En burk i svarta havet – del två

Telefonkiosk i Umeå

En miniserie i fyra delar: ”Mitt liv som mobilägare”

Ni ska veta att jag var tidig med hemdator. Vi köpte en Macintosh redan januari 1991. På den skrev jag kåserier, noveller och annat som såldes till olika tidningar. Okej. Det var inte det jag skulle skriva om. Jag försöker bara vinna tid. Skryta om hur jag hängde med i den nya IT-världen och … 😉
Här kommer mitt liv som mobilägare, del två. Jag känner mig en aning obekväm. Men under ett visst datum i april firar jag ett år som … Bo … Bosse Flinta.

När vi köpte en stor lanthandel i syfte att öppna Nordens största privata kaffekoppmuseum var det givet att jag behövde en mobil. Dumt nog köpte jag min Sony Eriksson någon vecka innan jag skulle träffa en besiktningsman. Han hade också en Eriksson, men berättade att den var värdelös just i de trakterna som vårt blivande hus låg. Orsaken var närheten till Hallandsåsen på den västra sidan. Täckningen hade stora brister. Nokia var det som gällde i min nya hemtrakt. Mannen hade rätt. Viktiga samtal kunde få tysta partier mitt i samtalet.
”Är bussen försenad? När sa du att ni kommer? Vi ska ha hit ett stort sällskap om en timme och ni skulle ha varit här för en halvtimme seda … Hallå? Köp blåbär …”
Det fanns en antenn som skulle dras ut. Jag tror att den var gjord av det ömtåligaste material som fanns. Åtskilliga gånger gick den sönder. Vi tvingades åka flera mil till Halmstad på studs och köpa en ny på Telia. Annars var min blåa mobil populär. Undra hur många okända människor som bad att få låna den under dess livstid? Jag gick säkert back ekonomiskt på vissa besökare i museet som ringde utlandssamtal. 🙂

Jag har inget behov av nyheter som kommit ut på marknaden. Vetskapen om att en sak som jag köpt blir gammal bara jag går ut genom entrédörren, blir jag bara beklämd av. Jag vägrar tävla om sådant. Istället ser jag min telefon som en kompis. En vän som har både goda och mindre goda egenskaper, men jag slänger inte en kompis på tippen och skaffar en ny. Sådant är taskigt. Nya kompisar kan ha sina barnsjukdomar. Gräset kan vara lika brunt eller grönt på nästa äng.
Om sanningen ska fram var det just alla dessa veka antenner som fick mig att skippa min kompis. Därför köpte vi en smidig Nokia med inbyggd antenn. Vilket lyft och vilket bra ljud. Okej. Det gick inte att spela spel, ta kort eller messa, men det sistnämnda visste jag inte vad det var för något då.
Jag var prima nöjd med min kompis som bodde i min magväska på jobbet tillsammans med växelmynt och dagens kassa.
Det var inte alltid ömsesidigt. Nokian var inte tam och försökte ibland rymma och åkte i golvet med en duns. Därför blev det efter några fall en öppning, där det inte skulle vara någon öppning. Dammråttor började bygga bon och till slut var det slutsnackat både på svenska och finska.
Jag och Solveig tog en runda till Laholm och köpte var sin mobil i olika färger. Vi tyckte det var häftigt att vi kunde ta kort med våra nya leksaker. Detta tyckte jag var roligt i minst två veckor innan vi blev med digitalkamera 2007. Bilderna man kunde ta med fler pixlar fick oss att återigen bara använda mobilen som en telefon i fickan. Solveigs cerise variant höll riktigt länge. Min svarta blev inte gammal. Nu kommer vi in i en sorglig bit av storyn. Hoppas ni som är känsliga har näsdukarna till hands. Lite enkelt förklarat kan jag nämna att min svarta inte gillade att bada svart.
Vi hade satt bilen på parkeringen vid Tant Grön en skön sommardag. En mysig gårdsbutik i Västra Karup där de bland annat säljer löste och mycket närproducerat. Mina tre damer gick iväg mot butiken. Jag skulle bara först ta min plånbok i ryggsäcken som fanns i bagaget. Dragkedjan drogs åt sidan och jag sträckte ner handen och … drog snabbt tillbaks näven.
Bläh! Allt i ryggsäcken var blött och klabbigt. Det blev aldrig något besök för mig i den väldoftande butiken. Istället stod jag och tjurade när resten av passagerarna kom tillbaka. Orsaken till mitt våta klibbiga dilemma stavades C-O-L-A. En röd burk söt cola som jag haft i ett fack på ryggsäcken i många månader. En vätskefylld garanti för att jag ska slippa åka ambulans eller dö av för lågt blodsocker. Just denna burk hade jag haft så länge i ryggsäcken att den hade spruckit i botten.
Någon som jag älskar nämnde något om att jag och mobiler inte var världens bästa vänner. Att jag gör vad som helst för att få en ny, varvades med repliken att det är bäst att jag får en leksaksvariant av materialet plast. 😉

Annonser

Utskrattad på hemmaplan – del ett

DSC_2275

En miniserie i fyra delar: ”Mitt liv som mobilägare”

Har du också råkat ut för det? Att familjemedlemmar skrattar rått åt dig när du berättar något viktigt.
Det har gått flera månader, men jag har inte glömt den där söndagen då jag var extra spontan. Vi satt och njöt av en av Solveigs alla goda söndagsmiddagar som hon skämmer bort oss med. När vi kom till efterrätten slank repliken ur mig.
”Vet ni tjejer. Jag har bestämt mig. Under den sista tiden har jag märkt att det är så kul att ta kort och lägga upp dem på bloggen och Facebook. Nu ska jag ta det ett steg vidare. Jag ska skaffa Instagram.”
Detta var ingen spontan kommentar. Jag hade gått och grubblat på det under flera veckor.
”Pappa. Du är otrolig.”
Sedan kom inte min ena dotter längre förrän tjejerna började storskratta och uppföra sig som om de behövde haklapp. Solveig fick lust att snabbt dra ner persiennen för att inte någon granne skulle ha åsikter om bordsskicket.
”Vad är det som är så roligt? Så krångligt kan det väl inte vara att starta upp med Instagram? Det gör snart alla. Vänta ni bara. Jag ska googla hur man gör. Skratta på. Ni skrattade åt Facebook och bloggen också.”
”Stort lycka till pappa. Det kommer att gå kanon”, kläckte nummer två ur sig och det lät inte som hon menade det.
”Solveig. Tack för maten. Varför skrattar de? Är dina döttrar sjuka? Varför skaffade vi inte oss guldfiskar istället?”

Besök i en ort på Österlen

Skillinge tio0012

Ibland är det svårt att skiljas från sina skötebarn. Då kan det vara en fördel om älsklingarna inte har flyttat iväg så långt … och en tur ut till Skillinge på Österlen en solig dag lockar alltid. ❤

DSC_30170100

Eftersom bilen strejkade kom vi tyvärr inte iväg på invigningen d. 28 mars. Säljer de hus och bilar också. Eller ser jag i syne? 😉

DSC_30190102

Jag läste på nätet att den kända författaren Margit Sandemo, 91 år, var här för några dagar sedan. En kompis mamma älskade hennes 47 st böcker långa serie med namnet ”Sagan om Isfolket”. Tänk att Sandemo skrivit över hundra böcker. Där ligger jag i lä med mina ynkliga två.

Jadå

Den här glada och trevliga tjejen heter Emelie Tronje och är en i trion som jobbar här.

Ja

Varför är jag inte barn längre? I denna myshörna hade jag trivts.

Jäpp

Petra Ariton är mamma både till Emelie och till nyöppnade Bokoteket på Stora Nygatan 1 i Skillinge. Dennis Ariton är den tredje länken i denna satsning som vi hoppas ska glädja många besökare. Jag önskar Stort LYCKA TILL! Här får du mer information:

http://www.skillingebokotek.se/om-bokoteket/

DSCN8510

Bloggprovbok 2014

Egentligen ljög jag delvis i inledningen. For med osanning låter bättre. Självklart vill jag att böckerna ska flytta ännu längre bort från mig. Bli köpta av lässugna bokälskare som bor i när och fjärran. Att Petra, Dennis eller Emelie hör av sig och säger att de ha slut på båda titlarna och att vi får komma dit med fler. Som bonus är det alltid trevligt att få ett kvitto på att köparna gillade läsupplevelsen. Det borde vara varje författares önskan. Tänk att få ett vackert vykort från ett annat land fullt med rosord. Tyvärr är det inte ofta man får vykort längre i dessa moderna tider. Usch! Nu fick jag en läbbig dagdröm där jag fick ett smutsigt vykort med tistlar på. Där ”Mina fotsteg i ditt hjärta” sågades och risades av en missnöjd köpare i Oxelösund som trodde att handlingen skulle utspela sig på ett isflak vid ostkusten på nittiotalet. 😉  Tack. Där försvann bilden. Nu får det bli en kaffe latte på Café Lurblåsaren. Våren 2015 har kommit till Ystad med besked. Så mycket folk i rörelse. Ska jag sitta ute eller inne? Vilket k-problem jag har. (kustlandsproblem). Vad säger Libra? Blodsockret ligger på 5.2 och en otäck pil rakt neråt. Bäst att låta busiga skeden hälsa på i min ”dates” bakelse. 😉
Jag önskar alla mina bloggläsare en fin helg. Ska du göra något kul?

Ps. Givetvis kan man fortfarande köpa våra böcker via bloggen. Då får man dem signerade om man önskar det. Information finns om man trycker på Köp bok/böcker under min header. Tjat tjat. 🙂

 

Världen & Vardagstankar: 11 av 30

DSC_29400023 11. Vad generös Rickard Sjöberg är. Han struntar totalt i om du har noll, en eller tio PostKod lotter. Han knackar till och med personligen på din dörr och du får dra fram ett guldkuvert med 10 miljoner. Vilka tre saker gör du först med pengarna?

Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015.

Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en kort sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤

Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.

Fyra sist lästa

För skojs skull har jag satt betyg mellan 1-5 på de fyra sist lästa romanerna. Alla har vi vår egen smak. Jag ger mig inte in i några djupare analyser av manusen. Den informationen får du söka på annat sätt/ställe. 🙂

Karin Fossum

Norska Karin Fossum som faktiskt debuterade med en diktsamling gör mig aldrig besviken. Hon hade mig fast redan med ”Evas öga”, den första kriminalboken som kom 1995. Jag tror att jag läst alla hennes psykologiska kriminalböcker. Min första tanke var att hon påminde mig om den brittiska författaren Ruth Rendell. Läsaren får ta del av tankarna hos de misstänkta. Berättartempot är som vanligt lågt, när vi lär känna personligheterna mer och mer i ”Helveteselden”. Boken är som en pusseldeckare.
Betyg: 4 av 5.

Sara Larsson

En spännande debutant. En gruppvåldtäkt i Visby på 90-talet där männen friades, kommer upp till ytan igen av många speciella och dolda skäl. Samtidigt som jag under läsningen är arg och äcklas försöker jag lista ut sanningar. Den enda personliga invändningen jag har är att boken till slut tenderar att gränsa till en fackbok istället för till den skönlitterära roman den är klassad som. Då går mina tankar till att det är just det som är basen i receptet och som lyser genom i avrundningen.
Betyg: 4 av 5.

Karin Brunk

Jag gillar att sticka mellan med att läsa ex. skrönor från Karin Brunk Holmqvist. En författare som fångade mig med böckerna ”Sirila gentlemen sökes” och ”Potensgivarna”. Givetvis är det extra kul för mig som bor i  trakterna som skildras i böckerna. Fokus har flyttats mellan olika orter på Österlen. Författaren har lyckats hitta en nisch hon kunnat rida framgångsrikt på. De lättlästa böckerna fyller en stor funktion hos framför allt äldre läsare och läs ovana personer. Även i denna bok blir jag road några timmar och som vanligt tycker jag omslaget är urtrist. Jag tänkte vidutveckla det i ett eget blogginlägg någon gång.
Betyg: 3 av 5.

Lewismannen

Jag spar det bästa till sist. Lyckost ni som inte har läst ”Svarthuset”, som är första delen i Lewis-trilogin av Peter May. Tänk att först läsa den och sedan omedelbart efter fortsätta med denna nya pärla och se hur sammanhang hänger ihop. Böckerna är otroligt välskrivna och miljöskildringarna skapar en närvaro av rang. Oj, vad jag längtar till avslutande delen.
Betyg: 5 av 5.

Även trevliga stunder tar slut

DSC_29180001

För inte alltför länge sedan var det populärt i vår familj att åka till den härliga hembygdsparken i Ängelholm och titta på alla nyfödda små ”djurbarn” i burarna och hagarna. Både våra tjejer och vi vuxna uppskattade utflykterna till den välskötta parken. Barnen lekte på den stora lekplatsen. Vi hade med picknickkorg eller åt på restaurangen. Tjejerna sprang Kalvinloppet flera gånger. Några gånger var vi på konsert där. När Mora Träsk uppträdde var det inte mycket utrymme kvar framför utomhusscenen.
Geten som står längre upp på bilden skulle säkert ha tvillingar.
I onsdags var jag och Solveig ensamma i parken. Vi frös under aprils första dag, men våra minnen var varma.  ❤

DSC_29190002

Solveig var lite dumt vuxen och tyckte inte vi skulle ta med oss min nya kompis trots att jag påtalade att vi hade plats i baksätet. 🙂

Ethel

Huvudmålet för västkustresan var att jag skulle träffa min favoritosteopat som jag haft blogginlägg om för två år sedan.
https://bosseliden.wordpress.com/2013/01/30/ethels-magiska-hander/ i Halmstad.

Denna gång höll Ethel till nära Nissan och Slottet. Som vanligt lämnade jag kvar en trött och sliten Bosse Lidén på britsen och en yngre variant av Bosse Lidén klev vigt i kläderna igen efter behandlingen. Ryggen hade skrikit i flera veckor.
”Ta mig till Ethel! Annars ska jag se till att du inte får sova en blund på nätterna!”

Varje gång förundras jag av att effekten kommer så snabbt. Det gjorde kallduschen av ord också. Denna duktiga och härliga kvinna påstod att hon fyllt 65 år och skulle sluta jobba till midsommar. Berättade att hon varvat ner och bara jobbade två dagar i veckan. Eftersom jag själv är tjugosex plus tänkte jag att vi var ungefär jämngamla. Kan man bara göra så? Lämna mig i sticket. Aha! Det var första april. Ett aprilskämt såklart. :)Såväl var det inte. Jag kastade ut egoistiska Bosse Lidén genom fönstret, som sedan kvickt flöt med strömmen ut i Kattegatt (obs inte fönstret). Istället tackade jag för alla tillfällen som hon gjort min vardag ljusare och önskade henne ett trevligt sommarlovsliv. Lite i smyg hoppas jag hon har vägarna förbi Ystad tre gånger om året de närmaste tjugo åren. 😉
Tusen tack Ethel för allt du gjort för mig och för alla trevliga pratstunder. ❤

Vi hade köpt en bukett tulpaner som jag tänkte överraska en bloggvän med på hemvägen. I min ficka hade jag med en personligt skriven och ritad lapp som skulle föra oss till hennes dörr. Jag hade tagit hjälp av Eniro. Vem ska jag skylla på? Knappast Hitta.se. 🙂 Vi lyckades köra vilse och fick till slut ge upp eftersom vi hade en tid att passa på hemmaplan som vanligt. Det blev inga tulpaner eller en bloggkram denna gång. Namnet är givetvis hemligt. 😉

DSC_29740057

Det blev trevligt ändå när vi kom hem. Tänk att flugsvampen växt upp igen trots hagelskuren – eller var det tack vare den? Är det första april så är det. 😉
På tal om rubriken på detta inlägg. Varför tar påsklov slut så fort? Solveig berättade alldeles nyss, att hon skulle skämma bort mig med tio goda middagar och hon var så glad för sitt lov och skulle hålla hårt i det. Det måste ha varit halt. Nu sitter jag här i min ensamhet och en Herr Findus ska gästspela som kock om några timmar. Han är … hoppas han inte är en bloggläsare … en rätt trist typ och saknar variation och fingertoppskänsla. 😦
Du får ha en fin efterpåskvecka. 🙂

 

 

Blått möter blått

Ett

Den 27 oktober 2014 la min bloggvän Åse in ett underbart inlägg som jag bestämde mig för att inte glömma bort. Till våren ska vi åka dit  …

Två

Gislövshammar ligger en bit från Skillinge på Österlen. Vilken tur vi hade. Vädret hade växlat mellan varm sol, regn, snöslask och hagel.

Tre

Ser ni vad liten människan är i det stora hela? Fiskaren står längst därute som en ensam prick.

Fyra

Finns viljan kan man växa överallt. Maskros som blå scilla.

Fem

Nästa gång kommer fikakorgen att vara med. Kan jag boka redan nu med att lägga ut häftstift på bänken? Bara jag inte glömmer … 😉

Sex

Platsens historiska vingslag. Brukar ni ta del av information eller droppar ni alltid läsningen?

Sju

Det vi läste kunde vi ta in live direkt och fascinerade fundera över livet då.

Åtta

”Solveig! Vänta på mig! Ska vi se om vi kan ta oss ända ut? Man kan se Bornholm rakt över.”

Nio

Pix för det huset. Tänk om …

Tio

Till salu. Vad spännande. Det måste vara meningen att vi hamnade här denna soliga stund. Nu åker vi hem och gräver i madrassen. 😉

Elva

När vi kom hem gick vi in på Hemnet.se. Vi gissade på 2.5 miljoner. Sanningen låg långt över. 5.7 miljoner!!! Huset var byggt ca 1870. Då var det ju inte så konstigt. 😉

Tusen tack Åse. ❤

Världen & Vardagstankar: 10 av 30

DSC_0618

10. Vilken av årets svenska högtider är din favorit och varför?
Fast text: Jag började med Månadens boktips 2013. Förra året blev det Femtio filmer på torsdagarna. Nu kommer min tredje variant som får stanna kvar på veckans fjärde dag: Världen & Vardagstankar, 30 frågor under 2015. Personer som kommenterat femton gånger i detta torsdagstema deltar i en trisstävling. (De ska ha svarat på min fråga) Jag kommer också att dela ut en lott till någon som skrivit något som jag blivit extra förtjust i. Tänkvärt, roligt eller gulligt. Jag kommenterar med en glad gubbe att jag läst din kommentar under resans gång och gör en kort sammanfattning i en kommentar, strax innan nästa fråga. Kanske redovisar jag svarsalternativet som fick flest ”röster”. ❤
Du kan när som helst gå tillbaka till en gammal fråga och fylla i en kommentar så länge som jag inte lagt ut alla trettio frågorna. Därför får detta bli en egen kategori som du hittar en bit ner i höger marginal: Världen & Vardagstankar.
Du får ha en trevlig inledning på årets Påsk.