärare har jag sett ett stort antal spruckna glas på nästan helt nya telefoner. Ibland undrar jag om barn i tio- elvaårsåldern är medvetna om hur dyra saker det handlar om. Jag tycker du ska ta chansen att byta upp dig för vem vet, kanske öppnar dig en helt ny och spännande värld 😉

    Kram

    • Här har också skett olyckor på hemmaplan. 😦 Frågan är också om ännu yngre barn är i behov av denna leksak på skoltid. Förr sprang man från myror i benen på rasterna och var aktiv. Perfekt innan nästa lektion. Jag kommer definitivt att byta upp mig. Svårt att byta ner mig. 😉 Vill bara inte bli biten och missa annat. Tänker mest på mitt skrivande. Röra mig kommer jag alltid att göra.
      Kram

  7. Tack Bosse för dina underhållande och igenkännande berättelser om teknikens under. Finns nog igen som kan få till det så roligt som du 🙂 Nokian var en trogen följeslagare under många år och det tog tid innan jag slutligen bytte den mot en Samsung. Dessvärre hamnade den i tvättmaskinen och hör och häpna den fungerade men jag gillade egentligen aldrig den telefonen så jag bytte till IPhone och har aldrig ångrat bytet.

    Ha en skön fortsatt vecka. Kram

    • Tack Eva för att du uppskattade texterna. <3.
      Vad skulle den göra i tvättmaskinen? Tänk att den var simkunnig. Är det med din IPhone du tar så fina bilder? Jag har sett hur vår yngsta tar riktigt bra kort som står sig i jämförelse med systemkameran.
      Bra att ni trivs. Se till så den inte söker sig till tvättstugan.
      Tack. Kram tillbaka

  8. 😀 Allting har två sidor. Jag tycker att det är roligt att ta kort så det är mobilen väldigt bra till, för kameran är lätt att glömma när man ska någonstans. Ha en bra dag och trevlig helg. Kram Katarina 🙂

  9. Det är verkligen trevligt att läsa dina historier. Tänk bara att kunna skriva så roande om en förlorad nalle. Kul läsning.

    Sv. Jag tyckte också att Lucas hade vuxit mycket sen jag såg honom sist. Han ser kanske äldre ut, precis som du säger. Det var så mycket folk, att jag inte hade nån vidare chans att prata med honom. Han var ju i full gång att öppna alla presentpaketen också. Och det var många. Alldeles för många tyckte jag.

    Men när vi kom, var det han som öppnade och när jag frågade om jag skulle kunna få en kram, hoppade han upp i famnen på mig med en gång. Gosigt!

    Kram/Gilla

    • Tack för att du orkat med att läsa dem. ❤
      I den åldern är det paketen och möjligtvis det ätbara som tar den största uppmärksamheten. Som äldre brukar jag också tänka så. Det är svårt att veta vad som är lagom. Gulligt att du fick en välkomstkram.
      Här får du en av mig.

  10. Tack för underbara kåserier, roligt att läsa dina tankar om detta nya med tekniken. Teknikens under, ja det är ett under att vi som är lite till åren har klarat oss så pass bra utan alla appar, mappar och tappar.
    Jag har en gammal mobil inköpt för många år sedan, det går att ta emot och ringa samtal, plus sms, ingen kamera eller andra fina grejer. Än så länge har jag klarat mig med den.
    Trevlig dag och kram till dig.

    • Tack för du tog dig tid att läsa dem. ❤
      Det är inte lätt att hinna med i allt som händer. Oftast är jag avig från början. Har inget behov av att vara först och ha allt. Sedan händer det att jag ändrar mig ibland. 🙂
      Det är en bra trygghet att ha en mobil med sig när man är ute. Då räcker det med att man kan ringa, sms och få samtal.
      Kram tillbaka.

  11. Ja dessa mobiltelefoner, alla sitter med näsan i dem. Förstår varför de kallas ”nallar”.
    Man får sig en riktig funderare över hur världen funkar, jag menar med I-land och U-land. Visst det är bra med viss teknik men priset vi, förlåt, de betalar är det värt det. Kan aldrig ha vart meningen att det skulle bli så här, vissa lever i lyx medans andra svälter.
    Kram från Skogsfen.

    • Fast jag blivit van sedan länge är det lite löjligt ibland i vissa sammanhang. Jag är beroende av att ha Melissa (insulinpumpen) med mig nästan överallt, men det borde inte alla nallägare behöva vara i alla lägen. Det är som de inte kan göra ingenting alls. Bara vara en stund. Direkt ska den vädras. Hemma har jag svårt för att inte låta bli att muttra och ironisera.
      Vi lever i en orättvis värld. På ett annat plan finns det många skillnader även i vårt land som tenderar att öka i omfång.
      Kram tillbaka. Hoppas du har det och trivs i ditt nya liv.

  12. För mig som älskar utmaningar är Ifånen perfekt…..Ena dagen utmanar jag mig att låta den ligga alldeles ensam i köket hela dagen. Nästa dag får jag inte plocka fram den i varje reklampaus. En annan dag totalförbjuder jag mig att spela ett fruktansvärt meningslöst och fånigt spel. (Som jag råkade ladda hem.) Vad skulle jag vara utan min Ifåne;)
    Kram

  13. Tack Bosse för härlig och tänkvärd läsning! Och visst stjäl mobiler tid från samtal och umgänge. Tänk , jag tycker synd om alla som måste titta på sin mobil var femte minut…Så mycket man missar. Många missar även sina barn…
    Tänk, middagar man sitter till bords och har börjat att äta så plockar någon fram mobilen för att samverka med den i stället för med de vänner som finns runt bordet. Jag tcker det är extremt ohyfsat och brist på respekt. Men jag är ju gammal….
    Hemma hos oss om vi är unga som gamla samlade till middag brukar jag säga till om någon börjat knappa på mobilen under tiden vi äter.
    Man måste liksom inte vara nåbar och uppkopplad för jämnan.
    Jag har en gammal ”Ajfån” och den är bra. Desssutom finns i sortimenetet en del gamla tegelstenar av Nokiamärket, som vi kan använda som ”spanientelefoner” och de är riktiga trotjänare.
    Mobila kramar från mig utan både fejsboken, twitter och instagram. Men vem vet hur det blir i framtiden för min del. Men vad jag vet är att äter vi middag är det mobilfritt, om jag får bestämma.

    • Du har ett sunt förhållningssätt till det nya. 🙂 Även här är vi gammaldags och har mobilfritt till familjemiddagar. Fast vi lägger oss inte i vuxna gästers … 😉 Dessutom har du bevisat att du har karaktär till mobiler. Jag tycker också det är ohyfsat och brist på respekt mot framför allt värdinnan, men egentligen mot alla runt bordet. Det är detta jag syftar på när jag skojar om medaljens baksida. När personer inte inser att de gått för långt och inte har makten över sitt eget liv. Oj, vad de missar mycket som inte går i repris.
      Det är bra att ha kvar de gamla godingarna. Vi brukar skicka med de som badmobiler. Då är det inte hela världen om de blir stulna. Vem vill ha dem? 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s